INLEDNING - MÅLTIDSSITUATIONER PÅ SÄRSKILT BOENDE

1 INLEDNING

Antalet äldre personer i dagens samhälle ökar fort. Många äldre behöver stöd och hjälp i sin vardag och flyttar därför in på särskilt boende. En del av både de äldres och vårdpersonalens dagliga rutiner är att upprätthålla goda måltidssituationer. För att upprätthålla goda och optimala måltidssituationer behövs kunskap och förståelse hos vårdpersonalen om hur de äldre erfar måltidssituationerna. Valt intresseområde kring äldre personer och deras måltidssituation på särskilt boende, har kommit utifrån förslag från Mälardalens högskola, där författarna till detta examensarbete först enskilt valde ut ämnen dem tyckte verkade intressanta och sedan jämförde dessa med varandra. Ett gemensamt intresse uppstod och det var hur “best practice” kring måltidsituationer bör utföras. Ämnet kretsade kring

undernäring hos äldre och de förebyggande och behandlande åtgärderna kopplade till deras måltidsituationer som ytterligare väckte intresse för området. Intresset att undersöka ämnet är baserat på tidigare erfarenheter av och om äldre personer och deras levnadsförhållanden och det allmänkända problemet undernäring hos äldre. Ett problem som examensarbetet hoppas bidra till att minska.

2 BAKGRUND

Inom avsnittet definieras centrala begrepp kopplat till valt forskningsområde. Tidigare forskning, lagar och riktlinjer presenteras samt motivering av vårdvetenskapligt perspektiv.

Bakgrunden avslutas med problemformulering.

2.1 Centrala begrepp

Här förklaras de centrala begreppen äldre personer, särskilt boende för äldre, vårdpersonalen på särskilt boende för äldre, undernäring samt näringsvård.

2.1.1 Äldre personer

Äldre personer delas in i kategorierna yngre äldre (personer 65–74 år) och äldre äldre (personer över 75 år) (Abrahamsson m.fl., 2017). I examensarbetet kommer endast ett begrepp att användas, nämligen äldre, då examensarbetet syftar till personer i åldrarna 60 år och uppåt.

2 2.1.2 Särskilt boende för äldre

Särskilt boende för äldre personer är speciella boendeformer som inriktas till äldre med behov av service och omvårdnad, även äldre i behov av särskilt stöd. 2019 bodde 4% av personer som är 65 år och äldre på särskilt boende (Socialstyrelsen, 2021).

2.1.3 Vårdpersonal på särskilt boende för äldre

På ett särskilt boende finns sjuksköterskor eller annan vårdpersonal tillgänglig dygnet runt.

Flertal särskilt boende för äldre personer har en omvårdnadsansvarig sjuksköterska och en fast läkarkontakt. Sjuksköterskor ansvarar för det patientnära omvårdnads- och

behandlingsarbetet och undersköterskor och vårdbiträden ansvarar för utförandet av de praktiska omsorgssysslor och sjukvårdsuppgifter (Socialstyrelsen, 2016). I examensarbetet kommer vårdpersonal syfta till sjuksköterskor, undersköterskor samt vårdbiträden.

2.1.4 Undernäring

Begreppet undernäring kan definieras som otillräckligt näringstillstånd som kännetecknas av otillräckligt kostintag, dålig aptit, muskelförtvining och viktminskning (Borgström Bolmsjö m.fl., 2015).

2.1.5 Näringsvård

Det finns fler typer av interventioner för att påverka patienters näringsintag och dessa berör flera aspekter av måltidsituationerna. Den bästa interventionen är inte alltid att ge patienten komplimenterande näringsdrycker vid lågt näringsintag utan se över flera alternativ av hur näringsvården för patienten i fråga kan förbättras (Sjögren Forss, 2018). Näringsvård omfattar mer än bara tillförseln av lämplig samt adekvat mat- och dryck intag. Det innebär även att konsekvent och systematiskt genomföra bedömningar, interventioner,

övervakningar samt utvärdera faktorer som kan påverka patientens näringstillstånd både direkt och indirekt (Håkonsen m.fl., 2019).

2.2 Äldre personers behov av näring

Äldre personers behov av näring kan skilja sig till viss del från de generella

näringsrekommendationerna då äldre i allmänhet behöver ett ökat intag av d vitamin samt proteiner. Mellanmålen är av vikt då det kan vara svårt för äldre personer att få i sig

tillräckligt mängd mat i samband med frukost, lunch och middag. De äldres nattfasta bör inte överstiga 11 timmar på grund av att de kan medföra svårigheter för de äldre att få i sig

tillräckligt med mat under dygnets vakna timmar. Måltidsordningen samt dess tidpunkter bör vara: frukost mellan 07:00-09:30, lunch 12:00-13:30, middag 17:00-18:30 samt

mellanmål mellan varje huvudmål. Det finns flertal åtgärder som kan tas till vid undernäring

hos äldre personer, bland annat energi- och proteinrik kost, kosttillägg och näringsdrycker samt andra åtgärder beroende på problemets natur (Westergren & Andersson, 2017).

2.3 Undernäring hos äldre personer

En långsiktig trend som kan ses i Sveriges befolkning är en ökad medellivslängd. I dag är medellängden för män närmare 81 år, och drygt 84 år för kvinnor. Cirka 20 % av Sveriges befolkning är 65 år eller äldre (Socialstyrelsen, 2020a). Dåligt näringstillstånd är ett utbrett problem bland äldre personer och är förknippat med ökad sjuklighet och dödlighet.

Prevalensen av undernäring hos äldre personer som bor på särskilt boende ökar procentuellt för varje år (Borgström Bolmsjö m.fl., 2015). Det finns tre markanta faktorer som påverkar mängden mat äldre äter på särskilt boende. De tre faktorerna som påverkar är beroendet av att ha stöd vid måltider, sväljsvårigheter samt om man generellt lämnar 25% eller mer kvar på tallriken efter måltiderna (Beck, 2015). Funktionellt beroende och assistans för de äldre personerna som bor på särskilt boende ökar risken för undernäring (Saaarela m.fl., 2017).

För att undvika undernäring är det viktigt med en god näringsstatus. God näringsstatus hos äldre kan upprätthållas genom bra formade måltidssituationer på särskilt boende.

Anledningen till att många äldre personer lider av undernäring på särskilt boende, kopplas till ökat antal äldre som gör att resurserna på särskilt boende begränsas. De minskade resurserna utgör en risk för de äldre att inte ha förmågan att upprätthålla en god

näringsstatus (Nydahl m.fl., 2019). Näring har en låg prioritet på särskilt boende. Det på grund av brist på kunskap och medvetenhet hos vårdpersonalen på särskilt boende, som medför en oförmåga att identifiera undernäring hos de äldre. Etiologin bakom undernäring hos äldre personer förklaras som komplex och multifaktoriell. Den främsta orsaken är otillräckligt kostintag hos den äldre (Agerwal m.fl., 2016).

Åldrandet är förknippat med minskad energiförbrukning, samt försämrat lukt och smaksinne (Medeiros m.fl., 2021; Westergren & Andersson, 2017). Lukt har betydelse för aptit och välbefinnandet då dofter kan kopplas samman till både minnen och erfarenheter.

Luktsinnets funktion har även en fysisk påverkan genom aktivering av ökad salivavsöndring och ökad mängd magsaft i magsäcken, vilket automatiskt påverkar människors lust att äta (Edvardsson & Wijk, 2019). Ett förlorat eller nedsatt luktsinne medför påverkan på aptiten och smaken negativt med risk för undernäring och nedsatt livskvalitet som följd (Edvardsson

& Wijk, 2019; Medeiros m.fl., 2020). Upplevelser av att maten smakar annorlunda, eller ingenting alls, kan således få direkta följder för hälsa och livskvalitet (Edvardsson & Wijk, 2019). Aptitförlust är vanligt förekommande senare i livet och är väl förknippat med undernäring. Aptitlöshet är en inkluderade faktor i åldrandeprocessen och innebär

förändringar i neuroendokrina signaler i aptitreglering, förändringar i tarmfunktionen och sensorisk uppfattning av smak (Cox m.fl., 2021). Äldre personer har en ökad risk för att drabbas av undernäring då näringsupptaget minskar vid stigande ålder. En äldre person tappar ofta muskelmassa och därmed försämras även muskelfunktionen vilket medför att personen ofta rör mindre på sig. Minskad rörlighet och minskad muskelmassa är en stor riskfaktor för att utveckla undernäring (Bjursäter & Persenius, 2016).

Undernäring leder till försämrad livskvalité och utgör en risk för ökad dödlighet (Borgström Bolmsjö m.fl., 2015; Westergren, 2019). Undernäring i sig kan klassas som en vårdskada, men undernäring kan även ge konsekvenser som innebär vårdskador. Vårdskador kan uppstå på grund av den vård eller behandling som patienten fått eller av den vård som patienten hade behövt men som patienten inte erhållit (Socialstyrelsen, 2020b). Undernäring ger en ökad risk för uppkomsten av trycksår (Agarwal m.fl., 2016; Borgström Bolmsjö m.fl., 2015;

Socialstyrelsen, 2020b; Westergren, 2019). Undernäring kan medföra förluster av muskler och muskelfunktion som innebär en ökad risk för balansproblem och fallolyckor. Minskad muskelmassa och ork kan resultera i minskad rörlighet som ger en oförmåga att ändra position vilket därmed ökad risken för trycksår. Undernäring kan även leda till ohälsa i munnen. Undernäring ger en ökad risk för kariesutveckling på grund av bristande kosthållning i samband med minskad produktion av saliv (Socialstyrelsen, 2020b).

Undernäring innebär konsekvenser som både är fysiologiska och psykosociala. Fysiologiska konsekvenser är exempelvis försämrad leverproteinsyntes vilket medför minskning av immunceller och serumproteiner. Detta kan leda till anemi, ödem och försämrad sårläkning och immunitet, som medför risk för infektioner. Undernäring medför psykosociala

konsekvenser som kan leda till diagnosen depression. Depression är ett utbrett problem hos äldre vuxna och är associerat med viktminskning (Agarwal m.fl., 2016).

2.4 Näringsvård på särskilt boende för äldre personer

I Sverige har varje kommun ett eget ansvar för äldreomsorgen, vilket kan ge dem stor frihet.

Det kan göra att varje kommun kan ha olika uppfattningar om vad en god måltidssituation innebär, samt olika utförande av måltidssituationer på de särskilda boendena för äldre.

Beroende på hur organisationen är uppbyggd och utifrån att det finns olika rutiner kan näringsvården och måltidssituationer variera. Dock har kommunerna alltid en skyldighet till att följa lagar och förordningar kopplat till vissa delar inom äldrevården (Nydahl m.fl., 2019).

Vårdpersonalen på en enhet styr i vilken riktning måltiderna utformas. De styrs genom rutiner, normer och den kultur som råder på enheten som skapas och underhålls av vårdpersonalen (Westergren, 2019). Vårdpersonal i dagens läge har svårigheter att identifiera näringsproblem på grund av bristande kompetens inom området.

Vårdpersonalens attityder kan ha inverkan på hur näringsvården utformas på ett särskilt boende för äldre personer. Energiinnehållet och näringsvärdena i de måltider som serveras på särskilt boende uppfyller inte kraven om den mängd som behövs för att upprätthålla en god näringsnivå (Alleperts m.fl., 2017). Näringsvård är en komplex vårdpraxis som kräver kommunikation och samordning mellan olika vårdpersonal för att säkerställa kontinuitet i vården. Näringsvård kräver att vårdpersonal har kompetens inom området. Brist på kunskap inom ämnet näringsvård hos vårdpersonal påverkar de äldre negativt och kan orsaka

allvarliga konsekvenser och utsätta de äldre personerna för risker. Beroende på utbildning och kunskapsnivå hos vårdpersonalen kan måltidssituationerna formas och utföras olika, vilket kan leda till ojämna och dåliga resultat (Håkonsen m.fl., 2019).

2.5 Faktorer som påverkar måltiden

På ett särskilt boende för äldre personer fokuseras det kring nutrition i måltiden och de andra faktorerna kring måltiderna glöms ofta bort (Westergren, 2019). Flera faktorer kring en måltidsituation påverkar de äldres näringsintag. Faktorer som finns i miljön runt omkring måltiden så som ljud och ljus kan ha stor inverkan på äldres matintag (Artacho m.fl., 2019).

De faktorer som påverkar och bidrar till upplevelsen av måltiden kan förklaras utifrån modellen The Five Aspect Meal Model (FAMM). De fem delar som ingår i modellen är rummet, mötet, produkten, styrsystemet och atmosfären. Begreppet rummet innefattar hur personen upplever platsen där måltiden förtärs. Mötet innefattar upplevelsen av mötet mellan personen själv och vårdpersonalen samt övriga personer. Produkten innebär matens eller dryckens doft, smak och utseende. Styrsystemet kretsar kring lagar och regler samt ekonomi. Sist nämnda begreppet atmosfären är hur personen uppfattar helheten.

Atmosfären kan även beskrivas som omgivningen. Atmosfären tolkas efter inhämtning av intryck genom kroppens sinnen så som synen, hörseln, lukten och känseln. Omgivningen har en betydande del i aptit, törst-smak- och luktupplevelsen. Till omgivningen räknas

komponenterna social omgivning, typ av mat, färger, ljus, temperatur, lukter, tidpunkt och ljud. Den sociala komponenten påverkar människan till att äta i större mängd om flera personer som är kända för människan närvarar vid måltiden. Självbestämmande är en

stimulerande faktor som medför att om personen själva får göra ett aktivt val av sina måltider ökar intaget av mat. Även varmt ljus vid måltider ökar intaget av mat hos personen. Hunger och matpreferenser påverkas av måltidens temperatur, där varm mat ger en stimulerande effekt på aptit och matintag. Tidpunkten för måltiden påverkar människans matval och mängden intag av maten (Westergren, 2019). Måltidssituationer utgör tillfällen som är värdefulla för återhämtning, njutning och umgänge. Måltider kan även förknippas med individens kulturella och religiösa värden. Måltidsvanor formas utifrån de liv som personer lever och kan kopplas samman till tidigare föreställningar samt handlingar (Westergren &

Andersson, 2017; Westergren, 2019). Vid en nedsatt förmåga till att äta själv eller utan rätt hjälpmedel kan äldre personer uppleva skam och utanförskap (Westergren & Andersson, 2017).

2.6 Vårdpersonalens roll kopplat till näringsvård

Det är en del av vårdpersonalens arbete att lyssna på de äldre personernas erfarenheter relaterade till måltidssituationen och om hur de skulle vilja utforma den (Bjursäter &

Persenius, 2016). Enligt Socialstyrelsen (SOSFS 2011:12) allmänna råd och grundläggande kunskaper hos Vårdpersonal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre ska Vårdpersonal som arbetar inom äldreomsorg erhålla kunskaper om vilken betydelse måltiden och dess näring har för äldre personers hälsa och välbefinnande, hur det skapar förutsättningar för goda matvanor och god måltidsmiljö samt kunskap om livsmedelshantering. Vårdpersonalen ska även erhålla förmågan att stödja de äldre personerna vid måltidssituation.

Sjuksköterskan har ansvar för att kunna identifiera, bedöma och utreda äldre personers problem kopplat till intag av näringsämnen. Sjuksköterskan ansvarar för att se till att

patienten intar ordinerad mängden näring och om inte näringsbehovet uppfylls ska sjuksköterskan planera andra åtgärder. Sjuksköterskan bär även ansvar att informera patienten och göra denne delaktig. Information under vårdtillfället underlättar för patienten att förstå sin egen situation. Sjuksköterskan ska handleda, informera och utbilda övriga i teamet (Bjursäter & Persenius, 2016). Sjuksköterskan ska erhålla förmågan till att uppmärksamma både medicinska och existentiella funderingar hos patienten samt vara lyhörd till patientens informationssökning och eventuella frågor. Patienten ska bjudas in att delta i bedömningar och beslut som rör den egna vården, på ett trovärdigt sätt och med vardagsspråk. För att det ska vara möjligt behövs tillit mellan sjuksköterskan och

vårdtagaren. Tillit uppstår inte automatiskt enbart för att en sjuksköterska utför medicinsk vård utan uppmärksamhet till patientens livsvärld i en professionell vårdrelation gör det möjligt för patienten att lita på vårdpersonalen och vårdmiljön (Norberg Boysen m.fl., 2017).

2.7 Vårdpersonalens erfarenheter av näringsvård

Vårdpersonalen berättar att en tilltalande måltid ger en förutsättning för äldre personers måltider samt att måltiderna är en central roll i den dagliga omsorgen. Måltiderna uttrycks som glädjefulla tillfällen och av betydelse för de äldres vardag. Vårdpersonalen beskriver att kvalitén av maten inte var lämplig för de äldre personernas behov och önskemål.

Vårdpersonalen berättar att de ser måltiderna som en aktivitet som innebär social interaktion, som gav möjlighet till att de äldre får träffa varandra. Måltiderna ger enligt vårdpersonalen en struktur för de äldre på boendet. Vårdpersonalen anser att de är av stor betydelse att de äldre personerna själva får bestämma vart de vill äta sin måltid, antingen i enskildhet eller i gemenskap med andra. Vårdpersonalen beskriver vikten av att identifiera de äldres individuella behov kopplade till måltidsrelaterade situationer (Blomberg m.fl., 2021). Vårdpersonalen på särskilt boende berättar att disposition och utformning av

matsalen och köket samt dess inredning ger de äldre en känsla av komfort, förtrogenhet och vardagsnöje. Skillnaderna i omgivningen som utvärderas är relaterade till sju olika rubriker, stödja funktionsförmågan, medvetenhet och orientering, säkerhet och trygghet, förtrogenhet och hemtrevlighet, sensorisk stimulans, social interaktion samt integritet och personlig kontroll. Exempel på skillnader var den fysiska tillgängligheten för de äldre personerna att medverka i köket, belysning, doft, ljud från exempelvis tv eller radio, ordningsam miljö, vassa eller farliga föremål undangömda samt temperatur i köket och matsalen. Vårdpersonalen berättar även att måltidssituationerna i den gemensamma matsalen bidrog till en uppfattning av tillhörighet och gemenskap hos de äldre personerna (Hung m.fl., 2016). Bristen på

påverkbarhet hos de särskilda boendena kopplat till menyutformning berättar

vårdpersonalen ger en känsla av frustration. Bristen innebar att vårdpersonalen är tvungen att följa den meny som huvudkontoret tilldelat (Wang m.fl., 2019). Vårdpersonalen beskriver hur de försöker bygga upp en meny tillsammans med de äldre. Det genom att insamla förslag från de äldre personerna om vad de vill införa. Vårdpersonalen beskriver en känsla av att inte kunna göra alla de äldre nöjda vilket medför att de äldres delaktighet tidvis blev påtaglig (Philpin m.fl., 2o14). Vårdpersonalen berättar hur de vid flertal gånger inkluderar de äldre i planeringen av måltiderna genom att få välja måltidernas variation. Vårdpersonalen

beskriver hur måltiderna serveras vid ett visst klockslag, men om den äldre inte är hungrig vid tidpunkten kan vårdpersonalen spara dennes mat till senare (Nyberg & Sylow, 2019).

Vårdpersonalen beskriver att vid måltidssituationerna placerar vårdpersonalen de äldre i matsalen utefter deras riskstatus. Vid ena bordet placeras de äldre personerna med

kvävningsrisk och erfarenhet av svårigheter att svälja. Vid ett annat bord sätts de äldre som behöver assistans vid måltiden med exempelvis matning. De äldre personerna utan något specifikt kostkrav placeras vid andra bord. Placeringen i den gemensamma matsalen

förklarar vårdpersonalen var oberoende av de äldres preferenser av sittplats samt sittsällskap (Dunn & Moore, 2016).

Sjuksköterskorna på boendet berättar att begränsat val av måltider medförde en negativ påverkan på de äldre personernas aptit. På boendet erbjuds två olika alternativ till

måltiderna, något som sjuksköterskan beskriver som för få alternativ för de äldre att välja mellan. Sjuksköterskan beskriver hur de äldre blir frustrerade om den portion som

serverades är för liten, som innebär en fortsatt hunger. Generellt får då sjuksköterskan själv gå in i köket för att fixa något mer åt den äldre att äta. Sjuksköterskorna förklarar hur vårdpersonalen som jobbar i boendets kök inte arbetar på ett omtänksamt sätt vilket medför en negativ erfarenhet. Sjuksköterskorna beskriver en känsla av tidsbrist kopplat till

måltidssituationerna som innebär att sjuksköterskorna inte hinner med att tillgodose de äldre personernas behov (Wang m.fl., 2019).

Näringsvård beskriver vårdpersonalen som en del av de dagliga arbetsuppgifterna och att det saknas prioritering inom området som påverkar vården för de äldre personerna.

Prioriteringen av näringsvård och även tillhörande dokumentation håller inte tillräckligt hög nivå. Beroende på organisation kan näringsvården och måltidssituationer variera utifrån olika rutiner. Även fast vårdpersonalen anser att näringsvården och dess dokumentation är viktig, prioriteras ämnet inte i det dagliga arbetet. Bristande erkännande av fördelar med dokumentation och felaktig kommunikation hos vårdpersonalen medför inkonsekventa, slumpmässiga rutiner kring nutritionsvård samt påverkar kontinuiteten i vården och behandlingen. Vårdpersonalen anser att dokumentation inte är det primära sättet att kommunicera mellan varandra. Uppfattningen av näringsvård innebar för vårdpersonalen enbart en matservering till de äldre personerna. Vårdpersonalen beskriver delad åsikt kring dokumentation av näringsvård. Flertal berättar hur de önskar mer tid till att dokumentera medan flera andra beskriver hur det redan lägger alldeles för mycket tid på dokumentation (Håkonsen m.fl., 2019).

Sjuksköterskorna beskriver att för att få de äldre personerna att vara delaktiga i näringvården måste sjuksköterskan förse dem med information. Sjuksköterskorna förklarar hur de

emellertid brister i informationens kvalité som erbjuds till de äldre. Sjuksköterskorna berättar att informera de äldre om resultat, utförda bedömningar samt åtgärder kring näringsvård anses som oviktigt. Sjuksköterskorna brister i att delge de äldre information om konsekvenser, mål, behandling samt förväntat resultat, något som sjuksköterskorna

beskriver som en känsla av misslyckande på grund av att det kan bidra till högre delaktighet från den äldre. Känslan innefattade även en tanke att om de äldre är mer involverad kan sjuksköterskan hittat den faktiska orsaken till undernäringen. Sjuksköterskan önskar mer tid för sökning av den bakomliggande orsaken till det individuella näringsproblemet hos den

äldre. Att involvera de äldre personerna i sin kost uppfattads som en utmaning för sjuksköterskorna, då de äldre inte finner någon motivation att delta. Sjuksköterskorna berättar hur de erfor en känsla av otrygghet i utmaningen av olika insatser och

omvårdnadsåtgärder vid risk för undernäring hos den äldre. Känslan av att näringsvården är utmanande för sjuksköterskan innebär att första åtgärden blir att ge den äldre personen näringsdryck, något som inte är rekommenderat av dietisterna. Tidsbrist anses av sjuksköterskan som en faktor som innebär att annan omvårdnad prioriteras i stället för näringsvård. På grund av tidsbristen lägger sjuksköterskan över ansvaret av måltidsmiljön

In document MÅLTIDSSITUATIONER PÅ SÄRSKILT BOENDE (Page 6-16)