Från papper till platta : En behovs- och kravanalys för ett digitalt gränssnitt för äldre användare

Linköpings universitet | Institutionen för datavetenskap Kandidatuppsats, 18 hp | Kognitionsvetenskap

Vårterminen 2020 | LIU-IDA/KOGVET-G--20/032--SE

Från papper till platta

- En behovs- och kravanalys för ett digitalt gränssnitt för äldre

användare

_____________________________________________________________

From paper to tablet

- A needs and requirements analysis for a digital interface for

elderly users

Johanna Palmqvist

Handledare: Rachel Ellis Examinator: Erik Marsja

Linköpings universitet SE-581 83 Linköping

Abstract

E-tillsynslösningar används i stor utsträckning inom vården idag och ofta i samband med äldre patienter. Hälsodagboken som tillhandahålls av Phoniro är en e-tillsynslösning som patienterna fyller i på pappersformulär med en digital penna och systemets funktion är att övervaka patienternas hälsa. Studiens syfte är att ta fram en behovs- och kravanalys för ett framtida digitalt gränssnitt på en surfplatta för Hälsodagboken. Studien har en användarcentrerad ansats och för att samla in data om nuvarande samt en framtida version av Hälsodagboken genomfördes semi-strukturerade intervjuer med Hälsodagbokens patienter och personal. Som datamodelleringsmetod användes job stories och innehållsanalys användes om analysmetod. Resultaten visar på att äldre användare upplever andra användarproblem och användarbehov än yngre användare på grund av

åldersrelaterade funktionsvariationer. Exempel på dessa är visuella nedsättningar samt svårigheter med finmotorik vilket kan ge upphov till svårlästa textelement samt problem med touch-funktioner i gränssnittet. Detta betonar vikten av att designen anpassas efter sådana förutsättningar. Äldre

användare är även i större utsträckning teknikovana och hänsyn måste tas till detta i designen. Detta medför att gränssnitt för äldre användare i högre grad ska vara intuitiva, lärbara samt att användarna känner igen sig i systemet. Detta för att skapa förutsättningar för delaktighet för den äldre

målgruppen.

Förord

Många personer har bidragit till att genomförandet av denna studie har varit möjlig. Vissa på ett mycket konkret sätt, andra mer indirekt. Jag vill tacka min handledare Rachel Ellis för att hon alltid kommer med relevanta frågor samt snabba lösningsförslag. Jag vill även tacka Phoniros två användbarhetsspecialister Malin Bergqvist och Hanna Ahlner som är otroligt kompetenta och har delat med sig av sin kunskap och erfarenhet och detta med glädje. Ni har också alltid stöttat mig och kommit med förslag, idéer och peppande tillrop. Ett speciellt tack vill jag även rikta till studiens deltagare för att ni tog er tid att delta samt har intresse att vara med och påverka framtiden. Jag vill tacka mamma, pappa och mina systrar för att ni alltid tror på min förmåga. Jag vill även tacka mina älsklingar Mille och Bianca för att ni ger mig pauser i form av lekstunder och för att ni alltid gör mig glad och ger mig perspektiv på livet. Till sist vill jag tacka min kamrat i livet Mano för att du kommit med konkreta idéer och lösningar under studiens gång, för att du tar mig tillbaka till nuet och verkligheten när jag fastnar i min egen pluggbubbla men framför allt för att du alltid tror på mig och min förmåga.

Innehållsförteckning

2.1 Hälsodagbokens nuvarande pappersformat ... 5

3 Teori ... 9 3.1 Definition av begrepp ... 9 3.1.1 Äldre ... 9 3.1.2 Funktionsvariation ... 9 3.1.3 Delaktighet ... 9 3.1.4 Nära vård ... 10

3.1.5 Tillgänglighet, användbarhet samt inkludering ... 10

3.1.6 Tillgänglighet ... 10

3.1.7 Användbarhet ... 11

3.1.8 Inkludering ... 11

3.1.9 De tre aspekterna som en enhet ... 11

3.1.10 Användarcentrerad design... 12

3.2 Teknik, funktionsvariationer och metodik utifrån äldre användare ... 12

3.2.1 Teknikvana, funktionsvariationer och design i relation till äldre... 12

3.2.2 Användarcentrerad design och äldre ... 16

3.3 Designriktlinjer för äldre användare ... 17

3.3.1 WAI - ett initiativ för tillgänglighet ... 17

3.3.2 WAI:s fyra principer ... 17

3.3.3 7 principles/45 guidelines – seniorvänliga riktlinjer ... 20

3.4 Metodteori ... 22 3.4.1 Semi-strukturerade intervjuer... 22 3.4.2 Transkription ... 23 3.4.3 Job stories ... 23 3.4.4 Innehållsanalys ... 25 4 Metod ... 27 4.1 Underlag för MVP ... 27

4.2 Kontakt Närvårdskliniken samt rekrytering av deltagare ... 27

4.4 Intervjuer med patienter... 28

4.5 Transkribering ... 29

4.6 Generering av job stories ... 29

4.7 Innehållsanalys ... 29

4.8 Behovs- och kravanalys ... 30

4.9 Studiens förlopp ... 30

5 Resultat ... 31

5.1 Resultat job stories ... 31

5.2 Resultat innehållsanalys ... 33

5.3 Resultat behovs- och kravanalys ... 37

6 Diskussion ... 44

6.1 Hälsodagbokens job stories ... 44

6.2 Innehållsanalysens tolv kategorier ... 45

6.3 Behovs- och kravanalys för Hälsodagbokens MVP ... 48

6.4 Metoddiskussion ... 51

7 Slutsatser ... 54

Referenser ... 56

Bilaga 1 – Frågeställningar för MVP ... 61

Bilaga 2 – Intervjuguide vårdpersonal... 62

Bilaga 3 – Blankett för informerat samtycke, intervju ... 65

Bilaga 4 – Informationsbrev ... 67

Bilaga 5 – Blankett för informerat samtycke, telefonintervju ... 68

1 Inledning

En stor del av den vård som patienter ges i Sverige bedrivs idag med hjälp av olika former av e-hälsa. Begreppet e-hälsa har använts under en längre tid och det finns ingen allmän definition för begreppet men 2016 tog Socialstyrelsen, e-hälsomyndigheten, Myndigheten för delaktighet, Sveriges kommuner och regioner, Famna och Vårdföretagarna tillsammans fram en förklaring för detta begrepp. Förklaringen utgår från WHO:s definition av begreppet hälsa och lyder som följande:

Hälsa är fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. E-hälsa är att använda digitala verktyg och utbyta information digitalt för att uppnå och bibehålla hälsa (Socialstyrelsen, 2020).

Den undersökning som Socialstyrelsen genomförde förra året angående utvecklingen av e-hälsa och välfärdsteknik runtom i Sveriges kommuner visar på varierande resultat angående utnyttjandet av de resurser som e-hälsa kan bistå med. Skillnader identifierades både mellan olika kommuner men även inom olika verksamhetstyper. Den verksamhetstyp som har utnyttjat dessa resurser mest är äldreomsorgen och här har även utvecklingen ökat i snabbare takt i jämförelse med andra verksamhetsområden (Socialstyrelsen, 2019). För att denna utveckling ska bli givande och att de resurser och möjligheter som teknik kan erbjuda inom vården ska kunna utnyttjas på bästa sätt, så krävs det dock att de system och produkter som används inom e-hälsoområdet är väl anpassade till respektive målgrupp, i synnerhet gällande äldre användare i detta fall. För att driva på denna utveckling antogs en vision år 2016 av regeringen och Statens kommuner och regioner, Vision e-hälsa 2025, som handlar om att ”år 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda

digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och

delaktighet i samhällslivet” (Socialstyrelsen, 2019, s. 10). Fokus för denna utvecklingsvision inom området e-hälsa ligger på de två grupperna patienter och vårdpersonal (Socialstyrelsen, 2019) vilket visar på vikten av att de e-hälsosystem som används är väl anpassade att passa dessa målgruppers behov och krav.

Ovanstående vision understryker även den betydelsefulla faktorn att individen har möjlighet till och även görs delaktig i sin egen vård. Enligt WHO:s klassifikation International Classification of Functioning, Disability and Health, ICF, innefattar faktorn delaktighet en individs engagemang i den egna livssituationen (ICF, 2001). Denna delaktighet kan ses ur två olika perspektiv; dels en delaktighet som möjliggörs via användningen av ett system eller en produkt men även en

delaktighet på så vis att användarna själva kan vara med och påverka hur en produkt inom e-hälsa ska utformas.

En e-tillsynslösning som utgör en del i att möjliggöra samt öka dessa två aspekter av

delaktighet är Hälsodagboken som tillhandahålls av företaget Phoniro AB. Hälsodagboken används idag för hemsjukvård för patienter anslutna till Närvårdskliniken där användargruppen utgörs av äldre individer. Hälsodagbokens användare fyller själva i sina hälsovärden på daglig basis via pappersformulär och digital penna. Mätvärdena skickas därefter automatiskt vidare för övervakning och bedömning av vårdpersonal. Via användningen av Hälsodagboken skapas möjligheter för patienterna att göras mer delaktiga i sin egen vård och de kan lättare följa sin egen hälsa över tid. För att öka delaktigheten ytterligare samt göra denna lösning mer framtidssäker är målet att Hälsodagboken på sikt ska utvecklas till ett digitalt gränssnitt där användarna istället fyller i sina värden via en surfplatta. Detta kräver noga avvägda metoder både vad gäller user research och efterföljande design som båda är anpassade till en användargrupp bestående av äldre individer. Detta understryker vikten av att utgå från en användarcentrerad design och där det digitala

gränssnittet anpassas utifrån användargruppens krav, mål och behov och där användarna kan känna sig trygga med att använda ett sådant system för att kunna vara mer delaktiga i sin egen vård och de hälsofrämjande resurser som detta kan bidra till.

1.1 Syfte

Syftet med detta projekt är att ta fram en behovs- och kravanalys för ett digitalt gränssnitt för produkten Hälsodagboken där användargruppen består av äldre individer. Detta medför att det är av vikt att förstå vilka underliggande problem som kan finnas vid utvecklingen av ett digitalt

gränssnitt för en användargrupp som består av äldre och sjuka användare som har olika former av kognitiva och motoriska funktionsvariationer för att kunna skapa en god användarupplevelse vid användningen av denna e-tillsynslösning för denna målgrupp. Med detta som grund ämnar studien skapa en mer välgrundad förståelse för hur produktägaren Phoniro AB kan utveckla en MVP, Minimum Viable Product, för Hälsodagboken som är anpassad för att användas på surfplattor och som möter de viktigaste användarbehoven och skapar en god användarupplevelse för denna användargrupp.

1.2 Frågeställningar

Följande frågeställningar ligger till grund för denna studie:

• Vilka användarproblem samt användarbehov kan de äldre användarnas kognitiva och motoriska funktionsvariationer medföra i relation till ett digitalt gränssnitt?

• Vilka aspekter och faktorer är viktiga att ta hänsyn till i relation till äldres användarkontext?

• Vilka designval är viktiga att ta hänsyn till vid utvecklingen av ett digitalt gränssnitt anpassat för äldre individer?

1.3 Metodansats

För att kunna uppfylla samt besvara denna studies syfte samt tillhörande frågeställningar har flera olika metoder använts. Litteraturstudier om kognitiva och motoriska funktionsvariationer samt principer och riktlinjer vid design i relation till en äldre målgrupp har bedrivits. Semi-strukturerade intervjuer med Hälsodagbokens patienter samt personal genomfördes och med dessa transkriptioner som underlag kunde sedan job stories för en digital version av Hälsodagboken identifieras.

Transkriptionerna lade även grund för den innehållsanalys som genomfördes. Slutligen användes resultaten från samtliga metoder för att utveckla en behovs- och kravanalys inför en MVP för en digital version av Hälsodagboken.

1.4 Avgränsningar

Gällande studiens avgränsningar så ämnar denna skapa en mer välgrundad förståelse för hur Phoniro kan utveckla en MVP för Hälsodagboken anpassad för att användas på surfplattor och som möter de viktigaste användarbehoven och skapar en god användarupplevelse.

Projektet avgränsas genom att fokusera på det gränssnitt som patienterna kommer i kontakt med. Således är det patienternas gränssnitt som kommer att ligga till grund för de undersökningar som genomförs i samband med denna studie och följaktligen inte det gränssnitt som

Hälsodagbokens personal använder sig av. Intervjuer kommer dock att genomföras även med vårdpersonal med ansatsen att få ytterligare inblick i hur användargruppen använder sig av det befintliga systemet och vad som bör beaktas när Hälsodagboken överförs till ett digitalt format.

I samband med genereringen av behovs- och kravanalysen för en MVP för Hälsodagboken kommer fokus att ligga på patientens inmatning av de dagliga värden som rapporteras in till sjukvårdspersonalen men även till viss del på de kommunikationsfunktioner som finns i systemet.

1.5 Rapportens struktur

Denna rapport är indelad i sju huvudavsnitt: 1. Inledning, 2. Bakgrund, 3. Teori, 4. Metod, 5. Resultat, 6. Diskussion samt 7. Slutsatser. Det första avsnittet inleds med en kort

kontextualisering av Hälsodagboken som system och e-hälsa och därefter följer de fem avsnitten 1.1 Syfte, 1.2 Frågeställningar, 1.3 Metodansats, 1.4 Avgränsningar samt detta avsnitt 1.5 där

rapportens struktur beskrivs.

I avsnitt 2 beskrivs Hälsodagbokens bakgrund. En redogörelse av Hälsodagbokens nuvarande format återfinns under 2.1 Hälsodagbokens nuvarande pappersformat.

Avsnitt 3, teoriavsnittet, är uppdelat i fyra underavsnitt: 3.1 Definition av begrepp, 3.2 Teknik, funktionsvariationer och metodik utifrån äldre användare, 3.3 Designriktlinjer för äldre användare samt 3.4 Metodteori. Dessa avsnitt har även egna underavsnitt.

Avsnitt 4, metodavsnittet, utgörs av en beskrivning av hur de metoder som har använts för studien har genomförts. Detta avsnitt är indelat i nio underavsnitt: 4.1 Underlag för MVP, 4.2 Kontakt Närvårdskliniken samt rekrytering av deltagare, 4.3 Intervjuer med vårdpersonal, 4.4 Intervjuer med patienter, 4.5 Transkribering, 4.6 Generering av job stories, 4.7 Innehållsanalys, 4.8 Behovs- och kravanalys samt 4.9 Studiens förlopp.

Avsnitt 5 utgörs av studiens resultatdel och är uppdelat i tre delar: 5.1 Resultat job stories, 5.2 Resultat innehållsanalys samt 5.3 Resultat behovs- och kravanalys.

I avsnitt 6 diskuteras de resultat som har framkommit under studiens gång. Detta diskussionsavsnitt är uppdelat i fyra underavsnitt: 6.1 Hälsodagbokens job stories, 6.2

Innehållsanalysens tolv kategorier, 6.3 Behovs- och kravanalys för Hälsodagbokens MVP samt 6.4 Metoddiskussion.

Rapportens sista huvudavsnitt, avsnitt 7, utgörs av de slutsatser som har dragits utifrån studiens resultat och tillhörande diskussion.

2 Bakgrund

Hälsodagboken tillhandahålls av företaget Phoniro AB och är en e-tillsynslösning som i nuläget består av pappersformulär som patienten fyller i hemifrån med hjälp av en digital penna där de inrapporterade värdena läses av automatiskt. Informationen förs sedan vidare till det centrala systemet Phoniro Care och på så sätt görs varje patients mätta värden tillgängliga för den

vårdpersonal som är i kontakt med patienten. Detta möjliggör att vårdpersonalen får kontinuerlig information om patientens hälsovärden och därmed även deras hälsotillstånd. Detta bidrar till att säkert och effektivt kunna övervaka ett stort antal patienter och på så vis kunna upptäcka

förändringar eller försämringar gällande patientens sjukdomstillstånd i ett tidigt skede.

Användningen av Hälsodagboken i samband med avancerad hemsjukvård har bidragit till att öka patienternas möjligheter till att vara delaktiga i sin egen vård, att patienterna upplever en ökad säkerhet då de kan följa sina egna hälsovärden samt att antalet akutinläggningar har minskat (Lind, Carlgren & Karlsson, 2016). Patienternas anhöriga kan också vara mer delaktiga i vårdprocessen. Hälsodagbokens används av patienter som är anslutna till den hemsjukvård som Närvårdskliniken i Linköping erbjuder. Patienterna fyller i sina värden hemifrån vilka senare rapporteras till

vårdgivaren på en daglig basis. Patienterna får denna hemanslutna vård på grund av olika sjukdomstillstånd som hjärtsvikt och KOL (Kroniskt obstruktiv lungsjukdom).

Resultaten av användningen av den pennbaserade versionen av Hälsodagboken har varit positiv både utifrån patienternas samt vårdpersonalens synvinkel men dess nuvarande format rymmer flertalet problem. Tidigare ifyllda hälsoformulär sparas i varje patientpärm vilket gör att patienten själv kan gå tillbaka och övervaka sina värden. Detta kan dock medföra onödig kognitiv belastning för användarna samtidigt som sjukdomssymptom som armsmärtor kan göra det svårt för dessa patienter att hantera och bläddra mellan många olika sidor. Det nuvarande formatet begränsar även systemet till att enbart innehålla en envägskommunikation där patienterna inte får någon återkoppling alls vare sig på sina värden eller meddelanden. Pappersformulären gör det inte heller möjligt att individanpassa produkten så att denna kan överensstämma med enbart de värden som patienten har instruerats av vårdpersonalen att fylla i varje dag. Detta problem medför även att det finns svårigheter i att förebygga fel då exempelvis en patient kan fylla i samma formulär fler gånger per dag än de har instruerats till. Slutligen finns ett underliggande problem med att den nya

versionen av den digitala pennan som företaget Anoto tillhandahåller inte upplevs som

tillfredsställande av Phoniro samt att risken finns att Anotos produktion av pennan kommer att upphöra i framtiden.

Med ovanstående som grund är målet att Hälsodagboken på sikt ska överföras till ett digitalt format där patienterna istället fyller i sina dagliga värden på en surfplatta. Faktorer som pekar på en framgång med den digitala versionen är att patienternas mobilitet kan öka samt att de kan göras mer delaktiga då de lättare och mer överskådligt kan följa sin hälsa under tid. Andra fördelar är att patienternas upplevda säkerhet kan öka och den tid det tar för både patienter och personal att rapportera in samt hantera hälsovärden skulle kunna minskas. Då användargruppen består av äldre och sjuka användare är det av stor vikt att gränssnittet utvecklas med tanke på de kognitiva och motoriska funktionsvariationer som detta kan medföra samt att utveckla ett gränssnitt som passar inom denna typ av sjukvård.

2.1 Hälsodagbokens nuvarande pappersformat

Hälsodagbokens nuvarande format består av tre pappersformulär som patienten fyller i med hjälp av en digital penna. De formulär som finns är ”Mätvärden” (färgkodning blå), ”Symptom, vikt, medicin (färgkodning grön) samt ”Luftvägssymptom och medicin” (gul färgkodning). Alla patienter oavsett sjukdom använder sig av alla tre formulären men det varierar något vilka värden som fylls i på respektive pappersformulär beroende på patientens förutsättningar och

sjukdomshistoria. På varje enskilt formulär finns en start- respektive skicka in-ruta samt signatur. Datum samt tidpunkt för ifyllningen ska också skickas in för varje enskilt formulär. I

Hälsodagboken finns även en meddelandefunktion där patienten kan skriva ett meddelande till personalen. Meddelandefunktionen är uppdelad för varje formulär i form av en ruta med tre rader. För respektive formulär ska det även registreras om det är patienten själv, anhörig eller personal som har uppmätt värden eller fyllt i Hälsodagboken. Se Figur 1, Figur 2 samt Figur 3 nedan för de pappersformulär som nuvarande format för Hälsodagboken består av.

Figur 1. Hälsodagbokens nuvarande format, pappersformulär ”Hälsodagbok – mätvärden” (Lind & Karlsson, 2014).

Figur 2. Hälsodagbokens nuvarande format, pappersformulär ”Hälsodagbok – symptom, vikt, medicin” (Lind & Karlsson, 2014).

Figur 3. Hälsodagbokens nuvarande format, pappersformulär ”Hälsodagbok – luftvägssymptom och medicin” (Lind & Karlsson, 2014).

3 Teori

I detta avsnitt beskrivs den teori som har legat till grund för genomförandet av detta projekt. Teoriavsnittet består av tre olika delar och inleds först med en beskrivning av begrepp som är viktiga för att förstå kontext och avstamp för utvecklingen av ett digitalt gränssnitt för

Hälsodagboken för en äldre målgrupp. Därefter behandlas teori samt principer och riktlinjer som beskriver användarproblem i relation till design och teknik utifrån kognitiva och motoriska funktionsvariationer som är vanliga för äldre individer. I detta avsnitt beskrivs även passande metodik vid design för en äldre målgrupp. Avsnittet avslutas med en redogörelse för den metodteori som har legat till grund för genomförandet av detta projekt.

3.1 Definition av begrepp

I detta avsnitt beskrivs begrepp och definitioner som är centrala för denna studie med syftet att generera en gemensam grund att utgå ifrån vid diskussion av relevanta designriktlinjer och resultat vad gäller denna studie om systemet Hälsodagboken.

3.1.1 Äldre

Begreppet äldre används genomgående i denna uppsats och innefattar då individer som är ≈ 65 år och uppåt. Denna definition grundar sig i det åldersspann som både nuvarande och presumtiva användare av Hälsodagboken befinner eller kan befinna sig i samt det åldersspann som många av de studier som tas upp i denna teoridel grundar sina resultat på.

Med begreppet åldrande brukar vanligtvis en persons sista fas av det vuxna livet åsyftas och har på så vis egentligen ingen enhetlig anspelning på kronologisk ålder. I åldersvetenskapen brukar tre olika definitioner eller typer av ålder användas. Dessa olika ålderstyper behöver inte stämma överens med varandra eller med det mått som avser den kronologiska åldern. Dessa tre ålderstyper är biologisk ålder, psykologisk ålder samt social ålder. Ålderstypen biologisk ålder refererar till en människas läge på en livslinje utifrån trolig livslängd eller förmåga att överleva. Den andra typen, psykologisk ålder, refererar till en individs anpassningsförmåga eller resurser att klara av olika förändringar gällande både inre och yttre aspekter av miljön. Den sista ålderstypen social ålder handlar om roller och normer som är förknippade med en viss ålder samt beteenden och vanor ur ett socio-kulturellt perspektiv. I denna ålderstyp är det vanligare att den kronologiska åldern användas som ett jämförelsemått (Statens offentliga utredningar [SOU], 2012).

3.1.2 Funktionsvariation

I denna text används begreppet funktionsvariation i samband med vad som kan ligga till grund för ett visst användarbehov, användarproblem och designval samt vad som kan påverkas av eller ge upphov till en viss användarkontext. Detta med ansatsen att begreppet samt det

sammanhang som det används i ska vara så värdeneutralt som möjligt. Nationalencyklopedin ([NE], 2020) definierar begreppet funktionsvariation som en ”värdeneutral beskrivning av människors olika fysiska, psykiska eller kognitiva förmåga”. Ett begrepp eller en viss användning av ett begrepp är dock sällan fritt från associationer och med största sannolikhet bidrar även begreppet

funktionsvariation med någon typ av värdering eller association. Ett medvetet val har dock gjorts att det är detta begrepp som ska användas genomgående i denna rapport.

3.1.3 Delaktighet

Enligt WHO:s klassifikation International Classification of Functioning, Disability and Health, ICF, innefattar faktorn delaktighet en individs engagemang i den egna livssituationen (ICF, 2001). Denna delaktighet kan ses ur två olika perspektiv; dels en delaktighet som möjliggörs via användningen av ett system eller en produkt, dels en delaktighet på så vis att användarna själva kan vara med och påverka hur en produkt inom e-hälsa ska utformas.

3.1.4 Nära vård

Nära vård handlar om att dagens vård ska föras närmare patienter och brukare. Detta krävs för att sjukvården och den kommunala vårdomsorgen ska kunna fungera på ett hållbart sätt vilket medför krav på nya arbetssätt och processer för hälsa, vård och omsorg. Begreppet nära vård refererar till olika typer av vård. Den vård som är allra närmast är den vård som exempelvis patienten kan utföra själv, det vill säga egenvården. Fokus för nära vård är det individcentrerade arbetssättet där den enskilda individens behov och situation betonas för att insatserna ska kunna anpassas efter individen. Andra fokuspunkter för nära vård är att den ska bygga på

relationskapande, främja hälsa och förebygga ohälsa samt att medverka till likvärdig hälsa för alla, trygghet samt självständighet. Detta arbetssätt handlar om att gå från organisation till relation, från reaktivitet till proaktivitet, fragmentarisk till sammanhängande samt att individen går från att vara en passiv mottagare till att aktivt vara med och delta. För att lyckas med nära vård efterfrågas faktorer som att ny teknik används för att de arbetsmetoder som används i sjukvård och omsorg ska kunna utvecklas och förbättras samt att det läggs kraft på egenvårdens utveckling, exempelvis för kroniskt sjuka individer. Andra viktiga faktorer att förebygga och sträva efter är att vårdpersonal involveras i framtagandet av e-tjänster och innehar digital kompetens samt att individen sätts i centrum både vad gäller de förhållningssätt samt arbetsmetoder som finns i organisationen eller verksamheten (Sveriges kommuner och regioner [SKR], 2020). Hälsodagboken som system samt denna studie har en nära koppling till konceptet nära vård. Användningen av Hälsodagboken och den funktion som denna innebär samt processen med att utveckla ett nytt digitalt format för detta system relaterar båda till de krav och mål som nära vård innefattar.

3.1.5 Tillgänglighet, användbarhet samt inkludering

Begreppen tillgänglighet (eng: accessibility), användbarhet (eng: usability) samt inkludering (eng: inclusion) är alla tre nära sammanlänkande då det kommer till att skapa ett gränssnitt som passar för alla användare. Respektive begrepps underliggande mål, ansatser och riktlinjer överlappar och följaktligen är det fruktbart att ha ett gemensamt fokus på dessa vid design och utveckling av webbsidor och applikationer. Det är relativt få situationer då det är av vikt att enbart fokusera på en av dessa aspekter. Ett undantag är exempelvis vid generering av standarder och policys då studier med fokus på individer med funktionsvariationer utifrån ett

tillgänglighetsperspektiv utgör grunden till att kunna utveckla sådana typer av handlingar (W3C, 2016a).

3.1.6 Tillgänglighet

Begreppet tillgänglighet riktar fokus åt olika diskrimineringsaspekter i relation till likvärdig användarupplevelse för individer med funktionsvariationer. Webbtillgänglighet (eng: web

accessibility) handlar om att individer med någon typ av funktionsvariation på ett likvärdigt sätt kan uppfatta, förstå, navigera samt interagera med webbsidor och andra enheter. Följaktligen innebär detta också att dessa individer kan vara delaktiga och bidra på ett likvärdigt sätt utan hinder (W3C, 2016a). Tillgänglighet på webben innefattar alla typer av funktionsvariationer som kan påverka tillgängligheten i relation till webbmaterial. På så vis omfattar webbtillgänglighet hörselrelaterade, kognitiva, neurologiska, fysiska, språkliga samt visuella funktionsvariationer. Det är av stor vikt att webben och annat digitalt material görs tillgängligt för att verka för en likvärdig tillgänglighet och samma möjligheter för individer med olika funktionsvariationer. Tillgång till information och kommunikationsteknologi, där webbteknologi är en gren av detta, är inkluderat som en mänsklig rättighet enligt Förenta Nationernas konvention för individer med funktionsvariationer.

Tillgänglighetssträvan stödjer på så vis social inkludering för såväl individer med

funktionsvariationer som andra grupper som exempelvis äldre individer samt landsbygdsbefolkning samt människor i utvecklingsländer (W3C, 2019a).

3.1.7 Användbarhet

Användbarhet som begrepp handlar om att designa produkter som är effektiva, passande samt tillfredsställande för användaren. Inom detta begrepp inkluderas även att designa för en god användarupplevelse (eng: user experience). Detta kan omfatta generella aspekter som påverkar alla typer av användare och inte inverkar på individer med funktionsvariationer på ett negativt sätt i alltför stor utsträckning. Praktiker och studier som enbart rör användbarhet riktar dock vanligtvis inte tillräckligt mycket fokus på de behov som individer med olika funktionsvariationer har (W3C, 2016a) vilket understryker vikten av att utgå från denna aspekt tillsammans med de övriga två aspekterna tillgänglighet samt inkludering i denna studie.

Användbarhet handlar på så vis om kvaliteten av en användares upplevelse när denne

interagerar med en produkt eller ett system, exempelvis webbsidor, olika enheter eller applikationer. Grundläggande vid definitionen av aspekten användbarhet är att denna inte är en isolerad egenskap av en produkt, ett system eller ett användargränssnitt utan detta är en kombination av flera olika faktorer (Usability.gov, 2020a).

Nedanstående faktorer utgör tillsammans vad som kan benämnas som användbarhet:

• Intuitiv design – användaren förstår med lätthet gränssnittets uppbyggnad och navigation • Lärbarhet – hur snabbt en användare som aldrig tidigare har kommit i kontakt med

gränssnittet kan genomföra grundläggande uppgifter

• Användareffektivitet – hur snabbt en van användare kan genomföra olika uppgifter • Lätt att minnas – hur mycket en användare kommer ihåg samt effektivt kan använda

gränssnittet vid en senare användning

• Felfrekvens samt allvarlighetsgrad – hur ofta användare gör fel när de använder systemet, hur allvarliga dessa fel är samt hur användaren återhämtar sig från dessa fel • Subjektiv nöjdhet – om användaren tycker om att använda systemet (Usability.gov,

2020a). 3.1.8 Inkludering

Det tredje begreppet, inkludering, är nära sammanknippat med mångfald och handlar om att försöka få alla människor att vara så involverade som möjligt. I vissa sammanhang benämns detta som universal design eller design för alla. På det sättet omfattar inkludering många olika aspekter som exempelvis rör tillgänglighet för individer med funktionsvariationer, utbildning, kultur, ålder (såväl äldre samt yngre individer) samt språk (W3C, 2016a).

3.1.9 De tre aspekterna som en enhet

Som tidigare beskrivits är tillgänglighet, användbarhet samt inkludering nära

sammanlänkade och ofta medför en insats för att stärka en av dessa aspekter även att resterande aspekter förbättras. Tillgänglighet som aspekt fokuserar framför allt på individer med olika funktionsvariationer men ofta förbättrar tillgänglighetsinsatser även användbarheten för ett brett spektrum av användare. Vissa användare kan ha åldersrelaterade funktionsbegränsningar som inte alltid definieras som funktionsvariationer men tillgänglighetsaspekten riktar även fokus på dessa och kan på så vis förbättra användarsituationen för dessa individer. Gällande kopplingen mellan tillgänglighet samt inkludering så medför många tillgänglighetskrav att fler människor kan inkluderas, exempelvis användare med låg läskunnighet eller som har andra modersmål samt nya eller ovana användare. Tillgänglighetsaspektens syfte är dock inte att nå ut till en så bred skara som möjligt utan fokus ligger just på individer med funktionsvariationer och att förstå deras krav och behov och relaterade lösningar (W3C, 2016a).

Det finns många standarder, riktlinjer och tekniker att utgå ifrån för att uppnå

tillgänglighetsaspekten men i många fall ligger fokus ofta på den tekniska aspekten av tillgänglighet vilket gör att aspekten av den mänskliga interaktionen med systemet åsidosätts vilket leder till att

tillgänglighet som faktor inte uppfylls. Genom att kombinera tillgänglighetsstandarder och användbarhetsprocesser där riktiga användare inkluderas kan designen bli användbar både ur en teknisk samt funktionell aspekt för individer med funktionsvariationer. Detta brukar benämnas som användbar tillgänglighet (eng: usable accessibility) eller tillgänglig användarupplevelse (eng: accessible user experience) (W3C, 2016a).

3.1.10 Användarcentrerad design

Användarcentrerad design (eng: User-Centered Design, UCD) beskriver faserna genom en design- och utvecklingscykel med fokuset att generera en djup förståelse om de som ska använda produkten. Det finns många olika metoder som möjliggör en användarcentrerad design men det finns ingen enhetlig standard för exakt vilka metoder varje fas ska bestå av för att processen ska vara just användarcentrerad. Användarcentrerad design grundas på flera olika principer då denna baseras på en tydlig förståelse av användare, användaruppgifter samt användarkontext. Den användarcentrerade designprocessen drivs framåt och förfinas, specificeras och utvecklas av användarcentrerad utvärdering och omfattar på så vis hela användarupplevelsen. Denna

designprocess involverar och beaktar användarna genom hela design- och utvecklingsprocessen och bygger på ett iterativt synsätt. Tillgången till multidisciplinära resurser samt perspektiv i

designteamet underlättar och förbättrar också den användarcentrerade ansatsen (Usability.gov, 2020b).

Generellt brukar en användarcentrerad designprocess följa nedanstående format: • Specificera användarkontext genom att identifiera användare, användarsyfte och

användarförutsättningar

• Specificera krav genom att undersöka de olika användarmål och organisatoriska krav som måste uppfyllas för att produkten ska nå framgång

• Utveckla designlösningar utifrån flera steg i designprocessen

• Utvärdera designen genom användartestning, med fördel med riktiga användare (Usability.gov, 2020b).

Användarcentrerad design kan som beskrivits genomföras på många olika sätt. Beroende på vem som genomför den användarcentrerade designen och dess behov och förutsättningar så

kommer denna designprocess att byggas upp av olika uppgifter och metoder. Utvecklingsprodukt, designerns krav, teamet, tid och hur designutvecklingsmiljön är uppbyggd är också faktorer som definierar den användarcentrade designprocessens innehåll samt ordningsföljd (Usability.gov, 2020b).

3.2 Teknik, funktionsvariationer och metodik utifrån äldre användare

I detta avsnitt beskrivs äldres användarkontext såsom attityder och vanor i relation till

teknik, äldre användares funktionsvariationer i relation till design samt designmetoder anpassade för en äldre användargrupp.

3.2.1 Teknikvana, funktionsvariationer och design i relation till äldre

I nedanstående avsnitt ges en kort beskrivning av den sammanfattning som W3C, World Wide Web Consortium, har gjort om vanliga funktionsvariationer i förhållande till design som äldre användare kan ha. Sammanfattningen ska enbart ses som en introduktion till ämnet äldre och

funktionsvariationer och utgör således inte en fullständig och detaljerad beskrivning av dessa. Efter denna sammanfattning följer sedan en redogörelse av specifika studier som belyser och förtydligar dessa funktionsvariationer samt relaterade designlösningar.

Många äldre individer har åldersrelaterade nedsättningar vilka kan påverka deras användning av webben eller annat digitalt material. Vanliga åldersrelaterade nedsättningar är försämrad syn, fysisk förmåga, hörsel samt kognitiv förmåga. Gällande syn och äldre individer

handlar det ofta om försvagad kontrastkänslighet och färguppfattning samt problem med nära fokus vilket kan göra det svårt att exempelvis läsa en webbsida. Nedsättningar vad gäller fysisk förmåga inbegriper ofta fingerfärdighet och annan finmotorik vilket kan ge upphov till problem med att trycka på små områden på en enhet. Kognitiva nedsättningar kan handla om försämrat

korttidsminne, koncentrationssvårigheter samt problem med lättdistraktion. Detta kan medföra svårigheter med att fullfölja navigation samt att slutföra olika uppgifter. Nämnda åldersrelaterade problem överlappar med tillgänglighetsbehov för individer med funktionsvariationer och sålunda är webbsidor, applikationer och annat material som är tillgängliga för personer med

funktionsvariationer vanligtvis mer tillgängliga även för en äldre användargrupp (W3C, 2018a). I kommande avsnitt beskrivs användarproblem och användarbehov relaterade till dessa

funktionsvariationer mer utförligt. Kommande avsnitt berör även aspekter av äldres användarkontext utifrån ett designperspektiv.

Idag är olika tekniska lösningar en del av det dagliga livet och erbjuder stora möjligheter till stöd och sysselsättning även för en äldre målgrupp. Goodman-Deane, Keith och Whitney (2009) framhåller dock att generellt sett verkar inte den äldre målgruppen anamma teknologin i samma takt som de yngre användarna. Goodman-Deane et al. (2009) menar att detta kan grunda sig i att äldre användare upplever att olika interaktiva system inte möter upp till deras behov eller att dessa system är alltför svåra att använda på grund av skillnader gällande tidigare erfarenhet av liknande system, förmågor och förväntningar. Goodman-Deane et al. (2009) framhåller att detta ger upphov till två reciproka problem. För det första kan dessa svårigheter leda till att äldre användare inte kan ta del av de möjligheter som dagens tekniksamhälle erbjuder och för det andra att samhället inte kan ta del av de förmågor och den erfarenhet som dessa användare besitter (Goodman-Deane et al., 2009).

Goodman-Deane et als. studie (2009) visar jämväl på att även om datoranvändande och dylikt ökar bland äldre individer så kvarstår ofta de problem och utmaningar som de tidigare mött vid användningen av tekniska lösningar. Detta visar på vikten av att undersöka dessa underliggande faktorer närmare och utveckla mer passande och användbar teknik för denna målgrupp. Författarna framhåller även att det är viktigt att understryka att ålder inte är en nedsättning i sig utan att äldre individer i mycket högre grad har olika typer av nedsättningar som påverkar deras förmåga till att utföra olika göromål (Goodman-Deane, et al., 2009).

Således betonar Goodman-Deane et al. (2009) att det är viktigt att användarforskningen fokuserar på verkliga äldre individer och att hela spannet av denna målgrupp inkluderas, från de äldre individer som fortfarande arbetar till äldre som utgörs av sjukare individer med olika

funktionsvariationer och spannet däremellan. Författarna anser att denna användarforskning måste vara uppdaterad och ta hänsyn till de förändringar som sker inom den äldre målgruppen men även den snabbt skiftande världen av tekniska lösningar. Detta för att undvika stereotyper av båda slagen (Goodman-Deane et al., 2009).

Resultat från andra studier belyser också problematik på grund av teknikovana bland äldre användare. Harada, Sato, Takagi och Asakawa (2013) undersökte de problem och utmaningar som äldre användare kan stöta på i sin interaktion med mobila enheter som mobiltelefoner och

surfplattor. Studien analyserade de äldres, åldersspann 63 till 79 år, beteende, stil samt upplevda problem vid interaktionen med mobila enheter. Harada et al. (2013) identifierade att oavsiktliga pekningar respektive icke-registrerade pekningar på enheternas touch-skärmar var frekventa problem bland deltagarna. Specifika problem vad gäller oavsiktliga samt icke-registrerade pekningar som Harada et als. (2013) studie identifierade var exempelvis när användarna skulle använda tangentbordet i gränssnittet för att mata in text i en textruta. I de flesta fall koncentrerade sig användaren enbart på tangentbordet för att sedan lyfta fokus till textrutan för att kontrollera vad de hade skrivit. I merparten av fallen innehöll textrutan flertalet stavfel eller uteblivna bokstäver. Harada et al. (2013) konkluderade att dessa användarproblem gav konsekvenser som frustration samt förvirring hos de äldre användarna. I samband med de identifierade användarproblemen föreslår Harada et al. (2013) designlösningar som att knappar inte ska placeras för nära varandra i gränssnittet samt att visuell återkoppling kan ges i form av att en knapp som vidrörts i gränssnittet markeras, exempelvis med en avvikande färg. Ytterligare användarproblem som Harada et al.

(2013) identifierade var att äldre användare ofta blandar ihop olika typer av gester när flera sådana är möjliga i gränssnittet (ex. scrolla, swipa, nypa samt vanlig pekning) (Harada et al., 2013).

Ovanstående visar på en annan typ av problematik vad gäller teknikovana än de aspekter som Goodman-Deane et al. (2009) identifierade då Harada et als. (2013) studie snarare belyser användarproblem i relation till själva manövreringen av mobila enheter. Båda två typer av teknikovana har dock en direkt relation till själva utformningen av användargränssnittet och understryker vikten av att de gränssnitt som ska användas av äldre användare är anpassade efter deras behov.

Andra studier visar på användarproblem i relation till kognitiv förmåga, ålder samt

teknikvana. Granata et al. (2013) genomförde en användbarhetsstudie där äldre individer mellan 60 och 86 år fick testa sociala assistansrobotar i form av en kalender samt inköpslista. Hälften av deltagarna ur Granata et als. (2013) studie hade diagnostiserats med MCI (Mild Cognitive Impairment). Gruppen med MCI utförde både fler fel samt tog längre tid på sig att genomföra uppgifterna. Även faktorerna högre ålder samt mindre teknikvana medförde fler fel samt längre slutförandetid. Vissa grafiska element medförde även problem för merparten av alla deltagarna medan vissa var svårare för gruppen med MCI. Detta på grund av nedsättningar gällande

uppmärksamhet och perceptuell förmåga (Granata et al., 2013). Granata et als. (2013) studie visade på att de uppgifter som inkluderades i funktionen för inköpslistan kunde genomföras av alla

deltagare utan större hjälp men att gränssnittet kunde göras mer intuitivt för användarna. Exempelvis föreslår författarna att enbart ikonerna för de kategorier som är tillgängliga bör synliggöras och först när en av dessa kategorier är vald bör hela listan med olika objekt visas för användaren. Resultaten från Granata et als. (2013) studie visade även på att deltagarna som befann sig högre upp i åldersspannet samt de mer oerfarna användarna upplevde problem med vanliga GUI-navigationskontroller (Graphical User Interface) såsom NumericUpDown-kontroller för att lägga till en produkt i inköpslistan. Granata et als. (2013) slutsatser om detta var att de äldre saknade erfarenhet och kunskap om liknande system. De äldre samt mindre erfarna deltagarna tog även längre tid på sig att använda det virtuella tangentbordet samt hade problem med att förstå andra vanliga GUI-kontroller som bakåt- och framåtpilar vid val av datum vid interaktionen med kalendern (Granata et al. (2013).

Ovanstående beskrivna fynd från studierna visar både på korseffekter i form av att högre ålder kan medföra mindre erfarenhet av teknik men även på att äldre användare i högre grad inte känner till gränssnittselement eller kontroller som är vanliga i andra liknande gränssnitt.

Följaktligen är det av vikt att gränssnitt för äldre användare är intuitiva och att användaren kan vägledas av omgivande element i gränssnittet. Detta visar också att vissa funktioner och element är svåra för individer med milda kognitiva nedsättningar men även att vissa problem var generella för alla deltagarna i exempelvis Granata et als. (2013) studie och på så vis kan de designlösningar som föreslås appliceras på många äldre användare.

En annan studie utförd av de Barros, Leitão och Ribeiro (2014) med deltagare i åldern 65 till 96 år handlade om ett användargränssnitt på en mobil enhet anpassad för en äldre användargrupp med syftet att förebygga fallolyckor och hälsoåtgärder. Studien belyser vissa användarproblem i relation till navigation, interaktion samt visuella aspekter. Angående problem med manövreringen i gränssnittet så hade deltagarna i de Barros et als. (2014) studie problem med att skilja på olika typer av gester vid interaktionen med gränssnittet (jmf med Harada et al., 2013). De Barros et als. (2014) studie visade exempelvis på att användarna tenderade att försöka swipa objekt eller element i gränssnittet istället för att dra hela skärmen och istället för att enbart peka på en menyknapp försökte de dra i denna. De Barros et al. (2014) identifierade även att många av deltagarna främst försökte att trycka på enbart ikoner och inte tillhörande text vilket även medförde att enbart textknappar inte uppfattades som interaktiva element av deltagarna. Deltagarna i de Barros et als. (2014) studie upplevde även svårigheter med att använda det virtuella tangentbordet i applikationen på grund av för små bokstäver samt touch-ytor. De äldre deltagarna i studien förstod inte heller vanliga ikoner som exempelvis kugghjul för ”Inställningar” som brukar användas i de flesta

trodde att hela gränssnittets innehåll skulle finnas på en och samma sida och på så vis bli åtkomligt via scrollning (de Barros et al., 2014).

De Barros et als. (2014) studie resulterade även i ett antal rekommendationer vid design för äldre individer med syftet att förbättra användbarheten för denna grupp av användare. Gällande navigation föreslår de Barros et al. (2014) att startskärmen bör synliggöra huvudkategorierna i gränssnittet, detta för att användaren lättare ska förstå hierarkier och systemstruktur. Författarna menar även att startskärmen kan utgöra en slags säkerhetspunkt för användaren att komma tillbaka till samt fungera som en slags innehållsförteckning för gränssnittet. De Barros et al. (2014) betonar även att gränssnittet bör innehålla tydliga tillbaka-knappar som användaren lätt kan uppfatta och använda vid behov för att då fungera som en slags nödfallsmekanism att falla tillbaka på då

användaren inte vet hur hen ska lösa problem som uppstått i interaktionen med gränssnittet. Vidare föreslår de Barros et al. (2014) att det ska finnas generöst med utrymme mellan interagerbara element för att oavsiktliga pekningar ska kunna förebyggas. Kombinationen ikon och text är också en av rekommendationerna vid design av gränssnitt som ska användas av äldre individer då detta förbättrar gränssnittselementens funktioner (de Barros et al., 2014).

Det finns även flera studier som tyder på stora skillnader mellan yngre och äldre användare vad gäller användbarhet och användarupplevelse. Chun och Patterson (2012) utförde en

användbarhetsstudie på ett internetbaserat telemedicinsystem. Med hjälp av detta system kan patienten bland annat få en översikt av sina hälsovärden, se över sin receptlista och beställa ny medicin samt inhämta information om relaterade sjukdomstillstånd. Studiedeltagarna bestod av yngre (24 till 33 år) och äldre vuxna (54 till 73 år) där samtliga deltagare menade sig ha

grundläggande internetvana (Chun & Patterson, 2012).

Resultaten från Chun och Pattersons (2012) studie visade på en klyfta mellan dessa två grupper vad gäller användargränssnittets användbarhet. Den äldre gruppen klarade inte av att genomföra de testuppgifter som studien innefattade i lika stor utsträckning som de yngre användarna vilka även genomförde dessa på kortare tid än de äldre deltagarna. Emellertid genomförde den yngre användargruppen fler fel vilket Chun och Patterson (2012) menar kan grunda sig i att de tenderar att ha snabbare informationsprocessande samt beslutsfattande när de använde gränssnittet än den äldre gruppen. Chun och Patterson (2012) identifierade även att den äldre målgruppen uppehöll sig längre tid på varje sida och inte gick vidare förrän de var relativt säkra på vilken väg de skulle ta för att komma vidare och att de ofta hade problem med att förstå var i gränssnittet de skulle klicka för att komma till nästa sida. Gällande deltagarna i Chun och

Pattersons (2012) studie och deras subjektiva upplevelser av användargränssnittet så visade sig den äldre målgruppen vara nöjdare med gränssnittet i de fall de klarade av testuppgifterna än den yngre målgruppen som i högre utsträckning var mer missnöjda med systemet. Beträffande läsbarheten och tydligheten i gränssnittet så upplevde den äldre deltagargruppen problem. Chun och Patterson (2012) konkluderade att detta framför allt uppstod på grund av att grafiken var alltför intetsägande, dålig färgkontrast, liten textstorlek samt svårlästa rubriker till följd av tunna bokstäver. På grund av att äldre användare i högre grad har visuella funktionsvariationer än yngre användare så är denna målgrupp känsligare för faktorer som kan påverka deras läsförmåga samt användning av ett gränssnitt (Chun & Patterson, 2012).

Generellt sett för hela gränssnittet som utvärderades så visade Chun och Pattersons (2012) studie på att den äldre målgruppen ofta hade svårt att direkt identifiera relevanta menyer och knappar på grund av att dessa inte var framträdande nog. Ytterligare ett intressant fynd från studien är att den äldre målgruppen oftare skyllde på sin egen oerfarenhet eller oförmåga när de

misslyckades med att genomföra en uppgift och inte på gränssnittets utformning och funktioner än vad den yngre gruppen gjorde. Detta visade sig eventuellt ha sin grund i att individerna från den äldre gruppen inte är lika självsäkra vad gäller sin teknikanvändning som de yngre användarna (Chun & Patterson, 2012).

3.2.2 Användarcentrerad design och äldre

I tidigare stycken i den teoretiska inramningen har vikten av att utgå ifrån en

användarcentrerad design understrukits, både generellt sett men framför allt ur ett tillgänglighets- och användbarhetsperspektiv. Newell, Gregor, Morgan, Pullin och Macaulay (2011) framhåller dock att det kan medföra vissa utmaningar med att utgå från en användarcentrerad design då användargruppen består av äldre individer som kan lida av olika funktionsvariationer. De menar exempelvis att detta kan medföra en större variation gällande egenskaper och funktionalitet inom användargruppen samt svårigheter med att identifiera och rekrytera representativa användare. Ytterligare aspekter som Newell et al. (2011) betonar är svårigheter med att avgöra vilka behov i relation till en funktionsvariation och olika grader av denna som bör prioriteras i designen samt behovet att specificera den aktuella målgruppens exakta egenskaper och funktionalitet i samband med datainsamlingsfasen. Newell et al. (2011) menar att ansatsen utifrån en traditionell

användarcentrerad design kan leda till en ineffektiv designprocess och en olämplig designlösning där en marginaliserad grupp som äldre användare enbart tas hänsyn till i slutet av denna process. I sin tur kan detta leda till att en designprodukt tillgängliggörs för den specifika målgruppen men att den är helt oanvändbar i praktiken. Istället introducerar Newell et al. (2011) metoden User-Sensitive Inclusive Design vilken erbjuder en annorlunda ansats i samband med design för marginaliserade grupper som exempelvis äldre användare med vissa funktionsvariationer. Istället för olika

standarder och riktlinjer för design så understryker Newell et al. (2011) vikten av att designers utvecklar riktig empati för användargruppen som är i fokus. Experimentella metoder såsom både videoinspelade scener och teater på plats av situationer där användarproblem uppstår kan användas som komplement till mer traditionella etnografiska metoder för att User-Sensitive Inclusive Design ska kunna utgöra en förlängning av den användarcentrerade designansatsen enligt Newell et al. (2011). Denna iscensättning blir på så vis en brygga mellan etnografi och design, ett verktyg för att göra de etnografiska insikterna mer synliga, utforskande och utnyttjningsbara och där både

användare och designers kan medverka i fruktbara diskussioner (Newell et al., 2011).

Andra studier understryker att själva designprocessen bör bestå av både utvärdering utifrån heuristiska principer, exempelvis Nielsens tio heuristiker (Nielsen, 1994), samt användartestning i extra hög grad vid design för en äldre målgrupp. Patsoule och Koutsabasis (2014) lägger fram en användarcentrerad designprocess för omdesign av ett system, i detta fall en webbsida, med fokus på äldre användare. Författarna fann att många designriktlinjer för äldre antingen överlappar varandra eller så är riktlinjerna inte relevanta och anpassade för att leva upp till en äldre målgrupps behov och krav. Patsoule och Koutsabasis (2014) användarcentrerade designprocess omfattades således av en identifiering av sju principer och 45 riktlinjer (7 principles and 45 guidelines, 7p/45g) anpassade för design med fokus på äldre användare baserad på en omfattande litteraturundersökning samt en heuristisk utvärdering av det existerande systemet baserad på de identifierade 7p/45g genomförd av tre användbarhets- och tillgänglighetsexperter. Omdesignen i Patsoule och Koutsabasis (2014) studie skedde i form av en interaktiv prototyp utifrån de användarproblem som identifierades i samband med den heuristiska utvärderingen utifrån 7p/45g i det ursprungliga systemet samt en komparativ användbarhetsutvärdering som innefattade användartestning med äldre användare i åldern 60 till 75 år. Studien av Patsoule och Koutsabasis (2014) innehåller följaktligen en praktik för hur en användarcentrerad designprocess kan genomföras så att både metod och det efterföljande designresultatet är så kallade seniorvänliga, det senare utifrån såväl en användbarhetsaspekt som en tillgänglighetsaspekt (Patsoule & Koutsabasis, 2014). De sju principer och 45 riktlinjer, 7p/45g, som Patsoule och Koutsabasis (2014) identifierade presenteras senare i denna uppsats i samband med designriktlinjer för äldre användare.

3.3 Designriktlinjer för äldre användare

I detta avsnitt beskrivs principer och riktlinjer vid design för en äldre användargrupp. Insprängt i dessa riktlinjer finns även inslag av fokus på tillgänglighet.

3.3.1 WAI - ett initiativ för tillgänglighet

The Web Accessibility Initiative, WAI, är ett initiativ från World Wide Web Consortium, W3C, vars syfte är att arbeta fram internationella riktlinjer och standarder för webbmaterial. WAI verkar för att utveckla strategier, standarder och resurser med syftet att göra webben mer tillgänglig för användare med funktionsvariationer (W3C, 2020). Mobil tillgänglighet (eng: mobile

accessibility) täcks av de existerande ”W3C WAI accessibility standards and guidelines” och således finns det inte separata riktlinjer för tillgänglighet för mobila enheter såsom en surfplatta. ”Mobile Accessibility: How WCAG 2.0 and Other W3C/WAI Guidelines Apply to Mobile” beskriver dock hur Web Content Accessibility Guidelines, WCAG, kan appliceras på mobila enheter som exempelvis mobiltelefoner och surfplattor (W3C, 2019b).

Inrymt i WAI genomfördes projektet WAI-AGE vars syfte var att undersöka äldre webbanvändares behov, befintlig vägledning och stöd gällande äldre användares behov samt eventuella överlappningar med tillgänglighet för individer med funktionsvariationer. De slutsatser som kom fram i samband med projektet handlade om att de internationella standarder för

tillgänglighet som finns från W3C WAI (således WCAG) tog upp merparten av de behov och nedsättningar som äldre användare kan ha (W3C, 2018). Således kan riktlinjerna från WAI användas som grund i denna studie där målgruppen utgörs av äldre användare.

3.3.2 WAI:s fyra principer

Då W3C WAI adresserar merparten av de behov som äldre användare har i relation till digitalt material kan det vara lämpligt att beakta dessa riktlinjer vid utvecklingen av ett gränssnitt för en äldre användargrupp. För att förstå hur dessa riktlinjer för tillgänglighet bör appliceras vid design för äldre användare finns “Developing Websites for Older People: How Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) 2.0 Applies” att utgå ifrån. I kommande avsnitt listas de aspekter, riktlinjer samt kriterier som är av vikt vid design för äldre användare gällande design på en surfplatta. Dessa är organiserade utifrån de fyra principer som finns för tillgänglighet från WCAG varav tre av dessa är relevanta för denna studie; perceptibla (eng: perceivable), opererbara (eng: operable) samt begripliga (eng: understandable). WAI listar kriterier som bör uppfyllas i en design utifrån nivåerna A, AA och AAA, och rekommenderar att åtminstone alla WCAG:s kriterier för nivå A samt AA bör uppfyllas (W3C, 2018b). Dessa nivåer används för att underlätta

överensstämmelse (eng: conformance) för en standard. Överensstämmelse med en standard handlar om att designen möter eller tillgodoser de krav som standarden utlyser. WCAG:s benämning success critera utgör dessa krav. För nivå A-överensstämmelse krävs att gränssnittet tillgodoser all nivå A-success criteria. Vidare kräver nivå AA-överenstämmelse att all nivå A- respektive nivå AA-success criteria uppfylls. Slutligen för nivå AAA-överensstämmelse krävs att all nivå A-, AA- samt AAA-success criteria tillgodoses i designen (W3C, 2016b).

De kriterier som är av störst vikt samt relevanta för denna studie kommer att beskrivas i nedanstående avsnitt. Olika tekniker kan användas för att uppfylla dessa kriterier vilket medför att en viss vald teknik kan öka tillgängligheten för en viss typ av användare. Till varje princip kommer följaktligen de tekniker som listas i WCAG som är relevanta för äldre användare och för denna studie att behandlas.

3.3.2.1 Principen perceptibel information.

Gällande principen perceptibel information i gränssnittet är följande teman relevanta: textstorlek, textstil och textlayout samt färg och kontrast. Textstorlek: Många äldre individer har behov av stor text på grund av försämrad syn, detta gäller även text i formulärfält och andra kontroller. WCAG 2.0 kriterium ”1.4.4 – Ändra storlek” har nivå AA och handlar om att texten i

gränssnittet ska kunna förstoras upp till 200 procent utan hjälp av annan teknologi samt utan att innehåll och funktionalitet påverkas. Relevanta tekniker att använda är relativa font-storlekar som kan ändras procentuellt, att stor font-storlek erbjuds som standard samt att kontroller tillhandahålls för användaren att stegvis kunna ändra textstorleken i gränssnittet (W3C, 2018b).

Textstil och textlayout: Textstil och hur den presenteras påverkar hur läsbart innehållet i gränssnittet är vilket är av extra vikt för äldre individer som ofta har försämrad syn. WCAG 2.0 kriterium ”1.4.8 – Visuell presentation” har nivå AAA och inbegriper krav på textstil,

marginaljustering, radavstånd, radlängd samt horisontell scrollning. Relevanta tekniker att använda är att undvika marginaljusterad och centrerad text, att använda lättlästa fonter, att undvika stora block med kursiv stil, tillhandahålla en knapp som ökar radavstånd och styckesavstånd samt att undvika överanvändning av olika typer av stilar i ett och samma gränssnitt (W3C, 2018b).

Färg och kontrast: Förändrad färguppfattning samt kontrastkänslighet är en vanlig

nedsättning hos äldre individer. WCAG 2.0 kriterium ”1.4.1” – Användning av färg” har nivå A och inbegriper krav om att färg inte används som den enda visuella resursen till att överföra

information, visa på en handling, svarsuppmaning eller för att urskilja ett visuellt element. Kriterium ”1.4.3 Kontrast” med nivå AA kräver en kontrastratio på minst 4.5:1 för visuell

presentation för text och bilder. Relevanta tekniker är att säkerställa att kontrastration mellan texten och dess bakgrund är minst ovanstående nämnda ratio, att se till så att information som förmedlas med hjälp av färg även stöds av text, att använda en svagt pastellfärgad bakgrund istället för vit för svart text för att skapa en tillräckligt bra kontrast men inte alltför stor sådan (W3C, 2018b).

3.3.2.2 Principen opererbarhet.

Gällande principen opererbarhet samt navigation i gränssnittet är följande teman relevanta: navigation och lokalisering samt distraktioner. Navigation och lokalisering: En stor del av äldre användare är i behov av en mycket tydlig navigation i gränssnittet på grund av försämrade kognitiva förmågor. WCAG 2.0 kriterium ”2.4.5 – Multipla tillvägagångssätt” har nivå AA och inbegriper krav om att det ska finnas fler än ett sätt att lokalisera en sida i gränssnittet. Kriterium ”2.4.8 – Lokalisering” med nivå AAA handlar om att användaren kan lokalisera på vilken sida denne befinner sig i gränssnittet. ”2.4.2 – Namngiven sida” som kriterium med nivå A innefattar krav om att varje sida i gränssnittet namnges på ett sätt som speglar sidans tema eller syfte. Relevanta tekniker kan vara att tillhandahålla en typ av karta eller översikt över gränssnittet, infoga en sökfunktion, ange deskriptiva titlar på varje sida, indikation på var användaren befinner sig i gränssnittet med navigation bars samt att tillhandahålla en länk till huvudsidan i gränssnittet (W3C, 2018b).

Distraktioner: Vissa äldre användare kan lätt bli distraherade av rörelser eller ljud i

gränssnittet. WCAG 2.0 kriterium ”2.2.2 – Pausa, stoppa, göm” har nivå A och inbegriper krav om att användaren ska kunna pausa, stoppa eller gömma rörligt eller blinkande innehåll. Kriterium ”2.2.4 – Avbrott” med nivå AAA handlar om att avbrott som uppstår i interaktionen ska kunna skjutas upp eller avstyras. En relevant teknik kan vara att exempelvis att ljud eller liknande enbart spelas upp på användarens begäran (W3C, 2018b).

3.3.2.3 Principen begriplig information.

Gällande principen begriplig information i gränssnittet är följande teman relevanta: sidorganisation, begripligt språk, följdriktig navigation och namngivning, instruktioner och inmatningshjälp samt felförebyggande och återhämtning i samband med inmatning.

Sidorganisation: En stor majoritet av äldre personer är teknikovana och går ibland igenom hela sidor i gränssnittet vilket medför att god sidorganisation är av stor vikt. WCAG 2.0 kriterium ”2.4.6 – Rubriker och märkning” har nivå AA och inbegriper krav om att rubriker och annan namngivning beskriver aktuellt tema eller syfte. Kriterium ”2.4.10 – Avsnittsrubriker” med nivå AAA handlar om att avsnittsrubriker ska användas för att organisera innehållet i gränssnittet medan kriterium ”1.4.8 – Visuell presentation” med nivå AAA innefattar att olika tekniker bör användas som stödjer

organisationen av text. Relevanta tekniker att tillgå är att tillhandahålla deskriptiva rubriker och annan märkning samt att sidor i gränssnittet organiseras med hjälp av rubriker (W3C, 2018b).

Begripligt språk: Äldre användare kan uppleva svårigheter med att förstå komplexa meningar, ovanliga ord samt teknisk jargong. WCAG 2.0 kriterium ”3.1.3 – Ovanliga ord” med nivå AAA inbegriper krav om att det ska finnas möjlighet till att identifiera specifika definitioner av ord eller fraser som används på ett ovanligt eller begränsat sätt. Relevanta tekniker är att i

gränssnittet använda ett så tydligt och enkelt språk som är möjligt och lämpligt för innehållet. Textinnehåll bör även göras mer lättläst genom att långa meningar delas upp, att pronomen används på ett tydligt sätt samt att enkel meningsbyggnad används (W3C, 2018b).

Följdriktig navigation och namngivning: För äldre ovana användare samt äldre individer med nedsatt kognitiv förmåga är följdriktig navigation samt presentation i gränssnittet av extra stor vikt. WCAG 2.0 kriterium ”3.2.3 – Följdriktig navigation” med nivå AA täcker krav om att

navigationen ska ske i samma relativa ordning genom hela gränssnittet och ”3.2.4 – Följdriktig identifikation” med nivå AA innefattar att komponenter med liknande funktionalitet urskiljer sig på ett följdriktigt sätt. Relevanta tekniker är att presentera återkommande komponenter i samma relativa ordning varje gång de förekommer i gränssnittet samt att märkning av komponenter, namngivning och textalternativ är följdriktigt för innehåll som har samma funktionalitet i gränssnittet (W3C, 2018b).

Instruktioner och inmatningshjälp: För vissa äldre individer kan det vara svårt att förstå vad som ska fyllas i vid inmatning av data. WCAG 2.0 kriterium ”3.3.3 – Märkning och instruktioner” med nivå A innefattar krav om att det finns markeringar och instruktioner när innehåll kräver någon slags inmatning av användaren. ”3.3.5 – Hjälp” med nivå AAA handlar om att kontextkänslig hjälp till användaren finns tillgänglig i gränssnittet. Kriterium ”3.2.4 – Följdriktig identifikation” med nivå AA innefattar att komponenter med liknande funktionalitet urskiljer sig på ett följdriktigt sätt. Relevanta tekniker är att tillhandahålla textinstruktioner i början av ett formulär eller en uppsättning av inmatningsfält vilka beskriver nödvändig input av användaren, att erbjuda en linjär design på formulären och att gruppera liknande objekt tillsammans, att ge möjlighet till rättstavning eller förslag för textinmatning och dataform med medföljande exempel samt att märkning av komponenter, namngivning och textalternativ är följdriktigt för innehåll som har samma funktionalitet i gränssnittet (W3C, 2018b).

Felförebyggande och återhämtning i samband med inmatning: Det kan vara svårt för vissa äldre användare att fylla i formulär på grund av nedsatt kognitiv förmåga. WCAG 2.0 kriterium ”3.3.6 – Felförebyggande” med nivå AAA lyder som så att användaren kan kontrollera och korrigera den information som de skickar in. Kriterium ”3.3.1 – Felidentifikation” med nivå A handlar om att om en felinmatning identifieras så beskrivs detta för användaren medan kriterium ”3.3.3 – Felförslag” med nivå AA handlar om att användaren tillhandahålls passande förslag vid felinmatning av data. Relevanta tekniker är att erbjuda användaren möjlighet till att läsa igenom samt korrigera sina svar innan de skickas in, att inmatningsdata i flera olika format accepteras, att användaren informeras om vilken oåterkallelig handling som kommer att ske vid en viss interaktion, att felmeddelanden ska vara lätta att förstå samt lätt kunna urskiljas i gränssnittet, att tillhandahålla textbeskrivningar för att identifiera inmatningsfält som inte är fullständiga eller när inmatningen är av fel format eller värde samt att ge användaren förslag på passande alternativ vid felinmatning (W3C, 2018b).

Då W3C som tillhandahåller WCAG är ett internationellt konsortium så utgör dessa

riktlinjer en relativt stor påverkanskraft. Exempelvis trädde den svenska lagen Lag (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service i kraft i januari 2019 (Sveriges riksdag, 2020). Genom att följa den europeiska standarden EN 301 549 V2.1.2 kan webbsidor och mobila enheter tillgodose de krav som finns i denna lag. Denna europeiska standard grundar sig på WCAG (Myndigheten för digital förvaltning [DIGG], 2020) vilket visar på att denna standard och de riktlinjer som

inkluderats i denna används i stor utsträckning och med stor spridning. I alla designprocesser är det dock av vikt att vara kritisk och WCAG bör inte och har inte heller använts uteslutande och till fullo utan reflektion i denna studie (se nedan för närmare beskrivning av hur WCAG har använts).

WCAG har kritiserats för att vara alltför komplicerade och användbarheten för deras målgrupp, det vill säga designers, kan ifrågasättas. Exempelvis har WCAG:s dokumentation kritiserats för att vara omständlig och utdragen och att det är svårt att förstå relationen mellan olika dokument som

sinsemellan innehåller referenser (Kennedy, 2012).

3.3.3 7 principles/45 guidelines – seniorvänliga riktlinjer

Trots internationella uppdrag och standarder för att förbättra tillgänglighet och användbarhet för individer med funktionsvariationer, äldre individer inkluderat, utifrån aspekter av design så är många designriktlinjer alltför generella och inte anpassade för att leva upp till en särskild målgrupps behov och krav samt inte specifikt fokuserade på ett visst användningsområde eller

användarkontext. Med anledning av detta kompletteras WCAG med nedanstående studie innehållande principer och riktlinjer vid design för äldre användare. Detta för att utgöra ett komplement samt en jämförelsegrund till ovan beskrivna kriterier.

Patsoule och Koutsabasis (2014) fann att många designriktlinjer för just äldre antingen överlappar varandra eller så är riktlinjerna inte relevanta och anpassade för att leva upp till en äldre målgrupps behov och krav. Utifrån befintlig litteratur och riktlinjer (se tidigare beskrivning av Patsoule & Koutsabasis (2014) studie) identifierade de sju principer och 45 riktlinjer (7 principles and 45 guidelines, 7p/45g) som kan användas som utgångspunkt vid design för äldre användare (Patsoule & Koutsabasis, 2014). I Tabell 1 presenteras de sju principerna samt några exempel på riktlinjer som hör till respektive princip. På grund av upphovsrättsliga aspekter presenteras inte den fullständiga samlingen av 7p/45g i denna uppsats. Se Patsoule och Koutsabasis (2014) för