Utifrån intervjuerna kan vi konstatera att alla fyra pedagogerna främst grundar sina val av skönlitteratur på vilken språknivå barnen befinner sig på. Intresse och nyfikenhet har också en avgörande betydelse samt vilka ord som används i böckerna. Under intervjun ger Katarina en förklaring och menar att om man som lärare tänker på den klassiska kanon, t.ex. Emil i Lönneberga eller Pippi Långstrump, så måste man ha i åtanke att de böckerna utifrån hennes perspektiv inte fungerar för de tvåspråkiga barnen idag eftersom språket är för svårt och eftersom barnen inte kan relatera till innehållet. Hon menar vidare att valet ändå styrs av barnens intresse och att det centrala är igenkänningen.
Det som vi uppmärksammade under observationerna var att trots en majoritet av tvåspråkiga barn så fanns det ingen litteratur från andra kulturer och pedagogerna berörde inte heller det mångkulturella perspektivet under intervjuerna. Ladberg (2000) menar också
47
att läsning av böcker från andra kulturer kanske hade bidragit till större förståelse och igenkänning. I både klass A och B har majoriteten av barnen en annan kultur i hemmet men får ta del av en helt ny på förskolan. Vi anser att det inte kan vara lätt för barnen att ta del av den svenska kulturen när språket och förståelsen inte räcker till. I boken Kultur och
språkmöten (1988) skriver Nauclér om hur viktigt det är att ett barn får uppleva
accepterande och positiva attityder mot sin kulturella bakgrund. Hon menar även att man bör lyfta fram barnets kultur och visa att det accepteras och uppskattas av andra i förskolan. Vidare menar hon att sånger, lekar och traditioner från barnets kultur ger denna bekräftelse. Pedagogerna på den aktuella förskolan arbetar till en viss del med detta genom att ständigt hjälpa de barn som inte förstår svenska. Tina nämner också i intervjun hur viktigt hon tycker det är att barnen förstår det man läser och pratar om, att tydligheten betyder mycket för de tvåspråkiga barnen. Pedagogerna använder sig också av olika metoder så som att peka, visa, prata tydligt och översätta från svenska till barnets språk om det finns möjlighet. Tina menar också att det är en stor fördel att hon själv är tvåspråkig, vilket bidrar till stor hjälp när ett barn kan samma språk som hon själv.
Den skönlitteratur som pedagogerna väljer att arbeta med behandlar inte det mångkulturella perspektivet. Bjar & Liberg (2003) poängterar att kultur och språk hänger nära samman. De menar att språk kan vara olika med avseende på hur saker beskrivs och hur en berättelse struktureras. Vidare hänvisar de till etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren som definierar kultur i termer av kollektivt medvetande, dvs. system av betydelser och symboler samt de erfarenheter, kunskaper och värden som människor delar och förändrar i socialt handlande (Bjar & Liberg 2003: 159).
Under intervjun med Mats fick vi veta hur viktigt det är för honom att fånga barnens intresse i anslutning till läsningen. Han försöker också välja ut böcker som barnen kan relatera till samt böcker som är nivåanpassade. Vidare förklarade han att det är viktigt att man ständigt talar om vad det är man gör och att man pekar och visar tydligt. Bodil menar även ” att hennes val av skönlitteratur främst grundar sig efter barnens språkliga nivå och även efter det tema som de arbetar med för tillfället”. Detta anser vi vara grundläggande för de aktuella barnen men funderar även på om böcker från andra kulturer hade bidragit till ännu större intresse och nyfikenhet bland barnen. Hade barnen förstått ordens innebörd bättre och därmed känt sig tryggare i förståelsen om man hade läst böcker från andra
48
kulturer under samlingen? Lindö menar att sagostunder är kulturbärande dvs. de ger barnen en kulturell upplevelse som förmedlar moral och tradition (Lindö 2009:238). Under observationerna fick vi höra olika sorters samtal rörande moral och tradition men det var inte genom skönlitteraturen. Enligt Lpfö 98 ska medvetenheten om det egna kulturarvet och delaktigheten i andras kulturer bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in andras villkor och värderingar. Genom arbetet i förskolan ska varje barn få möjlighet att känna delaktighet i sin egen kultur och utveckla känsla och respekt för andra kulturer. Som vi tidigare har nämnt arbetar pedagogerna delvis med detta i samband med språket, där pedagogerna och barnen översätter från ett språk till ett annat.
Det som vi också uppmärksammade under samlingarna då barnen berättade om vad de hade gjort under helgen var att de pratade mycket kring dator, spel och film. Enligt Lindö har media inflytande i barnens liv och berättartraditionen verkar ha glömts bort. Lindö menar vidare att barnen sitter mer framför teven idag istället för att höra en god natt saga (Lindö 2009). Det som vi lade märke till under observationerna var att pedagogerna intresserade sig för barnens dator, Wii och Playstation, spel samt filmer. Det är inte lika ovanligt att populärkulturen och den virtuella världen diskuteras i ett klassrum. Pedagogerna har istället ökat sina kunskaper kring barnens intressen och använder sig utav det i verksamheten. Sagor som förr i tiden endast fanns i bokformat finns idag som spel och utifrån barnens berättelser kunde vi konstatera att de tycker det är intressantare. Hagtvet anser också att barn kommer i kontakt med språket flera timmar om dagen. Oftast sker detta informellt och utan att personer i barnens omgivning är medvetna om det (Hagtvet 2000:100).
Sammanfattning
Pedagogerna grundar främst sina val av skönlitteratur på barnens nyfikenhet, intresse och språknivå. Trots att majoriteten av barnen är tvåspråkiga förekommer mycket sällan litteratur från andra kulturer. Forskare anser att barnens kultur bör lyftas fram i verksamheten och att sång, lek och traditioner, men så sker alltså väldigt sällan..
Mats tar bl.a. upp vikten av att välja böcker som barnen kan relatera till där igenkänning är viktig för deras språkutveckling. Både Mats och Bodil resonerar kring att valet av skönlitteratur styrs av barnens nivå. Bodil menar även att valet styrs av det aktuella temat i
49
verksamheten. Vi kan alltså se spår av såväl ett elevorienterat som ett innehållsorienterat val av litteratur.
Slutdiskussion
Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka om och hur pedagoger arbetar för att stimulera barns språkutveckling på en mångkulturell förskoleklass. Vi ville även se om pedagogernas medvetenhet för skönlitteratur levandegörs i undervisningen för de tvåspråkiga barnen.
Vi har kommit fram till att pedagogerna arbetar språkutvecklande med en stor medvetenhet om att arbeta efter barnens nivå. Den slutsats som vi kan dra i samband med detta är att det finns både för och nackdelar med nivågruppering. Pedagogerna betonar vikten av att ta hänsyn till barnens nivå vid valet av skönlitteraturen. Fördelen med just högläsningen i detta fall är att man kan gruppera barnen i mindre grupper. De barn som har kommit längre i sin språkutveckling kan detta vara positivt då de kan få utmaningar och utvecklas tidigare. Nackdelen däremot med sådana grupperingar är att de kan bidra till att barnen möjligen kan känna utanförskap och att de barn som inte har kommit så långt i sin språkutveckling inte får någon ”draghjälp” av dem som kommit lite längre. För oss som blivande pedagoger är detta en stor utmaning som vi ska förhålla oss till. Ska man gruppera eller inte?
Vi uppmärksammade även att pedagogerna arbetar med ett vidgat textbegrepp. Vi fann att verksamheten inte bestod av ”fylleriuppgifter” eller det som Malmgren skulle kalla för en formaliserad undervisning (Malmgren 1996). Sång, rim och ramsor men framförallt högläsning var centralt under samlingarna. Högläsningen bearbetades genom varierade tillvägagångssätt och många gånger i samband med ett tematiskt arbete. Framförallt har vi kunnat konstatera att den största delen av verksamheten sker i en social praxis. Tillsammans hjälper barnen och pedagogerna varandra för att förstå och diskutera olika texter. Som tidigare nämnt kan det finnas barn som inte förstår. Ladberg (2000) lyfter modersmålets betydelse i den dagliga verksamheten. Vi har därför framförallt framhållit värdet av att två av pedagogerna har samma modersmål som några barn och även att de använder sig av engelskan med vissa barn.
50
Vi har även kunnat konstatera att pedagogernas medvetenhet om skönlitteraturen har stor betydelse för grupperna. Pedagogerna har många gånger nämnt att deras val av skönlitteratur grundar sig främst i att uppmärksamma barnens nivå och intresse och att även deras nyfikenhet många gånger har styrt valet. Detta har vi även sett spår av i verksamheten i samband med observationerna. Pedagogernas sätt att arbeta med skönlitteraturen visar att de har en medvetenhet om skönlitteraturens betydelse då de har valt enklare böcker några gånger för att alla barn ska kunna förstå och ta del av innehållet. Fastän majoriteten av barnen är tvåspråkiga har vi enbart sett spår av skönlitteratur av svenska författare. Vi har i vår analys påpekat att vi just i den här verksamheten ser en stor potential i böcker från andra kulturer och skrivna av andra författare. Barnens igenkänning kan bidra till en bredare förståelse för varandra. Det vidgar också förståelsen för andra kulturer, motverkar mobbning och, framför allt, ger barnen en trygghet. Här ser vi ännu en anledning till att integrera böcker i undervisningen av den typ vi just nämnde. Vi har i samband med de tidigare nämnda kurserna även funderat kring vad barnen har med sig sen tidigare, vilket land de kommer ifrån, vilka språk de talar osv. Här ser vi betydelsen av att som lärare ha en medvetenhet om att alla barn inte har böcker hemma, att hemförhållanden kan se olika ut och att en del barn möjligtvis aldrig har fått uppleva godnattsagor eller högläsning i hemmet.
Det har vidare inte varit lätt att dra slutsatser med utgångspunkt från våra två frågeställningar vilket ger oss anledning att reflektera kritiskt över vår studie och dess resultat. Problemet är främst att tidsperioden för vår undersökning var alltför kort. Resultatet hade möjligtvis sett annorlunda ut om vi hade följt klasserna under en längre tid, t ex en hel termin. I samband med våra observationer och intervjuer kan vi dra slutsatser utifrån våra frågeställningar. När man ska observera barnen då de berättar är det viktigt att de känner sig trygga och att berättandet känns så naturligt och vanligt som möjligt. Eftersom pedagogerna ett flertal gånger påpekat att språkutvecklingen främst sker under samlingarna kan vi dra den slutsatsen att berättandet inte ska upplevas som något konstruerat eller konstigt.
Pedagogerna arbetar språkutvecklande hela tiden vilket sker fortlöpande i alla former av sociala aktiviteter. Deras engagemang i att ta till sig vad barnen säger, att speciellt lyssna,
51
peka och berätta är nyckeln till den språkstimuleringen som de strävar efter. Alla barn oavsett ursprung ska få möjlighet till att bli sett, lyssnat till och uppmuntrat till att på sin egen nivå utveckla sitt språk.