Insamlad mängd el-avfall 2002
För de produktkategorier som omfattas av det svenska producentansvaret redovisas insamlingsnivåerna nedan. Insamlad mängd av kylskåp och frysar har lagts till för att få en siffra som är relevant för jämförelse med insamlingsmålet enligt EG-direktivet.
Den största mängden el-avfall samla in via elretur. Elretur är ett samarbete mellan ett producentägt servicebolag, El-kretsen, och Sveriges kommuner. Nedan visas de mängder El-Kretsen samlade in under 2002. För de flesta produktgrupper är statistiken baserad på uppgifter från förbehandlarna. Undantaget är stora vitvaror och ljuskällorna som har rapporterats i antal och sedan räknats om baserat på en genomsnittlig styckevikt.
Genomsnittsvikten är beräknad till 50 kg/st för vitvarorna och 0,2 kg/st för ljuskällorna.
Produkter Ton, 2002 Kg/ person och år*
El-kretsen
Hushållsapparater, ej kyl o frys 40 589 4,54
IT och kontorsutrustning 10 871 1,22
Telekom 587 0,07
TV, audio, video 16 836 1,88
Kameror och fotoutrustning 70 0,01
Klockor 27 0,003
Spel och leksaker 93 0,01
Ljuskällor och armaturer 5 640 0,63
Medicinteknisk utrustning 44 0,005
Laboratorieutrustning - -
SUMMA 74 757 8,36
65
Det vanligaste insamlingssystemet är ett samarbete mellan kommuner och producenter
Den vanligaste vägen för insamling av el-avfall är via elretur, ett samarbete mellan El- Kretsen och kommunerna. Systemet innebär att på kommunernas återvinningscentraler tas även el-avfall emot, se mer om detta system nedan.
Insamling
Utöver kommunernas insamlingsstationer finns ett flertal andra kommunala initiativ som har förbättrat insamlingsservicen till kommuninnevånarna. Initiativen har bland annat varit i form av lådor där avfallet kan lämnas utanför bostaden och en utbyggd fastighets- nära insamling av el-avfall.
Bland annat i Stockholms kommun har den fastighetsnära insamlingen av el-avfall ökat under 2002. Det är husägaren som arrangerar lokal och transporterar det insamlade avfallet till Elreturs insamlingspunkter, där det tas om hand utan kostnad för husägaren. Detta har resulterat i en ökning av den fastighetsnära insamlingen av el-avfall. Enligt El- kretsen har detta endast inneburit en liten kostnadsökning för hämtningen. Det innebär också ett minskat behov av hämtning från den kommunala återvinningscentralen.
Svårigheterna med fastighetsnära insamling återfinns i tillgängligt utrymme i soprum och liknande samt extra kostnader hos fastighetsägaren. Erfarenheterna av detta system har för El-Kretsens del varit goda. Enligt bostadssektorns avfalls- och resproduktgrupp, ARG, finns det fortfarande problem runt om i landet med den fastighetsnära insamlingen. Elretur samarbetet
Elretur är namnet på det samarbete som finns mellan ett stort antal producenter,
organiserade genom El-Kretsen AB, och landets samtliga kommuner. Elretursamarbetet innebär att kommunerna förbinder sig att ordna lämpliga insamlingssystem för kommun- innevånarnas el-avfall, medan producenterna genom El-Kretsen AB förbinder sig att transportera bort, förbehandla, återvinna och informera om resultatet av återvinningen.
El-Kretsen AB är ett bolag som ägs av 22 branschorganisationer i branscher som berörs av producentansvaret. Bolagets uppgift är att praktiskt organisera insamling och återvinning av uttjänta el-produkter liksom information knutet till detta. Den uppgiften genomför man på uppdrag av de producenter som väljer att sköta sitt ansvar genom El- Kretsen AB.
El-Kretsen AB ikläder sig hela det ansvar som förordningen om producentansvar ålägger producenterna, men med två viktiga undantag;
• Genom elretursamarbetet avtalar man systematiskt bort skyldigheten i 5-7 §§ i förordningen om producentansvar och hänvisar regelmässigt till möjligheten i 8 § samma förordning att kunna anvisa konsumenten en annan lämplig insamlingsplats, nämligen den som kommunen tillhandahåller.
• Av det skriftliga standardavtalet mellan producenten och El-Kretsen AB framgår att ansvaret enligt 11 § i förordningen om att lämna de upplysningar om innehållet i el- produkter som förbehandlare behöver för den obligatoriska förbehandlingen, ligger kvar hos producenten.
66
El-Kretsen AB –struktur och ekonomi
Vid årsskiftet 2002/03 hade El-Kretsen AB cirka 500 producenter anslutna som betalande medlemsföretag. El-Kretsen AB bedömer att dessa tillsammans motsvarar cirka 85-95 % av den del av den svenska marknaden för el-produkter som berörs av reglerna om producentansvar. För att inte utkräva ansvaret för en produkt flera gånger följer El- Kretsen AB principen att den inhemske tillverkaren alternativt den förste importören är den i produktkedjan som ska axla ansvaret.
Medlemsföretag betalar en anmälningsavgift på 500 kr samt en årsavgift på 3 500 kr. Årsavgiften har för 2002 sänkts till 500 kr för att inte missgynna riktigt små producenter. Den rörliga avgiften beror på vilken typ och mängd produkter som producenten sätter på marknaden. Lägst avgift har glödlampor (8 öre per styck) och mobiltelefoner (20 öre per styck) medan stora vitvaror och TV-apparater har högst avgift (60-240 kr per styck).
Tanken är att bolaget på längre sikt ska anpassa sina avgifter till en självkostnadsnivå. Inledningsvis ansåg man sig behöva bygga upp en ekonomisk buffert på cirka 10 MKr i eget beskattat kapital. Av El-Kretsen AB:s årsredovisning för 2002 framgår att en ekonomisk buffert på cirka 10 MKr har byggts upp. Kostnaderna under perioden uppgått till cirka 270 MKr. Personalstyrkan har gradvis ökat och omfattade vid slutet av 2002 tolv anställda.
Producenter tar eget ansvar med hjälp av enskilda återvinnare
Det finns ett antal producenter som tar eget producentansvar och skriver individuella avtal direkt med återvinnare. Fortfarande är det endast ett fåtal producenter som har valt att stå utanför El-kretsen och de står för en liten del av det insamlade el-avfallet
Bland annat IKEA har tagit ett eget producentansvar sedan starten 2001. Man har bl a satsat på en utökad information och informerat i IKEA-katalogen och på Internet. De har inte haft ett förbättrat insamlingsresultatet 2002 förutom för stora vitvaror där antalet har ökat.
TV - och radiobranschen har inte längre avtal med El-kretsen
Några av de stora producenterna av TV- och radioapparater sade i början av 2003 upp sina avtal med El-kretsen. Som en konsekvens av detta har El-Kretsen AB hävt elreturav- talet med kommunerna för radio- och TV-produkter eftersom man inte längre har täckning för sina kostnader. Efter den 1 juli 2003 är inga butiker inom radio- och TV- branschen längre medlemmar i El-kretsen AB. TV- och radiobranschen avser istället att påbörja insamling av el-avfall i butik då inlämning görs i samband med nyköp av en produkt med samma funktion. Några av de produkter som berörs är TV-apparater, radio, video- och DVD-apparater, skivspelare, bandspelare, förstärkare, högtalare, stereoan- läggningar, klockradio, bärbara radioapparater, CD-spelare, MP3-spelare och digitala TV-boxar.
Producentansvaret omfattar fortfarande dessa produkter, det är endast insamlingskana- len som förändras. Kommunerna har sedan producentansvaret för el-avfall trädde i kraft 2001 informerat hushållen om att de ska återlämna uttjänt el-avfall till kommunens insamlingsställen. Nu kommer ny information att behöva spridas som förklarar den nya
67
situationen som gäller för produkter som säljs av radio- och TV-handlarna. Ur konsu- mentperspektiv finns en risk att det blir otydligt vilka produkter som ska återlämnas i butik och vilka som även i fortsättningen ska återlämnas till kommunernas återvinnings- centraler.
Svensk Handel och Elektronikförbundet är oroade över de problem som hanteringen av tillstånd kan innebära då butiksinsamling blir ett måste även för de mindre butikerna. De flesta av dessa produkter omfattas av regelverket för farligt avfall vilket gör att tillstånd för mellanlagring och transport krävs. Det kommer förmodligen inte röra sig om stora volymer avfall eftersom det endast är el-avfall som återlämnas i samband med nyköp som butikerna är skyldiga att ta emot. Enligt uppgifter från andra länder och producenter så kommer oftast endast ett litet avfallsflöde tillbaka genom butikerna. Resterande flöde, om det samlas in, kommer att komma genom kommunernas insamlingssystem. Detta riskerar att bli ett kommunalt problem om stora flöden som egentligen omfattas av producentan- svaret hamnar hos kommunerna.
EG-direktivet innebär att producentern även har ett ansvar för historiskt el- avfall från den typ av produkt de tillverkar. Införandet av direktivet kommer innebära att det ej blir möjligt för producenter att endast finansiera produkter som återkommer vid nyköp varför detta problem borde lösas med den nya lagstiftningen.