Klassen består av 15 elever, 10 pojkar och 5 flickor. Endast en elev har föräldrar med svenska som förstaspråk. Under sin utbildning har Katarina fått kunskap om skönlitteratur och hur den kan användas i språkutvecklande syfte. Hon berättar att språkutveckling för henne innebär att varje barn får en möjlighet till att utvecklas språkligt på sin egen nivå och drar nytta av det. Katarina förklarar vidare att det finns många sätt att arbeta språkutvecklande på:
Nu i förskoleklassen så använder vi oss mycket av skönlitteratur och böcker. Först och främst är det högläsning. Men sen är det också så här att de flesta barnen är medvetna om bokstäver och är nyfikna, och det är den nyfikenhet som vi försöker jobba med.
Katarina menar att om barnen på eget initiativ vill rita eller skriva eller frågar om man vill läsa, är det viktigt att man uppmuntrar det och jobbar vidare på det, beroende på vad barnet vill.
Katarina anser att skönlitteratur är ett jättebra medel att använda som språkutvecklande för de tvåspråkiga barnen men att det även kan vara problematiskt att välja litteratur. Katarina ger en förklaring och menar att om man som lärare tänker på den klassiska kanon, t.ex. Emil i Lönneberga eller Pippi Långstrump, så måste man ha i åtanke att de böckerna utifrån hennes perspektiv inte fungerar för de tvåspråkiga barnen idag eftersom språket är för svårt och att barnen inte kan relatera till innehållet. Katarina menar att om man väljer en för svår bok så kan det medföra negativ feedback från barnen och att de kan känna en frustration över att de inte förstår. Samtidigt berättar Katarina att barnen uttrycker att boken är tråkig om den är alldeles för lätt. Trots dessa förklaringar menar Katarina att även om det inte är så lätt att hitta lämpliga böcker, så är det en bra metod som man kan jobba med i alla sammanhang och framförallt ämnesövergripande.
35
Valen av skönlitteratur grundar hon på bokens språknivå och vilka ord som används. Katarina förklarar att det ofta är barnens intresse som styr valet:
Är det så att boken handlar om Emil i en skog och ingen av barnen har varit i en skog eller inte vet vad en skog är, så kan jag inte förvänta mig att de tycker att boken är så intressant, utan om målet är att lära dem vad en skog är, får jag kanske gå andra vägar för att använda om boken sen. Det är igenkänningen som är det centrala.
Katarina tar även upp vikten av de material man kan använda sig av vid läsning av skönlitteratur. Hon berättar att de har använt sig av flanosagor och anser att det passar de tvåspråkiga barnen bra då det är på en lägre språklig nivå hon menar att det är lite lättare och det positiva är att man med hjälp av bilderna lättare kan se och förstå handlingen. Katarina berättar vidare att de förra året använde sig av sagan vid matematikundervisningen. Hon berättar att de framförallt använde sig av Guldlock och de
tre björnarna samt Snövit och de sju dvärgarna. Katarina förklarar att det var ett utmärkt
sätt att använda sig av sagorna då framförallt taluppfattningen var i centrum och de kunde arbeta med talet tre och sju.
Katarina berättar också att de främst arbetar språkutvecklande under samlingarna. När de läser högt för barnen arbetar de medvetet språkutvecklande då de försöker få barnen att lyssna och det är enligt Katarina främst genom lyssnandet barnen tar till sig. Katarina förklarar även att innehållet i en bok är det primära för att barnen ska lära sig och tycka det är roligt med läsning, barnen ska själva få tänka:
Det betyder att man måste själv tänka. Och då brukar jag göra såhär att om jag läser en bok och så är det ju den här förväntan som blir central; Vad tror ni händer sen? Vad tror ni nu har hänt? Hur tror du det kommer sluta? Alltså just det här att man själv liksom som barn eller vuxen lever in sig i boken.
Katarina tar även upp andra viktiga aspekter av språkutvecklingen i en samling. Hon menar att man även genom leken får en medvetenhet om språket:
Vi rimmar och sjunger och barnen upptäcker själva en dag att ett ord rimmar på något annat, konstigt nog så är det så. Till slut förstår barnen relationen mellan rim, ramsor ord och språk, de hör att det låter nästan likadant.
36
Katarina återkommer till skönlitteraturen och berättar att de framförallt i samlingarna introducerar ett nytt tema. Hon berättar att de snart ska ha ett tema om trafik och då har hon valt böcker som handlar om olika färdmedel: ” Vi kommer göra ett besök på brandstationen och då har vi valt böcker som berör ämnet”. Katarina menar att man använder skönlitteraturen medvetet när man vill introducera något.
Då majoriteten av barnen är tvåspråkiga och några är nyanlända, är det några som inte förstår det svenska språket från början. Katarina förklarar att man tidigt kan se hur mycket ett barn kan eller hur fort barnet lär sig språket. Hon berättar vidare att de har en tanke om att konstruera läsgrupper med barn som behöver lättare böcker på ett enklare språk men också ha en grupp för de som behöver utmaning. Katarina berättar vidare att:
Några av barnen i klassen talar samma språk som en av pedagogerna, vi ser det som en enorm resurs att kunna hjälpa varandra på modersmålet och integrera svenskan samtidigt. Sen är barnen duktiga på att hjälpa varandra, om de talar varandras språk så hjälper de varandra och oss genom att översätta.