Innehållsanalysen genererade tolv olika kategorier och visar på den bredd som samtalen under intervjuerna med Hälsodagbokens patienter och personal gav underlag för. Innehållsanalysen ger även en god överblick över de viktigaste ämnena som deltagarna delade med sig av under intervjuerna.
Kategori 1. Igenkänning system handlar om att patienterna ska kunna känna igen sig i gränssnittet för Hälsodagboken men att de också ska kunna uppleva en följdriktighet utifrån andra gränssnitt som de kommer i kontakt med. I detta fall handlar det mycket om att avdramatisera
användningen av ett gränssnitt på en surfplatta genom att exempelvis efterlikna ett pappersformulär, ”Om systemet är i princip som på pappret”. Utförandeordningen bör också den utgå från
igenkänningsbara vägar och funktioner med referens till det verkliga livet som är av värde för denna målgrupp.
Kategori 2. Tydligt och begripligt inmatningsformat handlar främst om de skattningar som patienterna gör i relation till sitt mående och kan diskuteras och problematiseras utifrån två nivåer. De meningsbärande enheterna visar på detta då de både handlar om att det är svårt att uppskatta sitt eget mående rent allmänt då det kan vara svårt att lära känna sin egen kropp (”Jag uppskattade mig sämre på vissa ställen än jag i verkligheten var”) men att den del av Hälsodagboken där dessa skattningar genomförs måste designas så att detta kan underlättas ([Skattningar] ”Jag tror att det är lättare med ett kontinuum där man får välja på en rak linje istället”). Här påverkar de båda nivåerna varandra ur ett användarperspektiv.
Kategori 3. Tillgänglighet data handlar om att data ska vara lättåtkomligt för användaren oberoende av dess förutsättningar. Användaren ska exempelvis kunna komma åt sina tidigare värden för att på så vis underlätta dagens skattningar då dessa kan fungera som en jämförelsegrund.
Kategori 4. Visuell och strukturell tydlighet handlar i huvudsak om texttydlighet vilket visar på att deltagarna under intervjuerna troligtvis hade svårt att se förbi just textelementen då det gäller att ett gränssnitt ska vara tydligt och enkelt. Här är det av vikt att även inkorporera färg, form och kontraster för att kunna uppnå tydlighet ur en visuell och strukturell aspekt.
Kategori 5. Återkoppling handlar om att Hälsodagbokens användare vill ha återkoppling på när de har utfört en handling som att exempelvis när de skickat iväg ett meddelande eller att de får en återkoppling i form av vibration. Detta visar på att det är extra tydligt för Hälsodagbokens
användare att de får återkoppling för att veta att de har gjort rätt och därmed kan fortsätta fylla i sina värden.
Kategori 6. Felförebyggande handlar om att användaren ska kunna ändra eller korrigera sina ifyllda värden vilket är en stor skillnad från det nuvarande formatet där detta inte är möjligt (”Skulle vilja sudda ut och skriva nytt”, ”Det går inte att ångra”). Detta kommer med största
sannolikhet att medföra en stor skillnad för användarnas självförtroende vad gäller användningen av systemet om det är lätt att ångra sina handlingar eller att kunna förebygga fel. På så vis kan
användbarheten förbättras och användarens förtroende för systemet kan förbättras. De känner sig säkra.
Kategori 7. Enkel och tydlig navigation refererar bland annat till att användarna vill utföra så få handlingar som möjligt för att utföra en uppgift och att så få ändringar som möjligt sker i
gränssnittet (”Så enkelt som möjligt och att det ska vara få klick och byte så lite som möjligt”). Detta får ställas i relation till hur mycket som ska visas och göras tillgängligt på varje sida i Hälsodagboken och har på så vis en koppling till kategori 4 Visuell och strukturell tydlighet.
Kategori 8. Flexibilitet adresserar diskussionen om att Hälsodagboken ska kunna anpassas till alla dess användare för att dess funktion och syfte ska kunna uppnås. Designval utifrån denna aspekt bör dock också kontrasteras mot hur enkelt och stilrent samt lättnavigerat Hälsodagbokens format bör vara (jämför med kategori 4. Visuell och strukturell tydlighet samt kategori 7. Enkel och tydlig navigation).
Kategori 9. Kommunikationsalternativ tar upp de krav och önskningar som Hälsodagbokens användare har vad gäller de sätt de vill använda sig av för att kommunicera med personalen. De meningsbärande enheterna visar här på att det är av vikt att Hälsodagboken kan tillhandahålla eller tillåta flera olika alternativ för detta för att användaren ska känna sig bekväm med detta och inte begränsas eller tvingas in i ett viss format för kommunikation. Detta har också en nära koppling till kategori 8. Flexibilitet då systemet ska kunna anpassas utifrån varje användares behov i den mån detta är möjligt.
Kategori 10. Hjälp och stöd kan ses utifrån två olika perspektiv. Det första kan handla om att användarna kan ges ett explicit stöd i användningen av Hälsodagboken i ett digitalt format i form av introduktion av personalen eller eventuellt en manual. Det andra perspektivet handlar om att
gränssnittet i sig ska vara utformat på så vis att det i samband med navigationen ger användaren stöd och hjälp i realtid. Den sista typen av stöd är troligtvis den allra viktigaste aspekten att ta hänsyn till.
Kategori 11. Teknikvanor och attityder refererar till Hälsodagbokens användares vanor och attityder till teknik och visar inte på konkreta behov men är ändå av största vikt att ha i åtanke vid utformningen av Hälsodagboken i ett digitalt format. Dessa ger underlag för vilka förutsättningar samt utmaningar som finns med Hälsodagboken på en surfplatta men ger också tips på vad som är viktigt att inte ta för givet i designprocessen. Här kan det handla om att snarare överbygga ett implicit motstånd genom att Hälsodagbokens digitala gränssnitt efter ett tag tilltalar Hälsodagbokens användare mer än det tidigare pappersformatet. Detta visar också på vikten av att i designprocessen vara medveten om samt ta hänsyn till denna typ av användarkontext.
Kategori 12. Användbart system handlar om att Hälsodagboken som system inte enbart ska vara ett tillgängligt system för dess användare utan även kännas meningsfullt att använda och att det bidrar till att förbättra aspekter som säkerhet och trygghet. Dessa aspekter måste bevaras och ska inte påverkas oavsett vilket format Hälsodagboken utgörs av. På så vis är det viktigt att utforma det digitala formatet med lämpliga funktioner så att denna säkerhet och trygghet kan upplevas utifrån två olika nivåer; en vad gäller självsäkerhet att använda systemet och den andra att Hälsodagboken som system förhöjer användarnas känsla och upplevelse av säkerhet och trygghet vad gäller sin egen hälsa och vård.
Analysen visar också att flera meningsbärande enheter kan tillhöra olika enheter, exempelvis den meningsbärande enheten ”Det ska vara lika lätt som papperna, det ska inte finnas så mycket alternativ” som tillhör kategori 1. Igenkänning system men som också uttrycker en viss åsikt kring teknik och på så vis även sorteras in i kategori 11. Teknikvanor och attityder. Innehållsanalysens kategorier visar också att de skiljer sig åt beroende på om de meningsbärande enheterna som de innehåller ger uttryck för ett konkret användarproblem eller behov eller om de mer uttrycker en implicit önskan angående användning och användarkontext. Detta är anledningen till att
beteckningarna [ap + b] samt [ak] har lagts till för varje kategori för att på så vis förtydliga vilken nivå av användbarhet som varje kategori rör. Från en explicit gränssnittskomponent till att kunna känna trygghet med hjälp av systemet. På grund av detta har båda dessa typer av utsagor inkluderats som meningsbärande enheter som sedan har utgjort grunden för kategorier. Det medför dock vissa svårigheter med att kunna separera användarkontext och attityder med användarproblem och behov eftersom de har en reciprok relation till varandra.
De meningsbärande enheterna är också olika explicita då det i vissa fall rör sig om en generell önskan eller behov (”Lätt att göra det”) medan det andra gånger handlar om ett konkret krav på en funktion som bör finnas med i den digitala versionen i Hälsodagboken ([Skattningar] ”Jag tror att det är lättare med ett kontinuum där man får välja på en rak linje istället”. Detta visar på olika grader av abstraktionsnivå som måste tas hänsyn till i utvecklingsprocessen. Det förra behovet är egentligen ett direkt uttryck för själva användarupplevelsen, det ska kännas lätt. Här har användarupplevelsen en nära koppling till en tillgänglighetsaspekt (W3C, 2016a) där det först måste utredas vad som menas med lätt, för vem och utifrån vilka förutsättningar och sedan designa och anpassa gränssnittet så att det är lätt att använda Hälsodagboken. De olika kopplingar som finns mellan de tolv kategorierna visar både på att om en viss funktion, krav eller lösning implementeras så kan detta ge upphov till goda effekter ur ett annat perspektiv men även det omvända då
exempelvis ett val kan medföra negativa effekter utifrån en annan princip (”Så enkelt som möjligt och att det ska vara få klick och byte så lite som möjligt” kontra [Utseende] ”Inte för litet, det ska vara lättöverskådligt”). Här handlar det om att kompromissa mellan olika designval och utifrån undersökta grunder bestämma att en viss design överväger nackdelarna med en viss funktion.