Olika modeller för strategier mot hot och våld i arbetet

2. Bakgrund

2.2 Olika modeller för strategier mot hot och våld i arbetet

Detta avsnitt tar upp olika modeller för strategier som organisationsledningar föreslår mot hot och våld mot socialarbetare i arbete med barn och unga. Pelto-Piri (2017) beskriver att socialarbetare som arbetar med barn och unga uppmanas att i stor utsträckning arbeta med förebyggande insatser i organisationerna för att minska hot och våld i arbetet. De vanligaste arbetssätten för förebyggande arbete mot hot och våld är ”Safewards” och ”Six Core Strategies”. Dessa två arbetssätt är vanligast föreslagna på ett internationellt plan. Vanligast föreslagna innebär att modellerna används teoretiskt inom organisationer, men socialarbetare som enskilda individer kan välja ifall de vill följa modellerna eller inte. Modellerna för de två olika arbetssätten förklarar både förebyggande processen i arbetet, men även hur hot och våld kan hanteras i arbetet. I Sverige är andra modeller för arbetssätt vanligare. De vanligaste modellerna inom socialt arbete med barn och unga är ”Bergenmodellen”, ”TERMA-modellen”, ”No Power No Lose” och

”lågaffektivt bemötande” (Pelto-Piri m.fl. 2017).

Safewards

Modellen används mest på institutioner med barn och unga. Det existerar sex viktiga faktorer som bidrar till en stor risk för hot och våld i arbetet. De sex faktorerna är: socialarbetarnas sammansättning, arbetsmiljön, vad som sker

utanför arbetsplatsen, klienters utmärkelser, klientgruppen och begränsningar eller ramar på arbetsplatsen. Socialarbetare kan påverka risker till att hot och våld uppstår utifrån dessa faktorer genom att ändra en eller flera av faktorerna. Det kan innebära genom att exempelvis ändra restriktionerna för klienter eller möblera om i ett rum och ändra på miljön. En klient som varit med om något hemskt utanför arbetsplatsen (exempelvis ett behandlingshem för unga) kan känna rädsla från den

händelsen även senare på behandlingshemmet. Rädsla hos klienten kan leda till att klienten blir aggressiv vilket kan leda vidare till att klienten blir våldsam mot socialarbetarna. I dessa fall kan socialarbetarna utifrån de olika faktorerna försöka få bort rädslan från klienten innan hen hinner bli aggressiv (Pelto-Piri m.fl. 2017) Oavsett socialarbetarnas arbete med exempelvis en trygg miljö kan klienterna bli aggressiva hotfulla. Vid vissa situationer som bland annat hot och våld från klienterna kan socialarbetare tvingas att använda tvångsåtgärder. Enligt modellen ska då den minsta möjliga metoden för tvångsåtgärder användas mot klienten för att risken till ytterligare konflikter mellan socialarbetare och klient ska vara så låg som möjligt. Socialarbetare har möjlighet till att försöka prata med klienter och försöka komma överens med klienten om en åtgärd för att klienten ska vara nöjd med behandlingen. Det finns olika arbetssätt för socialarbetare för att hantera hot och våld från klienterna i arbetet genom att arbeta med de sex faktorerna (Pelto-Piri 2017).

Six Core Strategies

Modellen innehåller sex stycken strategier som socialarbetarna ska följa i hantering av hot och våld från klienterna beskriver Pelto-Piri (2017). Inom organisationer kan dessa sex strategier finnas som en checklista för att följa organisationens utveckling med arbete kring bland annat hot och våld, men även andra tvångsåtgärder. Six Core Strategies har inte samlat någon information om resultat i arbeten med barn och ungdomar, men modellen har visat bra resultat inom andra arbetsområden. Vilket kan innebära att det förväntas vara en fungerande strategi även inom sociala arbeten med barn och unga. De sex strategierna i modellen är:

1. Ledningens engagemang i förändringen:

Cheferna i organisationen framställer organisationens tydliga mål.

2. Kontinuerligt använda datainsamling för förändring:

Organisationen kan följa i vilken utsträckning organisationen arbetar för att kunna organisera arbetet.

3. Arbetstagarnas utveckling:

Syftet är att få en bra arbetsmiljö och att arbetstagarna ska känna sig fria från konflikter i arbetet. Detta kan nås genom att utveckla och utbilda arbetstagarna.

4. Användning av resurser för bedömning:

Syftet är att arbetstagarna ska kunna känna igen situationer där det finns risker för att hot och våld ska uppstå. Dessutom ska arbetstagarna kunna känna igen beteenden hos klienter med exempelvis trauma eller

självmordsbenägenhet.

5. Att få klienterna att bli delaktiga:

Klienter ska också ha möjlighet till att vettigt kunna påverka hur organisationen ska arbeta med klienterna.

6. Stödsamtal för arbetstagarna: Arbetstagare som känner att de behöver stödsamtal från organisationen ska ha möjlighet till det.

TERMA-modellen

Modellens syfte är att genom en bra miljö i organisationer och arbetsplatser för både klient och arbetstagare hantera hot och våld i arbeten. Modellen innehåller både psykiska och fysiska hanteringar av hot och våld. Psykiska hantering är att utifrån etiskt bemötande samtala med klienterna. Fysiska hanteringar är att arbeta med olika skyddstekniker för att kunna stoppa klienter vid våld.

TERMA-modellen framkom inom en rättspsykiatri och TERMA samt BergenTERMA-modellen används oftast inom psykiatrin (Pelto-Piri 2017).

Bergenmodellen

Modellen har samma syfte och är en vidareutveckling av TERMA-modellen.

Utvecklingen till bergenmodellen har visat sig vara mer effektiv för förebyggande arbeten mot hot och våld, både ifrån klienters och arbetstagares perspektiv. Idag är arbetssättet vanligt i Sverige och förekommer mycket inom arbeten i barn och ungdomspsykiatrin (Pelto-Piri 2017).

Tydligaste skillnaden mellan TERMA-modellen och denna utvecklade

bergenmodellen är att bergenmodellen förklarar arbetssättet i tre faktorer som arbetstagarna ska jobba efter. De tre faktorerna är:

1. Rätt inställning:

Arbetstagarna ska lyssna och ha förståelse för klienterna utan att döma klienterna.

2. Balans i empati:

Arbetstagare ska kunna ha kontroll över sig själva, oavsett känslor i situationer.

3. Organiserad arbetsmiljö:

Arbetstagarna i organisationer ska veta vad som gäller och de ska samarbeta och ge varandra stöd när det behövs.

Genom att följa dessa tre faktorer i arbetet kan arbetstagarna förebygga hot och våld. I modellen beskrivs även tre olika nivåer som arbetstagarna ska jobba utifrån. Första nivån innebär att arbetstagare ska jobba med relationsskapandet mot klienterna och även tydligt förklara vilka regler som gäller. Nästa nivå är om orossituationer som kan uppstå med klienter. Vilket betyder för arbetstagarna att de ska arbeta utifrån att lugna situationen och klienterna innan våld börjar förekomma. Sista nivån är när våld redan har uppstått. Arbetstagarna ska då genom skyddstekniker stoppa klienten från att utöva våld (Pelto-Piri 2017).

Lågaffektivt bemötande

Modellen grundar sig i affektsmittan och dess olika teorier. Lågaffektivt bemötande brukas mest inom vård och skolsektorn. Där syftet är att hantera situationer där hot och våld riskerar att uppstå genom att redan förebygga att situationer inte blir aggressiva. Affektsmittan syftar specifikt på individer med utvecklingssvårigheter där svårigheten för individerna är att skilja på sina och andras känslor. Problem i dessa fall kan uppstå när individerna inte hänger med i sina egna känsloförändringar. Då ska arbetstagarna bemöta dessa klienter med ett lågaffektivt bemötande genom att inte säga för bestämt att klienten har gjort fel.

Känslorna ska enligt modellen dämpas och dessutom ska gester som visar på makt

undvikas som att till exempel inte ha direkt ögonkontakt och att avvakta istället för att säga emot klienten direkt (Pelto-Piri 2017).

No Power No Lose

Modellen är beskrivs i arbeten med ungdomar och utgår ifrån begreppet ”respekt”, som anses vara nyckeln till en bra arbetsmiljö med minskad risk för hot och våld förklarar Pelto-Piri (2017). Det är arbetstagarnas ansvar för att möjliggöra en bra arbetsmiljö genom att:

1. Visa att intresse för ungdomarna finns.

2. Vara en bra lyssnare och visa empati för ungdomarna.

3. Använda jag-form i samtal i ungdomarna.

4. Visa vilja till att hjälpa och stötta ungdomarna i deras problem.

No Power No Lose används främst inom institutioner där tvångsvård är vanligt, men även på andra arbetsplatser. I modellen beskrivs även hur arbetstagare ska hantera när hotfulla situationer med ungdomarna. Det som gäller enligt modellen är att arbetstagarna ska hålla sig lugna och endast använda tvångsåtgärder om det finns risk att våld eller någon annan fysisk skada uppstår. No Power No Lose har också i sitt arbetssätt som Bergenmodellen beskrivit olika typer av skyddstekniker för att fysiskt kunna hantera hot och våld i arbetet från klienterna (Pelto-Piri 2017).

Här har sex modeller beskrivits hur socialarbetare kan hantera våld förebyggande.

Det är inte alltid vara lätt för socialarbetarna att följa modellerna. Hot och våld kan ibland vara svårt att undvika förebyggande, speciellt våldssituationer förklarar Isdal (2017). När individer ser våld utifrån kan det ibland verka som att våldet kom som en blixt från en klar himmel, men så är aldrig fallet. Våld kan aldrig vara plötsligt, eller ”blint” som Isdal beskriver det. Klienter som använder våld mot socialarbetarna gör det inte utan någon anledning. Det behöver dock inte vara socialarbetaren som har provocerat klienten eller på något annat sätt vara skyldig.

Ofta är det att klienten mår psykiskt dåligt av någon annan anledning, som att till exempel klienten nyss blivit lämnad av sin partner. Då kan klienten bära på känslor, känna ilska och inte ta ut det på något sätt, istället tar klienten ut det på socialarbetaren. När klienten mår dåligt av vilket skäl som helst, kan klienten tänka ”nästa person som jag kommer i kontakt med ska jag slå”. Då kan socialarbetaren bli den drabbade slumpmässigt för att de hade en tid för samtal inbokat. För socialarbetaren är detta blint våld, socialarbetaren kunde inte förutse att händelsen att klienten skulle börja slå mot hen. Däremot från klientens sida är våldet inte blint och det fanns en anledning till att slå, det var inte meningslöst.

Svårigheten för socialarbetare med våld som är blint i situationer från deras perspektiv är att undvika våldet (Isdal 2017).

2.3 Reaktioner som socialarbetare upplever i arbetet

Individer kan reagera olika på hotfulla situationer eller andra konflikter beskriver Sandström (2007). Det som automatiskt händer med individen kan vara att hen exempelvis höjer rösten, ger stirrande blickar eller spänner omedvetet musklerna.

Dessa reaktioner sker automatiskt för att individen ska kunna försvara sig och känna sig säkrare i de hotfulla situationerna. Beteende som beskrivs är

jämförelsebart med djurens beteende, vilket förklaras som ”kamp- och

flyktsystem”. Socialarbetare som utsätts för hot och våld i arbetet reagerar utifrån ett kamp- och flyktsystem för att hoten och våldet utsätter socialarbetarna för

stress. Stress som uppstår av hot och våld påverkar socialarbetarna och det finns olika typer av reaktioner som sker för socialarbetarna (Sandström 2007).

Socialarbetare som utsätts för hot och våld kan få olika biologiska reaktioner i kroppen som oftast är ofrivilliga och inte går att styra. Reaktionerna varar oftast i ungefär 15–20 minuters tid, men påverkningarna av reaktionerna kan vara mycket längre (Sandström 2007).

Reaktionerna är skapade av stresshormoner och på grund av stresshormonerna påverkas kroppen på ett visst sätt. Kroppen kan påverkas på tre olika sätt som beskrivs ”kamp”, ”flykt” och ”paralysera”. En socialarbetare som möter en aggressiv ungdom och blir påhoppad av ungdomen kan utifrån kamp reagera genom att konfortera ungdomen. Socialarbetaren kan göra det genom exempelvis en skyddsteknik. Utifrån flykt i samma exempel kan socialarbetarens reaktion bli att springa ifrån ungdomen. Utifrån paralysera kan socialarbetaren påverkas genom att alla muskler blir helt stilla och socialarbetaren kan inte röra på sig, varken gå in i kamp eller fly (Sandström 2007).

Kroppens känslor styrs av stresshormonerna i hotfulla situationer. Stresshormoner styr tankarna, psyket, med lågt stående tankar. Fördelen med psykiska reaktionen är att socialarbetare som blivit utsatta för hotfulla situationer får större möjlighet till att lösa situationen. Det som dock är negativt för den psykiska reaktionen är att det blir större risk för att lösa situationen på ett inte fridsamt sätt (Sandström 2007).

Beteenden som uppstår av de psykiska reaktioner på individer som utsätts för hot och våld är jämförelsebara med beteendet av individer med

personlighetsstörningar. Gemensamma beteenden mellan dem är beskrivningen av reaktionerna som uppstår. Socialarbetarnas beteenden beskrivs i reaktionerna som svårigheter för socialarbetare genom att det blir en utmaning för deras godhet i arbetet (Sandström 2007).

2.4 Lagstiftning om hot och våld i arbetet

I kapitlet har hittills mycket om förebyggande arbete beskrivits och det finns även lag på att organisationer där arbetstagarna riskerar att utsättas för våld ska ha ett förebyggande arbete på arbetsplatsen. Svenska lagen om hot och våld i arbetet utgår ifrån bland annat Arbetsmiljölagen (SFS:1977:1160). Denna lag lyder att ohälsa och olycksfall i arbetet, vilket ofta kan uppstå på grund av hot och våld, ska förebyggas. Vad gäller arbetsmiljölagen, specificeras det tydligare och förklaras mer precist i vissa föreskrifter från Arbetsmiljöverket (AFS –

Arbetsmiljöverkets författningssamling). En av dessa förtydligande föreskrifter från Arbetsmiljöverket är ”Våld och hot i arbetet, (AFS1993:2)” (Pelto-Piri m.fl.2017).

Enligt AFS 1993:2 paragraf 10 och 11 förklaras uppföljande åtgärder för arbetstagarna och arbetsgivarna. Paragraferna gäller:

- 10§ Tillbud och händelser med våld eller hot om våld skall dokumenteras och utredas

- 11§ Arbetstagare som utsatts för våld eller hot om våld skall snabbt få hjälp och stöd för att förebygga eller lindra såväl fysisk som psykisk skada. Arbetsgivaren skall ha särskilda rutiner för detta inom

organisationen.

Tillbuden och händelserna som dokumenteras enligt 10§ ska göras enligt

organisationernas rutiner, vilka är viktiga för en arbetsplats. Vidare ska rutinerna innehålla att hot och våld i arbetet ska anmälas till yrkesinspektionen, polisen och försäkringskassan.

I de fall där individer utsätts för hot och våld i arbetet ska 11§ också följas enligt rutiner på arbetsplatsen. Därför är det viktigt för organisationer och anställda att veta vad som gäller. I större företag och organisationer ska en typ

räddningsledning vara ansvarig för allvarligare incidenter på arbetsplatsen (Arbetsmiljöverket 2019).

2.5 Skador på grund av hot och våld mot socialarbetare

Lundälv (2007) förklarar att socialarbetare utsätts för olika typer av hot och våld i arbetet som kan leda till olika konsekvenser för socialarbetare, psykiska och fysiska skador. Hot och våld från klienten som kan leda till psykiska skador för socialarbetaren är exempelvis: aggressiva beteenden, knivhot, mordhot och hot om självmord. Exempel som kan leda till fysiska skador för socialarbetaren är:

knivhuggning, överfall, slag och sparkar av klienten. Trots alla dessa och även fler skador, sjukskriver sig endast tio procent av de drabbade socialarbetarna som blivit utsatta för hot och våld i arbetet (Lundälv 2007).

3. Teori

I kapitlet beskrivs två teorier som resultatet analyseras med hjälp av, ”KASAM”

och ”Empowerment”.

3.1 KASAM

Antonovsky (2005) beskriver att KASAM är förkortning av ”känsla av

sammanhang” och är en teori som fokuserar på hälsobringande faktorer, istället för riskfaktorer. Fokus är på hur individen blir och håller sig frisk. Enligt teorin är det inte självklart svart på vitt ifall individen är sjuk eller frisk. Istället förklarar teorin individens hälsa på en gradlinje där individen kan ligga mellan sjuk och frisk, både ha god och dålig hälsa samtidigt. KASAM innebär att fokus ska vara på det som ger bra hälsa, att flytta sig på gradlinjen mot det friska (Antonovsky 2005).

Vidare är KASAM uppbyggt av tre delar som tillsammans fullgör känslan av sammanhang förklarar Antonovsky (2005). De tre olika delarna är: ”begriplighet”,

”hanterbarhet” och ”meningsfullhet”. Stöd som socialarbetare kan erbjuda måste vara stöd som varje person måste kunna ha möjlighet för tillgång till. Det som är centralt för att alla individer ska kunna ha tillgång till socialarbetarnas stöd är att stödet ska vara begripligbart och socialarbetarna förstår hur de ska kunna ge stöd.

Ifall en socialarbetare inte kan begripa eller förstå vilket stöd som hen behöver

erbjuda, blir känslan av sammanhanget lägre. Socialarbetare som åker ut för hot eller våld i arbete med barn och unga och inte är säkra på hur de ska hantera hotet eller våldet kan förlora känsla av sammanhang. För socialarbetare kan det

innebära att de känner ett utanförskap inom organisationen och därmed inte hanterar händelser i arbetet som önskat av exempelvis chefer eller kollegor.

Teorin KASAM kan hjälpa att förstå hur och varför socialarbetare hanterar hot och våld i arbete med barn och unga. Därför är teorin relevant och beskrivs i studien (Antonovsky 2005).

Hanterbarhet innebär att individen känner sig trygg med den hjälp som individen har tillgång till för att nå sina krav. Hjälpmedlen kan vara vänner, familjer, kollegor, Gud med mera. Hög hanterbarhet leder till att individer inte känner sig som svaga eller som offer i situationer, istället ser individer sig själva som starka och utmanande för att lösa sina situationer. Socialarbetare med hög hanterbarhet känner sig trygga med att hantera hot och våld i arbete med barn och unga som önskat, ifall det finns stöd från exempelvis kollegor. Stöd från kollegor kan

innebära att alla socialarbetare i organisationen gör likadant i liknande fall eller att det finns tydliga riktlinjer på exempelvis vad som är ett hot och vad som inte är ett hot (Antonovsky 2005).

Meningsfullhet är delen i KASAM som beskrivs som motivation eller vilja.

Meningsfullhet innebär att individen känner motivation till att det finns en mening med att handskas med det som individen ställs inför. Att lösa situationer som uppstår blir inte en jobbig uppgift, utan istället en intressant utmaning, ifall individen har en hög meningsfullhet. Socialarbetare har skyldighet att anmäla händelser där hot och våld uppstår mot dem. Ifall socialarbetare kan se en mening med att händelserna anmäls, kommer socialarbetarna att anmäla händelserna.

Däremot ifall det inte finns någon motivation till att anmäla händelserna uppstår risker för att socialarbetarna inte kommer följa sin skyldighet att anmäla

händelserna (Antonovsky 2005).

Westlund och Sjöberg (2008) beskriver att meningsfullheten är delen som är central för individen inom teorin. Detta eftersom att utan en meningsfullhet finns heller ingen motivation eller vilja för individen att handskas med situationer som uppstår. Begriplighet är också viktig för att ifall det inte finns någon begriplighet, förstår individen inte vad som sker och kan då inte heller förstå hur situationen ska lösas. Alla tre delar har en gemensam anknytning inom teorin. De tre delarna formar känslan av sammanhang, ifall livssituationen för individen är stabil eller ostabil beroende på höga eller låga delar inom KASAM (Westlund & Sjöberg 2008).

För att individen ska kunna ha en stabil livssituation ska alla tre delarna vara lika höga eller låga. Det viktiga för att det ska vara en stabilitet i individens

livssituation är balansen inom teorin. Ifall individen exempelvis har hög meningsfullhet, men låg begriplighet och hanterbarhet blir individen instabil.

Eftersom individen i exemplet har en hög vilja och motivation för att lösa ett problem, men har svårt för att förstå hur problemet kan lösas och utifrån vilka hjälpmedel, blir individen instabil. Livssituationen blir en svårighet.

Socialarbetare måste ha alla tre delarna på hög nivå för att kunna hantera hot och våld i arbete med barn och unga. Med alla tre delar i samma höga nivå får

socialarbetare känslan av sammanhang, vilket är centralt för att kunna hantera hot och våld (Westlund & Sjöberg 2008).

3.2 Empowerment

Empowerment är en teori som är grundat på ”power” som är kraft på svenska vid direkt översättning. Inom teorin används power som betydelse för makt beskriver Askheim (2007). Empowerment utgår ifrån att alla individer ska känna att de har makt. Individer som känner sig maktlösa eller svaga ska ha möjlighet till att få makt och känna sig starka. För dessa personer gäller att arbeta med sina

svårigheter och det som gör att de känner sig svaga för att känna att de har makt över sin livssituation (Askheim & Starrin 2007).

Socialarbetare ser klienter som kapabla till att handla rätt förklarar Askheim och Starrin (2007). Alla individer förklaras veta att hot och våld är fel, men i de fall där klienten känner sig svag vill klienten kunna känna sig stark. Därav tar klienten till med hot och våld mot socialarbetaren. Enligt socialarbetarnas synsätt på klientens hot och våld utifrån empowerment agerar socialarbetarna på sätt att klienten inte ska känna sig svagare än socialarbetaren. Socialarbetarna ska visa klienten att det är likavärde som gäller mellan dem. Detta perspektiv som socialarbetarna har kan nås genom att socialarbetare är bra lyssnare och är bekräftande i samtalen med klienterna. För klienter som använder hot och våld enligt teorin är det viktigt att de blir uppmärksammade och respekterade. Att klienter ses som kapabla till att handla rätt och att lyssna, uppmärksamma och respektera klienter minskar risken för att klienten ska utse socialarbetaren för hot och våld. Utifrån begreppet power eller makt, känner klienten att hen har mer makt ifall socialarbetaren behandlar klienten genom detta perspektiv. På så vis

In document Hot och våld mot socialarbetare En litteraturstudie om hur socialarbetare hanterar arbetet med barn och unga (Page 9-0)