Inköpsfasen

Pettersson Herold, JM: Han inleder med att förklara alla arbeten med nyproduktion generellt

sett vänder sig till kapitalstarka individer, ägarlägenheter är inget undantag. Sedan har varje projekt de genomför en specificerad målgrupp i åtanke, så de kan i teorin anpassa material, placering och andra variabler att vara mer eller mindre kostnadseffektiva. Att JMs kunder köper en av deras ägarlägenheter just på grund av att det är en ägarlägenhet är ännu inte så vanligt. Pettersson Herold menar att det är mer andra faktorer som pris, läge och utformning som är viktiga, precis som för nyproduktion av bostadsrätter. Han förklarar att det vanligaste syftet för de kunder som köper ägarlägenheter är att köpa en ny bostad för permanentboende, men att det även finns juridiska personer som köper för personalbostad eller för ambassader och liknande inrättningar. Han nämner även att ett fåtal juridiska personer köper i specifikt syfte att hyra ut lägenheten, men då JM har som generell policy att varje köpare, med vissa undantag, endast får köpa två lägenheter. Det hindrar att det sker en systematisk, storskalig uthyrning från samma person i ett hus. För JM blir det snarare en risk att sälja väldigt många lägenheter till samma köpare. Två grupper han speciellt anser att ägarlägenheter kan passa är dels villaägare som köper en lägenhet innan de säljer sitt hus. Då har de möjlighet att enkelt hyra ut lägenheten och kan bo kvar i sin villa medan eventuella barn flyttar ut, eller så är de kanske inte redo att sälja huset riktigt än men de hittade en lägenhet som passade väldigt bra gällande läge, pris och utformning. Den andra gruppen är föräldrar som vill säkra bostäder till sina barn men där barnen ännu är för unga för att flytta hemifrån. Pettersson Herold berättar att många föräldrar han möter i sitt arbete är oroliga för hur barnen ska ta sig in på

bostadsmarknaden, och han ser då ägarlägenheter som en möjlig lösning för dem där fördelen är att de har möjlighet att hyra ut ägarlägenhet innan barnet ska bo där. “Det är en dyr

lösning, men ändå en lösning”, som ger en frihet vilken inte bostadsrätten ger idag. Angående andrahandsmarknaden säger han att där är efterfrågan större än tillgången, så åtgången är god. Pettersson Herold här även arbetat i Norge, där den vanligaste upplåtelseformen för bostadslägenheter mer liknar ägarlägenheter än bostadsrätten och det har medfört att det finns en helt annan hyresmarknad att tillgå. Han tror att jämfört med Sverige behöver andelen ägarlägenheter snarare minska i Norge då det finns en utbredd spekulationsmarknad och ersättas med ett ägandesätt där risken fördelas i hela huset, som bostadsrätten. Men han tror absolut på en ökning av ägarlägenheter i Sverige.

Andreasson, Öckerö Fastigheter: Andreasson menar att ägarlägenheter generellt passar för

något äldre människor med ett större eget kapital, alltså de som har råd med en större egen insats. Ofta är detta inte yngre personer och unga barnfamiljer, då de inte har haft tid att göra bostadskarriär eller spara stora summor pengar. Han poängterar att det faktiskt kan vara en fördel för köpare av ägarlägenheter att de kan lägga hela lånet på sig själv istället för föreningen vilket ger skattefördelar, om man då har kapitalet för att klara av det ökade

inköpspriset. I det projekt som Öckerö Fastighets AB har utvecklat var syftet med köpet i hög utsträckning att förvärva en stadigvarande bostad, och i andra hand för att kunna hyra ut. Även Andreasson förklarade att en fördel med ägarlägenheter är att det finns inga hinder mot att hyra ut eftersom du äger lägenheten själv. Det finns inte en föreningen som behöver godkänna något. Han tror att en förutsättning för att ägarlägenheter ska fortsätta ta

marknadsandelar så krävs det en strukturell förändring vilket då kan leda till ett större utbud. Han menar att ägarlägenhetens nyhetsvärde inte är en säljande faktor, utan att svenskar är tråkiga och konservativa, och att bostadsrätten därmed har en mycket stark ställning. Han är

även inne på bostadsutvecklarnas linje där utveckling av bostadsrätter generellt sett är billigare för slutkunden och innebär en mindre upplevd risk på grund av dess starka ställning på marknaden och således kan de bli enklare att sälja. Han menar även att utvecklarens mål är att få lägenheterna sålda, och om bostadsrätter då är mer lättsålda så är det en stark motivator för att bygga dom istället.

Hofverberg, Hyresgästföreningen: Hofverberg säger att eftersom ägarlägenheter kräver en

större egen insats för att köpa än motsvarande bostadsrätt så riktar de sig för kapitalstarka individer. Det man då betalar extra för är fullständig frihet. Han förklarar även att detta leder till spekulation, vilket påverkar bostadsmarknaden negativt eftersom en massa småvärdar kan skapas, där syftet med köpen är att äga flera ägarlägenheter och hyra ut dem för tjäna pengar på detta. Hofverberg anser också att ägarlägenheternas utveckling i Sverige varierar eftersom initiativen fortfarande ligger på individnivå. Exemplet han använder sig av är ett specifikt kommunalråd som är väldigt förtjust i ägarlägenheter och har lyckats dra igång

oproportionerligt många projekt för en tätort med 30-40 tusen invånare. Hofverberg menar dock att om inte bostadsrätten hade gjort den resa den gjort från 70-talet så hade det funnits ett helt annat behov av ett mer marknadsorienterat självägarkoncept för bostadslägenheter. Han förklarar att bostadsrätten tidigare var mer att likna vid en kooperativ hyresrätt, men att den successivt utvecklats till vad den är idag och därmed tillgodoser bostadsrätten den

efterfrågan som finns för de allra flesta. Dock så tror han ändå att byggandet kommer att öka, men det ligger på så låga nivåer idag att det är en logisk utveckling.

Westerlind Wiklund, Bjurfors: Eftersom Westerlind Wiklund arbetar på den ort han gör, där

Norge bara ligger en timmes bilfärd bort träffar han många köpare från Norge. Han menar att utländska köpare efterfrågar ägarlägenheter eftersom det är vanligast i Norge. Han tror att det nog har mest att göra med kulturella skillnader eftersom bostadsrättsföreningen är något nytt för dem, och han nämner specifikt att norska köpare vill undvika hög belåning i

bostadsrättsföreningen. I Norge har de en “borättslag” som tillåter att varje lägenhet har möjlighet att betala av sin “del” av föreningslånet, och att detta är mycket populärt. De vill hellre göra sig skuldfria än ha ett lån i föreningen som de inte själva kan påverka. Men han menar även att bostadsrätten är ofta billigare i sin natur, och att det därför blir ett bättre boende för många.

Gustafsson, Boverket: Gustafsson menar att det var svårt att svara på vilken målgrupp som

ägarlägenheter riktar sig till. Han hade ingen riktig uppfattning om det skulle vara bättre lämpad för privatpersoner eller juridiska personer. För juridiska personer finns dock inget alternativ. Han menade att även fast det tekniskt går för en juridisk person att köpa en bostadsrätt så ansåg han att det inte var aktuellt i praktiken. Hans åsikt var att en styrelse skulle ha svårt att godkänna att en juridisk person köper en bostadslägenhet och definitivt inte mer än en lägenhet i syfte att hyra ut.

4.4.4 Ägandefasen

Pettersson Herold, JM: Gällande JMs försäljningar av ägarlägenheter så säger Pettersson

Herold att de kunder som ställer frågor om ägarlägenheter är oftast också de som är mest pålästa. Men det direkta ägandet är den stora fördelen med ägarlägenheter för köparna när det kommer till kritan. Även han berättar att om man tittar globalt är bostadsrätt den ovanliga upplåtelseformen, och han anser att egentligen är det svårare att förklara en bostadsrätt och vad det egentligen innebär att inte äga sin bostadslägenhet utan att man har en nyttjanderätt. När det kommer till oklarheter vid ägandet av en ägarlägenhet berättar han att om man

40 applicerar samma situation på ett radhus så brukar saker kännas mycket klarare för hans kunder, och det är en liknelse han och hans kollegor använder sig av ofta. Gällande fasad och trapphus så brukar de likna det vid att samfälligheten som radhuslängor har, exempelvis en väg, helt enkelt sträcker sin in i byggnaden också.

Andreasson, Öckerö Fastigheter: Enligt Andreasson gäller de vanligaste frågorna

gränsdragningar och vem som ansvarar för vad. Även han anser att den frågan egentligen borde ställas mer för bostadsrättsföreningar, men att en stor skillnad när det kommer till tvister och frågar är att bostadsrättsföreningarnas stadgar är betydligt enklare att läsa än det lantmäteribeslut på 400-sidor som krävs för att förstå ägarlägenheters juridiska omfattning. Han berättar även att deras speciella uppdelning, där de står som ägare för 40 % av

lägenheterna har skapat sina svårigheter. Visst delar lägenheterna upp sig i fem olika

huskroppar, men samfälligheten är ändå gemensam. Övergripande grundar sig problematiken i att de som äger sina lägenheter istället för att hyra är mer måna om att säkerställa värdet och är mycket mer engagerade i området. Det har till exempel blivit konflikter vid gemensamma städdagar, då hyresgästerna i praktiken betalar för att fastighetsägaren ska ordna sådant och inte vill vara med. Det gör att hyresgästerna lätt behandlas som andra rangens boende och blir syndabockar som anklagas för att inte sopsortera rätt och liknande saker.

Hofverberg, Hyresgästföreningen: Hofverberg menar att han och Hyresgästföreningen har

svårt att se några fördelar med ägarlägenhet eftersom bostadsrätten finns och fungerar bra. Om bostadsrätten sett ut som den gjorde förr i tiden hade det funnits ett behov, men det gör det inte. Han förklarar även att många av problemen de ser utomlands är att ingen tar ett helhetsansvar, det finns olika regler från port till port och att det är svårt att komma överens om större projekt när det inte finns en förening som kräver samarbete. Han säger även att då ägarlägenheter köps i syfte att spekulera uppstår en osäker andrahandsmarknad, vilket visar sig i större städer i Europa. I exempelvis Berlin och Barcelona har det gått så långt att

spekulationen har drivit stora delar av innerstan att i praktiken bli lägenhetshotell för AirBnb, eftersom det tjänar fastighetsägaren absolut mest på. Han avrundar med att ägarlägenheter jämfört med bostadsrätt är ett dyrt boende med dålig ansvarsfördelning, och att

ägarlägenheter inte är något som Hyresgästföreningen förespråkar.

Westerlind Wiklund, Bjurfors: Westerlind Wiklund menar att den stora nackdelen med

ägarlägenheter är att de är dyrare för individen då denne får ta hela kostnaden medan i bostadsrättsförening tar föreningen en del av lånen. När det gäller Åre kommun och andra orter med hög säsongsturism så sticker dessutom vissa bostadsrättsföreningar ut och har stadgar som tillåter uthyrning på ett eller annat sätt. Det kan vara att man som ägare av bostadsrätten endast får sluta avtal med ett visst företag som i sin tur förmedlar bostaden till semesterfirare eller så kan det vara ännu friare och man får hyra ut till vem man vill. Detta gör att det är mycket lättare att köpa semesterbostäder i Åre kommun, och säkert på andra håll i Sverige menar Westerlind Wiklund. Detta för att själva spendera några veckor där per säsong och sedan hyra ut när man inte är där, vilket i sin tur betalar drift samt en del av amorteringen.

Gustafsson, Boverket: Gustafsson anser att för och nackdelar är välkända. Han nämnde att

fördelar med ägarlägenheter var större frihet. Att det går att hyra ut och sälja till vem som helst. Nackdelar är att den initiala utgiften är större. Skattemässigt anser han att bostadsrätten har fördelar jämfört med ägarlägenheter. Problem som kan uppstå är kring samfällig och gemensamhetsanläggningar. Då det är en ny företeelse så visste inte han om eventuella konflikter satts på prov i skarpt läge.