Resultat

Resultatet innehåller ett material som består av tio vetenskapliga artiklar och en forskningsrapport. Materialet presenteras inom två tematiseringar; ”Olika typer av hot och våld” och ”Strategier för hantering av hot och våld”. Resultatets två avsnitt beskriver att relation är en central term för studiens två frågeställningar.

Det gäller relation mellan socialarbetare och barn, unga och deras anhöriga och relation mellan socialarbetare inom organisationer och relation med cheferna.

Litteraturgenomgången visar att skillnader på typer av hot och våld inte är stora.

Detta har förvånat mig, därför att socialarbete med barn och unga är ett brett område med verksamheter från barnavård, öppen och sluten ungdomsvård och familjevård.

5.1.1 Olika typer av hot och våld mot socialarbetare

King (2021) förklarar att inom barnavården och socialt arbete med barn och unga är hot och våld vanligt förekommande från klienterna eller klienternas närstående mot socialarbetarna. Våldet beskrivs ofta som verbalt våld, det innebär olaga hot.

Socialt arbete med barn kan vara en svårighet då behovet på omedelbar respons på hot- och våldssituationer från socialarbetare är nödvändigt. Dessutom inom fall med komplicerade familjeförhållande försvåras arbetet på grund av att barnens beteenden påverkas, som försvårar det sociala arbetet med barnen och

ungdomarna. Bland annat våld inom familjen, fängslade föräldrar, missbruk, fattigdom och hemlöshet. Ifall barnen i familjer utsätts för våld av föräldern när socialarbetare är med på plats påverkar det ofta socialarbetaren. Våld mot klienter påverkar i många socialarbetare genom att socialarbetarna känner oro för sin säkerhet och då känner sig hotade av händelsen. Hot mot socialarbetare i arbete med barn och unga är hot av klienter mot socialarbetare, hot av klienters

närstående mot socialarbetare, men även från klienters närstående mot klienterna.

Socialarbetarnas upplevelser av hot riktat mot sig i arbetet är ofta förknippat med socialarbetarnas psykiska nöd eller stress för barnens livssituationer. När individer är stressade kan risken för att känna sig hotad i en situation öka (King 2021).

Smith (2020) beskriver att socialt arbete med ungdomar har ofta betraktats som att socialarbetarna kan se eller bevittna hot, våld eller annan farlig situation där ungdomarna är inblandade. Men socialarbetarna kan själva riskera att bli utsatta för hot och våld i detta arbete. Barn, unga och socialarbetare inom området barn och unga påverkas mycket av varandra. För att kunna öka säkerheten för barn måste även säkerheten för socialarbetarna inom området ökas. En ökad säkerhet kan ske genom att en förståelse utvecklas på vad som är tydligt hot och våld bland ungdomarna och socialarbetarna. Dessutom måste konsekvenserna som uppstår från säkerhetsåtgärderna fullföljas och tas hand om. Säkerhetsåtgärderna på

konsekvenser måste fullföljas för att risken till att liknande incidenter upprepas är hög (Smith 2020).

I de fall där hot och våld är en handling av barnens vårdnadshavare handlar det oftast om att vårdnadshavaren utsätter barnet för våld, antigen fysisk eller verbalt våld. Oavsett vilken typ av våld det gäller, känner socialarbetaren ofta oro, stress och allvarligt hot mot hen själv eftersom socialarbetaren är med på plats där incidenten förekommer (King 2021). I de fall där hoten och våldet är en handling utförd av klienten, barnet, handlar det oftast om hot och våld där klienten och socialarbetaren är ensamma förklarar Pelto-Piri (2017). Hoten mot socialarbetarna innebär ofta hot mot socialarbetarens liv. Andra typer av hot som är vanliga är hot mot socialarbetarens hälsa och socialarbetarens närståendes liv, hot om att något typ av fysiskt våld kan komma att ske. Vad gäller fysiskt våld är slag och sparkar mot socialarbetare eller slag mot olika föremål som är i socialarbetarens närhet vanligast. Det innebär ofta även att klienten tänder eld på föremål (Pelto-Piri 2017).

Regehr och Glancy (2011) presenterar en annan utmaning för socialarbetare kring frågan om hot och våld som innebär socialarbetarnas relation till klienter och deras anhöriga. På grund av att socialarbetare jobbar med bland annat individer med psykiska hälsoproblem riskerar socialarbetare att bli förföljda och hotade av klienter eller klienters närstående. Det uppstår situationer där socialarbetare måste använda sin makt och auktoritet, vilket kan leda till att exempelvis klienter blir aggressiva. Aggressiviteten leder ofta i följd till hot och våld mot socialarbetare.

På grund av förföljelser, hot och våld påverkas socialarbetarnas liv, både deras yrkesmässiga liv och deras personliga liv kan påverkas. Socialarbetare som jobbar med barn har en hög risk att utsättas för hot i arbetet. När socialarbetare måste ingripa för att skydda barnet uppstår ofta konsekvenser att föräldern blir aggressiv eftersom beslutet av socialarbetaren påverkar även barnet och inte enbart den skyldige individen. Detta kan exempelvis vara genom att socialarbetare måste omhänderta barnet från föräldern. Ett annat exempel kan vara genom att

socialarbetaren föredrar behandling för föräldern där risken ökar för att föräldern inte ska kunna träffa sitt barn lika mycket som föräldern önskar (Regehr & Glancy 2011).

Regehr och Glancy (2011) förklarar vanliga typer av hot mot socialarbetare där även våld ofta beskrivs som vanligt förekommande är i situationer där klienterna förföljer socialarbetarna. I dessa situationer kan socialarbetaren märka att hen är förföljd och redan där känna sig hotad, oavsett ifall klienten utför någon vidare handling eller endast förföljer socialarbetaren. Det kan dock vara vanligt att socialarbetaren inte märker förföljelsen direkt, utan istället utför klienten ytterligare handlingar. Det klienter ofta gör i dessa fall är att ta reda på privat information om socialarbetaren genom förföljningen och utifrån informationen hota socialarbetaren. Inom fall där förföljelse av klienten mot socialarbetare uppstår sker oftast verbala hot mot socialarbetaren, men det förekommer även ett hot innan de verbala direkta hoten. Vilket är förföljelsen. Det ingår i hot mot socialarbetarens privata liv och säkerhet (Regehr & Glancy 2011).

Socialarbetare inom individ och familj ser hot och våld i arbetet nästan som en helt vanlig vardag beskriver Robson m.fl. (2014). Att förälder blir aggressiv och använder våld när hen blir beslutad att inte få träffa sitt barn lika ofta som önskat är vanligt. I dessa fallen uppstår då oftast verbalt våld, olaga hot. Fysiskt våld

förekommer också för socialarbetarna, men inte lika ofta. Oavsett vilken typ av våld som socialarbetarna upplever i arbetet, leder det till konsekvenser för

socialarbetarna. De påverkas mestadels negativt, men socialarbetarna finner även något positivt med att få uppleva hot och våld i arbetet. Det positiva är att de har vittnat och upplevt många situationer där olika typer av hot och våld förekommer.

Vilket har bidragit till att socialarbetarna har kunnat vara med och påverka

utvecklingen för politiken och utbildningen kring frågan om hot och våld i arbetet (Robson m.fl. 2014).

5.1.2 Strategier för att hantera hot och våld

Burry (2002) förklarar som King (2021) i avsnittet ovan att inom barnavården är det vanligt för socialarbetarna att uppleva hot och våld riktat mot dem, oftast av föräldrarna. Därför använder socialarbetare ofta en strategi där socialarbetarnas mål är att ha en god relation till barnen och deras föräldrar. Inom

barnomsorgsarbeten upplever socialarbetare oftast hot mot sig när de utför hembesök hos barnen och familjerna. För att ha en bra relation till barnet eller barnens vårdnadshavare är socialarbetarnas strategi ofta att vara bra lyssnare och prata med en lugn och gemensam ton. Socialarbetarna försöker vara bekräftande även när de inte håller med föräldern eller barnet. Istället för att säga emot visar socialarbetarna medkänsla mot barnet eller föräldern. Att socialarbetaren visar empati och pratar med en lugn ton är viktigt för en bra relation mellan

socialarbetare och klient eller klientens anhöriga (Burry 2002).

I arbeten där arbetstagarna utför mänskliga tjänster som exempelvis olika socialarbeten, psykiatri, skyddstillsyn och omsorg är risken hög för att

arbetstagarna ska utsättas för hot och våld i arbetet. Det som är en bidragande faktor till att hot och våld fortsättande förekommer är för att det inte finns tillräcklig information om hur allvarliga specifika hot- eller våldssituationer är.

Det är även vanligt att hot och våld normaliseras i vissa arbetsmiljöer. Att normalisera dessa händelser påverkar arbetarna på arbetsplatsen att inställningen av hantering av hot och våld blir att inte göra något åt hoten och våldet. För att socialarbetarna ska ha möjlighet till att hantera hot och våld i arbetet behövs även mer åtgärder för det förebyggande arbetet ifrån organisationer (Rasmussen 2013).

Olika arbetsplatser eller länder jobbar olika kring frågan om det förebyggande arbetet mot hot och våld.

Länderna i Storbritannien är ett exempel på länder som har investerat mycket pengar på att förebygga hot och våld mot socialarbetare genom att bland annat föra in säkerhetslarm till personalen förklarar Gabe och Elston (2008). Hot och våld i arbetet för socialarbetare är ett vanligt problem och socialarbetare är allt mer medvetna om arbetssituationen gällande hot och våld de får riktat mot sig av klienterna och klienters anhöriga. Ett annat problem med utvecklingen av arbetet med hot och våld mot socialarbetare är att socialarbetare har en svårighet med att anmäla alla hot de upplever i arbetet. Svårigheten uppstår för att ju mindre exakt begreppen hot och våld definieras eller beskrivs, ju färre anmälningar kring hot och våld kommer det bli av. Färre anmälningar till organisationen, leder till att utvecklingen på att förebygga problemet blir svårare. Problemet i dessa fall är att det blir en svårighet för socialarbetare att se skillnad på händelser som är

allvarliga och inte är allvarliga hot- och våldssituationer (Gabe & Elston 2008).

Littlechild (2005) beskriver att socialarbetare som jobbar med barn och unga är en av arbetsplatserna som anser att gränsen mellan vad som räknas som ett hot och på det som inte tillhör hot är tunn. Ofta anmäler socialarbetare inte hot eftersom hoten är otydliga. Ifall en socialarbetare upplever en situation som hotfull, är det inte självklart enligt arbetspolicyn att situationen har varit allvarlig eller hotfull.

När det är svårt att själv som en individ veta ifall man själv varit med om en hotfull situation eller inte, är det svårt att rapportera att man varit med om det till någon annan. På grund av denna otydliga gräns på vad som är ett hot är otydlig och därför skulle socialarbetare vilja se mer förändring i sina organisationer kring granskning och policyutveckling som rör hot mot arbetarna. Hoten mot

socialarbetare som jobbar med barn och unga är ofta förutom från barnen, även från barnens föräldrar som är klientens nära anhöriga (Littlechild 2005).

Vidare förklarar Littlechild (2005) att relationen mellan socialarbetarna

sinsemellan och mellan socialarbetare och chefer påverkar också vilken strategi som socialarbetare väljer att använda mot hot och våld i arbete med barn och unga. För en bra relation mellan alla inom organisationen gäller att alla individer förstår varandra. Littlechild (2005) beskriver förståelsen mellan individer inom en organisation genom att alla förstår vilka regler och gränser som gäller inom

organisationen. Socialarbetare har exempelvis skyldighet, regel, att anmäla allt hot och våld som uppstår i arbetet. Därför väljer vissa socialarbetare strategin att anmäla händelser för att minska hot och våld mot dem i arbete med barn och unga. Däremot är inte alla socialarbetare överens om att all hot och våld ska anmälas. Ofta menar socialarbetare på att de inte ser någon meningsfullhet med att anmäla. Denna brist i förståelse på om hot och våld ska anmälas eller inte påverkas socialarbetarnas sätt att välja att hantera hot och våld i arbetet på.

Otydliga gränser på förklaringar på vad som är ett hot, leder ofta till att socialarbetare tolkar incidenterna i arbetet som inte hotfulla. Därför väljer

socialarbetare ofta att inte anmäla hot och våld, utan istället ignorera incidenterna.

Vilken av dessa två strategier som används oftast kan inte mätas, då det inte finns någon data på oanmälda incidenter, men båda strategierna anses vanliga

(Littlechild 2005).

Rasmussen (2013) förklarar att organisationer oftast jobbar förebyggande för att minska risken för hot och våld mot socialarbetare i arbete med barn och unga (Rasmussen 2013). Dessa förebyggande strategier finns det olika varianter på och olika varianter används olika i olika länder. Det som däremot är gemensamt internationellt är att förebyggande arbete är vanligaste strategin för att hantera hot och våld mot socialarbetare i arbete med barn och unga. Strategin om att inte anmäla hot och våld, som beskrivet i stycket innan, utan istället jobba lågaffektivt är vanligare i Sverige än internationellt (Pelto-Piri 2017).

Heiskanen (2007) beskriver en annan anledning till varför socialarbetare ofta väljer att använda strategin om att inte anmäla hot och våld till chefer är att socialarbetarna är rädda för chefens reaktion. Vissa socialarbetare är dock ofta oroliga för att chefen ska klaga på arbetarna ifall de anmäler fall där hoten inte är allvarliga nog. De som är tillfälligt anställda socialarbetare är oftast de som är rädda, eftersom de är rädda för att deras anställningen inte ska fortsätta. En bra arbetsrelation mellan chefer och socialarbetare i en organisation påverkar socialarbetarnas vilja om att inte acceptera hot och våld i arbetet. Socialarbetare tycker ofta att chefer agerar på ett oönskat sätt när socialarbetarna anmäler hotfulla incidenter. För att inte få en dålig relation med chefen börjar

socialarbetare istället välja att ignorera händelser där de har utsatts för hot och våld i arbete med barn och unga (Heiskanen 2007).

Inom barnomsorgsarbete anser många socialarbetare att handledarstöd från chefer eller organisationer är en viktig aspekt för att socialarbetarna ska kunna handskas med hot och våld i arbetet. Socialarbetarna inom verksamhetsområdet har olika syn på hotet och våldet i arbetet, men konsekvenserna kan påverka alla likadant.

Vissa av socialarbetarna tycker att hot och våld är ett stort och ständigt

upprepande problem, medan andra socialarbetare beskriver hot och våld som ”en del av jobbet”. Hot och våld är barnens sätt på att utrycka behov av hjälp, menar dessa socialarbetare. Konsekvenserna förklaras i tre olika former: psykiska,

organistiska och kliniska. Påverkan på psykisk nivå innebär att socialarbetare efter incidenterna exempelvis får rädsla eller mardrömmar. Organisatoriska

påverkningar beskrivs som förlust av motivation för jobbet och kliniska påverkningar förklaras som att socialarbetare kommer att försöka undvika klienten efter incidenten. Förutom att socialarbetare förväntar sig och hoppas på stöd från chefer och från organisationer, omvärderar socialarbetarna också ofta på egen hand sina värderingar, vilket förklaras som en ”coping strategi”.

Socialarbetarnas strategier för hanteringen innebär då att bli auktoritära, men samtidigt inte ha för auktoritärt beteende. Det handlar exempelvis om att

socialarbetarna sätter tydliga regler och gränser för barnen, men rättvisa gränser och regler. Socialarbetare hanterar barnens beteenden och handlingar utan en hård disciplin och utan osammanhängande förväntningar av barnen (Lamothe m.fl.

2018).

Relation mellan socialarbetare och klienter handlar mest om ett maktperspektiv som (Regehr & Glancy 2011). Strategin för socialarbetare är att använda sin makt på rätt sätt, för att verka utifrån barnets bästa (1 kap 2§ SoL). Vidare förklarar Lamothe m.fl. (2018) att socialarbetare ska använder sin makt genom att ha tydliga gränser som förtydligar klientens och klientens anhörigas möjligheter och skyldigheter. Även vilka uppgifter, möjligheter och skyldigheter socialarbetaren har är en strategi som socialarbetare har för att förtydliga för både socialarbetare och klient, samt klientens nära anhöriga. Genom att klienten förstår vad som gäller i möten med socialarbetare blir det enklare för socialarbetare att använda sin makt utan att barnet eller ungdomen känner sig mindre värderad i möten med socialarbetaren. Socialarbetare anser det viktigt att kunna ha en balans på sin makt. Att vara auktoritära, men samtidigt inte för mycket auktoritära. Det centrala för socialarbetares strategi är att balansen på makt och att klienten kan förstå vilka gränser som gäller i möten med socialarbetaren (Lamothe m.fl. 2018).

Pelto-Piri (2017) förklarar också att socialarbetarens balans på makt är en viktig strategi som socialarbetare använder för att undvika hot och våld i arbete med barn och unga. Det gäller särskilt barn och unga med utvecklingssvårigheter eftersom de barnen och ungdomarna kan ha svårt att förstå socialarbetares maktposition. Därför anser ofta socialarbetare det viktigt att klienten känner sig respekterad. Klienten ska inte känna sig mindre värd än socialarbetaren. Både socialarbetare och klient ska ha respekt mellan varandra och samtala på

gemensam nivå. Denna strategi är en förebyggande strategi som socialarbetare använder för att hindra hot och våld i arbete med barn och unga. Denna strategi är ett exempel som Pelto-Piri (2017) beskriver som modell ”lågaffektivt bemötande”

(s.11) för socialarbetarnas strategier mot hot och våld i arbete med barn och unga.

Pelto-Piri (2017) beskriver även fler modeller som socialarbetare använder för att hantera hot och våld i arbete med barn och unga. ”Safewards” (s.9) är ett exempel på en strategi som används ofta internationellt och vanligast på intuitioner för barn och unga. Socialarbetare använder ofta en strategi att förebygga got och våld genom att skapa en trygg miljö för sig själva och för barnen och ungdomarna.

Barn och unga som är i en trygg miljö minskar risken att bli aggressiva och då använda hot och våld. Strategin genom den trygga miljön är fungerande även sammanhang där vårdnadshavare är inblandade och annars riskerar att bli aggressiva och använda hot och våld mot socialarbetaren. En trygg miljö skapas bland annat genom bra relationer mellan socialarbetare och barn, unga och deras vårdnadshavare (Pelto-Piri 2017).

Burry (2002) förklarar att inom barnomsorgsarbeten är det vanligt för

socialarbetarna att uppleva hot och våld riktat mot dem, oftast av föräldrarna.

Därför använder socialarbetare ofta en strategi där socialarbetarnas mål är att ha en god relation till barnen och deras föräldrar. Inom barnomsorgsarbeten upplever socialarbetare oftast hot mot sig när de utför hembesök hos barnen och familjerna.

För att ha en bra relation till barnet eller barnens vårdnadshavare är

socialarbetarnas strategi ofta att vara bra lyssnare och prata med en lugn och gemensam ton. Socialarbetarna försöker vara bekräftande även när de inte håller med föräldern eller barnet. Istället för att säga emot visar socialarbetarna

medkänsla mot barnet eller föräldern. Att socialarbetaren visar empati och pratar med en lugn ton är viktigt för en bra relation mellan socialarbetare och klient eller klientens anhöriga (Burry 2002).

Socialarbetare väljer att hantera hot och våld mot dem i arbete med barn och unga genom förebyggande arbetssätt, genom att anmäla eller inte anmäla. Även hur hot och våld tolkas är en viktig aspekt som påverkar hur socialarbetare hanterar hot och våld i arbete med barn och unga. I vilken miljö som barn, unga och

socialarbetare befinner sig i påverkar också socialarbetarens sätt att välja att hantera hot och våld på. Alla dessa aspekter är kopplade till relationer. Vilket gäller relationer mellan socialarbetare och klient (barn och unga eller anhöriga) eller relationen mellan anställda i organisationer.