Inomhusmiljön

Eriksson Bergström (2013) har använt en kvalitativ ansats i sin avhandling med videoinspelningar, fältanteckningar och intervjuer från tre avdelningar på tre olika förskolor i Sverige. Författaren framhåller att miljön är viktig för att barn ska

utvecklas och lära sig vilket även framkommer i Kovač m.fl. (2017) artikel. Miljön ger också möjligheter till samspel i relationer mellan barn och vuxna och mellan barn sinsemellan skriver författarna. Eriksson Bergström (2013) lyfter att pedagogerna kan använda utformningen av miljön för att styra barngruppen i hur de kan samspela med varandra, vilket kan leda till att pedagogernas sätt att ha krav på ordning och reda begränsar barn både individuellt och i grupp. Özbay Karlidag (2021) framhåller i sin artikel att barns sociala samspel kan utvecklas i miljön vid utformning av rum i rummen, då de får vänta på sin tur och dela med sig av materialet till varandra. Att skapa miljöer där barn får möjlighet att interagera med varandra och miljön för att

utveckla sitt lärande lyfts också som meningsfullt. Miljön ska vara utformad på ett sätt som fungerar både för vuxna, individ och grupp för att de vuxna ska kunna föra sina kunskaper vidare till barn framhäver Eriksson Bergström (2013). Kovač m.fl.

(2017) skriver att det är anmärkningsvärt att pedagogerna inte verkar framhålla att en struktur i miljön har större betydelse än vad de uttrycker. Möjligheten till att organisera miljön är något som det också finns en avsaknad i när pedagoger talar om utformningen. Kovač m.fl. (2017) har i sin kvalitativa artikel intervjuat 14 personer som har utbildning med kompetens mot förskola och skola i Norge. Det framkommer även i artikeln att miljöerna på förskolan kan ses på många olika sätt och att det kan skilja mellan hur förskollärare och andra pedagoger ser på den. Det finns en vikt i att se alla individer och de ska stå i centrum, samtidigt som det är viktigt att arbeta med värdegrund och visa respekt för varandra vid utformningen av miljön menar

författarna. Det handlar om vad pedagogerna har för värdegrund och att tillsammans i arbetslaget diskutera fram vilka tankar och idéer som finns för att utveckla miljön.

Finns inte de rätta kunskaperna och kompetenserna kan det finnas en svårighet i att utforma en miljö som bidrar till utveckling och lärande för barn. Det är en fördel om pedagogerna har en positiv inställning till att utforma miljön på förskolan för barns bästa då deras inställning speglar sig mot hur den blir enligt författarna. När en miljö är utformad på ett tillfredsställande sätt ges barn möjlighet att utmanas och utvecklas vidare till sin nästa utvecklingsnivå. Förskolans mål är inte att barn endast ska ta till sig kunskaper utan att de ska känna sig tillfreds i miljöerna på förskolan framhåller Kovač m.fl. (2017).

Utifrån hur miljön är utformad i rummen på förskolan och vilka material som erbjuds påverkar hur leken blir och på vilket sätt barn väljer att leka menar både Eriksson Bergström (2013) och Nordtømme (2012). Eriksson Bergström (2013) menar att det är hur pedagogerna har utformat miljön som avgör hur barn tar till sig av det som erbjuds och vilken möjlighet de får till spontana aktiviteter. Både

utformningen av miljön och vilket material som erbjuds kan vara bidragande faktorer till att barns intressen och fantasi får styra. Hur individen tar till sig materialet,

använder det och diskuterar utifrån dem avgör också hur leken fortsätter. Hur barn uppmärksammar och väljer att använda de olika materialen har att göra med vart de befinner sig i sin utveckling, vilket kan kopplas till åldern lyfter Eriksson Bergström (2013). Nordtømme (2012) lyfter att de material som erbjuds i de olika miljöerna kan bidra till att barn vill ta hjälp av materialet för att skydda sin pågående lek eller sätta upp gränser om de känner att andra inkräktar på deras lek eller område. Författaren har i sin artikel använt en kvalitativ ansats där ett aktivt fältarbete skett genom observation på två förskolor med 18 barn per förskola. Resultatet visar att om förskolan erbjuder ett rikt material finns det större möjligheter för barn att själva ta initiativ till lek och låta leken fortgå. Materialet som barn får tillgång till behöver vara en blandning av fast och flexibelt för att det ska ge barn de bästa förutsättningarna till att påbörja en lek framhåller författaren. I dessa situationer är det bara barns fantasi som sätter gränser för vad materialet kan användas till. Får barn möjlighet till

material i olika nivåer beroende på deras utvecklingsnivå finns möjlighet till mer fantasi skapande lek. När miljöerna är utformade på olika nivåer får barn även en

möjlighet till en överblick i rummet för att kunna interagera och ta till sig av vad andra leker. Nordtømme (2012) framhåller att när yngre barn ser äldre barn i

rummet kan äldre barns samspel och lekar inspirera yngre barn. Genom äldre barns sätt att agera och samspela kan yngre barn få syn på hur de ska bete sig och göra på förskolan samtidigt som de som inspireras kan delta utifrån sina egna

förutsättningar. Eriksson Bergström (2013) framhåller också att barn gärna vill ingå i sociala samspel där de kan ta del av varandras kunskaper samtidigt som de skapar gemensamma kunskaper.

Utifrån Özbay Karlidags (2021) artikel som har en kvalitativ ansats där 35

förskollärare har intervjuats i Turkiet framgår det att förskollärare har fokus på att skapa “learning centers” när de utformar sin miljö på förskolan. Learning centers uppfattas enligt texten att vara rum i rummen. Det framkommer att förskollärares syn på miljön i rummen är viktig för att utformningen ska passa alla barn både grupp och enskilda individen, när detta sker gynnas barns utveckling mest. När de skapar rum i rummen framkommer det att flera menar att det har att göra med vad det finns för utrymme och möjligheter i lokalerna, även att det är viktigt med mycket material som barn kan utvecklas av. Özbay Karlidag (2021) förklarar att materialet ska vara tillgängligt för barngruppen men att förskollärare menar att barnantalet på

avdelningen har betydelse för vilka möjligheter som ges för att kunna organisera utifrån individnivå. Miljön behöver ha en struktur och inte vara allt för rörig för att barn ska ges de bästa förutsättningarna till utveckling på förskolan. Även

utformningen behöver vara flexibel och anpassad för att barngruppen ska kunna röra sig fritt där material som erbjuds också utgår från alla barns olika nivåer menar författaren. Utifrån Eriksson Bergströms avhandling (2013) kan miljöns utformning även ha att göra med vilken åldersgrupp de har på avdelningen, då pedagogerna i sin utformning väljer att placera material som passar yngre barn längre ner medan materialet för äldre barn är placerat längre upp. Hur de placerar materialet kan även ha att göra med att de vill skapa förutsättningar för barn att samspela och känna sig självständiga, där de kan klara av att ta ner materialet med hjälp av verktyg som en stol.

Pramling Samuelsson m.fl. (2015) skriver en artikel med kvalitativ ansats där 24 intervjuer genomförts på tolv förskolor samtidigt som material inhämtats genom enkäter där 698 förskollärare från olika kommuner i Sverige svarade. Författarna fick fram att förskollärare hellre arbetar för att barns intressen får ta plats och vara

utgångspunkt före läroplanens mål. Förskollärare menar att när barns intressen får ta plats ges barn möjlighet att bli delaktiga och delar i läroplanens mål kan beröras utifrån deras intressen vilket kan gynna barngrupperna. Författarna framhåller att en förskola av hög kvalité behöver ta hänsyn till barns intressen, pedagogen samt

undervisningen som ska bedrivas vilket tyder på att alla tre har en gemensam viktig roll. Özbay Karlidag (2021) nämner också att förskollärare anser att förskolan ska ha en önskvärd kvalité som ser till varje enskild individ där både intresse och behov finns i åtanken vid utformningen av miljön. Miljöerna ska fungera på ett sätt som väcker barns lust att utforska, delta i de aktiviteter som erbjuds och själva våga delge sina tankar och åsikter. Miljöerna som utgår ifrån barns behov ger barn en ökad

möjlighet till utveckling. Det är av vikt att utforma miljöer där barn får göra saker de känner är meningsfulla, vilket även kan leda till att deras kreativitet ökar. Genom att följa barns intressen för att se vilket material som är aktuellt eller behöver förnyas ger möjlighet till att kunna hålla barns intressen levande, vilket skapar en levande miljö menar Özbay Karlidag (2021).

Eriksson Bergström (2013) skriver att barn är duktiga på att använda material på olika sätt och de använder ofta materialet för att leken ska bli mer fantasifull. Det går också att se att barn utifrån vad det förväntas av dem i miljön och hur pedagogerna har tänkt sig att material ska användas skapar en begränsning för barn i användandet av materialet. Detta för att barn känner vad som förväntas av dem i förskolans miljö utifrån de normer och värden som finns på avdelningen. Pedagogernas

förhållningssätt och tankar kring den pågående situationen kan också leda till att barn begränsas, exempel kan vara att barn inte får springa inomhus eller flytta material mellan rum. Om det finns regler att följa i miljön kan barns möjligheter till aktiviteter begränsas om specifikt material valts ut eller om det har ett självklart användningsområde och detta kan leda till att barn har färre verbala

överenskommelser. Enligt Eriksson Bergström (2013) förklarar pedagogerna i avhandlingen att det finns en risk med att släppa på reglerna då det annars kan bli rörigt för pedagogerna på avdelningen. Faktorer som påverkar hur mycket regler som behövs har att göra med storleken på barngruppen och antalet pedagoger på plats. En annan faktor kan vara hur förskolans lokaler är byggda, det är inte alltid lokalerna är byggda för förskoleverksamhet vilket kan begränsa möjligheterna. De regler som sätts upp vill pedagogerna även ska gälla för hela barngruppen för att hålla den samlad. De tycker att det blir svårt att låta några barn få avstå från regler som skapats då detta kan leda till att andra barn också vill avstå och detta skapar en obalans i barngruppen och svårare att ha koll för pedagoger skriver författaren vidare.

Vuxna på förskolan bör vara i närheten vid lek men låta barn initiera lek för att deras fantasi ska få användas menar Nordtømme (2012). När de vuxna är tillgängliga kan de även fungera som stöd för barngruppen och hjälpa till om det uppstår problem eller konflikter som barn inte kan lösa på egen hand. De rum och miljöer som finns på förskolan kan ses på olika sätt av vuxna och barn. Med hjälp av sin fantasi ser barn hur ett rum kan bli meningsfullt medan vuxna kanske ser rummet som otillräckligt utformat, här blir det viktigt att de vuxna är närvarande i barns lek för att se deras fantasi. Utifrån Eriksson Bergström (2013) kan även ett material som är neutralt ge barn större handlingsutrymme för att använda och skapa vad barnet själv önskar.

Barn kan ha lättare att samspela och förhandla i grupp om det är mer fritt i miljön där syftet inte är lika styrt. Dessa miljöer leder även till att barn har lättare att komma överens och lyssna på varandras tankar och idéer. Här kommer också den närmaste utvecklingszonen in enligt författaren då den kan hjälpa barn att förstå

handlingserbjudanden och lära av varandra.