Hot och våld mot socialarbetare
En litteraturstudie om hur socialarbetare hanterar arbetet med barn och unga
Ante Rajic
Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
15hp Hälsa och Samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Threats and violence against social workers
A literature study about how social workers handle work with children and youths
Ante Rajic
Rajic, A. Threats and violence against social workers. A literature study how social workers handle work with children and youths. Degree prjoect in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society.
(Department of social work), 2021 Abstract:
Social workers have been exposed with threats and violence in work with children and youths for a long time. Threats and violence are a serious problem for social workers because their work is affected by these incidents.
The incidents affect social workers because social workers feel concern and fear for their safety or freedom. Therefore the work is also limited based on social workers self-esteem.
Based on two theories; ”KASAM” and ”Empowerment” the study presents how social workers choose to handle threats and violence against them in work with youths and children.
Keywords: Social work, threats, violence, children, youths, strategies, handle.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...4
1.1 Problemformulering ...4
1.2 Syfte ...6
1.3 Frågeställningar...6
1.4 Central terminologi ...7
2. Bakgrund ...7
2.1 Aktiv och passiv hanetring av våld ...8
2.2 Olika modeller för strategier mot hot och våld i arbetet ...9
2.3 Reaktioner på upplevda hot och våld...12
2.4 Lagstiftning på hot och våld i arbetet...13
2.5 Skador på grund av hot och våld mot socialarbetar ...14
3. Teori ...14
3.1 KASAM ...14
3.2 Empowerment ...16
4. Metod ...17
4.1 Val av metod och metodologiska reflektioner ...17
4.2 Litteratursökning...17
4.3 Tematisering och analys utifrån teori...18
4.4 Förförståelse...19
4.5 Reflektion över mitt tillvägagångssätt ...19
5. Resultat och Analys...20
5.1 Resultat ...20
5.1.1 Olika typer av hot och våld mot socialarbetare...20
5.1.2 Strategier för att hantera hot och våld...22
5.2 Analys ...25
5.2.1 Analys utifrån KASAM ...25
5.2.2 Analys utifrån Empowerment ...27
6. Sammanfattande diskussion ...28
6.1 Avslutande reflektion...30
7. Referenser ...32
1. Inledning
Socialarbetare har en viktig samhällsfunktion genom att erbjuda hjälp och stöd åt personer som är i nöd av det. Ändå blir många socialarbetare hotade i sitt arbete.
Hot och våld som socialarbetare upplever är ett stort problem för det sociala arbetet och det påverkar både sociala arbetaren individuellt och hela
organisationen där socialarbetaren är anställd. Wihlborg (2018) förklarar att för socialarbetare som arbetar med barn och unga är hot och våld vanligt
förekommande i arbetet. De utsätts av hot och våld av både klienter och klienters anhöriga. På grund av socialarbetarnas viktiga samhällsfunktion kan även
samhället i stort bli påverkat av hoten och våldet som förekommer i arbeten.
62 procent av socialarbetare utsätts för hot eller våld i arbetet förklarar Wihlborg (2018) i en artikel baserad på intervju med två socionomer. Myndighetsutövande arbete kan leda till att uppdragstagarna blir utsatta i arbetet. Socionomer utför myndighetsutövande uppdrag inom socialt arbete och siffran för utsatta socialarbetare fortsätter att växa (Wihlborg 2018).
1.1 Problemformulering
Yrkesbranscher där direkt kontakt med andra individer är vanligt kan ha större risk att utsättas för hot på arbetsplatsen. Inom dessa yrken ingår bland annat socialarbeten med barn och unga och andra sociala arbeten (Arbetsmiljöverket 2020b). Hot är en handling där individen förmedlar till någon annan att hen kommer att utsättas för ytterligare ett brott. Brottet som förmedlas att kommer ske genom hot kan ofta vara våld genom misshandel eller mord. Hot ska orsaka att den utsatte känner rädsla eller oro för sin eller andras säkerhet och frihet, eller sin eller andras egendoms säkerhet. Individen som utsätts för hot måste inte känna allvarlig rädsla för att man exempelvis känner personen som utför hotet och det är ett vanligt beteende för den personen. Då behöver hotet, exempelvis ett hotfullt uttalande, inte uppfattas som allvarligt, men tillsammans med andra omständlig- heter runt omkring blir uttalandet ett olaga hot, ett brott (Arbetsmiljöverket 2019).
Många individer påverkas av att anta att det finns en risk för att utsättas för hot eller våld, utan att individerna direkt utsätts för hot eller våld. I situationer där vårdnadshavare utövar våld mot barn kan det också innebära hot mot
socialarbetare. Det blir en våldsam situation, som är en hotfull situation, ett hot i arbetet mot socialarbetaren (Arbetsmiljöverket 2019).
Enligt brottsbalkens reglering (4 kap. 5§ BrB) är ”olaga hot” ett brott som hotar egen eller annans personliga trygghet. Brottet ska anmälas till polisen ifall
socialarbetaren upplever hotet som att hen har utsatts för ett allvarligt hot (Polisen 2020).
Hot och våld är allvarliga situationer i arbetet som kan påverka arbetet negativt på flera olika sätt. Det kan bland annat påverka socialarbetarnas insatser, vilket begränsar och försvårar det sociala arbetet förklarar Hallberg (2011). Därför ska hot och våld inte förekomma och därför är hanteringen av hot och våld ett viktigt ämne. Hantering av problem kan vara det som löser och eventuellt får bort problemet. Genom att socialarbetare utsätts för hot och våld, blir de offren i incidenten, vilket kan skapa en utsatthet för socialarbetarna. Socialarbetet är en
social service för att hjälpa andra människor i samhället, därför är det allvarligt ifall socialarbetarna blir utsatta.
Inom socialt arbete kan olika typer av hot och våld kan uppstå inom olika organisationer. Pelto-Piri m.fl. (2017) förklarar att inom behandlingshem med särskilt individuell tvångsvård innebär våld ofta fysiskt våld genom slag, sparkar, bett eller att föremål kastas mot socialarbetarna. Hot är vanligt förekommande i behandlingshemmen och ofta är det dödshot som socialarbetare kan få riktat mot sig av ungdomarna. Hallberg (2011) förklarar att inom psykiatrisk och
missbruksvård kan hot och våld vara allvarligare än inom andra organisationer med andra klienter. Särskilt ifall klienterna är ungdomar jämfört med exempelvis äldre klienter, eftersom yngre personer ofta kan vara starkare. När de starka klienterna blir aggressiva kan det uppstå mycket farliga och allvarliga situationer.
Hot och våld är ofta kopplat till alkohol- eller drogpåverkade och aggressiva klienter inom psykiatrisk och missbruksvård. Även en känsla av maktlöshet kan för denna klientgrupp vara en anledning till att de använder hot och våld i möten med socialarbetare. Dessa beskrivna hot och våld är exempel som underlättar förståelsen av var och hur hot och våld är typiska att känna igen, men likadana hot och våld sker ofta och vanligen i andra socialarbeten med barn och unga också (Hallberg 2011).
Hot och våld är en vanlig orsak till arbetsskador (Hallberg 2011). Skadorna kan leda till olika psykiska och fysiska konsekvenser för socialarbetarna. Oroligheten som socialarbetare tänker på till följd av hot, att något otäckt ska ske, kan höja socialarbetarnas rädsla i arbetet med klienten. Vilket kan påverka det sociala arbetet negativt. Det kan vara hot om att direkt skada socialarbetaren, men även att hota genom att skada sig själv. Klienter kan exempelvis hota socialarbetare genom att hota om att skada sig själva, som bland annat kan vara genom att säga att hen kommer att begå självmord. Arbetsskadorna kan påverka socialarbetarnas hantering av problemet. Att arbeta i en hotfull och våldsam miljö kan leda till att arbetarnas arbetsmoral och vilja riskerar att minska. Detta på grund av att
socialarbetarna kan uppleva stress i miljön och må dåligt både psykiskt och fysiskt. Hur mycket socialarbetare utsätts för hot är svårt att veta exakt, eftersom många utsatta socialarbetare väljer att inte anmäla hoten som de får mot sig i arbetet (Hallberg 2011).
Socialarbetare som upplever olaga hot riktat mot sig själva kan ofta mörklägga hoten genom att endast prata incidenterna mellan kollegor, utan någon
dokumentation eller anmälan till chefen i organisationen. Detta är ett exempel från stycket ovan på hur hanteringen av hot och våld kan påverkas på grund av
arbetsskadorna som exempelvis genom minskad arbetsmoral. Samtalet som då sker mellan kollegor är ”informell” (Hallberg 2011). Socialarbetarna har skyldighet att göra dessa samtal ”formellt”. Vilket innebär att det ska
dokumenteras och anmälas till chefen i organisationen. Chefen anmäler sedan fallet vidare till Försäkringskassan, men det är socialarbetarnas skyldighet att anmäla fallet till sin chef (Arbetsmiljöverket 2020a).
För socialarbetare med barn och unga kan även en anmälan till socialnämnden vara en skyldighet enligt lag (14 kap 1§ SoL) ifall vårdtagaren, barnet eller ungdomen, utsätter socialarbetaren för hot. Ifall en förälder, närstående till
vårdtagaren, till ett barn eller en ungdom utsätter socialarbetaren för hot eller våld, kan samma lag komma att gäla. Detta utifrån att myndigheter som arbetar med
barn och unga har skyldighet att anmäla ifall de misstänker att ett barn far illa.
Ifall ett barn utsätter socialarbetaren för hot, begår barnet ett brott vilket kan vara att barnet utsätter sig själv för att fara illa. Ifall förälder till barnet utsätter
socialarbetaren för hot och våld, bryter ett barns förälder mot lagen vilket kan vara en misstanke om att barnet växer upp i en otrygg miljö enligt lag (5 kap 1§ SoL).
Det som är utmärkande för just gruppen ”barn och unga” i relation till hot och våld mot socialarbetare är framför allt att barn- och ungdomstiden är en tid då mycket förändringar sker för individen beskriver Parrish (2012). I barndomen vill individen bli mer självständig genom att försöka göra alla sina sysslor utan att få hjälp av någon. Det kan innebära att barns vilja att vara självständiga gäller även i möten med socialarbetare. I senare åldern, ungdomen, sker många förändringar för individen, både fysiskt (biologiskt) och psykiskt. Ungdomen kan känna att hen inte är van med förändringen och på grund av förändringen och känslan kan självkänslan påverkas hos individen. Vilket ofta kan leda till att ungdomen blir aggressiv, särskilt i möten med socialarbetare. Detta kan vara en anledning som kan leda till att barn och ungdomar använder sig utav hot och våld i möte med socialarbetare (Parrish 2012).
Enligt 1 kap 2§ SoL ska socialtjänsten alltid beakta barnets bästa i alla situationer.
Barnets bästa är viktigt eftersom de är en viktig grupp i samhället, de är framtiden.
Socialt arbete med barn och unga blir därför särskilt viktigt och socialarbetarna hade kunnat ha mer möjligheter till att hjälpa barn och unga ifall deras arbete inte begränsas av hot och våld. Av detta skäl är förekomsten av hot och våld mot socialarbetare i arbete med barn och unga ett relevant och aktuellt ämne att studera och fördjupa.
Hot och våld i det sociala arbetet med barn och unga är ett brett område, inte minst eftersom det finns ett stort antal verksamheter med olika inriktning i arbetet med ungdomar och barn. I min studie har jag inte funnit hur hot- och
våldssituationer kan skilja sig åt i del olika verksamhetsområdena för barn och unga. Hot och våld som socialarbetarna utsätts för tycks vara ganska lika i varje verksamhetsområde med barn och unga. Däremot blir det tydligt av de studier jag har läst att strategierna för att hantera hoten och våldet kan skilja sig åt inom dessa verksamhetsområden.
1.2 Syfte
Studiens syfte är att genom en systematisk litteraturstudie belysa hot och våld i det sociala arbetet med barn och unga mot socialarbetare och hur och på vilka grunder socialarbetare hanterar hot och våld riktat mot sig i arbete med barn och unga.
1.3 Frågeställningar
- Vilka typer av hot och våld upplever socialarbetare riktas mot dem i arbetet med barn och unga?
- Vilka strategier väljer socialarbetare att använda för att hantera hot och våld i arbetet med barn och unga?
1.4 Central terminologi
Centrala termer i denna studie beskrivs här. Begreppen förklaras enligt deras betydelse och definition de har i studien. Syftet är att underlätta förståelsen av läsningen.
- Hot/Olaga hot:
Handlingar som utförs av individer som leder till att andra individer runt omkring känner fara för sin egen eller andras säkerhet, samt sin egen eller andras egendom eller frihet. Handlingarna kan vara muntliga, fysiska eller digitala via exempelvis sociala medier. Studien syftar på hot som utförs av klienter (barn och unga) eller klienters närstående mot socialarbetare.
- Våld:
Isdal (2017) beskriver våld som en handling riktat mot en annan individ, där handlingen skadar, skrämmer kränker eller får andra individen att utföra något eller motstå från att utföra något mot sin egen vilja. Våld kan ske i olika former:
Fysiskt – Betecknas inom misshandel som exempelvis slag och sparkar.
Psykiskt – Exempelvis kränka, nonchalera eller kontrollera annan individ.
Ekonomiskt – Kontroll eller manipulation över annan individs ekonomi.
Sexuellt – Tvinga annan individ till sexuella handlingar.
Materiellt – Förstöra eller skada annan individs ägodelar.
Latent – Dolda hot som ger andra individen känsla av rädsla, genom exempelvis blickar.
Försummelse – Oftast riktat mot äldre eller funktionsnedsatta personer.
Genom exempelvis fel dos av medicin eller lämna personen utan tillsyn.
Isdal (2017) ger en bred definition av begreppet våld (Isdal 2017), men denna studie begränsar våld till fysiskt, psykiskt och materiellt våld.
- Barn o unga:
I studien beskrivs barn och unga som ett arbetsområde för socialarbetare och som socialarbetarnas klienter. I studien är det barn och ungdomar upp till 18 år.
- Anmälan:
Skriftlig rapport som socialarbetare har skyldighet att anmäla till
organisationen när det har uppstått en hotfull eller våldsam situation mot socialarbetarna.
2. Bakgrund
Inom bakgrunden presenteras framförallt rapporter som framhåller vissa likheter som tidigare forskningen också beskriver, vilket kommer att presenteras i
resultatet. Likheterna handlar bland annat om vilka typer av hot och våld som uppstår för socialarbetare i arbete med barn och unga och även hur socialarbetarna hanterar dessa hot och våld. Därför är presentationen av olika hanterings-
möjligheter relevant för studiens resultat.
För socialarbetet med barn och unga där barnen och ungdomarna är i särskilda utsatta familjesituationer ökar risken för att socialarbetaren ska hamna i en utsatt situation. Föräldrar som är i utsatta situationer eller utsätter sina barn för utsatthet kan ofta bli aggressiva. Parrish (2012) förklarar att barn och unga går igenom många förändringar under tiden som barn och unga och kan därför också bli aggressiva, särskilt i redan utsatta situationer. I en aggressiv miljö ökar risken för hot och våld. Socialarbetare inom området utsätts ofta för stress eller psykisk nöd i dessa situationer. Denna upplevda känsla av stress kan öka risken för att hoten och våldet ska betraktas som allvarligare hot. I dessa fall kan våldet vanligtvis förekomma från klienters vårdnadshavare till klienterna eller från klienterna till socialarbetare (Parrish 2012).
En hel och korrekt statistik med precisa siffror över hur mycket socialarbetare utsätts för våld skulle vara en fördel för många socialarbetare och organisationer, men det finns ingen exakt statistik förklarar Lundälv (2007). En fördel skulle exempelvis vara att organisationer skulle kunna ha mer information om hot och våld i arbetet, för att senare kunna arbeta emot och hantera hot och våld. En av de största anledningarna till att det inte finns någon exakt statistik är för att
begreppen hot och våld kan definieras på olika sätt från individ till individ.
Socialarbetare kan uppleva klienters handlingar på olika sätt. Ifall två socialarbetare upplever likadana incidenter med klienter, kan den ena
socialarbetaren uppfatta incidenten som en hotfull situation, medan den andra socialarbetaren inte upplever situationen hotfull. Faktorer som kan komma att spela roll ifall socialarbetare upplever händelser som hotfulla från klienterna är framförallt socialarbetarens ålder, anställningstid och relationen med klienten.
Äldre socialarbetare med mer livserfarenhet och socialarbetare med mer arbetserfarenhet uppfattar oftare hotfulla situationer som mindre allvarliga än yngre och mindre erfarna socialarbetare. Socialarbetare som har en nära relation eller som känner sina klienter väl, uppfattar oftast hotfulla situationer med den specifika klienten som mindre allvarlig (Lundälv 2007).
En annan av anledningarna till att statistiken inte kan vara korrekt är att
socialarbetare inte alltid väljer att anmäla alla incidenter till sin chef eller polisen där socialarbetare upplever hot och våld riktat mot dem på arbetsplatsen (Lundälv 2007).
2.1 Aktiv och passiv hantering av hot och våld i arbetet
Hot och våld kan bemötas på många olika sätt från utsatta individer, bland annat kring frågan om att anmäla respektive hantera hot passivt och inte anmäla.
Antigen kan socialarbetare välja att bemöta individen som utsätter hen för hot och anmäla händelsen eller kan socialarbetare välja att inte göra något åt situationen och blunda för hotet. När socialarbetare blir utsatta för hot i arbetet kan de påverkas mycket av det och på olika sätt, men även organisationen kan påverkas på olika sätt ifall de anställda blir hotade i arbetet (Göransson m.fl. 2011). Inom denna underrubrik kommer olika hanteringssätt av socialarbetares agerande av hot och våld mot socialarbetare att förklaras.
Socialarbetare som jobbar med barn och unga kan hantera hot och våld som de får riktat mot sig själva av antigen klienterna eller klienternas närstående på olika sätt. Det ena sättet socialarbetare kan hantera hot och våld på är genom att vara passiva. Att hantera ett hot passivt innebär oftast att socialarbetare låtsas som att
händelsen aldrig uppstod och att klienten eller klienters anhöriga inte hotade socialarbetaren. Socialarbetare blundar i dessa fall för händelsen och anmäler inte hotet till sin chef på organisationen, men det finns även andra sätt att agera passivt på. Ett passivt agerande kan också innebära att en anmälan inte görs på en klient som hotat socialarbetaren, men socialarbetaren försöker ändå göra något åt situationen. En passiv handling kan i detta fall innebära att man som
socialarbetare lämnar dörren öppen till rummet där man sitter med klienten som har utsätt socialarbetaren för hot (Göransson m.fl. 2011). För socialarbetare med barn och unga, som i detta exempel är en skolkurator, kan ett fall exempelvis vara att en förälder till ett barn i en skola hotar skolkuratorn genom att säga: ”Ifall du föredrar till mitt barn att prata med socialtjänsten eller med dig igen så kommer jag att döda dig”. Då kan skolkuratorn välja att kanske inte anmäla hotet och att i nästa möte med föräldern ha dörren öppet till sitt kontor där de samtalar.
Socialarbetare kan hantera hot i arbetet genom att vara passiva på flera olika sätt och de kan även hantera hoten genom att inte vara passiva alls, utan genom att istället hantera hoten aktivt. Att hantera hot som socialarbetare utsätts för aktivt innebär att klienten eller klientens anhöriga som utfört hotet blir konserterad, men framförallt att hotet anmäls till chefen på organisationen. Socialarbetare kan välja att säga direkt till den som utfört hotet att det inte är okej, men det är ingen skyldighet (Göransson m.fl. 2011). Däremot ska socialarbetare anmäla hoten till chefen i organisationen (Arbetsmiljöverket 2020a), vilket också är ett aktivt sätt att hantera hot på. Beroende på vilket sätt socialarbetaren väljer att hantera hot på påverkas organisationen (Göransson m.fl. 2011).
2.2 Olika modeller för strategier mot hot och våld i arbetet
Detta avsnitt tar upp olika modeller för strategier som organisationsledningar föreslår mot hot och våld mot socialarbetare i arbete med barn och unga. Pelto- Piri (2017) beskriver att socialarbetare som arbetar med barn och unga uppmanas att i stor utsträckning arbeta med förebyggande insatser i organisationerna för att minska hot och våld i arbetet. De vanligaste arbetssätten för förebyggande arbete mot hot och våld är ”Safewards” och ”Six Core Strategies”. Dessa två arbetssätt är vanligast föreslagna på ett internationellt plan. Vanligast föreslagna innebär att modellerna används teoretiskt inom organisationer, men socialarbetare som enskilda individer kan välja ifall de vill följa modellerna eller inte. Modellerna för de två olika arbetssätten förklarar både förebyggande processen i arbetet, men även hur hot och våld kan hanteras i arbetet. I Sverige är andra modeller för arbetssätt vanligare. De vanligaste modellerna inom socialt arbete med barn och unga är ”Bergenmodellen”, ”TERMA-modellen”, ”No Power No Lose” och
”lågaffektivt bemötande” (Pelto-Piri m.fl. 2017).
Safewards
Modellen används mest på institutioner med barn och unga. Det existerar sex viktiga faktorer som bidrar till en stor risk för hot och våld i arbetet. De sex faktorerna är: socialarbetarnas sammansättning, arbetsmiljön, vad som sker
utanför arbetsplatsen, klienters utmärkelser, klientgruppen och begränsningar eller ramar på arbetsplatsen. Socialarbetare kan påverka risker till att hot och våld uppstår utifrån dessa faktorer genom att ändra en eller flera av faktorerna. Det kan innebära genom att exempelvis ändra restriktionerna för klienter eller möblera om i ett rum och ändra på miljön. En klient som varit med om något hemskt utanför arbetsplatsen (exempelvis ett behandlingshem för unga) kan känna rädsla från den
händelsen även senare på behandlingshemmet. Rädsla hos klienten kan leda till att klienten blir aggressiv vilket kan leda vidare till att klienten blir våldsam mot socialarbetarna. I dessa fall kan socialarbetarna utifrån de olika faktorerna försöka få bort rädslan från klienten innan hen hinner bli aggressiv (Pelto-Piri m.fl. 2017) Oavsett socialarbetarnas arbete med exempelvis en trygg miljö kan klienterna bli aggressiva hotfulla. Vid vissa situationer som bland annat hot och våld från klienterna kan socialarbetare tvingas att använda tvångsåtgärder. Enligt modellen ska då den minsta möjliga metoden för tvångsåtgärder användas mot klienten för att risken till ytterligare konflikter mellan socialarbetare och klient ska vara så låg som möjligt. Socialarbetare har möjlighet till att försöka prata med klienter och försöka komma överens med klienten om en åtgärd för att klienten ska vara nöjd med behandlingen. Det finns olika arbetssätt för socialarbetare för att hantera hot och våld från klienterna i arbetet genom att arbeta med de sex faktorerna (Pelto- Piri 2017).
Six Core Strategies
Modellen innehåller sex stycken strategier som socialarbetarna ska följa i hantering av hot och våld från klienterna beskriver Pelto-Piri (2017). Inom organisationer kan dessa sex strategier finnas som en checklista för att följa organisationens utveckling med arbete kring bland annat hot och våld, men även andra tvångsåtgärder. Six Core Strategies har inte samlat någon information om resultat i arbeten med barn och ungdomar, men modellen har visat bra resultat inom andra arbetsområden. Vilket kan innebära att det förväntas vara en fungerande strategi även inom sociala arbeten med barn och unga. De sex strategierna i modellen är:
1. Ledningens engagemang i förändringen:
Cheferna i organisationen framställer organisationens tydliga mål.
2. Kontinuerligt använda datainsamling för förändring:
Organisationen kan följa i vilken utsträckning organisationen arbetar för att kunna organisera arbetet.
3. Arbetstagarnas utveckling:
Syftet är att få en bra arbetsmiljö och att arbetstagarna ska känna sig fria från konflikter i arbetet. Detta kan nås genom att utveckla och utbilda arbetstagarna.
4. Användning av resurser för bedömning:
Syftet är att arbetstagarna ska kunna känna igen situationer där det finns risker för att hot och våld ska uppstå. Dessutom ska arbetstagarna kunna känna igen beteenden hos klienter med exempelvis trauma eller
självmordsbenägenhet.
5. Att få klienterna att bli delaktiga:
Klienter ska också ha möjlighet till att vettigt kunna påverka hur organisationen ska arbeta med klienterna.
6. Stödsamtal för arbetstagarna: Arbetstagare som känner att de behöver stödsamtal från organisationen ska ha möjlighet till det.
TERMA-modellen
Modellens syfte är att genom en bra miljö i organisationer och arbetsplatser för både klient och arbetstagare hantera hot och våld i arbeten. Modellen innehåller både psykiska och fysiska hanteringar av hot och våld. Psykiska hantering är att utifrån etiskt bemötande samtala med klienterna. Fysiska hanteringar är att arbeta med olika skyddstekniker för att kunna stoppa klienter vid våld. TERMA-
modellen framkom inom en rättspsykiatri och TERMA samt Bergenmodellen används oftast inom psykiatrin (Pelto-Piri 2017).
Bergenmodellen
Modellen har samma syfte och är en vidareutveckling av TERMA-modellen.
Utvecklingen till bergenmodellen har visat sig vara mer effektiv för förebyggande arbeten mot hot och våld, både ifrån klienters och arbetstagares perspektiv. Idag är arbetssättet vanligt i Sverige och förekommer mycket inom arbeten i barn och ungdomspsykiatrin (Pelto-Piri 2017).
Tydligaste skillnaden mellan TERMA-modellen och denna utvecklade
bergenmodellen är att bergenmodellen förklarar arbetssättet i tre faktorer som arbetstagarna ska jobba efter. De tre faktorerna är:
1. Rätt inställning:
Arbetstagarna ska lyssna och ha förståelse för klienterna utan att döma klienterna.
2. Balans i empati:
Arbetstagare ska kunna ha kontroll över sig själva, oavsett känslor i situationer.
3. Organiserad arbetsmiljö:
Arbetstagarna i organisationer ska veta vad som gäller och de ska samarbeta och ge varandra stöd när det behövs.
Genom att följa dessa tre faktorer i arbetet kan arbetstagarna förebygga hot och våld. I modellen beskrivs även tre olika nivåer som arbetstagarna ska jobba utifrån. Första nivån innebär att arbetstagare ska jobba med relationsskapandet mot klienterna och även tydligt förklara vilka regler som gäller. Nästa nivå är om orossituationer som kan uppstå med klienter. Vilket betyder för arbetstagarna att de ska arbeta utifrån att lugna situationen och klienterna innan våld börjar förekomma. Sista nivån är när våld redan har uppstått. Arbetstagarna ska då genom skyddstekniker stoppa klienten från att utöva våld (Pelto-Piri 2017).
Lågaffektivt bemötande
Modellen grundar sig i affektsmittan och dess olika teorier. Lågaffektivt bemötande brukas mest inom vård och skolsektorn. Där syftet är att hantera situationer där hot och våld riskerar att uppstå genom att redan förebygga att situationer inte blir aggressiva. Affektsmittan syftar specifikt på individer med utvecklingssvårigheter där svårigheten för individerna är att skilja på sina och andras känslor. Problem i dessa fall kan uppstå när individerna inte hänger med i sina egna känsloförändringar. Då ska arbetstagarna bemöta dessa klienter med ett lågaffektivt bemötande genom att inte säga för bestämt att klienten har gjort fel.
Känslorna ska enligt modellen dämpas och dessutom ska gester som visar på makt
undvikas som att till exempel inte ha direkt ögonkontakt och att avvakta istället för att säga emot klienten direkt (Pelto-Piri 2017).
No Power No Lose
Modellen är beskrivs i arbeten med ungdomar och utgår ifrån begreppet ”respekt”, som anses vara nyckeln till en bra arbetsmiljö med minskad risk för hot och våld förklarar Pelto-Piri (2017). Det är arbetstagarnas ansvar för att möjliggöra en bra arbetsmiljö genom att:
1. Visa att intresse för ungdomarna finns.
2. Vara en bra lyssnare och visa empati för ungdomarna.
3. Använda jag-form i samtal i ungdomarna.
4. Visa vilja till att hjälpa och stötta ungdomarna i deras problem.
No Power No Lose används främst inom institutioner där tvångsvård är vanligt, men även på andra arbetsplatser. I modellen beskrivs även hur arbetstagare ska hantera när hotfulla situationer med ungdomarna. Det som gäller enligt modellen är att arbetstagarna ska hålla sig lugna och endast använda tvångsåtgärder om det finns risk att våld eller någon annan fysisk skada uppstår. No Power No Lose har också i sitt arbetssätt som Bergenmodellen beskrivit olika typer av skyddstekniker för att fysiskt kunna hantera hot och våld i arbetet från klienterna (Pelto-Piri 2017).
Här har sex modeller beskrivits hur socialarbetare kan hantera våld förebyggande.
Det är inte alltid vara lätt för socialarbetarna att följa modellerna. Hot och våld kan ibland vara svårt att undvika förebyggande, speciellt våldssituationer förklarar Isdal (2017). När individer ser våld utifrån kan det ibland verka som att våldet kom som en blixt från en klar himmel, men så är aldrig fallet. Våld kan aldrig vara plötsligt, eller ”blint” som Isdal beskriver det. Klienter som använder våld mot socialarbetarna gör det inte utan någon anledning. Det behöver dock inte vara socialarbetaren som har provocerat klienten eller på något annat sätt vara skyldig.
Ofta är det att klienten mår psykiskt dåligt av någon annan anledning, som att till exempel klienten nyss blivit lämnad av sin partner. Då kan klienten bära på känslor, känna ilska och inte ta ut det på något sätt, istället tar klienten ut det på socialarbetaren. När klienten mår dåligt av vilket skäl som helst, kan klienten tänka ”nästa person som jag kommer i kontakt med ska jag slå”. Då kan socialarbetaren bli den drabbade slumpmässigt för att de hade en tid för samtal inbokat. För socialarbetaren är detta blint våld, socialarbetaren kunde inte förutse att händelsen att klienten skulle börja slå mot hen. Däremot från klientens sida är våldet inte blint och det fanns en anledning till att slå, det var inte meningslöst.
Svårigheten för socialarbetare med våld som är blint i situationer från deras perspektiv är att undvika våldet (Isdal 2017).
2.3 Reaktioner som socialarbetare upplever i arbetet
Individer kan reagera olika på hotfulla situationer eller andra konflikter beskriver Sandström (2007). Det som automatiskt händer med individen kan vara att hen exempelvis höjer rösten, ger stirrande blickar eller spänner omedvetet musklerna.
Dessa reaktioner sker automatiskt för att individen ska kunna försvara sig och känna sig säkrare i de hotfulla situationerna. Beteende som beskrivs är
jämförelsebart med djurens beteende, vilket förklaras som ”kamp- och
flyktsystem”. Socialarbetare som utsätts för hot och våld i arbetet reagerar utifrån ett kamp- och flyktsystem för att hoten och våldet utsätter socialarbetarna för
stress. Stress som uppstår av hot och våld påverkar socialarbetarna och det finns olika typer av reaktioner som sker för socialarbetarna (Sandström 2007).
Socialarbetare som utsätts för hot och våld kan få olika biologiska reaktioner i kroppen som oftast är ofrivilliga och inte går att styra. Reaktionerna varar oftast i ungefär 15–20 minuters tid, men påverkningarna av reaktionerna kan vara mycket längre (Sandström 2007).
Reaktionerna är skapade av stresshormoner och på grund av stresshormonerna påverkas kroppen på ett visst sätt. Kroppen kan påverkas på tre olika sätt som beskrivs ”kamp”, ”flykt” och ”paralysera”. En socialarbetare som möter en aggressiv ungdom och blir påhoppad av ungdomen kan utifrån kamp reagera genom att konfortera ungdomen. Socialarbetaren kan göra det genom exempelvis en skyddsteknik. Utifrån flykt i samma exempel kan socialarbetarens reaktion bli att springa ifrån ungdomen. Utifrån paralysera kan socialarbetaren påverkas genom att alla muskler blir helt stilla och socialarbetaren kan inte röra på sig, varken gå in i kamp eller fly (Sandström 2007).
Kroppens känslor styrs av stresshormonerna i hotfulla situationer. Stresshormoner styr tankarna, psyket, med lågt stående tankar. Fördelen med psykiska reaktionen är att socialarbetare som blivit utsatta för hotfulla situationer får större möjlighet till att lösa situationen. Det som dock är negativt för den psykiska reaktionen är att det blir större risk för att lösa situationen på ett inte fridsamt sätt (Sandström 2007).
Beteenden som uppstår av de psykiska reaktioner på individer som utsätts för hot och våld är jämförelsebara med beteendet av individer med
personlighetsstörningar. Gemensamma beteenden mellan dem är beskrivningen av reaktionerna som uppstår. Socialarbetarnas beteenden beskrivs i reaktionerna som svårigheter för socialarbetare genom att det blir en utmaning för deras godhet i arbetet (Sandström 2007).
2.4 Lagstiftning om hot och våld i arbetet
I kapitlet har hittills mycket om förebyggande arbete beskrivits och det finns även lag på att organisationer där arbetstagarna riskerar att utsättas för våld ska ha ett förebyggande arbete på arbetsplatsen. Svenska lagen om hot och våld i arbetet utgår ifrån bland annat Arbetsmiljölagen (SFS:1977:1160). Denna lag lyder att ohälsa och olycksfall i arbetet, vilket ofta kan uppstå på grund av hot och våld, ska förebyggas. Vad gäller arbetsmiljölagen, specificeras det tydligare och förklaras mer precist i vissa föreskrifter från Arbetsmiljöverket (AFS –
Arbetsmiljöverkets författningssamling). En av dessa förtydligande föreskrifter från Arbetsmiljöverket är ”Våld och hot i arbetet, (AFS1993:2)” (Pelto-Piri m.fl.2017).
Enligt AFS 1993:2 paragraf 10 och 11 förklaras uppföljande åtgärder för arbetstagarna och arbetsgivarna. Paragraferna gäller:
- 10§ Tillbud och händelser med våld eller hot om våld skall dokumenteras och utredas
- 11§ Arbetstagare som utsatts för våld eller hot om våld skall snabbt få hjälp och stöd för att förebygga eller lindra såväl fysisk som psykisk skada. Arbetsgivaren skall ha särskilda rutiner för detta inom
organisationen.
Tillbuden och händelserna som dokumenteras enligt 10§ ska göras enligt
organisationernas rutiner, vilka är viktiga för en arbetsplats. Vidare ska rutinerna innehålla att hot och våld i arbetet ska anmälas till yrkesinspektionen, polisen och försäkringskassan.
I de fall där individer utsätts för hot och våld i arbetet ska 11§ också följas enligt rutiner på arbetsplatsen. Därför är det viktigt för organisationer och anställda att veta vad som gäller. I större företag och organisationer ska en typ
räddningsledning vara ansvarig för allvarligare incidenter på arbetsplatsen (Arbetsmiljöverket 2019).
2.5 Skador på grund av hot och våld mot socialarbetare
Lundälv (2007) förklarar att socialarbetare utsätts för olika typer av hot och våld i arbetet som kan leda till olika konsekvenser för socialarbetare, psykiska och fysiska skador. Hot och våld från klienten som kan leda till psykiska skador för socialarbetaren är exempelvis: aggressiva beteenden, knivhot, mordhot och hot om självmord. Exempel som kan leda till fysiska skador för socialarbetaren är:
knivhuggning, överfall, slag och sparkar av klienten. Trots alla dessa och även fler skador, sjukskriver sig endast tio procent av de drabbade socialarbetarna som blivit utsatta för hot och våld i arbetet (Lundälv 2007).
3. Teori
I kapitlet beskrivs två teorier som resultatet analyseras med hjälp av, ”KASAM”
och ”Empowerment”.
3.1 KASAM
Antonovsky (2005) beskriver att KASAM är förkortning av ”känsla av
sammanhang” och är en teori som fokuserar på hälsobringande faktorer, istället för riskfaktorer. Fokus är på hur individen blir och håller sig frisk. Enligt teorin är det inte självklart svart på vitt ifall individen är sjuk eller frisk. Istället förklarar teorin individens hälsa på en gradlinje där individen kan ligga mellan sjuk och frisk, både ha god och dålig hälsa samtidigt. KASAM innebär att fokus ska vara på det som ger bra hälsa, att flytta sig på gradlinjen mot det friska (Antonovsky 2005).
Vidare är KASAM uppbyggt av tre delar som tillsammans fullgör känslan av sammanhang förklarar Antonovsky (2005). De tre olika delarna är: ”begriplighet”,
”hanterbarhet” och ”meningsfullhet”. Stöd som socialarbetare kan erbjuda måste vara stöd som varje person måste kunna ha möjlighet för tillgång till. Det som är centralt för att alla individer ska kunna ha tillgång till socialarbetarnas stöd är att stödet ska vara begripligbart och socialarbetarna förstår hur de ska kunna ge stöd.
Ifall en socialarbetare inte kan begripa eller förstå vilket stöd som hen behöver
erbjuda, blir känslan av sammanhanget lägre. Socialarbetare som åker ut för hot eller våld i arbete med barn och unga och inte är säkra på hur de ska hantera hotet eller våldet kan förlora känsla av sammanhang. För socialarbetare kan det
innebära att de känner ett utanförskap inom organisationen och därmed inte hanterar händelser i arbetet som önskat av exempelvis chefer eller kollegor.
Teorin KASAM kan hjälpa att förstå hur och varför socialarbetare hanterar hot och våld i arbete med barn och unga. Därför är teorin relevant och beskrivs i studien (Antonovsky 2005).
Hanterbarhet innebär att individen känner sig trygg med den hjälp som individen har tillgång till för att nå sina krav. Hjälpmedlen kan vara vänner, familjer, kollegor, Gud med mera. Hög hanterbarhet leder till att individer inte känner sig som svaga eller som offer i situationer, istället ser individer sig själva som starka och utmanande för att lösa sina situationer. Socialarbetare med hög hanterbarhet känner sig trygga med att hantera hot och våld i arbete med barn och unga som önskat, ifall det finns stöd från exempelvis kollegor. Stöd från kollegor kan
innebära att alla socialarbetare i organisationen gör likadant i liknande fall eller att det finns tydliga riktlinjer på exempelvis vad som är ett hot och vad som inte är ett hot (Antonovsky 2005).
Meningsfullhet är delen i KASAM som beskrivs som motivation eller vilja.
Meningsfullhet innebär att individen känner motivation till att det finns en mening med att handskas med det som individen ställs inför. Att lösa situationer som uppstår blir inte en jobbig uppgift, utan istället en intressant utmaning, ifall individen har en hög meningsfullhet. Socialarbetare har skyldighet att anmäla händelser där hot och våld uppstår mot dem. Ifall socialarbetare kan se en mening med att händelserna anmäls, kommer socialarbetarna att anmäla händelserna.
Däremot ifall det inte finns någon motivation till att anmäla händelserna uppstår risker för att socialarbetarna inte kommer följa sin skyldighet att anmäla
händelserna (Antonovsky 2005).
Westlund och Sjöberg (2008) beskriver att meningsfullheten är delen som är central för individen inom teorin. Detta eftersom att utan en meningsfullhet finns heller ingen motivation eller vilja för individen att handskas med situationer som uppstår. Begriplighet är också viktig för att ifall det inte finns någon begriplighet, förstår individen inte vad som sker och kan då inte heller förstå hur situationen ska lösas. Alla tre delar har en gemensam anknytning inom teorin. De tre delarna formar känslan av sammanhang, ifall livssituationen för individen är stabil eller ostabil beroende på höga eller låga delar inom KASAM (Westlund & Sjöberg 2008).
För att individen ska kunna ha en stabil livssituation ska alla tre delarna vara lika höga eller låga. Det viktiga för att det ska vara en stabilitet i individens
livssituation är balansen inom teorin. Ifall individen exempelvis har hög meningsfullhet, men låg begriplighet och hanterbarhet blir individen instabil.
Eftersom individen i exemplet har en hög vilja och motivation för att lösa ett problem, men har svårt för att förstå hur problemet kan lösas och utifrån vilka hjälpmedel, blir individen instabil. Livssituationen blir en svårighet.
Socialarbetare måste ha alla tre delarna på hög nivå för att kunna hantera hot och våld i arbete med barn och unga. Med alla tre delar i samma höga nivå får
socialarbetare känslan av sammanhang, vilket är centralt för att kunna hantera hot och våld (Westlund & Sjöberg 2008).
3.2 Empowerment
Empowerment är en teori som är grundat på ”power” som är kraft på svenska vid direkt översättning. Inom teorin används power som betydelse för makt beskriver Askheim (2007). Empowerment utgår ifrån att alla individer ska känna att de har makt. Individer som känner sig maktlösa eller svaga ska ha möjlighet till att få makt och känna sig starka. För dessa personer gäller att arbeta med sina
svårigheter och det som gör att de känner sig svaga för att känna att de har makt över sin livssituation (Askheim & Starrin 2007).
Socialarbetare ser klienter som kapabla till att handla rätt förklarar Askheim och Starrin (2007). Alla individer förklaras veta att hot och våld är fel, men i de fall där klienten känner sig svag vill klienten kunna känna sig stark. Därav tar klienten till med hot och våld mot socialarbetaren. Enligt socialarbetarnas synsätt på klientens hot och våld utifrån empowerment agerar socialarbetarna på sätt att klienten inte ska känna sig svagare än socialarbetaren. Socialarbetarna ska visa klienten att det är likavärde som gäller mellan dem. Detta perspektiv som socialarbetarna har kan nås genom att socialarbetare är bra lyssnare och är bekräftande i samtalen med klienterna. För klienter som använder hot och våld enligt teorin är det viktigt att de blir uppmärksammade och respekterade. Att klienter ses som kapabla till att handla rätt och att lyssna, uppmärksamma och respektera klienter minskar risken för att klienten ska utse socialarbetaren för hot och våld. Utifrån begreppet power eller makt, känner klienten att hen har mer makt ifall socialarbetaren behandlar klienten genom detta perspektiv. På så vis hanterar socialarbetare hot och våld i arbete med barn och unga förebyggande (Askheim & Starrin 2007).
Empowerment består av tre positioner som inom studien beskrivs som:
”motmakt”, ”terapeutisk position” och ”marknadsorienterad infallsvinkel”. Alla positioner har samma perspektiv på individens beteende utifrån sin makt över sin livssituation. Socialarbetare ser på klienterna som möjliga att handla rätt enligt alla positionerna. Vilket även skapar möjlighet för klienterna att känna mer makt och agera på sätt de känner är bäst för dem (Askheim & Starrin 2007).
Första positionen som beskrivs inom teorin i studien handlar motmakt. Motmakt förklaras som relation mellan individen sociala situation och samhället. För att motarbeta individens maktlösa situation och nå individens känsla av makt ska socialarbetare få den utsatta individen att agera eller handla i olika aktiviteter som har möjlighet att höja individens känsla om makt. Det kan exempelvis vara att få individen att aktivt delta för att få mer kunskap om sin utsatta samhällssituation.
Att individen ska få kunskap och kunna begripa sin situation i relation till
samhället är en viktig del av positionen motmakt. När flera individer begriper sin utsatta situation i samhället, blir det enklare att förstå mönster i situationerna och utifrån bildas mer möjligheter för att arbeta med att lösa problemen (Askheim &
Starrin 2007).
Andra positionen är terapeutisk position som förklarar att individen ska få möjlighet till att förstå sin livssituation. Vidare handlar det om att individen ska lita på att det är möjligt för individen att lösa sin utsatta situation. Dessutom ska individen förstå meningen med att lösa situationen, varför det är bra för individen
att agera för att lösa sin situation. Utifrån att lita på en lösning och förstå lösningen kan den utsatta individen känna makt över sin egen situation. Utan denna positiva hälsorelaterade känslan kan individen inte heller få någon kontroll över sin situation (Askheim & Starrin 2007).
Tredje positionen som beskrivs inom empowerment är marknadsorienterad infallsvinkel. Positionen beskrivs utifrån att utsatta individen ska kunna vara självständig och känna makt genom att känna sig fri. För att kunna möjliggöra för utsatta individer att bli självständiga gäller att det finns tillit till individerna ur ett politiskt synsätt. Här ska alla individer ses som kapabla till att på egen hand utföra aktiviteter inom sina intressen. Från politiken gäller att möjliggöra individers självständiga deltagande och samtidigt minska socialtjänstens handlingsutrymme.
Utifrån detta perspektiv återstår bara aktiviteter för de utsatta individerna som de kan och vill utföra självständigt. Vilket ökar möjligheten för individerna att känna mer makt och få större kontroll över sin utsatta situation. Samhället är enligt positionen uppbyggt på individnivå, utifrån individens egna behov och möjligheter (Askheim & Starrin 2007).
4. Metod
I detta kapitel kommer mitt tillvägagångssätt och metod att beskrivas i olika underrubriker. Jag beskriver hur materialet valdes och bearbetades i studien.
4.1 Val av metod och metodologiska reflektioner
Jag kunde valt att göra en intervjustudie eller en innehållsanalys av exempelvis tidningsartiklar om våld och hot mot socialarbetare i arbete med unga, istället för en systematisk litteraturstudie. En innehållsanalysstudie av tidningsartiklar
beskriver oftast händelser hot och våld utan att på djupet förklara förståelsen kring ämnet. Vilket systematisk litteraturstudie har större tendens att göra. En
intervjustudie valde att jag inte göra eftersom vi lever i en pågående Covid-19 pandemi. På grund av pandemin är det försvårat att träffa andra individer och därför skulle intervjuerna nog behövt göras digitalt genom någon form av
videosamtal. Pandemirestrektionerna har försvårat att individer träffas och därför har även bokningar för intervjuer försvårats. Ifall Covid-19 pandemin inte hade uppstått, skulle jag helst vilja göra en intervjustudie och personligen få ställa frågor till socionomer som arbetar med barn och unga.
Genom mina tidigare erfarenheter av videosamtal tycker jag att samtalen inte flyter på lika bra digitalt som samtal i personliga träffar gör. Det skulle kunna påverka för att inte lika mycket data kommer fram ur intervjun. Därför tycker jag att bästa sättet för att få fram mest relevant data är att göra en systematisk
litteraturstudie. Följande underrubriker ger en beskrivning hur jag har arbetat för att göra en bra systematisk litteraturstudie.
4.2 Litteratursökning
Studien bygger på tio vetenskapliga artiklar. Tidigare forskningen har använts i studien för att framställa syftet och för att vara till hjälp för att svara på
frågeställningen. Litteratursökningen förklarar vilket tidigare kunskapsläge som har blivit valt att användas i studien, samt hur dessa vetenskapliga artiklar har valts att ha med i studien.
En litteratursökning i tidigare forskning har genförts genom att olika databaser har använts: ”PsycInfo”, ”Sociological abstract”, ”Education Research Complete (ERC)”, för att belysa studiens syfte och frågeställningar. I Studien har vissa artiklar inom valda databaser sorterats bort från undersökningen. Artiklarna har valts utifrån kriterierna att titeln ska vara passande och därefter även att abstracten ska vara relevant. Utslagsmetoden bland artiklarna har använts för att sökningen ska kunna nå fram till de mest relevanta artiklarna, eftersom databaserna består av många olika artiklar där vissa inte är passande i studien. Inom denna studie har endast artiklar som är ”peer reviewed” valts att användas.
Andra sökmetoder har varit att endast söka efter peer reviewed artiklar som är skrivna tidigast år 2005. För att få fram relevant forskning och kunskapsläge är det inte passande med att forskningen är för gammal, men bara några år gammal forskning har det varit svårigheter med att få fram lika mycket forskning. Det som studien anpassar de vetenskapliga artiklarna som är ungefär 15 år gamla är att dessa valda studieforskningar fortfarande är passande i dagens forskning. Därför blev de vetenskapliga artiklar valda utifrån just år 2005 och senare passande för denna studie.
Urvalet inom databaserna på forskningen inom ämnet har utförts på så sätt att
”Abstract” från artiklarna har lästs och ifall det har varit ett passande ämne lästes artikeln i full text för att kunna få med forskningen i studien. Endast abstract lästes för att det var en passande metod för att kunna avgöra vilka vetenskapliga artiklar som är relevanta för studien. Språk för de vetenskapliga artiklarna sorterades på att endast få fram forskning på svenska och engelska, för att kunna översätta korrekt i relation till tiden för skrivandet av studien. Användningen av denna utslagsmetod av artiklar inom tidigare forskningen var mest passande för att kunna komma så nära den idealiska tidigare forskningen för studiens syfte som möjligt.
Litteraturstudien inom tidigare forskning har gjorts på tre olika databaser med flera olika sökord och även med att filtrera sökningarna på år, språk och teman.
Centrala sökorden som gav relevanta träffar på vetenskapliga artiklar inom databaserna har varit: ”social work*”, ”threats”, ”violence”, ”children”, ”youths”
och ”handle”. Dessa sökord gav många träffar på grund av mycket tidigare forskning inom ämnet. Av träffarna valde jag att ta med 10 vetenskapliga artiklar (se särskild referenslista) som jag ansåg vara mycket relevanta och centrala för studien. Utifrån dessa 10 valda vetenskapliga artiklar har tidigare forskning hjälpt studien genom att syftet ska kunna förstås och genom att svara på studiens
frågeställningar.
4.3 Tematisering och analys utifrån teori
Tematisering har inneburit att jag som författare har tagit till mig innehållet i de utvalda artiklarna och sedan avgränsat och relaterat det till studiens syfte och frågeställning (Hjerm m.fl. 2014). Tematisering har utförts på sätt att jag har satt olika ”teman” i litteraturinsamlingen. Att sätta studiens innehåll i teman innebär att studiens innehåll har delats in i olika rubriker, teman. Rubrikerna beskrev
innehållet i den delen i studien där rubriken var satt. För att teman skulle vara relevanta och enklare för mig att förstå vad som är viktigt för studien har jag utgått ifrån vissa frågor: ”Innehållets betydelse?”, Vilka hot eller våld beskrivs?”,
”Vilken hantering beskrivs?” ”Är det nödvändigt för att förstå syftet?”. Ifall innehållet kunde svara på någon av frågorna var risken för onödigt innehåll lägre.
Efter att innehållet svarade på dessa frågor och fakta i studien var relevant togs rubrikerna bort för att få en röd tråd och ett flyt i studien.
De teman jag har funnit har jag sedan analyserats med hjälp av teori för att fördjupa förståelsen av mina teman. Jag har använt de centrala begreppen i teorin KASAM och teorin Empowerment.
4.4 Förförståelse
Min förkunskap som författare för studiens ämne är för det mesta grundat utifrån min praktiktid som coach för barn och ungdomar. Under min praktiktid upplevde jag inte direkta hot och våld mot mig i arbetet, men jag bevittnade hot mot kollegor. Utifrån min upplevda erfarenhet kring ämnet kan jag redan ha skapat omedvetna antaganden kring hot och våld i arbete med barn och unga. För att dessa antaganden inte ska påverka mitt resultat har jag reflekterat kring dem och medvetandegjort vilka antaganden som jag kan ha fått med mig från min
praktiktid.
4.5 Reflektion över mitt tillvägagångssätt
Jag uppfattar att mitt arbete har fungerat på ett bra sätt och studien har genomförts på ett noggrant och grundligt sätt. Trots att arbetet i stort sett har fungerat bra har det också funnits svårigheter med arbetet. En svårighet inom studien har varit metoden för att samla litteratursökningen inom tidigare forskning. Svårigheten var avgränsningen som gjordes med valda sökord inom databaserna för
litteratursökningen. Inom ämnet hot och våld i arbete med barn och unga finns mycket tidigare forskning, vilket gav många träffar i sökningarna efter
vetenskapliga artiklar. Många träffar bidrog till att jag fick införa flera olika sökord för att hitta specifik passande tidigare forskning som är relevant för studiens syfte och frågeställning. Trots svårigheterna blev avgränsningen det med flera sökord lyckad och relevanta vetenskapliga artiklar på tidigare forskning användes i studien som har hjälpt för att studiens syfte och frågeställning ska förstås.
I mitt arbete har jag fokuserat på att ge en beskrivning av problemet, författarens förkunskap och materialinsamlingen av litteraturen och en bearbetning av detta (Patel & Davidsson 2011). Inom litteraturstudierna har jag jämfört flera olika vetenskapliga artiklar och annan litteratur, vilket har till stor del bidragit till att forskningsmetoden är trovärdig. Det som eventuellt hade kunnat påverka ett annorlunda resultat är att socialarbetarnas hanteringsmöjligheter forskas ännu mer i framtiden. Jag har i min studie beskrivit att ett problem för socialarbetare är hur de ska hantera hot och våld behöver forskas mer, eftersom det bland annat finns problem med tydlighet med innebörd av begreppen hot och våld. En tolkning kan vara att mer forskning om hur socialarbetare hanterar hot och våld i arbete med barn och unga kommer att forskas, vilket kan leda till annat resultat i framtiden än vad denna studie presenterar.
5. Resultat och Analys
Resultatet redovisas i två avsnitt. Det första avsnittet redovisar forskning utifrån tidigare forskning i vetenskapliga artiklar och en forskningsrapport. Andra avsnittet handlar om resultatsammanfattningen utifrån de två tidigare beskrivna teorierna, ”KASAM” och ”Empowerment”.
5.1 Resultat
Resultatet innehåller ett material som består av tio vetenskapliga artiklar och en forskningsrapport. Materialet presenteras inom två tematiseringar; ”Olika typer av hot och våld” och ”Strategier för hantering av hot och våld”. Resultatets två avsnitt beskriver att relation är en central term för studiens två frågeställningar.
Det gäller relation mellan socialarbetare och barn, unga och deras anhöriga och relation mellan socialarbetare inom organisationer och relation med cheferna.
Litteraturgenomgången visar att skillnader på typer av hot och våld inte är stora.
Detta har förvånat mig, därför att socialarbete med barn och unga är ett brett område med verksamheter från barnavård, öppen och sluten ungdomsvård och familjevård.
5.1.1 Olika typer av hot och våld mot socialarbetare
King (2021) förklarar att inom barnavården och socialt arbete med barn och unga är hot och våld vanligt förekommande från klienterna eller klienternas närstående mot socialarbetarna. Våldet beskrivs ofta som verbalt våld, det innebär olaga hot.
Socialt arbete med barn kan vara en svårighet då behovet på omedelbar respons på hot- och våldssituationer från socialarbetare är nödvändigt. Dessutom inom fall med komplicerade familjeförhållande försvåras arbetet på grund av att barnens beteenden påverkas, som försvårar det sociala arbetet med barnen och
ungdomarna. Bland annat våld inom familjen, fängslade föräldrar, missbruk, fattigdom och hemlöshet. Ifall barnen i familjer utsätts för våld av föräldern när socialarbetare är med på plats påverkar det ofta socialarbetaren. Våld mot klienter påverkar i många socialarbetare genom att socialarbetarna känner oro för sin säkerhet och då känner sig hotade av händelsen. Hot mot socialarbetare i arbete med barn och unga är hot av klienter mot socialarbetare, hot av klienters
närstående mot socialarbetare, men även från klienters närstående mot klienterna.
Socialarbetarnas upplevelser av hot riktat mot sig i arbetet är ofta förknippat med socialarbetarnas psykiska nöd eller stress för barnens livssituationer. När individer är stressade kan risken för att känna sig hotad i en situation öka (King 2021).
Smith (2020) beskriver att socialt arbete med ungdomar har ofta betraktats som att socialarbetarna kan se eller bevittna hot, våld eller annan farlig situation där ungdomarna är inblandade. Men socialarbetarna kan själva riskera att bli utsatta för hot och våld i detta arbete. Barn, unga och socialarbetare inom området barn och unga påverkas mycket av varandra. För att kunna öka säkerheten för barn måste även säkerheten för socialarbetarna inom området ökas. En ökad säkerhet kan ske genom att en förståelse utvecklas på vad som är tydligt hot och våld bland ungdomarna och socialarbetarna. Dessutom måste konsekvenserna som uppstår från säkerhetsåtgärderna fullföljas och tas hand om. Säkerhetsåtgärderna på
konsekvenser måste fullföljas för att risken till att liknande incidenter upprepas är hög (Smith 2020).
I de fall där hot och våld är en handling av barnens vårdnadshavare handlar det oftast om att vårdnadshavaren utsätter barnet för våld, antigen fysisk eller verbalt våld. Oavsett vilken typ av våld det gäller, känner socialarbetaren ofta oro, stress och allvarligt hot mot hen själv eftersom socialarbetaren är med på plats där incidenten förekommer (King 2021). I de fall där hoten och våldet är en handling utförd av klienten, barnet, handlar det oftast om hot och våld där klienten och socialarbetaren är ensamma förklarar Pelto-Piri (2017). Hoten mot socialarbetarna innebär ofta hot mot socialarbetarens liv. Andra typer av hot som är vanliga är hot mot socialarbetarens hälsa och socialarbetarens närståendes liv, hot om att något typ av fysiskt våld kan komma att ske. Vad gäller fysiskt våld är slag och sparkar mot socialarbetare eller slag mot olika föremål som är i socialarbetarens närhet vanligast. Det innebär ofta även att klienten tänder eld på föremål (Pelto-Piri 2017).
Regehr och Glancy (2011) presenterar en annan utmaning för socialarbetare kring frågan om hot och våld som innebär socialarbetarnas relation till klienter och deras anhöriga. På grund av att socialarbetare jobbar med bland annat individer med psykiska hälsoproblem riskerar socialarbetare att bli förföljda och hotade av klienter eller klienters närstående. Det uppstår situationer där socialarbetare måste använda sin makt och auktoritet, vilket kan leda till att exempelvis klienter blir aggressiva. Aggressiviteten leder ofta i följd till hot och våld mot socialarbetare.
På grund av förföljelser, hot och våld påverkas socialarbetarnas liv, både deras yrkesmässiga liv och deras personliga liv kan påverkas. Socialarbetare som jobbar med barn har en hög risk att utsättas för hot i arbetet. När socialarbetare måste ingripa för att skydda barnet uppstår ofta konsekvenser att föräldern blir aggressiv eftersom beslutet av socialarbetaren påverkar även barnet och inte enbart den skyldige individen. Detta kan exempelvis vara genom att socialarbetare måste omhänderta barnet från föräldern. Ett annat exempel kan vara genom att
socialarbetaren föredrar behandling för föräldern där risken ökar för att föräldern inte ska kunna träffa sitt barn lika mycket som föräldern önskar (Regehr & Glancy 2011).
Regehr och Glancy (2011) förklarar vanliga typer av hot mot socialarbetare där även våld ofta beskrivs som vanligt förekommande är i situationer där klienterna förföljer socialarbetarna. I dessa situationer kan socialarbetaren märka att hen är förföljd och redan där känna sig hotad, oavsett ifall klienten utför någon vidare handling eller endast förföljer socialarbetaren. Det kan dock vara vanligt att socialarbetaren inte märker förföljelsen direkt, utan istället utför klienten ytterligare handlingar. Det klienter ofta gör i dessa fall är att ta reda på privat information om socialarbetaren genom förföljningen och utifrån informationen hota socialarbetaren. Inom fall där förföljelse av klienten mot socialarbetare uppstår sker oftast verbala hot mot socialarbetaren, men det förekommer även ett hot innan de verbala direkta hoten. Vilket är förföljelsen. Det ingår i hot mot socialarbetarens privata liv och säkerhet (Regehr & Glancy 2011).
Socialarbetare inom individ och familj ser hot och våld i arbetet nästan som en helt vanlig vardag beskriver Robson m.fl. (2014). Att förälder blir aggressiv och använder våld när hen blir beslutad att inte få träffa sitt barn lika ofta som önskat är vanligt. I dessa fallen uppstår då oftast verbalt våld, olaga hot. Fysiskt våld
förekommer också för socialarbetarna, men inte lika ofta. Oavsett vilken typ av våld som socialarbetarna upplever i arbetet, leder det till konsekvenser för
socialarbetarna. De påverkas mestadels negativt, men socialarbetarna finner även något positivt med att få uppleva hot och våld i arbetet. Det positiva är att de har vittnat och upplevt många situationer där olika typer av hot och våld förekommer.
Vilket har bidragit till att socialarbetarna har kunnat vara med och påverka
utvecklingen för politiken och utbildningen kring frågan om hot och våld i arbetet (Robson m.fl. 2014).
5.1.2 Strategier för att hantera hot och våld
Burry (2002) förklarar som King (2021) i avsnittet ovan att inom barnavården är det vanligt för socialarbetarna att uppleva hot och våld riktat mot dem, oftast av föräldrarna. Därför använder socialarbetare ofta en strategi där socialarbetarnas mål är att ha en god relation till barnen och deras föräldrar. Inom
barnomsorgsarbeten upplever socialarbetare oftast hot mot sig när de utför hembesök hos barnen och familjerna. För att ha en bra relation till barnet eller barnens vårdnadshavare är socialarbetarnas strategi ofta att vara bra lyssnare och prata med en lugn och gemensam ton. Socialarbetarna försöker vara bekräftande även när de inte håller med föräldern eller barnet. Istället för att säga emot visar socialarbetarna medkänsla mot barnet eller föräldern. Att socialarbetaren visar empati och pratar med en lugn ton är viktigt för en bra relation mellan
socialarbetare och klient eller klientens anhöriga (Burry 2002).
I arbeten där arbetstagarna utför mänskliga tjänster som exempelvis olika socialarbeten, psykiatri, skyddstillsyn och omsorg är risken hög för att
arbetstagarna ska utsättas för hot och våld i arbetet. Det som är en bidragande faktor till att hot och våld fortsättande förekommer är för att det inte finns tillräcklig information om hur allvarliga specifika hot- eller våldssituationer är.
Det är även vanligt att hot och våld normaliseras i vissa arbetsmiljöer. Att normalisera dessa händelser påverkar arbetarna på arbetsplatsen att inställningen av hantering av hot och våld blir att inte göra något åt hoten och våldet. För att socialarbetarna ska ha möjlighet till att hantera hot och våld i arbetet behövs även mer åtgärder för det förebyggande arbetet ifrån organisationer (Rasmussen 2013).
Olika arbetsplatser eller länder jobbar olika kring frågan om det förebyggande arbetet mot hot och våld.
Länderna i Storbritannien är ett exempel på länder som har investerat mycket pengar på att förebygga hot och våld mot socialarbetare genom att bland annat föra in säkerhetslarm till personalen förklarar Gabe och Elston (2008). Hot och våld i arbetet för socialarbetare är ett vanligt problem och socialarbetare är allt mer medvetna om arbetssituationen gällande hot och våld de får riktat mot sig av klienterna och klienters anhöriga. Ett annat problem med utvecklingen av arbetet med hot och våld mot socialarbetare är att socialarbetare har en svårighet med att anmäla alla hot de upplever i arbetet. Svårigheten uppstår för att ju mindre exakt begreppen hot och våld definieras eller beskrivs, ju färre anmälningar kring hot och våld kommer det bli av. Färre anmälningar till organisationen, leder till att utvecklingen på att förebygga problemet blir svårare. Problemet i dessa fall är att det blir en svårighet för socialarbetare att se skillnad på händelser som är
allvarliga och inte är allvarliga hot- och våldssituationer (Gabe & Elston 2008).
Littlechild (2005) beskriver att socialarbetare som jobbar med barn och unga är en av arbetsplatserna som anser att gränsen mellan vad som räknas som ett hot och på det som inte tillhör hot är tunn. Ofta anmäler socialarbetare inte hot eftersom hoten är otydliga. Ifall en socialarbetare upplever en situation som hotfull, är det inte självklart enligt arbetspolicyn att situationen har varit allvarlig eller hotfull.
När det är svårt att själv som en individ veta ifall man själv varit med om en hotfull situation eller inte, är det svårt att rapportera att man varit med om det till någon annan. På grund av denna otydliga gräns på vad som är ett hot är otydlig och därför skulle socialarbetare vilja se mer förändring i sina organisationer kring granskning och policyutveckling som rör hot mot arbetarna. Hoten mot
socialarbetare som jobbar med barn och unga är ofta förutom från barnen, även från barnens föräldrar som är klientens nära anhöriga (Littlechild 2005).
Vidare förklarar Littlechild (2005) att relationen mellan socialarbetarna
sinsemellan och mellan socialarbetare och chefer påverkar också vilken strategi som socialarbetare väljer att använda mot hot och våld i arbete med barn och unga. För en bra relation mellan alla inom organisationen gäller att alla individer förstår varandra. Littlechild (2005) beskriver förståelsen mellan individer inom en organisation genom att alla förstår vilka regler och gränser som gäller inom
organisationen. Socialarbetare har exempelvis skyldighet, regel, att anmäla allt hot och våld som uppstår i arbetet. Därför väljer vissa socialarbetare strategin att anmäla händelser för att minska hot och våld mot dem i arbete med barn och unga. Däremot är inte alla socialarbetare överens om att all hot och våld ska anmälas. Ofta menar socialarbetare på att de inte ser någon meningsfullhet med att anmäla. Denna brist i förståelse på om hot och våld ska anmälas eller inte påverkas socialarbetarnas sätt att välja att hantera hot och våld i arbetet på.
Otydliga gränser på förklaringar på vad som är ett hot, leder ofta till att socialarbetare tolkar incidenterna i arbetet som inte hotfulla. Därför väljer
socialarbetare ofta att inte anmäla hot och våld, utan istället ignorera incidenterna.
Vilken av dessa två strategier som används oftast kan inte mätas, då det inte finns någon data på oanmälda incidenter, men båda strategierna anses vanliga
(Littlechild 2005).
Rasmussen (2013) förklarar att organisationer oftast jobbar förebyggande för att minska risken för hot och våld mot socialarbetare i arbete med barn och unga (Rasmussen 2013). Dessa förebyggande strategier finns det olika varianter på och olika varianter används olika i olika länder. Det som däremot är gemensamt internationellt är att förebyggande arbete är vanligaste strategin för att hantera hot och våld mot socialarbetare i arbete med barn och unga. Strategin om att inte anmäla hot och våld, som beskrivet i stycket innan, utan istället jobba lågaffektivt är vanligare i Sverige än internationellt (Pelto-Piri 2017).
Heiskanen (2007) beskriver en annan anledning till varför socialarbetare ofta väljer att använda strategin om att inte anmäla hot och våld till chefer är att socialarbetarna är rädda för chefens reaktion. Vissa socialarbetare är dock ofta oroliga för att chefen ska klaga på arbetarna ifall de anmäler fall där hoten inte är allvarliga nog. De som är tillfälligt anställda socialarbetare är oftast de som är rädda, eftersom de är rädda för att deras anställningen inte ska fortsätta. En bra arbetsrelation mellan chefer och socialarbetare i en organisation påverkar socialarbetarnas vilja om att inte acceptera hot och våld i arbetet. Socialarbetare tycker ofta att chefer agerar på ett oönskat sätt när socialarbetarna anmäler hotfulla incidenter. För att inte få en dålig relation med chefen börjar
