Resultatdiskussion

Inom avsnittet kommer valda artiklars syfte, metod och resultat diskuteras kopplat till litteratur samt resterande bakgrund.

6.1.1 Studiernas syfte och metod

Av de artiklarna som inkluderades i examensarbetet hade alla syften med fokus på de äldre personernas erfarenheter av måltidssituationen på särskilt boende. Flertal av artiklarnas syftade till erfarenheter av specifika ämnen som delaktighet, påverkbara faktorer, hinder eller miljö kopplat till måltidssituationen. Alla artiklar inkluderade att deltagarna bodde på ett särskilt boende. Enligt Kristensson (2014) beskriver syftet vilken population som avses undersökas, vilket mått, variabel eller fenomen som är centralt. Syftet beskriver även hur det centrala ska undersökas samt i vilken kontext, undersökningen sker. Friberg (2017b)

förklarar att när syftet är formulerat är även problemet avgränsat. I examensarbetet använde åtta av de inkluderade studierna med kvalitativ ansats, datainsamlingsmetoden intervjuer.

Intervjuer med de äldre som innehöll erfarenheter, åsikter, uppfattningar och upplevelser av måltidssituationer. Enligt Polit och Beck (2021) är intervjuer en datainsamlingsmetod som medför information med hög kvalité. I examensarbetet har fem studier använt

semistrukturerade intervjuer. Danielson (2017) beskriver att semistrukturerad intervju är en benämning för en intervju med öppna frågor. Semistrukturerade intervjuer innebär att frågorna ska formuleras i en viss struktur, men att frågorna inte behöver ställas i samma ordning för varje intervju utan kan anpassas utifrån enskild intervju och individ. En av studierna som inkluderas i examensarbetet använde sig av både semistrukturerade samt strukturerade intervjuer. Danielson (2017) förklarar att en strukturerade intervjuer innebär

20

att intervjuaren alltid använder exakt samma frågor och förmedlar frågorna på samma sätt till varje intervjuperson. En strukturerad intervju innehåller frågor med ja eller nej svar samt frågor med fler svar eller påståenden att välja mellan. Dataunderlaget som framkommer från strukturerade intervjuer kan användas som komplement i tolkningen av svaren i de öppna frågorna. Enligt Polit och Beck (2021) ger öppna frågor en möjlighet till att intervjupersonen svara med egna ord, medan stängda frågor innebär att intervjupersonen besvarar med det svaret som passar bäst. Intervjuer med stängda frågor innebär en analysprocess som är lättare än en analys av intervjuer med öppna frågor. Intervjuer ger deltagarna möjligheten till mer utvecklade svar gentemot datainsamlingsmetoder som enkäter eller frågeformulär.

Intervjuer ger även möjligheten för deltagarna att förmedla otydligheter i frågorna och därmed få en bättre förståelse för vad frågan innebär. Vid genomförandet av intervjuer kan personen som intervjuar påverkar respondentens svar genom att intervjuaren omedvetet förmedlat en partiskhet under intervjun. Två av de valda studierna i examensarbetet har med hjälp av utomstående transkriberat studiens intervjuer. Vid transkriberade intervjuer bör dessa skrivas ut, samt påvisas hur de har genomförts (Mårtensson & Fridlund, 2017;

Henricson & Mårtensson, 2017). Genom att beskriva vem som transkriberat intervjuerna ger det en ökad pålitlighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Två av studierna som inkluderas i examensarbetet använde datainsamlingsmetoden frågeformulär samt en studie som använde sig av enkät som datainsamlingsmetod. Polit och Beck (2021) tar upp att en av fördelarna med frågeformulär samt enkäter är att det ofta ger en bredare svarsfrekvens än exempelvis intervjuer. Enkäter och frågeformulär ger i högre grad mer privata svar, samt är generellt inte lika tidskrävande. En bredare svarsfrekvens samt en mindre tidskrävning ger ökad möjlighet till att fler deltagare kan medverka i studien. Billhult (2017b) beskriver att enkäter är ett bra alternativ när information ska insamlas från många människor inom kort tid.

6.1.2 Studiernas resultat

Resultatet visade på att en bredare valmöjlighet ökade de äldres erfarenheter av autonomi, personlig integritet, välbefinnande samt ökade de äldres aptit. Trots att tidigare kunskap av Cox m.fl. (2021) beskriver hur äldres aptit minskar fysiskt med åldern. Detta går även att koppla till Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 5 kap. 4 § som beskriver att de äldre ska känna välbefinnande och få leva ett värdigt liv inom socialtjänstens omsorg av äldre. I resultatet framkom att de äldre personerna fick behålla sin autonomi vid måltidsituationerna genom att själva bestämma över när, hur och var de förtärde sin måltid. Vilket relaterar till

Westergren (2019) som beskriver att om människan själv får göra ett aktivt val av måltider ökar människans intag av mat. Genom att förstå det vårdvetenskapliga begreppet vårdande relation av Kasén (2017) kan en djupare förståelse för att sjuksköterskan ska vårda på inrådan från patienten ha betydelse i sammanhanget kopplat till måltidsituationer.

Sjuksköterskan ska vårda med en gemenskap med hjälp av en överenskommelse med patienten, vilket kan lämpas i samhanget med måltidsituationer där patienten

självständighet kan få göra aktiva val. Resultatet beskrev att variationen samt valmöjligheten av maträtter för de äldre på särskilt boende var begränsad. De äldre personerna beskrev hur vårdpersonalen på boendet saknade kunskap gällande måltider och dess variation. De äldres erfarenhet av saknad kunskap hos vårdpersonalen innebar en begränsning av

21

måltidsvariation samt gav en negativ erfarenhet. Vilket kan förklaras av Håkonsen m.fl.

(2019) samt Sjögren Forss (2018) beskrivning av att näringsvård är ett ämne som saknar prioritering hos vårdpersonalen på särskilt boende. Sjögren Forss (2018) beskriver hur sjuksköterskorna ansåg ämnet som en utmaning i sitt arbete. Detta kan även relateras till Alleperts m.fl. (2017) förklaring av att vårdpersonalen har svårigheter att identifiera näringsproblem på grund av bristande kompetens inom området. Enligt Kasén (2017) bär sjuksköterskan ansvaret som kunskapsbärare i en vårdande relation. En djupare förståelse av resultatet går att se genom att en vårdande relation inte uppnås i dagens läge. En

icke-vårdande relation kan innebära en känsla av ensamhet och övergivenhet hos patienten som i sin tur inte lindrar patientens lidande.

I resultatet framkom att de äldre tidvis beskrev en känsla av hunger eller åt trots att de inte upplevde någon hunger. En känsla av hunger eller erfarenheter av att äta trots avsaknad av hunger erfor de äldre personerna som negativt och inte som en bra aspekt av vården. Det framkom även att de äldre uppgav att maten inte räckte till på boendet och att de tidvis gick och la sig hungriga. En känsla av hunger uppfattades av de äldre ge en negativ påverkan av deras vård som medförde minskad integritet. Vilket strider mot Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) 5 kap. § 1–2 där det står att en god vård ska uppfyllas. Resultatet påvisade att måltidsituationerna enligt de äldre tidvis kunde ge en känsla av stress, på grund av att vårdpersonalen på boendet började plocka undan, torka bordet samt diska innan alla de äldre hade ätit klart. Stressen som uppstod för de äldre bidrog till att de inte åt allt de hade lagt upp på tallriken, vilket kan leda till en påverkan på de äldres näringsintag samt

näringstillstånd. Detta kan relateras till Håkonsen m.fl. (2019) där det framkommer att vårdpersonalen har till ansvar att bedöma, genomföra interventioner, övervaka samt

utvärdera faktorer som kan påverka näringstillståndet hos de äldre personerna. Detta ansvar stärks ytterligare av Socialstyrelsens (SOSFS 2014:10) 1 Kap. § 5–6 som beskriver att

undernäring hos äldre ska förebyggas. Resultatet visar på att de äldre erfor att vårdpersonalen som arbetar på särskilt boende tidvis är bidragande till att

måltidssituationerna innebar stress, vilket kopplat till Sjögren Forss (2018) kan bero på tidsbrist. Tidsbrist hos sjuksköterskan på särskilda boenden är en bidragande faktor till att näringsvård inte prioriteras. Tidsbristen innebar att sjuksköterskan tappade fokus på att identifiera bakomliggande orsak till undernäringen, där av önskade sjuksköterskorna mer tid för att undersöka orsaken.

Ur resultatet framkom att de äldre personerna såg måltidsituationerna som serverades i gemensam matsal som ett tillfälle för socialisering, både med andra äldre och vårdpersonalen på boendet. En koppling i likheter från Blomberg m.fl. (2021) kan ses i vårdpersonalens erfarenheter angående att måltidssituationen sågs som en aktivitet som innebar social interaktion. Även Artacho m.fl. (2019) lyfter och fastställer att flera faktorer runt om kring måltiden bidrar till uppfattningen av måltiden och inte enbart maten i sig. Det går att koppla vidare till Westergren (2019) där en av de påverkande faktorerna i modellen FAMM är mötet, exempelvis mötet mellan de äldre, men även vårdpersonalen. Enligt Kasen (2017) ska den vårdande relationen mellan patienten och sjuksköterskan bidra till en vårdande aspekt och att relationens huvudsyfte är att lindra patientens lidande. Sjuksköterskan kan via ett gott bemötande samt visat intresse för att vårda patienten ge en god vård och skapa en vårdande

22

relation. Sjuksköterskan har till ansvar i en vårdande relation att värna om patientens värdighet. I resultatet framkom det att en del av de äldre erfor att de inte ville störa

vårdpersonalen samt påverka deras arbetsbörda och därmed inte exempelvis fråga om mer mat under en stressig måltidsituation. En relation där patienten inte vill känna sig som en börda för vårdpersonalen är inte en vårdande relation så som Kasen (2017) beskriver det utan en vårdande relation innefattar att sjuksköterskans ska visa patienten intresse samt osjälvisk kärlek och förmedla att detta finns mellan dem i den vårdande relationen. Ur

resultatet framkom även att de äldre personerna uttryckte missnöjdhet över att det inte själva fick välja vem eller vart det skulle sitta under måltiderna samt en viss missnöjdhet över deras förmåga att påverka vissa aspekter av måltidsituationerna. Missnöjet över att de själva inte fick välja sittplats samt kunde påverka aspekter av måltidsituationerna, gjorde det inte anpassningsbart till de äldres personliga preferenser. Placeringen kunde bidra till att de äldre personerna inte fick socialisera sig med de andra äldre i den grad de hade velat. Vilket inte överensstämmer med Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) bestämmelse över att de äldre ska få känna en meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.

Resultatet visade på att de äldre personerna uppgav en saknad av uppmärksamhet gällande deras kulturella bakgrund samt en vilja att deras kulturella matpreferenser tidvis skulle tillgodoses. Vilket kan relateras till United Nations (1999) där det framkommer att vården ska vara anpassningsbar för personliga preferenser. Även Svensk sjuksköterskeförening (2017a) beskriver hur sjuksköterskan har till ansvar att anpassa omvårdnaden samt information efter patientens kulturella bakgrund. Ur resultatet framkom även att de äldre inte blev involverade i måltidsval eller näringsintag. De äldre personerna kunde lämna klagomål för att själva få vara mer involverade i förbättringar kring måltiderna. Klagomålen utrycktes av de äldre som ignorerade av vårdpersonalen och inga ändringar infördes. Vilket kan förklaras med Sjögren Forss (2018) beskrivning av sjuksköterskans svårigheter att involvera de äldre i sin egen kost. Norberg Boysen m.fl. (2019) visar på att patienten ska involveras i bedömningar och beslut som rör dennes egen vård. Att bjuda in patienten innebär att patienten och sjuksköterskan skapar en tillit mellan varandra. För att skapa en relation som innefattar tillit mellan sjuksköterskan och patient behöver patientens livsvärld uppmärksammas. Resultatet visade på svårigheter och utmaningar för de äldre personerna att få vara delaktiga i sin egen näringsvård där patienten inte uppmärksammades av sjuksköterskan. Detta skiljer sig från Kasén (2017) beskrivning om att en vårdande relation ska innefatta att patienten får behålla sin egen värdighet genom att själv få vara delaktig och bestämma om sin egen vård. Sjuksköterskan ska enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017b) bära ansvaret för att involvera patienten för att genomföra omvårdnaden i partnerskap med patienten. Även Socialstyrelsen (SOSFS 2012:3) beskriver hur vårdpersonalen ska erhålla ett förhållningssätt som innebär att den äldre personen ska få föra fram sina egna åsikter och önskemål.

I resultatet framkom att de äldre personerna erfor måltidernas fasta tider som en bidragande faktor till struktur i deras vardag. Med hjälp av de fasta tiderna kunde de äldre veta vad klockan var och lättare upprätthålla en god dygnsrytm. Vilket kan relateras till Blomberg m.fl. (2021) där det framkommer att sjuksköterskors erfarenheter av att måltidsituationerna innebar en struktur för de äldre personerna på boendet. Resultatet visade på att de äldre

23

erfor att de fasta tiderna inte var tillräckligt bra distribuerade över dagen och att nattfastan enligt dem äldre därmed blev för lång. En för lång nattfasta enligt dem äldre var negativt då det innebar en hunger under natten. Enligt Westergren & Andersson (2017) får nattfastan dock inte överskrida 11 timmar.