Intervjuer med förskollärarna

Resultatet från förskollärarnas intervjuer tar avstamp i deras tankar kring vad fri lek är. Detta för att kunna ge förståelse för när förskollärarna anser att barnen leker fritt likväl som när undervisning kan flätas samman med leken. Gemensamt i alla intervjuer är att förskollärarna beskriver fri lek som aktiviteter där barnen själva skapar strukturer, regler och gränser utan vuxnas inblandning. Även fast vuxna kan finnas nära tillhands är de inte med och bestämmer vad som ska lekas eller vart den fria leken ska ta plats. Vid frågan om hur mycket fri lek barnen har på deras avdelning skiljer sig svaren från mycket, till ganska mycket och till sist någon stund varje dag. Flera av deltagarna beskriver att barnen ges möjlighet till fri lek både på förmiddagar och eftermiddagar men att det skiljer sig efter dagsschemat.

6.1.1 Lek som medel till spontan och planerad undervisning

I alla intervjuerna lyfter förskollärarna fram den spontana undervisningen i förskolan som betydelsefull, de menar på att tack vare den spontana undervisningen kan man närma sig barnen i deras tänkande och deras värld. Förskollärare 3 menar på att man utifrån de olika ämnen, utvecklingsområden samt projekten man arbetar med inom förskolan tänker och försöker hitta ingångar i vardagen för den spontana undervisningen:

Jag använder mig nog av alla situationer oavsett om det är lek eller en rutinsituation så använder jag den för då har jag redan en tanke med undervisningen ’här kan jag passa på att prata om det här’ eller ’vi kan prova det här’, ’vi kan testa det här’. För att jag tänker att barnen utvecklar någon form av förmåga i den här situationen om det finns en vuxen med som kan hjälpa dem och ställa de rätta frågorna. (Fö3)

Förskolläraren beskriver genom detta citat hur hen använder alla situationer den kan för att tillämpa undervisning till barnen. Vi tolkar det som att hen menar att leken och andra rutiner är ett medel för att kunna möjliggöra undervisning i verksamheten, då dessa situationer skapar möjligheter för den spontan undervisning att ta plats. Den spontana undervisningen går efter

barnens intresse och kan användas för att utveckla samt utmana barnen i den lek eller

tankegång de själva haft från början. Förskollärare 2 beskriver att när hen är med i barnens lek kan spontan undervisning ske genom att ge barnen nya infallsvinklar. Ett exempel

förskollärare 2 tar upp är i byggrummet, där pedagogerna kan bidra med idéer och

infallsvinklarna på hur och vart ett bygge kan ske, vilket kan utveckla barnens tankegångar. Vi reflekterar över att pedagogernas bidragande med förslag till infallsvinklar och idéer inte enbart är positivt eller något som möjliggör för barnen att uppleva saker som de själva inte tänkt på innan. Vi anser att det även kan begränsa barnens tänkande och fantasiförmåga då pedagogerna framför dessa och barnen inte tillåts undersöka eller upptäcka idéerna och tankar själva.

I intervjuerna framstår att förskollärarna tycker att den spontana undervisningen kan ta plats i flertal situationer där en förskollärare diskuterar, kommunicerar eller visar barnen något i vardagen:

Sen så är ju den spontana undervisning att klä på sig, hur gör man när man tvättar händerna, hur gör man när man tar ut papper från hållaren, hur sitter man vid bordet, hur gör man när man dukar ett bord, hur tilltalar man till varandra, det blir ju undervisning 24/7 hela tiden. Det är bara det att vi måste själva vara medvetna om att det här är undervisning. (Fö1)

Den spontana undervisningen kan med andra ord finnas i både stora och små situationer inom förskolan, så länge en förskollärare går in medvetet med en tanke eller plan om att det de gör eller kommer göra är undervisning. Vi reflekterar här över att det också måste finnas en hänsyn till barnen. Att utgå från barnens perspektiv och avgöra om detta är ett lämpligt moment att implementera undervisning eller om det är bättre att låta stunden vara och eventuellt låta barnet utforska, upptäcka och lära sig något nytt på egen hand.

Förskollärare 4 lyfter att den spontana undervisningen är speciellt viktigt under den rådande pandemi på avdelningen där hen arbetar med barn i ettårsåldern. Förskollärare 4 menar på att barnen inte haft chans att utvecklas tillsammans med andra, då de inte har haft samma

möjligheter att umgås eller leka med andra barn och vuxna. Vidare menar hen att detta har skapat begränsningar för barnen, vilket pedagogerna nu måste arbeta med genom både planerad och spontan undervisning.

I sina intervjuer berättar alla förskollärare att minst en gång om dagen förekommer planerad undervisning i deras verksamheter. De beskriver att under den planerade undervisningen bestämmer pedagogerna vad som ska göras och vart samt att de rikta aktiviteten mot ett eller

flera läroplansmål. Förskollärare 3 berättar att planerade aktiviteter blir mera genomtänkta när en funderar över aktivitetens betydelse för barnen. Genom att ställa didaktiska frågor kan reflektion ske om vad som är tanken med aktiviteten och vilka utvecklingsområden den bidrar med eller vad barnen har lärt sig eller kommer att lära sig.Inom förskolans verksamhet sker den planerade undervisningen utifrån projekt med olika ämnen och utvecklingsområden, men den planerade undervisningen tar även grund i barnens intressen, vilket Förskollärare 2 beskriver. Förskollärare 2 menar att om barnen är intresserade av myror kan pedagogerna uppmärksamma detta och använda det som underlag för sin undervisning. Exempelvis att arbeta med barnen om hur många ben myror har, vilken färg de är etc., vilket från början tagit grund i barnens intresse. Förskollärare 2 uttrycker att även rutinsituationer såsom samlingar och fruktstunder kan användas som en planerad undervisning. Genom dessa situationer kan erfarenheter likväl som egenskaper övas och läras hos barnen så som turtagning, språklärande eller hur barnen ska bete sig mot varandra.

Genomgående i alla intervjuerna menar förskollärarna på att lek och undervisning är nära sammankopplade. De menar på att det inte går att lära utan lek samt att barnen lär sig när de leker och har roligt, vilket gör leken till ett otroligt verktyg för undervisning och kan användas som ett medel till att utveckla likväl som vidga barnens tankegångar och erfarenheter.

Förskollärare 3 berättar att det barnen främst vill göra är att leka, vilket gör att för att fånga upp barnens intressen, blir det därför bästa sättet att undervisa genom leken.

För det här är en lek som några barn har kommit på själva, det här har dem valt, det här tycker vi är kul, det här vill vi ägna oss åt och då behöver ju inte jag komma och säga ”Nu ska vi komma och samlas här och sätta oss och titta på det här” ”Men vi leker ju!” då är det ju bättre att jag kommer till leken och utnyttjar den tänker jag i undervisningssyfte. (Fö3)

Förskollärare 3 menar på att pedagogerna kan använda barnens lek som ett medel till undervisning då det är bättre att närma sig barnens värld och föra in undervisningen i det barnen vill göra, istället för att avbryta deras lekar och göra aktiviteter de

möjligtvis inte upplever som lika kul.

Förskollärare 1 berättar hur de planerade undervisningsmoment kan leda till en fri lek utifrån de materialen som undervisningsmomentet utgår från eller utifrån den dokumentation som skapades. Genom att sedan göra materialet eller dokumentationen lättillgängligt för barnen skapas möjlighet för dem att prata om, diskutera eller använda materialet i lek. Med detta menar hen att den planerade undervisningen kan användas som en grund i den fria leken då

båda utgår från samma material. Hen förklarar även att det blir betydelsefullt att tillföra redskap i miljön och materialet utifrån det arbetet man valt att fokusera på:

För om vi inte har någonting som visar kroppen om vi nu pratar om att ha projekt om kroppen, då måste vi ju ha det på bordet, och då måste vi byta ut materialet vi erbjuder så att det stimulerar den typen av lek. Och pratar vi om fåglar så behöver vi behöver vi några fåglar att leka med, och sen byter vi ut alla böcker utifrån vad vi hålls med. (Fö1)

Detta tolkar vi görs för att barnen själva ska kunna influeras av arbetet i sina lekar och aktiviteter likväl som att pedagogerna ska kunna fånga upp situationer och använda dem för att kunna hjälpa barnen att erfara, utvecklas och utmanas.

6.1.2 Balans mellan undervisning och fri lek

Förskollärarna belyste i sina svar att det bör finnas en balans mellan undervisning och fri lek, de förklarade att det inte bara kan finnas fri lek på förskolan då det finns strukturer, rutiner och mål som förskolans verksamhet måste utgå från. Samtidigt får det heller inte vara för mycket av undervisningen eftersom det kan bli “skolifierat” vilket kan leda till att barnen kan tappa sin lust till att leka. Vidare förklarar förskollärare 3 att barnen måste ha en frihet av att skriva sin egen historia genom att leka sin lek.

Risken är ju att man gör skola av den fria leken och det är ju inte tanken utan de behöver själva också att få stöttas och blötas och fundera och lära av varandra och använda sin fantasi, sina förmågor, sin förkunskap för att kunna gå vidare tänker jag. (Fö3)

Förskollärarens kommentar visar att förskolläraren är medveten om att det finns risk till att förskolan kan förändras till att vara mer lik skolans verksamhet om det införs för mycket undervisning. Om barnen inte utforskar på egen hand, fantiserar eller leker fritt utifrån vad de själva vill, kan de inte utvecklas som individer, eftersom alla dessa faktorer utgår från våra personliga val.

Förskollärare 4 berättar att undervisningen inte får ta över, utan att det måste finnas en god balans mellan lek och undervisning samt att undervisning ska tillföras i former som är lustfyllda för barnen, och som vi tolkar det så är det genom leken som det lustfylld lärande sker. Förskollärare 4 förklarar vidare att barnen måste känna friheten för att kunna ta emot intryck, hen förklarar att många barn i de unga åldrarna inte klarar av undervisning som en fyrkantig form och därför är lek jätteviktigt för de ska känner lust och glädje för undervisning. Hen beskriver att undervisningen inte ska vara för svår eller ställa för höga krav på barnen, då dem då kan få intrycket av att undervisning är tråkigt.

Förskollärare 2 förklarar att om barnens lek fungerar bra, är det inte nödvändigt för den vuxna att träda in och störa leken bara för att föra in undervisning. Pedagogens närvaro kan påverka barnens pågående lek och det kan därför inte bli lika roligt när fröken kommer in.

Det kan också dock bli att leken svalnar liksom, det blir inte roligt längre för fröken kommer, så kan det vara om man kommer in, men då måste man reflektera varför man har valt att komma in i leken också. Leker barnen bra då får man vara låta det vara. (Fö2) Förskollärare 2 menar på att pedagoger behöver kunna känna av lekens stämning, om det verkligen behövs att hen kommer in i leken eller om barnen ska låtas leka vidare. Denna känsla skapar balans mellan lek och undervisning, då det inte blir för mycket av undervisning och ett störningsmoment av barnens fria lek undviks.