I denna del kommer resultatet av intervjuerna avhandlas med utgångspunkt i de teman som framkom utifrån vår tematiska analys. Sex teman har framkommit utifrån studiens frågeställningar som handlar om att utforma miljön utifrån barns behov.
4.1 Miljöns utformning utifrån barns intressen
Utifrån de svar som insamlats under intervjuerna berättar alla förskollärare att miljöerna behöver utformas efter den barngrupp som finns. Det finns också en vikt i att barn får möjlighet att vara självständiga för att kunna utvecklas. Barns intressen ska stå i fokus för att de ska kunna utvecklas till fullo. Förskollärare berättar också att de genom att vara närvarande och stötta barn kan se vad barngruppen visar intresse för och sysselsätter sig med. Vilket kan ses i dessa två exempel:
Det är jätteviktigt att man ser alla barn, alla barn har ju olika förmågor och olika intressen, det gäller ju att man verkligen hittar alla barns, ja så man kan få dem nyfikna, för har du inte nyfikna barn så blir det inte heller ett lärande.
Vi börjar terminen med att få ihop dem till en riktig kärngrupp för att alla ska känna sig trygga, för att dem ska kunna få rätt utveckling och vi tänker också att vi delar inte upp barnen efter ålder utan vi går mera efter mognad och intressen, och så för att dem ska kunna få rätt förutsättningar och vi ska kunna se alla barnen, och då gärna mindre grupper.
För att hålla barns intressen vid liv berättar flera att det är av vikt i utformningen av miljön och undervisningen att utgå ifrån vad barn visar intresse för. Detta kan då gynna deras inlärningsmöjligheter vilket också kan bidra till barns möjlighet att utvecklas säger förskollärare. Flera talar också om att det handlar om förskollärares intresse för att få till en miljö där alla barn kan ges samma möjlighet till utveckling och lärande. Kreativitet och att våga ändra i miljöerna om de inte verkar inspirerande för barn är andra kriterier som förskollärare tar upp. Något som flera beskriver som
positivt är att det finns en möjlighet att utnyttja och låna saker över avdelningarna samtidigt som de kan inspireras av varandra för att få nya idéer kring utformningen av miljön, vilket kan ses i citatet nedan:
Ja så då kan det hända att vi byter ut och vi lånar av varandra, sen kanske vi kan säga att åh vi saknar, ja det var dem här plus plusarna, dem hade en annan avdelning och då hade vi sån tur att dem inte skulle använda dem så då bytte vi för att våra var så intresserade av det, så att vi byter väldigt mycket.
Förskollärare förklarar att barns inflytande och delaktighet genom att vara med i utformningen av miljön kan gynna deras möjligheter att använda miljöerna.
Samtidigt förklarar förskollärare att det ligger i deras intresse att vara lyhörd inför hur barn bemöter de olika miljöerna för att kunna göra nya förändringar. En förskollärare säger:
Vi försöker hitta grejer och utmana dom, utifrån deras intresse såklart, det ska ju va något som dom är intresserade av, det ska ju inte va för att vi tycker det utan det ska va något som fångar barnens intresse.
4.1.1 Utemiljöns utformning
Alla förskollärare framhåller vikten av att vara närvarande i barns lek utomhus. Flera förskollärare förklarar att det är lite krångligare med utomhusmiljön än
inomhusmiljön då barngruppen oftast delar på sig och leker på olika ställen när de är ute, men att det även där är viktigt att dela upp barngruppen i mindre grupper för att alla ska få tillgång till alla delar av miljön. Många berättar att det är ekonomin och regler som styr över möjligheterna att utforma miljön och kan se en svårighet med att kunna styra över utformningen. Ett exempel gällande detta är när en förskollärare säger:
Det är en väldig skillnad, för det första är det ju massa EU regler ute att man får ju inte göra si och så och man får inte ha pallar där och man får inte för det är brandrisk vilket styr
möjligheterna.
Utifrån att alla barn ska vara på samma gård kan det även bli svårt att utforma den utifrån allas behov och intressen. Några säger att de har anordnat olika stationer utomhus för att barn ska aktiveras och att utomhusmiljön inte ska bli en plats där barn bara springer av sig. Andra säger att barn kan bli stimulerade genom att gå ut på gården och springa av sig och röra på sig på ett friare sätt än vad som tillåts inomhus för att de ska återfå fokus. Att ta ut material inifrån och att det mesta som görs
inomhus även går att göra utomhus är även något förskollärare berättar. Några lyfter att närvarande och delaktiga pedagoger kan ge möjlighet att stödja barns utveckling även utomhus. Det kan handla om att miljön annars bara blir tillgänglig för de barn som tar för sig av det som anordnas om inte pedagogerna finns tillgängliga. Det finns också en vikt i att sprida ut sig för att utomhusvistelsen inte ska bli ett tillfälle för personalen att stå och prata.
Utomhusmiljön används av några förskollärare till att låta barns egen fantasi utmanas mera. Det kan handla om att barn behöver socialisera tillsammans mera vilket kan leda till att de inte tar ut material som barn kan leka med utan vill att barns
fantasi sätts i gång och att barn fokuserar på att leka tillsammans i stället. En förskollärare berättar:
Ibland tar vi inte fram några leksaker ute för att vi tycker att barnen behöver jobba mer med den sociala biten, hitta kompisar, hitta leken, använda fantasin, det ska inte vara så beroende av leksaker hela tiden eller material då.
Att arbeta mer med grovmotorik utomhus och även använda miljön utanför gården på förskolan är annat som lyfts. En förskollärare sticker ut genom att berätta att de låter barn vara delaktiga i utformningen av utomhusmiljön och säger att kreativitet är av vikt för att få en levande miljö.
4.1.2 Betydelsen av mindre barngrupper
Under intervjuerna kom alla förskollärare in på att det är viktigt att se både den enskilda individen och gruppen vid utformning av miljön för att alla barn ska ges en möjlighet till utveckling. De är även överens om att det blir viktigt att dela upp barngruppen i mindre grupper, det kan handla om att barn behöver få arbetsro och att alla inte klarar av helgrupp hela dagar. Det finns förskollärare som säger att deras lokaler har rätt kapacitet för barngruppen, andra svarar att lokalerna på avdelningen inte är anpassade för gruppstorleken. Det kan ses som problematiskt att få alla barn tillfreds i miljön och få möjlighet att nyttja allt material, därför gynnas de när
barngruppen delas. Genom gruppindelning kan även den enskilda individens behov och förutsättningar tillgodoses lättare av förskollärare genom att:
För vi märker ju att det här barnet som vi har kunde inte vara med till exempel när vi bara hade en kort samling förut men nu när dem har fått jobbat i mindre grupper och där barnet känner sig tryggare i sig klarar barnet vara med i samlingen.
När förskollärare bildar de mindre grupperna berättar de att barns intresse och vilka kompisar de leker med i den fria leken är gynnande faktorer som spelar in vid
sammansättning av grupperna. Förskollärare återkommer till att det är viktigt att se vilken barngrupp de har och vad olika barn behöver. De berättar om att skapa rum i rummen för att flera barn ska kunna vistas på en större yta och samspela, vilket en förskollärare förklarar:
Det handlar också om att skapa rum i rummen där dem kanske kommer till ro med att dem får leka i ett lekrum där dem får klä ut sig och leka affär eller dem kanske kommer till ro med att få bygga med klossar eller att få pärla pärlplattor, eller att bygga pussel
4.1.3 Jämlikhet och inkludering
Förskollärare nämner att det är viktigt att lyssna till alla barn och vad de har för åsikter för att kunna utforma en miljö där alla ges en möjlighet att få tillgång till materialet. Att vara närvarande är också av betydelse då de får en möjlighet att se vad barngruppen behöver. Alla barn är olika och har skilda behov som behöver bli
tillgodosedda för att kunna utvecklas. Att se till den enskilda individen är av vikt säger förskollärare, annars kan det bli svårt att erbjuda barn en jämlik förskola.
Jämlikhet och inkludering enligt förskollärare handlar inte om att alla ska ha och göra samma saker vilket kan ses i exemplet nedan där en förskollärare berättar:
Jag tänker på det här med inkludering och likvärdigt ändå, sen satt han för nåra veckor sen vid bordet, satt och ritade något och så plötsligt började han att sjunga en av dom sångerna vi sjunger jätte mycket om,maten i köket, som jag har lärt dom och jag jaha så du kan den, i och med att vi inte kategoriskt plockar ut honom ur rummet utan ger honom en chans att vara med, han får snurra runt tills vi har satt oss och han får ofta en chans att vara med, vill han inte eller det funkar inte tar vi ut honom och vi erbjuder honom att vara med och duka liksom, men han har ju ändå snappat upp det här och då får man ett kvitto på att han är ju delaktig och han lär sig, men utifrån sina förutsättningar.
4.2 Stöttning i barns utveckling
Alla förskollärare lyfter att det är viktigt att reflektera och samtala inom arbetslaget kring alla barn i gruppen för att kunna följa upp miljöerna. De nämner även att det är av betydelse att skapa handlingsplaner för att kunna uppmärksamma alla barn, där även de som ses som tysta får ta plats för att kunna vidareutvecklas. Barn med
särskilda behov kan även behöva ännu mera struktur för att kunna klara av vardagen på förskolan, därför förklarar förskollärare att de blir viktigt att se vad de behöver.
Något annat som framkommer är att regler och rutiner kan underlätta för barn. Det poängterar också att alla barn är i behov av stöd på något sätt, därför är det viktigt att vara en närvarande förskollärare. Förskollärare har mycket information som de bär runt på något som kan ses i dessa beskrivningar:
Alla barn är egentligen i behov av särskilt stöd och vad betyder särskilt stöd, det betyder ju någonstans att jag får det som jag behöver, men det är ju bara när du sticker ut ordentligt mycket från, liksom från gruppen, när du sticker ut ännu mer, det är då du blir sedd som ett barn i behov av särskilt stöd och kanske får mer stöd.
Jag blir bara förundrar över hur mycket information vi går runt och bär på hela tiden om var enda unga, nej men den måste ha den nappen eller det gosedjuret för att kunna sova, jaja, nu skriker hon, men hon är blöt, hon hatar när hon är minsta lilla blöt på tröjan så om du bara byter den så kommer det bli bra eller som att någon behöver gå och hålla handen hela tiden, det är nån som behöver det och nån som behöver det och det är nån som behöver det, vad är särskilda behov egentligen?
De nämner att de finns en specialpedagog att tillgå som fungerar likt ett bollplank som kan komma med idéer på utformning av miljön utifrån de barn som finns på avdelningen både enskilda och i grupp. Samtidigt som förskollärare lyfter att det är svårt att få tillgång till resurs och att det krävs mycket för att få ta in extra personal för att stödja de barn som är i behov av extra stöttning. Detta leder till att det stora ansvaret ligger på personalen för att kunna tillmötesgå alla barn och göra det som går både i undervisningen och miljön. Förskollärare menar att barn har rätt till det stöd de behöver och att personalen behöver gör allt för att ge barnet det som behövs utifrån de förutsättningar som finns.
Förskollärare talar om att på olika sätt tillmötesgå de barn som har kommit längre i sin utveckling och behöver stimuleras. Det handlar många gånger om att plocka fram det materialet som barn är intresserad av för att utmana dem vidare i sin utveckling.
Utifrån resultatet visar det sig att flera förskollärare beskriver att det är av stor betydelse att både ta hänsyn till den enskilda individen och gruppen för att kunna utforma miljöerna och bedriva en utbildning som gynnar alla barn. Några
förskollärare ser en svårighet med att kunna utmana dessa barn på samma sätt som de som befinner sig på en liknande utvecklingsnivå, men menar att det är minst lika viktigt. På några förskolor kan de låta de yngre barn som har behov av mer
utmaningar gå över till en avdelning med äldre barn där miljön är mer utmanade, på andra förskolor finns grupper för de barn som ligger på en liknande utvecklingsnivå.
4.2.1 Pedagogisk dokumentation som verktyg
På frågan om hur de följer upp miljöerna förklarar många förskollärare att det är viktigt att följa upp den kontinuerligt, för att se att barn gynnas i den miljön de vistas i. De flesta förskollärare nämner även att miljön behöver kunna förändras hela tiden, men att det är bra att ha en grundtanke från början som sedan ändras utifrån hur barngruppen bemöter miljön och vad de behöver för att utvecklas.
Förskollärare berättar att det är av betydelse att använda pedagogisk dokumentation genom observation, videoinspelning och fotografering för att kunna se varje barn och följa upp deras utveckling i miljön och för att se vad de kan göra annorlunda för att underlätta för alla. Genom observationer kan förskollärare här och nu se hur barn leker tillsammans och vad de visar intresse för. Förskollärare väljer att använda pedagogisk dokumentation för att sedan tillsammans med kollegor kunna gå igenom dokumentationen för att diskutera hur de ska utforma miljöerna vidare för att de ska utmana barn vilket kan ske på detta sätt:
Mycket är också att, att man dokumenterar mycket att man diskuterar med varandra också, vad ser du, vad ser du att lockar dem här barnen, det handlar väl tänker jag att man följer barnens intressen och verkligen blir, gör dem delaktiga och att dem har ett inflytande.
Observationer kan underlätta för att se vilka barn som passar ihop för att utmanas vidare berättar förskollärare. Det kan handla om att barn som ofta leker tillsammans ibland krockar med varandra och då behöver vara ifrån varandra berättar några.
Ibland kan andra barn i stället fungera som ett stöd för att det enskilda barnet ska kunna utvecklas längre. Förskollärare menar att det finns en risk att miljön blir pedagoganpassad och inte barnanpassad om inte observationer sker för att se vad barn gör och hur de använder den. De nämner att eftertänksamhet har en betydande roll när förändringar görs i miljöerna, oavsett om det är en stor eller liten förändring kan det få en stor betydelse för barn beroende på vilka som vistas där förklarar en förskollärare. Ett exempel på hur förskollärare vid uppföljning av miljön vill tillmötesgå och se varje enskild individ utifrån dess behov är detta:
Då märker vi att vi har placerat fel material i fel hörna eller på fel plats och där är det ju också observation till a och o för sen ska det ju leva, sen har de ju gått några veckor sen du då möblerar om, och märker kanske att, och frågar barnen, vad saknar ni, vad behöver ni, är det någonting som ni vill byta bort och hej och hå såhär, och jag lovar att dem pratar, dem kan säga ja men jag saknar det här och det har med miljön att göra, för miljön är också a och o för det är ju deras undervisning och lärande för det är ju där de ska vara och trivas.
För att kunna tillmötesgå barn som kommit längre berättar förskollärare att de behöver ha i åtanke att alla är olika och behöver olika saker för att kunna utvecklas och lära sig, samtidigt som de kan lära av varandra. Det jämförs med det egna
arbetslag där alla är olika och har egna styrkor och svagheter som de kan använda för att lära tillsammans, vilket även gäller barn. Ett intresse hos några barn kan lätt spegla av sig på andra och då blir viktigt att utmana alla utifrån sina förutsättningar för att de ska kunna delta. Dagsformen kan vara avgörande för vad barn klarar av och i samband med detta blir det också viktigt att vara kreativ och finna nya lösningar som fungerar här och nu. Förskollärare berättar att det handlar om att vara flexibel och inte låsa fast sig i det som planeras om barn visar att de behöver en annan
stimulans under dagen. Till exempel när barn har spring i benen och då behöver gå ut för att springa av sig eller få göra någon rörelseaktivitet inne.