Internet och andra medier tillhandahåller oss med mängder av information vilket Klingberg hävdar har ökat vår arbetsminneskapacitet. TV4 nyheternas textremsa som rullar längst ner i rutan under tiden som nyhetsuppläsaren ger oss annan information om vad som hänt i världen kan upplevas som stressande. Datorn som avger ett plingande ljud varje gång någon loggar in på MSN och att flera vänner vill kommunicera på samma gång kan också upplevas som ett stressmoment. Det är troligtvis vanligare att vuxna blir distraherade och känner av sina begränsningar i att kunna utföra olika göromål samtidigt eller ta in information från flera håll, gentemot många unga som verkar klara av det betydligt bättre. Unga har en annan vana i att hålla i gång flera informationskanaler samtidigt än vad många vuxna har. Vi funderade på hur ungas koncentrationsförmåga påverkas av alla distraktionsmoment som ständigt finns runt dem i form av reklamavbrott på tv, reklamsnuttar på Internet samtidigt som man tittar på annat, filmer och tv-serier med betydligt fler klipp och mer komplicerade intriger än förr. Det verkar dock enligt Klingberg (2007:152) som om vi genom att utsättas för mentalt krävande saker övar upp vår förmåga att hantera dessa. Att koncentrationen skulle försämras finns det inga belägg för. ”De ökade kraven och den ökade komplexiteten leder till att vi blir bättre och bättre på att hantera information och lösa problem” (Klingberg, 2007:152). I undersökningen framgår det att unga ofta har flera saker igång då de sitter vid datorn (enkät unga, 2008-09-25).
Chatta, lyssna på musik från datorn, spela (enkät unga, 2008-09-25). Chatta, kolla bilder (prata i telefon) (enkät unga, 2008-09-25). Jag spelar spel o chattar på MSN (enkät unga, 2008-09-25).
Detta är något vi känner igen från våra ungdomar hemma som ofta har både musik, tv och Internet igång samtidigt som de pratar i sin mobil och gör läxorna.
Med Internets lättillgänglighet tenderar vi att mer och mer söka vår information där i stället för i böcker och uppslagsverk vilket gör det nödvändigt att skapa medvetenhet runt var det finns tillförlitlig information. Många av de unga (enkät, 2008-09-25) som svarar på frågan om vad de brukar använda Internet till i skolan svarar:
Hitta fakta och att skriva (enkät, 2008-09-25).
Vi går in på Internet för att hitta fakta (enkät, 2008-09-25).
Om vi ska hitta fakta brukar vi söka på Internet (enkät, 2008-09-25).
Deras erfarenhet av att söka information, kan tyckas, borde ge rutin på hur och var man hittar bra information, men Nydahl (http://www.diu.se/nr1-08/nr1-08.asp?artikel=s14, tillgänglig 2008-11- 17) menar att unga ofta saknar informationskompetens och sökfärdigheter vilket gör att de behöver hjälp att hitta rätt. En del unga i vår undersökning hävdar dock att de lärt sig söka bra information till läxor och att vara källkritiska (enkät unga, 2008-09-25). Gärdenfors (2001:21) talar om att unga har svårt att skilja på information och desinformation, de saknar källkritik vilket de behöver både handledning och träning i. Även läraren i vår intervju hävdar att unga inte har någon källkritik vilket lärarna i enkäten bestrider och menar att de lär sig bli källkritiska av sitt nätanvändande (enkät lärare, 2008-10-08). Det skulle kunna tolkas som att elever genom övning på nätet lär sig att bli källkritiska men att det är inget som kommer av sig själv. Följaktligen har pedagoger ett viktigt uppdrag i att hjälpa elever att tydliggöra och visa nätets informationskomplexitet.
Etik
Internets intåg i skolan har gjort att många etiska frågor har väckts. Vi har tvingats fundera och reflektera på ett sätt som inte behövts tidigare. Kanske är det genom att anta nätets etiska utmaning som vi får igång ett samtal som visar sig vara både nyttigt och hälsosamt. Ett samtal som länge har varit nödvändigt men som tidigare kanske saknat bränsle och utgångspunkt. Enligt Rask har Internets intåg i skolan i så fall fört med sig något viktigt, även utifrån ett etiskt perspektiv (Rask, 1999:40). Humlebo menar att man kan utnyttja sajter som Youtube för att föra etiska diskussioner (http://www.kks.se/, s.65. tillgänglig 2008-11-23). Att diskutera huruvida det vi ser är etiskt korrekt eller ej kan öka förståelsen för hur vi bör bete oss mot varandra, särskilt om vi tar ner det på individnivå och gör unga uppmärksamma på att vem som helst kan råka ut för att någon lägger
ut opassande filmer eller bilder på oss utan att fråga om lov. Under våra studier på nätet har vi stött på en del problematiskt material. Bland annat läggs filmer på riktiga olyckor ut på nätet vilket har upplevts som mycket obehagligt. Unga behöver vuxna att vända sig till för att prata om saker de varit med om på nätet. Det är inte alla som har någon vuxen att vända sig till, skolan kan då bli viktig som reflektionspartner. Att tillsammans med andra diskutera vad som känns rätt och fel kan vara betydelsefullt för att få stöd och inblick i varandras åsikter. Skolan har en viktig uppgift i att föra etiska diskussioner med tanke på allt unga möter på nätet men även för att skapa medvetenhet om att det inte är acceptabelt att lägga ut vad som helst till allmän beskådan. Vi har sett exempel på hur unga lägger ut material på varandra som är direkt kränkande och helt utan integritetsskydd. Kan vi i skolan föra diskussioner som får unga att känna ansvar för hur vi beter oss mot varandra kan säkert många av de kränkningar som sker på nätet reduceras.
Etik handlar ytterst om hur jag förhåller mig till andra och om jagets relation till viet. Men vad kommer då dessa nya kommunikationsformer innebära för den speciella form av lärande som handlar om normer. Helt klart är i alla fall att den nya tekniken möjliggör nya gemenskapsformer och relationsbyggen.
Kanske finns det faktorer i vårt samhälle som gör vår nuvarande ungdomskultur unik? Följaktligen har föräldrar och skola idag fått en tuff konkurrens på etikens arena av såpoperor, veckotidningar, musikutbud och nu av allt som finns att tillgå på nätet. Enligt Rask utsätts unga idag för mängder av olika budskap från olika håll med både goda och sämre avsikter. Oavsett vad vi tycker om denna verklighet de möter så är det ändå den verklighet de måste utbildas för (Rask, 2006:31).