Ingrid berättar att som specialpedagog har hon ett övergripande ansvar för många klasser. Hon har möten med eleverna, elevernas föräldrar, klasslärarna, skolledningen och elevhälsoteamet. Hon sitter även med i skolutvecklingsgruppen.
- Jag stöttar pedagoger och uppmuntrar dem i deras arbete. Jag har möte med specialpedagoger på skolan och i nätverket samt är med på utvecklingssamtal och föräldramöten. Vi som specialpedagoger har ett ansvar för att alla elever ska ha möjlighet att nå målen med särskild inriktning mot de som har det särskilt besvärligt. Det kan vara barn som är jätteduktiga och då får vi också se till att klasslärarna blir stimulerade, för det är också viktigt. Jag sitter med i skolutvecklingsgruppen, det är väldigt roligt.
45
Ingrid berättar att hon ibland arbetar med eleverna enskilt, ibland i grupp och ibland i klassen. Ingrid anser att det är viktigt med en öppenhet, att man lyssnar på varandra och att det är högt i tak och att man vågar säga vad man tycker och tänker. Ingrid anser att det är viktigt att man skapar en relation till eleverna som man ska jobba med. Hon berättar att hon anser att det är viktigt att eleverna uppmuntrar och lär av varandra och att man tar tillvara det som de kan så att eleverna kan få känna att de växer lite. Hon berättar att man som specialpedagog måste hitta former som är roliga för eleverna, att man utgår ifrån deras intresse.
- Lyckas eleverna så sprider det positiva ringar. Blir de bättre på att läsa så läser de mer, läser de mer då förstår de bättre och då skriver de bättre och så vidare. Läraren och jag sitter och diskuterar vad eleverna behöver hjälp med, vad som behöver tränas.
Ingrid anser att det är bra med en liten grupp för att eleverna ibland behöver träna vissa saker på ett annat ställe än i klassrummet. Hon ger exempel som att eleven inte är på samma nivå som resten av klassen och kurser för elever i läsförståelse eller skrivning.
- Inkludering är ett sådant där uttryck. Jag är inte för inkludering till varje pris. Jag tror inte på det. Ibland behöver man träna vissa saker på annat ställe än i klassrummet. Om en elev in te är på samma nivå i till exempel matte är det bättre att jag sitter och förklarar det i ett annat rum. Ibland kör jag kurser i läsförståelse eller skrivning i sex till åtta veckor. När polletten har trillat ner får de gå tillbaka till klassen och träna.
Ingrid anser inte att vi har en skola för alla. Hon berättar att de så kallad gråzonsbarnen faller utanför och hon menar att vi hade behövt ha resurser för att satsa på dem. Hon menar att det inte alltid räcker med den hjälpen som vi kan ge och hon anser inte att alla elever har samma förutsättningar.
- Det är inte alltid det räcker med den hjälpen som vi kan ge. Jag kan ju inte ha eleverna här inne med mig hur mycket som helst. Det går ju inte. Och så ska lärarna ha en vettig verksamhet för dem i klassen. Jag tycker inte att alla får rätt förutsättningar.
Analys
Nilholm (2006) menar att huruvida åtgärderna sätts in är olika för olika skolor och för olika lärare. Han menar att det har betydelse vilken tidpunkt specialpedagogen har
46
utbildat och under vilken läroplan. Nilholm menar att det kan bidra till hur specialpedagogerna tänker kring hur de specialpedagogiska åtgärderna ska sättas in. Utifrån intervjun tolkar vi det som att Ingrid förespråkar ett kategoriskt perspektiv där eleven får ett individuellt stöd utanför klassrummet. Men samtidigt intar Ingrid ett relationellt perspektiv eftersom hon anser att det är viktigt att ta tillvara elevers olikheter samt betonar vikten av att utgå ifrån elevens intressen. Ingrid är mån om att anpassa undervisningen till elevernas olika förutsättningar och hon tror på att vi lär av varandra. Von Wright (2000) lyfter fram det punktuella perspektivet där man i första hand intresserar sig för individens förmågor och egenskaper. Det punktuella perspektivet vill fastställa individens problem och fokusera på det, vilket vi tolkar det som att Ingrid och hennes kolleger gör. von Wright (2000) menar att i ett relationellt perspektiv beaktar pedagoger elevens behov och att de måste förstås i undervisningssituationen, att de är knutna till ett sammanhang och en angelägenhet för alla som arbetar med eleven. Ingrid nämner inget om huruvida hon har frågat eleven om han eller hon vill att undervisningen ska ske i eller utanför klassrummet. Persson och Persson (2012) menar att en inkluderande skola ska vara en skola där alla elever ska kunna delta i det gemensamma och gemensamhetsskapande oavsett förutsättningar. Ingrid poängterar att det är viktigt för henne med dialoger och att skapa relationer i hennes arbete. Von Wright (2000) menar att det punktuella perspektivet inte öppnar upp för de kommunikativa möjligheter som det relationella perspektivet gör eftersom det punktuella perspektivet bara ser till individens svårigheter och inte låter individen vara delaktig och påverka hur undervisningen ska se ut. I det relationella perspektivet, menar von Wright, att frågor och fenomen hanteras som fenomen snarare än som enskilda händelser, beteenden eller egenskaper som är knutna till individen. Vi tolkar det som att Ingrid för dialoger med elever om vad de skall arbeta med och hur de skall arbeta för att nå målet. Men det framkommer inte huruvida de har bestämt tillsammans om undervisningen ska ske i eller utanför klassrummet.