Ensilageplast började användas i slutet av 1980-talet och användningen uppgår nu till drygt 12 000 ton per år. Inför införandet av producentansvar för förpackningar hade Naturvårdsverket i uppdrag att analysera konsekvenserna och även att göra en definition av vilka förpackningar som ingår i målen. Ensilageplasten inkluderades då inte i
definitionen. Något formellt beslut om detta fattades inte av Naturvårdsverket, vilket medfört att tolkningen från branschen därför är att ensilageplast ej omfattas av förpack- ningsförordningen.
Frågan om omhändertagande av plasten har på senare år väckts av Naturvårdsverket. Producentansvarsutredningen förde diskussioner med branschen, vilket utmynnade i ett åtagande med en målsättning för återvinning motsvarande den för plastförpackningar. För ensilageplast har producenterna, företrädda av materialbolaget Svensk Ensilageplast Retur AB (SvepRetur), åtagit sig att bygga upp ett insamlingssystem och svara för
omhändertagandet. Senast vid utgången av 2004 ska organisationen uppnå 30 procent återvinningsgrad. Naturvårdsverket avser att följa upp resultatet.
Materialbolaget bildades sommaren 2002 och systemet är under uppbyggnad. En avgift läggs på ny plast och lantbrukarna erbjuds att lämna plasten kostnadsfritt. Man räknar med att återvinningen kommer att ske utomlands tillsvidare, eventuellt kommer en anläggning att byggas i Sverige. Plasten är förorenad med grus och gräs och genom plastens egenskaper blir den svår att sönderdela. Lantbrukarna kommer att informeras om åtgärder för att plasten ska bli så ren som möjligt.
Viktiga drivkrafter för åtagandet är enligt branschföreträdare dels deponeringsförbud för plast och dels hot om reglering. Regleringen skulle i så fall kunna bestå i att plasten klassas som förpackning och omfattas av producentförordningen för förpackningar. Aktörerna ser det som viktigt att det finns ett separat insamlingssystem för ensilageplas- ten och att man ej tvingas in i existerande system.
Materialbolaget kommer att följa upp och rapportera hur det går med insamling och återvinning av plasten och vill ha feedback på detta. I övrigt önskar man arbeta på frivillig basis.
I en rapport (2002) om de samhällsekonomiska effekterna av förbränning med energi- utvinning respektive materialåtervinning av ensilageplasten konstaterar CIT Ekologik att det inte är någon större skillnad i företagsekonomiska kostnader om plasten materialåter- vinns eller förbränns. Om plasten ersätter en mindre del jungfruligt material är miljökost- naderna ungefär desamma och de företagsekonomiska kostnaderna är också nästan desamma. Detta innebär att det inte är någon större skillnad ur miljösynpunkt mellan att förbränna och materialåtervinna om den plast som materialåtervinns antas ersätta
jungfrulig plast. Om den materialåtervunna plasten ersätter en mix av jungfruligt material och annat sekundärt material är kostnaderna för materialåtervinning något högre än kostnaderna för förbränning.
Om plasten materialåtervinns utomlands, exempelvis i Litauen, är de företagsekono- miska kostnaderna något högre till följd av en högre transportkostnad, men det är ingen större skillnad. Om plasten ska transporteras betydligt längre än till Litauen kommer de ökade transportkostnaderna att innebära att kostnaderna för materialåtervinning blir högre
41
än kostnaderna för materialåtervinning i Sverige och även högre än kostnaderna för förbränning av plasten.
SvepRetur har inte kunnat rapportera någon insamlings- och återvinningsstatistik än, eftersom det bildades sommaren 2002. De kommer att rapportera först nästa år.
Kontorspapper
Åtagandet för kontorspapper gjordes ursprungligen 1996, efter diskussioner och förhandlingar med Naturvårdsverket. Åtagandet förnyades 2001. Det är avgränsat till insamling och återvinning av träfritt papper eller kontorspapper och är undertecknat av Kontorspappersinsamlingen samt insamlingsföretag. I diskussionerna som föregick det första åtagandet deltog även skogsindustrin och grafiska branschen. Insamlingsmålen följs upp av Naturvårdsverket i samband med uppföljningen av producentansvaret. Denna feedback anser aktörerna vara viktig och tillsammans med ekonomiska vinster för
företagen samt deras miljöintresse tillräckligt för att målen ska nås.
Naturvårdsverket redovisade utredningen om kontorspapper, inklusive det underteck- nade åtagandet till Regeringen i december 1996. Förslaget behandlades i propositionen 1996/97:172 och regeringen tillstyrkte förslaget om ett frivilligt åtagande. Återvinningen av kontorspapper har successivt ökat och är nu strax över 50 procent. I slutet av år 2001 kom aktörerna in med ett förnyat åtagande, där de förbinder sig att samla in och återvinna minst 75 procent av kontorspappersavfallet före utgången av 2006.
De åtgärder som vidtagits är framförallt att insamlingsföretagen har ökat marknadsfö- ringen av kontorspappersinsamlingen för kontoren. De erbjuder oftast helhetslösningar för att ta hand om papperet. För kontoren är det en billig lösning och för de kontor som kan sänka kostnaden för avfall genom separat insamling av kontorspapper är alternativet oftast ekonomiskt fördelaktigt. Många kontor är också av miljöskäl intresserade av att samla in kontorspapper.
Hittills har en stor del av det insamlade kontorspapperet exporterats, eftersom återvin- ningskapaciteten varit lägre än den insamlade mängden i Sverige. För närvarande pågår en utbyggnad vid flera bruk i Sverige och under 2003 kommer den inhemska efterfrågan att öka. Detta kommer att leda till ett ökat tryck på insamlingen om inte bruken ska tvingas importera papper. Detta förhållande gäller även tidningspapper/returpapper.
Marknadskrafterna och kontorens intresse ser aktörerna som viktiga drivkrafter. Detta tillsammans med Naturvårdsverkets årliga uppföljning gör att det hela fungerar väl. Vid sidan om detta ser aktörerna inget behov av en dialog med myndigheten.
Återvinningsresultatet
Kontorspappersinsamlingen når år 2002 det egna målet om minst 50 procent återvinning av kontorspapper och ökar också något jämfört med föregående år – till 53,7 procent. Senast år 2006 ska återvinningen vara 75 procent, enligt det egna åtagandet.
42
Tabell 5. Konsumtion och insamling av kontorspapper och liknande /TF tryckpapper) samt insamlingsgrad 1996-2002 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Konsumtion 344 000 343 000 358 000 366 000 378 000 361 000 402 000 Netto 211 000 192 000 202 000 209 000 214 000 200 000 315 000 Insamling 144 000 157 000 170 000 179 000 191 000 196 000 210 000 Insamlings- grad 32,2% 40,6% 44,6% 48,3% 50,5% 53% 53,7% Källa: Kontorsinsamlingen
Spelbongar
De två spelföretagen Svenska Spel och ATG lämnade efter diskussioner med Producent- ansvarsutredningen SOU 2001:102 in varsitt åtagande som rör insamling av spelpapper, miljöanpassad produktutveckling m.m. Diskussionerna breddade det redan pågående miljöarbetet inom företagen. Företagen arbetar nu enligt principerna för miljöledningssy- stem och ser detta som företagsinternt miljöarbete, vilket inte närmare behöver följas upp. Svenska Spel är f.ö. ett av staten ägt företag och staten styr även ATG, varför en
möjlighet borde vara att samhället den vägen ställer krav på och följer upp miljöfrågorna. Åtgärderna omfattar i huvudsak:
• Miljöanpassning av pappersprodukterna • Effektivisering av transporter
• Minskning av pappersmängden genom bl.a. ökad kuponglöst spel och mindre överupplaga
• Ombud och travbanor ska påverkas att källsortera och lämna papperet till lokal pappersinsamling
• Uppföljning av källsorteringen av papper hos ombud och travbanor
En del av de åtgärderna var sådana som redan pågick medan andra, främst de som riktas mot ombud och travbanor initierats genom diskussioner med producentansvarsutredning- en. Företagen samarbetar kring dessa frågor och i kontakterna med ombuden. Den insamling som nu byggs upp rör ombud och travbanor och omfattar inte den del som hushållen hanterar i hemmen, vilket uppges vara en relativt stor del. Insamlat papper lämnas till existerande pappersinsamling. Det betyder att hushållens andel av spel och bongar ingår i returpappersinsamlingen.
43