INLEDNING - Har det aldrig slagit henne att jag är tyst, men inte beter mig tyst?

Moeyaert invites his readers to look beyond surface appearances, and he shows but does not tell what the characters in his books are like. Often the reader must to [sic] read between the lines to understand what a character really feels and what is just pretense. Sturdiness often hides fear, and initially weak or silent characters can come up with amazing strength. [---] Moeyaert encourages his readers to practice a form of “slow reading” to become attentive to the richness of his style and the psychological complexity of his characters. Only then can you understand why the children and adults in these books have such a hard time telling each other what they want and fear.¹

Vanessa Joosen skriver i sin artikel ”Bart Moeyaert: Sensual Appeal and Difficult Issues”

(2012) om den nederländske Bart Moeyaerts författarskap. Hon menar att dennes romaner kräver att en läser långsamt och mellan raderna samt skrapar på ytan av det som skrivs för att kunna se vad som döljer sig där under.

I min läsning av Moeyaert är det främst dennes sätt att skriva fram sina historier som har intresserat mig. Samtidigt är böckernas innehåll minst lika fängslande, med flera lager och ett djup jag sällan skådat i barn- och ungdomslitteratur förut. Moeyaerts sätt att bygga upp sina verk är sällsamt häpnadsväckande och med det menar jag att denne skriver på ett sätt som kräver läsarens fulla uppmärksamhet. Därtill blev jag i min läsning av Moeyaert nyfiken på det som karaktärerna väljer att inte säga till varandra i kontrast till det de faktiskt säger; det finns en aspekt av deras tystnad som varken hör till det sagda eller det osagda. Det är denna nyfikenhet som ligger till grund för den här uppsatsen.

I Moeyaerts Kärleken vi inte förstår (1999) och Alla är ledsna nuförtiden (2018) är ingen av de gestaltade familjekonstellationerna konstanta eller skrivna i sten. Föräldrarna tystar, lutar sig mot och talar ner till sina barn. Barnen gör i sin tur uppror, flyttar, talar tillbaka och backar undan. Dessutom tillkommer nya auktoriteter, familjemedlemmar och regler.

Det finns en mängd ämnen att analysera i Moeyaerts författarskap. Tystnaden är bara ett av dem. Men inte desto mindre intressant för det. Joosen nämner i förbifarten följande:

”Communication is hardly ever straightforward in Moeyaert’s novels and short stories, and characters only gradually open up.”² Jag kan inte annat än att hålla med.

1 Vanessa Joosen, ”Bart Moeyaert: Sensual Appeal and Difficult Issues”, Bookbird: A Journal of International Children’s Literature 50, nr. 4 (oktober 2012): 85f,

https://www.ibby.org/subnavigation/archives/flipbook?tx_archive_archivelist%5Baction%5D=show&tx_archive _archivelist%5Bcontroller%5D=Publication&tx_archive_archivelist%5Bpublication%5D=50&cHash=fc110367 6a76ea8c6d5a9342e79ae756 (hämtad 2021-11-14).

2 Ibid., 86.

Moeyaert är, i likhet med sina karaktärer, återhållsam med vad han väljer att berätta för sina läsare. Det här gör läsningen till ett sökande efter svar. Jag undrar: hur kommer det sig att familjemedlemmarna i mina valda verk är så restriktiva gentemot varandra? Hur fungerar tystnaden? Är den ett sätt att kommunicera? En metod för att utöva eller behålla makten? Ett komplement? Eller är den bara det den vid första anblick utger sig för att vara – avsaknaden av ljud?

1.1. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka tystnadens funktion i Bart Moeyaerts Kärleken vi inte förstår och Alla är ledsna nuförtiden. I syftet ingår också att redogöra för hur berättarnas berättarperspektiv ser ut och ter sig i förhållande till hur de andra karaktärerna framträder.

Frågeställningarna som uppsatsen ämnar svara på lyder som följer:

- Hur gestaltas tystnad i Kärleken vi inte förstår och Alla är ledsna nuförtiden?

- Vilken funktion har tystnaden i de ovanstående verken?

1.2. Handlingsreferat: Kärleken vi inte förstår och Alla är ledsna nuförtiden

1.2.1. Kärleken vi inte förstår

I Bart Moeyaerts Kärleken vi inte förstår får läsaren, genom tre scener eller kapitel, följa en familj i upplösningstillstånd. Familjen består av en mamma och hennes fyra barn – Bonnie, Axel, den namnlöse fokalisatorn och Edie – samt vid ett senare tillfälle även mormoderns partner Skip de Bootsman och dennes hund.³

Det första kapitlet – Slutet för Bordzek berättat av mig som var där – utspelar sig i och runt omkring familjens bil under en varm och svettig sommardag. De är på väg hem till Bonnie när ett bråk exploderar mellan modern och Axel. Bilen stannar vid vägrenen och utryms då modern och Axel lämnar bilen för att diskutera medan Edie och fokalisatorn går åt ett annat håll för att Edie inte ska behöva höra bråket. Obekväma sanningar nästlar sig upp till ytan och modern blir slutligen medveten om att hennes tillfälliga partner Bordzek, i min läsning, har förgripit sig på Axel under nätterna medan alla andra har sovit.

3 Huvudpersonen och fokalisatorn – alltså den vars perspektiv en får läsa historien ur – i Kärleken vi inte förstår nämns aldrig vid namn utan refereras bara till som en av döttrarna. I uppsatsen kommer jag för enkelhetens skull därför att kalla dottern för ”fokalisatorn” när jag talar om denne, för att det är hon som berättar om och tänker kring det som sker i och omkring familjen. Utöver det kommer jag att referera till henne med pronomenen hon/henne.

Det andra kapitlet – Bootsman kommer – utspelar sig till en början i familjens hus när de får beskedet om att mormodern har dött och efterlämnat sig en rad olika föremål och individer av vilka Skip de Bootsman och dennes hund ingår. I testamentet framgår att mormodern vill att familjen ska låta Bootsman flytta in hos dem. Kapitlet är förväntansfullt eftersom ingen egentligen vet vem Bootsman är eller hur denne ser ut och de städar samt lagar mat tillsammans för att förbereda inför hans ankomst. Modern och fokalisatorn går ut i regnet för att möta upp Bootsman vid tågstationen där de till sin stora besvikelse inser att han är en gammal man i rullstol.

Det tredje och sista kapitlet – Vad gör de där borta i Charlestown? – utspelar sig i likhet med föregående scen i familjens hus. Läsaren får reda på att Axel har flyttat hemifrån i samband med att han hamnat i slagsmål med moderns nya partner, då denne vid första mötet skällde ut Axel efter noter. Vidare beskrivs hur modern uppmanat syskonen att inte prata om bråket men eftersom hon inte befinner sig hemma under hela det här kapitlet talar de delvis om det ändå.

Syskonens saknad efter Axel gestaltas genom fokalisatorn och till och med Bootsman, fortfarande ny i hushållet, påtalar sin förvirring kring att Axel har flyttat.

1.2.2. Alla är ledsna nuförtiden

Bart Moeyaerts Alla är ledsna nuförtiden utspelar sig under en eftermiddag genom ögonen på tolvåriga Bianca. I bokens början får Bianca höra av sin mamma att hon är besvärlig och ohanterlig, en tjej som borde komma med bruksanvisning, och därför tycker hennes pappa och hans partner Cruz att Bianca inte borde vara hos dem varje helg längre. Biancas spontana reaktion är att ställa sig emot deras önskan. Hon vill vara där under samma förutsättningar som alltid: mellan lördag och söndag varje helg. Några timmar efter samtalet ska pappa och Cruz komma och hämta Bianca för den sedvanliga vistelsen.

Bianca bor vanligtvis med sin mamma och sjuka lillebror, Alan. Den här eftermiddagen, under vilken historien utspelar sig, är Alans kompis Jazz inbjuden för att leka med Alan. Bianca väljer tidigt att lämna huset för att kunna tänka på sin favoritplats mellan deras trädgård och grannens hönshus. När hon kommer tillbaka står till hennes stora förvåning Billie King i deras vardagsrum. Billie visar sig, förutom att vara en av skådespelarna i Biancas favoritserie Här hos oss och hennes stora idol, också vara Jazzs mamma. Billies närvaro i huset utlöser något inom Bianca; en tankekedja, en reflektion. Mellan scenerna som utspelar sig i huset får läsaren betrakta Biancas minnen av specifika avsnitt ur Här hos oss vilka leder handlingen vidare.

Allt eftersom eftermiddagen fortlöper får läsaren också följa Biancas tankar tills hon så småningom, genom en tillbakablick till sin favoritserie, kommer till insikten att en inte borde

göra något halvhjärtat. Då bestämmer hon sig för att hon vill tillbringa hela helgerna hos sin pappa och Cruz samt be Cruz om ursäkt för att ha gjort livet surt för henne. Bianca vill inte vara besvärlig längre. Hon vill vara hanterbar.

1.3. Metod och material

Jag gör en textnära läsning av Kärleken vi inte förstår och Alla är ledsna nuförtiden, metoden är därtill narratologiskt influerad utifrån Maria Nikolajevas teorier om narratologi vilka jag redogör för nedan.

Till metoden hör också att jag under analysens gång jämför hur tystnaden ter sig mellan romanerna för att utröna om det förekommer några skillnader eller likheter gällande hur Moeyaert använder tystnaden i dem. För att förstå det krävs en kort förklaring: vad menar jag när jag säger tystnad och hur förhåller jag mig till ordets betydelse?

Jag undersöker tystnaden i dess bredaste form, och med det menar jag att jag analyserar tystnaden som ett sätt att kommunicera men också för det den är: avsaknaden av ljud. I min undersökning är tystnaden både ett substantiv och ett verb; ett fenomen lika mycket som något man väljer att utföra eller blir utsatt för. Sedermera avser jag tystnaden som en tyst stund, tystnaden som ett svar på tal respektive ett eventuellt tystande av någon. Det här är som sagt ett brett perspektiv med många intressanta effekter, däribland den maktutövning som tystnaden kan skapa. Därtill har jag inte för avsikt att redogöra för all tystnad som uppstår och utövas i verken utan snarare använda några exempel ur varje roman för att kunna säga något om helheten.

Sammanfattningsvis undersöker jag, genom att använda ovanstående metod och den teori som följer i teoriavsnittet nedan, både hur tystnaden kommer i kontakt med verkens karaktärer och hur den ser ut mellan dem samt hur djur och natur influeras av och påverkar tystnaden.

1.3.1. Urval och skönlitterärt material

Uppsatsens skönlitterära urval – Moeyaerts Kärleken vi inte förstår och Alla är ledsna nuförtiden – är å ena sidan baserat på vilka delar av författarskapet som är översatta till svenska, å andra sidan vilka verk som ansetts vara relevanta för uppsatsen. Med detta i åtanke hade resultatet kunnat bli ett annat om urvalet hade varit större respektive mer restriktivt eller om böckerna hade behandlats på originalspråk. Därtill är uppsatsen till stor del baserad på min läsning och tolkning av dessa verk.

Det teoretiska urvalet är främst baserat på vad som har ansetts vara relevant för att undersöka tystnaden, men även på vilka teoretiska perspektiv som redan varit anlagda på barn- och ungdomslitteratur.

1.3.2 Den narratologiskt influerade metoden

Den metod jag använder är narratologiskt influerad; jag läser mina valda verk för att sedan tolka dem genom att använda narratologin som en ingång i böckerna. Nedan följer en redogörelse för delar av Nikolajevas narratologi samt vad i den jag förhåller mig till.

I Barnbokens byggklossar (2017) presenterar Nikolajeva sin syn på narratologin samt hur hon använder den i sin bok för att utforska de olika delar som tillsammans bildar en barnbok.

Hon skriver bland annat följande om narratologin som teori: ”De flesta är dock överens om att det finns två grundläggande aspekter på varje litterär text: vad som berättas och hur det berättas.”⁴ Det här översätter Nikolajeva till textens historia respektive textens berättelse där den första avser textens handling och den andra hur handlingen framförs.⁵

I likhet med Nikolajeva skiljer jag på handlingarna, alltså historierna, i Moeyaerts verk och hur de framställs. Omvandlat till hur det här behandlar tystnaden undersöker jag då hur tystnaden ser ut i handlingen samt hur den rent berättartekniskt manifesterar sig. I stället för att, som Nikolajeva, undersöka alla delar av det som bygger upp berättelserna – till exempel miljö, tema och motiv – fokuserar jag på berättarperspektivet och vad som framkommer om de andra karaktärerna genom den som berättar. Däremot krävs det ändå att jag diskuterar tystnaden som tema i analysen för att utröna dess funktion.

I Barnbokens byggklossar presenterar Nikolajeva dessutom en diskussion om berättaren i skönlitterär text. I den framkommer flera intressanta aspekter som till exempel huruvida berättaren är personlig eller opersonlig, ironisk, tillförlitlig eller auktoritär, samt på vilken nivå den existerar i diegesen, alltså på fiktionsnivån. Här förbehåller jag mig dock rätten att inte använda samtliga av dessa begrepp trots att jag funnit det användbart att presentera dem.

Därtill diskuterar Nikolajeva sambandet mellan makt och berättande vilket är ytterligare en aspekt jag förhåller mig till i min analys. Här presenteras bland annat begreppet crossvokalisering vilket jag redogör för mer utförligt nedan.

Jag finner det därutöver nödvändigt att poängtera att berättarperspektivet blir viktigt i min analys eftersom det ofta är genom berättarens iakttagelser och upplevelser som läsaren får möta tystnaden. Det är det här mötet som jag framför allt vill utforska.

4 Maria Nikolajeva, Barnbokens byggklossar (Lund: Studentlitteratur AB, 2017), 47.

5 Ibid.

Sammanfattningsvis är metoden i min uppsats, förutom att vara grundad på en textnära läsning, också narratologiskt influerad av Nikolajevas diskussion kring berättarperspektivet. Av det som presenterats ovan kommer samtliga begrepp att ha en viss relevans men merparten av dem kommer att förklaras med textexempel i analysen.

1.4. Teori och begreppsförklaring

Uppsatsens teoretiska perspektiv är främst baserat på två texter. Dels Silent Modernism:

Soundsscapes and the Unsayable in Richardson, Joyce, and Woolf (2017) av Annika J.

Lindskog från vilken jag har lånat begreppen ”the unsayable”, ”the unsaid” och ”the unspoken”, dels Barnboken byggklossar av Maria Nikolajeva där jag främst koncentrerar teoriurvalet på hennes diskussion kring makt och berättande.

1.4.1. ”The unsayable”, ”the unsaid” och ”the unspoken”

I Silent Modernism: Soundscapes and the Unsayable in Richardson, Joyce, and Woolf analyserar Annika J. Lindskog tystnaden hos ovan nämnda modernistiska författare. I sin inledning skriver Lindskog att hon gör en distinktion i tystnaden som kommunikation mellan å ena sidan det osägbara, å andra sidan det osagda. Vidare refererar Lindskog till Patricia Ondek Laurence när hon presenterar ”the unsayable”, ”the unsaid” och ”the unspoken”. Ondek Laurence lägger fram ovan nämnda begrepp i samband med en studie av tystnaden i Virginia Woolfs författarskap, sålunda använder sig också Lindskog av dem.⁶

Innan jag går in på vad begreppen betyder vill jag motivera mitt nyttjande av dem eftersom de i Lindskogs text används om författare som skriver för vuxna, dock främst Woolf. I Silence and Silencing in Children’s Literature (2021) tillämpar Boel Westin föregående begrepp på sin analys när hon undersöker tystnaden i en rad muminböcker av Tove Jansson. Baserat på Westins användning av begreppen på barnlitteratur anser jag att de kan vara relevanta även i min undersökning.⁷

Fortsättningsvis förklarar Lindskog begreppens betydelse. Hon menar att ”the unsayable” är det som inte uttalats till följd av de tabun som rådde under den viktorianska eran eller ett fenomen tillhörande livet som är obeskrivligt.⁸ Jag ämnar inte förhålla mig till vad som ansågs passande under den viktorianska eran utan har snarare för avsikt att ta de tabun i beaktande som

6 Annika J. Lindskog, Silent Modernism: Soundscapes and the Unsayable in Richardson, Joyce, and Woolf (Lund: Lund University, English Studies, Centre for Languages and Literature, 2017), 18.

7 För vidare läsning om hur Boel Westin applicerar begreppen på sin undersökning, se: ”A Hundred Miles of Silence: The Moomin Stories of Tove Jansson” ur Silence and Silencing in Children’s Literature (2021) av Elina Druker, Björn Sundmark, Åsa Warnqvist och Mia Österlund.

8 Lindskog, Silent Modernism, 18.

rådde under den tid då mina valda verk skrevs, det vill säga från och med 1999 tills idag. Vidare beskriver Lindskog ”the unsaid” som det som känns eller märks av men inte uttalas och ”the unspoken” som det som ännu inte har blivit formulerat i ord samt yttrats. Däremot påpekar Lindskog att begreppen lätt smälter ihop och att det som inte sägs på grund av ”the unspoken”

också kan kategoriseras under ”the unsaid” och ”the unsayable”. I sin studie använder Lindskog

”the unspoken” rörande erfarenheter och sinnestillstånd som anses obeskrivliga.⁹ Det är så jag också behandlar de ovanstående begreppen i min analys.

1.4.2. Makt, berättande och crossvokalisation

I Barnbokens byggklossar presenterar Maria Nikolajeva maktkomponenten som tillhörande berättarperspektivet. Hon skriver initialt att analys av makt i berättarperspektivet kommer från den feministiska, eller queera, narratologin – en del av narratologin jag inte kommer att förhålla mig till men maktaspekten är ändå relevant i uppsatsen.¹⁰

En av de frågor som är intressanta för den feministiska narratologin är huruvida olika berättarstrategier är beroende av genus, alltså om exempelvis manliga respektive kvinnliga författare gör olika val för att konstruera sina historier och huruvida dessa val och strategier kan anses vara ”maskulina” eller ”feminina”. Nikolajeva presenterar begreppet crossvokalisering vilket innebär att en manlig författare väljer en kvinnlig berättarröst och vice versa.¹¹

Det finns en rad olika vedertagna åsikter om maskulint och feminint berättande som jag inte förhåller mig till i någon omfattande mån, men begreppet crossvokalisering tror jag kan vara intressant just för att Moeyaert har valt röster tillhörande två flickor. Det här betyder att Moeyaert, som vuxen man, stiger ner i makthierarkin när han gestaltar de två händelseförloppen i Kärleken vi inte förstår och Alla är ledsna nuförtiden på grund av att han kliver ur både vuxennormen och mansnormen.¹²

Effekten av att kliva ner i makthierarkin på det här sättet, menar Nikolajeva, kan bli att författaren i sin tur kompenserar. Det kan visa sig på flera sätt; till exempel att författaren ersätter sin brist på fysisk erfarenhet av det motsatta könet genom att tillämpa androgynitet i persongestaltningen eller genom att skapa distans mellan det upplevande jaget och det berättande jaget för att neutralisera genusklyftan som annars kan uppstå.¹³ Trots att begreppet

9 Lindskog, Silent Modernism, 18f.

10 Nikolajeva, Barnbokens byggklossar, 272.

11 Ibid.

12 Ibid., 275f.

13 Ibid., 277f.

crossvokalisering kanske inte uppenbart angår tystnaden använder jag det ändå i analysen på grund av dess relevans för diskussionen om berättarperspektiven.

1.5. Tidigare forskning

Bart Moeyaert är i svensk forskning förhållandevis outforskad. I mina eftersökningar verkar varken Kärleken vi inte förstår eller Alla är ledsna nuförtiden ha analyserats något närmare.

Beträffande Moeyaerts andra till svenska översatta titlar – Graz (först utgiven 2009), Bröder (först publicerad 2000) och Afrika bakom staketet (först utgiven 1995)¹⁴ – är det endast Afrika bakom staketet som har behandlats i svensk forskning. I fyra examensuppsatser berörs det sistnämnda verket främst i studier som behandlar mångkultur, kulturkrockar, etnicitet samt barnböcker som värdegrund i förskolan.¹⁵

Däremot så finns det en del forskning om Bart Moeyaerts verk på bland annat nederländska, franska och tyska. Därtill har det skrivits ett flertal artiklar om Moeyaerts skrivande till bland annat Bookbird: A Journal of International Children’s Literature, däribland den citerade artikeln från uppsatsens inledning vilken skrevs av Vanessa Joosen.

Det finns emellertid en hel del forskning om tystnad, inte enbart i barnlitteratur. Däremot ämnar jag bara redogöra för den forskning om tystnad som behandlar barnlitteratur eftersom den är mest relevant för den här uppsatsen.

Det kanske mest aktuella bidraget till forskningen om barnlitteraturens tystnad är Silence and Silencing in Children’s Literature, redigerad av Elina Druker, Björn Sundmark, Åsa Warnqvist och Mia Österlund. Verket består av en mängd texter som samlades ihop efter IRSCL-kongressen 2019, vilken hade temat Silence and Silencing in Children’s Literature.

Verket har visat sig ha viss relevans för den här uppsatsen och inspiration har hämtats från främst Vanessa Joosens och Boel Westins texter. Joosens text ”Just Listen? Silence, Silencing, and Voice in the Aesthetics, Reception, and Study of Children’s Literature” visar bland annat hur tystnad ser ut och beter sig i barn- och ungdomslitteratur medan Westins text – ”A Hundred

In document Har det aldrig slagit henne att jag är tyst, men inte beter mig tyst? (Page 3-11)