1.1 Introduktion
I vår värld idag tar vi för givet samhällsideal som vi finner gynnsamma. Individuell frihet, demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet är några av sådana ideal som individer uppväxta i den så kallade västvärlden ser som naturligt etablerade och förtjänade. Vad som ofta glöms bort i denna tanke är de århundrade långa konflikter som utkämpades för att få åtnjuta frukten av vad dessa samhällsideal kan ge oss. Tolerans och förnuft är två ideal som vi har fått berättat för oss kommer ifrån en period av mänskligt avancerande, upplysningen. Denna period var en historisk era där några få stod upp mot vad de identifierade som deras tids intoleranta prästerskap och påvedöme med avsikt att tillämpa den vetenskapliga metoden även utanför vetenskapen och förkasta religiöst inspirerad dogma. Idéerna som upplysningens främsta representanter, såsom Voltaire och David Hume, frammanade beskrivs ofta som oföränderligt mänskliga och sanna än idag. I vissa fall menar ateister att det vore till vår fördel att gå tillbaka till vad de definierar som upplysningsideal med avsikten att bekämpa en växande benägenhet till irrationalitet av både religiös och politisk karaktär.
Dessa beskrivningar av den historiska period som kallas för upplysningen är troligtvis skriven i samma färggranna och romantiserade stil som många känner igen sig vid. De är således varken historiska eller objektiva. Om man skulle ta en närmare titt på 1700-talets Europa skulle man se att religioner överlevde, inspirerades av och blomstrade under upplysningen. England, Frankrike, Tyskland och det Habsburgska riket hade alla deras varierande form av upplysning, både sekulära och religiösa. Efter
århundraden av krig, misär och dogmer verkade det som att dåtidens stormakter var redo för en ny era, en period inspirerad av religiös tolerans. Detta skedde även i en tid av stora vetenskapliga framgångar som gjorde att den vetenskapliga metoden blev erkänd och spreds över Europa.
Det som förtjänar en närmare granskning i relation till upplysningen är skillnaden i hur man kan definiera både tidsperioden och några av dess främsta representanter.
Man kan även redogöra för mångfalden av intellektuella och religiösa uttryck som annars förblir onämnda i en modern genomgång av upplysningen. Utöver detta är det lämpligt att granska en viss tendens inom nyateistiska kretsar att åberopa
upplysningen när man vill uppmana till förnuft, kunskap och mänskligt avancerande vilket gör att denna tendens är beroende av att ens definition av upplysningen är korrekt. En av personerna som denna uppsats handlar om uppvisar även en sådan tendens medan den andra kritiserar honom för det, vilket ger upphov till en spännande diskurs.
De två personerna jag valt att centrera studien kring är filosofen John Gray och journalisten, författaren och nyateisten Christopher Hitchens. Även om de båda är icke-troende håller de stora meningsskiljaktigheter kring upplysningen. Medan Hitchens identifierar upplysningen som kulmen av mänsklig intellektuell framgång och solidaritet menar Gray att upplysningens centrala arv fungerar som grogrunden för modern rasistisk ideologi. Han tycker även att nyateismens etablerade vördnad för upplysningen och dess centrala figurer är både historielös och ensidig. Gray ger svidande kritik mot den nyateistiska rörelsen, som Hitchens är en del av, och dess okunniga åberopande av upplysningen eftersom han menar att de inte inser att
4
upplysningens främsta förespråkare påstod sig vara antireligiösa medan de använde religiöst inspirerad retorik. Det verkar därför viktigt att undersöka exempel på denna tendens genom att ta upp vissa vanligt förekommande upplysningsfilosofer för att se hur bådas perspektiv skiljer sig samt urskilja bådas beskrivningar av upplysningen och dess centrala ideal. Med dessa frågor kan man även ställa sig frågan om Hitchens eller Gray tycker att det vore till vår samtids fördel att återgå till deras definition av
upplysningsideal idag.
1.2 Syfte och frågeställning
Med denna studie ämnar jag jämföra vad Hitchens och Gray beskriver som upplysningens centrala ideal samt redogöra för deras perspektiv på
upplysningsmännen Baruch Spinoza, Voltaire och David Hume enligt en kvalitativ komparativ analys. Jag vill även undersöka om de tycker att man borde återvända till deras definitioner av upplysningsideal i modern tid.
- Vad beskriver Hitchens och Gray som centrala upplysningsideal?
- Vad säger Hitchens och Gray om upplysningsmännen Voltaire, Baruch Spinoza och David Hume?
- Tycker de att dessa ideal något som man borde återvända till idag?
1.3 Teori och metod
Metoden som har använts i denna uppsats är en kvalitativ komparativ analys. Det är en jämförande analys av kvalitativa data. Till skillnad från andra
användningsområden för mängdteoretiska tillämpningar är kvalitativ komparativ analys ypperligt lämpad för humanvetenskapliga ämnesområden och även religionsvetenskap då den ämnar utforma en översiktlig analys. Till skillnad från exempelvis en kvantitativ komparativ analys överger man inom denna metod jämförelser mellan numeriska data tagna från olika mängder för att istället ge
författaren större tolkningsutrymme. Med denna metod finns det också ökad risk för feltolkning och svårtyddhet då man har övergivit matematikens trygga äkthet, men detta kan vara berättigat om ämneskategorin förtjänar en mer mångfacetterad analys (Schneider & Wagemann 2012, 8).
Den komparativa aspekten av den analys som tillämpas i denna uppsats utgörs av jämförandet mellan Hitchens och Grays perspektiv på upplysningen, tre av dess tänkare och dess potentiella användbara arv även i modern tid. Denna form av analys är vanligt förekommande inom socialvetenskapliga studier såsom exempelvis politisk-ekonomiska jämförelser mellan länder, men användandet av koncept i en komparativ studie kan möjliggöra för en givande analys även utanför geografiskt begränsade ämnesområden. Detta menar Richard Rose i hans kapitel med titeln Comparing Forms of Comparative Analysis i journalen Political Studies där han även säger att en komparativ studie med ett brett perspektiv kan påvisa analysformens begränsningar (Rose 1991, 2). Vikten av konceptsdefinitioner i en komparativ studie påvisas av Rose genom att hänvisa till fysikern George Thompson som säger att vetenskapen generellt förlitar sig på dess koncept i frågeformulering och påverkar således även svaren man får (Rose 1991, 3). I denna uppsats är konceptsdefinitioner väsentliga att utreda, då Hitchens och Grays koncept av upplysningen skiljer sig påtagligt. Det är i denna definitionsskillnad som fördelen av en kvalitativ komparativ analys kan bejakas.
5
I relation till denna studie är konceptsdefinition centralt, då frågeställningarna som studien utgår ifrån är relaterade till konceptet upplysningen. I och med att studien bland annat strävar efter att undersöka vad dessa två individer ser som upplysningens centrala ideal eller essens kan man därför även få en inblick i hur de definierar
upplysningen. Detta betyder att uppsatsen i sig är ett försök till en konceptsdefinition utifrån Grays och Hitchens perspektiv och meningsskiljaktigheter.
Utöver ovanstående tillvägagångssätt tillämpas även en viss hermeneutisk anda i analysen. Hermeneutik är en tolkningslära som skiljer sig ifrån exempelvis
positivismen i det att man inte endast nöjer sig med att deskriptivt förklara vad man har identifierat. Man vill ge en djupare förståelse för hur och varför det man studerar är som det är, oftast med fokus på individers avsikter, bakgrund och miljö (Thurén 2007, 94). Min användning av detta perspektiv är att jag vill förstå vad både Gray och Hitchens menar med vad de säger om upplysningen och dess främsta representanter.
Detta är inte lätt att utföra och har inte använts genom hela studien, utan endast när den hermeneutiska analysen kan tillämpas på båda perspektiven. Uppsatsen går även igenom idéhistoria till en viss grad, då upplysningen är en historisk period med andra förhållningssätt än idag. Trots det granskas den tidens idéströmningar ur ett modernt perspektiv utan en tillämpad förståelse av dåtidens generella okunskap och fördomar.
1.4 Material
I denna uppsats används böcker, studier och även debatter publicerade på sociala medier såsom Youtube. Hitchens har även skrivit många böcker under hans livstid men denna uppsats har sin utgångspunkt i hans bok god is not Great (2007) som kan ses som en redogörelse eller manifest av hans syn på religion, effekterna av religiös tro genom historien och även en dyster framtidsprognos. Utöver denna bok av Hitchens används även hans bok Letters to a Young Contrarian (2001) vid ett tillfälle och
hänvisningar till debatter han medverkat i med specifika tidsangivelser relaterat till det som hänvisas.
Utgångspunkten för Grays perspektiv i denna studie ligger i hans bok Seven Types of Atheism (2018), där han går igenom de problem han har med nyateismen och de historielösa och innehållsfattiga beskrivningar av upplysningen som både nyateister och människor generellt gör. Fastän Gray varit produktiv i antalet verk han har publicerat är hans andra böcker inte relevanta till uppsatsämnet och har därmed exkluderats som underlagsmaterial i denna uppsats.
I syfte att påvisa vad andra nyateister såsom Richard Dawkins och Stephen Pinker tycker i mer allmänna drag om människans behov av en ny upplysning som svar på en växande acceptans av irrationalitet har även referenser till båda inkluderats. Trots att dessa referenser tar itu med tankar om nutiden har denna uppsats även ett historiskt perspektiv med material tagna från ett antal upplysningsfilosofer, representanter för diverse inriktningar inom den religiösa upplysningen och vetenskapsmän inom både upplysningen och den vetenskapliga revolutionen.
David Woottons bok The Invention of Science (2015) och David Sorkins The Religious Enlightenment (2008) ges stort utrymme i denna uppsats då de tillsammans lägger grunden för hur upplysningen kom att uppstå då Wootton avhandlar 1600-talets vetenskapliga revolution och Sorkin redovisar upplysningen influens även på religiöst idéskapande under 1700-talet i Europa. Utöver detta är även Sorkins tes om att man i
6
modern tid har anammat ett sekulärt narrativ i relation till upplysningen är en del av denna uppsats ideella grund och fungerar som en röd tråd som man ofta återkommer till och reflekterar andra perspektiv emot.