5. Undersökning
5.3 Intervju med eleverna
5.3.1 Gruppintervju med Hanna, Sofie, Jonas och Fredrik
I intervjun deltog fyra elever; Hanna, Sofie, Jonas och Fredrik. Hanna anser att det är mycket mer intressant att lyssna till en berättelse än bara fakta. Hon nämner att hon tycker att det är lättare att lära sig och förstå något vid historiskt berättande än vid vanlig undervisning. De andra tre håller med och Jonas säger att det är spännande att lyssna till berättelser för man lever sig lättare in i den världen det berättas om. Han tycker att jag som berättare var duktig 94 Karlsson, 2004, s.44ff 95 Jensen, 1997, s.60 96 Karlsson, 2004, s.49ff 97http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0809&infotyp=24&skolform=11&id=3884&extraId =2087 (2009-05-24 18:55)
och att jag levde mig in i berättelsen, vilket han tycker var bra. Sofie håller med de andra och säger att det var intressant att få reda på vad som hänt i Kambodja. Fredrik anser inte att den var jätteintressant men att den gick att lyssna på.
Fredrik fortsätter med att svara på vad som var negativt med berättelsen och det han säger är att han tröttnade på att lyssna och höll på att somna. Han tycker därför att en kortare berättelse hade varit bättre. Jonas håller med Fredrik och säger att om berättelsen varat i 10-15 minuter hade den varit mer lagom. Han säger dessutom att man lär sig mer fakta i vanlig undervisning då det är svårt att få in lika mycket fakta i en berättelse. Han tycker dock att en berättelse hade varit ett perfekt sätt att inleda ett arbetsområde med eftersom berättelser väcker intresse. Flickorna kommer inte på något som de tyckte var dåligt med berättelsen, förutom det att den var något för lång.
Hanna tycker att hon lärde sig ganska mycket av berättelsen men hon menar att det hade varit bättre om jag hade berättat för dem innan jag började berätta att de skulle lyssna för att lära sig. Då hade nog hon tagit till sig berättelsen bättre och koncentrerat sig på att lära sig av den. Nu slappnade hon istället av och bara lyssnade för nöjes skull. Sofie bekräftar det Hanna sagt när hon säger att även hon mest lyssnade för att det var roligt. Hanna fortsätter med att säga att det för henne inte spelar någon större roll vilken undervisningsmetod som används så länge man vet att man ska lära sig av den. Alla instämmer med Sofie när hon säger att berättelser är en bra undervisningsmetod.
Vad gäller bilderna som visades på Power Point under tiden som berättelsen framfördes säger Hanna att hon lika gärna kunde ha varit utan dem. Sofie håller inte med henne utan menar att det var bra att få se de olika personerna. Jonas håller med Sofie om personerna och tillägger att man lättare kommer ihåg dem om man får se dem på bild. Fredrik håller med Sofie och Jonas om att bilderna var bra. Efter att ha hört sina kompisars resonemang börjar Hanna vekna något och säger att det nog ändå var bra med bilderna på personerna. Allesammans håller med om att ämnet Kambodja var ett bra ämne att skapa en berättelse kring. Jonas säger att han tycker att ämnet passade in utmärkt och att det var intressant eftersom det handlade om en konflikt.
Efter att ha intervjuat eleverna om berättelsen ville jag komma in lite på deras historiemedvetande. De tycker att det är lite svårt att förstå vad jag menar med dåtid, nutid och framtid men efter att jag förklarat vad det innebär börjar de förstå vad jag menar. Hanna säger att berättelsen påverkade henne på det sätt att det är nu, i deras ålder, som man som människa börjar ta ställning till vad man anser om olika saker. Då är det viktigt att veta vad som hänt och vilka konsekvenser vissa handlingar får. Hon vill lära sig om historia för att
liknande saker inte ska kunna upprepas. Alla de andra håller med Hanna och ger inga nya insikter om vad de anser trots påtryckningar från min sida. Jonas säger att han tror att det skulle kunna ske igen, men inte i Sverige för vi har för mycket kunskap om världen och inte tillräckligt många som vill ändra på samhället. Dessutom menar han att om det skulle ske här hade vi fått hjälp från andra länder. Han tror inte att någon skulle kunna få så mycket makt i vårt land eftersom det är ett demokratiskt land. Han tror att det snarare skulle kunna ske i ett u-land.
5.3.2 Intervju med Lisa
Lisa anser att berättelsen var bra och intressant att lyssna på. Hon undrar om det är en verklig historia som jag hört någonstans och blir imponerad när hon hör att jag skrivit den själv. Hon tycker att man får en bättre inblick i historien genom att lyssna på berättelser än genom att exempelvis bara läsa om fakta i böcker. Det hon ser som negativt med berättelsen är att den var något lång, hon tycker att en kvart hade varit mer lagom då det är så lång tid som man orkar lyssna aktivt.
Hon tycker att hon lärde sig en hel del. Hon hade exempelvis tidigare hört talas om de Röda Khmererna, men visste inte vilka de var. Efter berättelsen kunde hon lättare anknyta den fakta hon redan hade för att skapa en större medvetenhet om Kambodjas historia. Hon säger att Kambodja är ett sådant land som man inte vet så mycket om och det är bra att få lära sig om det då man lättare kan knyta an till andra saker. Hon visste bland annat inte att det ligger så nära Thailand. Hon inflikar dock att hon tycker att jag borde ha berättat att de skulle lyssna aktivt för då hade hon lyssnat mer. Samtidigt säger hon även att de alltid borde lyssna på allt i skolan men inte riktigt orkar.
Lisa anser att berättelser är en bra undervisningsmetod men att man inte enbart ska undervisa med berättelser utan blanda olika metoder. Hon säger även att det är bra att förnya sig och inte enbart göra samma saker hela tiden. Hon kan inte minnas att de haft berättelser i undervisningen överhuvudtaget, enbart kortare sidoberättelser. Bilderna som visades under berättelsen tycker hon var bra och det gjorde att man inte kände sig som att man var i Sverige. På frågan om dåtid, nutid och framtid svarar hon att det är bra att veta vilka de Röda Khmererna var om någon frågar. Hon anser att det är viktigt att lära sig om liknande saker för att kunna förhindra att sådant sker igen. Hon säger att man måste tänka till innan man blir för extrem i sina tankar då det kan bli farligt.
5.3.3 Intervju med Pelle
Pelle anser att berättelsen var bra men långtråkig då han hört något liknande tidigare. Han säger att det var okej att lyssna på den men att det var en väldigt typisk berättelse om krig och att den borde ha varit mer spännande. Det han menar med typisk är att han redan från början förväntade sig att familjen skulle drabbas av något hemskt. Han menar att det är typiskt att sådant händer ”där borta”. En annan negativ aspekt med berättelsen är att den var för lång och att halva hade räckt. Han är osäker på om han lärde sig något och säger att det hade varit bättre om den haft mer spännande inslag. Han tror att han hade lärt sig mer av en Power Point, då man både ser och hör det man ska lära sig. Det bästa hade varit om det funnits en Power Point med stödord uppe samtidigt med berättelsen. Han kan tänka sig att lyssna till fler berättelser om det är en annan slags berättelse som är mer spännande och inte så typisk.
Han säger att det har hänt att de lyssnat till berättelser i skolan och då främst i svenska, men han kan inte komma ihåg någon specifik gång då det skedde eller vad berättelsen handlade om. Han anser att bilderna som de fick se under berättelsens gång var bra och att de ger en bild av hur det såg ut. Han menar att bilderna hjälper till att förstärka berättelsen.
På frågan om dåtid, nutid och framtid svarar Pelle att man har med sig alla berättelser man hört i bakhuvudet, främst bilder. Han menar att man kan ha användning av berättelser i framtiden om man hamnar i en svår situation. Då har man redskap till att hantera det eftersom man vet hur andra gjort. Han tror att det finns en stor chans att något liknande händer igen för det händer hela tiden runt om i världen, han hänvisar till Förintelsen samt Rwanda.
5.3.4 Intervju med Stina
Stina tycker att berättelsen var spännande att lyssna till. Hon anser att den var gripande då den handlade om sorgliga händelser. Hon tycker att ämnet Kambodja passar bra att undervisa genom en berättelse då det hände så många drastiska saker och sådant alltid lämpar sig i berättelser. Hon kan inte komma på något som var negativt med den, utan säger att allt var bra. Hon tycker att hon lärde sig mycket av den då hon aldrig tidigare hört talas om de Röda Khmererna eller vad som hänt i Kambodja. Hon tycker att berättelser är ett bra sätt att lära sig på och hon tycker absolut inte att berättelsen var för lång utan lagom. Vad gäller berättelse som metod så tycker hon att det är ett bra sätt och hon kan verkligen tänka sig att lyssna till fler berättelser.
Hon anser att bilderna var bra att ha med då det är lättare att tänka sig in i situationen när man har bilder att titta på. När jag frågar om dåtid, nutid och framtid svarar hon att folkmord är viktigt att lära om då sådant inte ska få hända igen. Det är viktigt att ta med sig
kunskapen om vad som hänt och bearbeta den. Att lyssna på berättelser om hemska händelser gör att man börjar fundera på sitt liv och hur det kunde ha sett ut om man fötts någon annanstans eller vid en annan tidpunkt.