Metoddiskussion och reflektion

På grund av rådande pandemi var det svårt att hitta förskollärare och barn att ställa upp i studien. Tidsbrist och personalbrist i verksamheterna som blivit till följd av pandemin gjorde att två förskolor avtackade möjligheten att genomföra intervjuer med dem samt att några intervjuer ombokas till ett senare datum. Även antal förskollärare att intervjua behövde sänkas då möjligheten inte fanns att få ihop de antal som tillfrågats vid första kontakt. När

intervjuerna väl genomfördes var både intervjuare och förskollärare väl förberedda då

förskollärarna i god tid i förväg skickats frågorna som skulle ställas. Detta gav dem möjlighet att förbereda sig vilket underlättade för intervjuerna, men kan även ha gjort att svaren

deltagarna gav inte var sina egna utan allmänna reflektioner eller åsikter som kommit fram genom diskussioner med andra förskollärare. Intervjun som genomfördes via zoom blev tyvärr inte en del av resultatet då tekniska svårigheter gjorde det omöjligt att uttyda vad som sades i ljudinspelningen, vilket gjort att den intervjun föll bort. Trots att denna intervjun föll bort ansåg vi att vi fått ihop tillräckligt med data för att kunna analysera och hitta resultat i de övriga intervjuerna vi genomfört för att slutföra studie. Då det var första gången för oss båda att intervjua barn ansåg vi att det var en bra första erfarenhet, men lämnade oss också med mycket reflektioner och tankar. Första gången vi träffade barnen var under intervjutillfällena, vilket gjorde sig tydligt under några delar av intervjuerna då barnen inte kände oss. Under intervjun hade vi lagt märke till barnens kroppsspråk, det vi såg var att barnen satt lite stelt men vi märkte ändå att ingen av barnen, vad vi kunde avgöra, kände sig obekväma eller inte ville vara delaktiga i intervjun då de satt kvar och självmant ställde allmänna frågor till oss. Det märktes att barnen inte hade någon anknytning eller erfarenhet av vem vi var vilket kunde leda till korta svar från barnen och lite interaktion men även en viss nyfikenhet. För att barnen skulle känna sig bekväma under intervjuerna tillfrågades om de ville ha en pedagog

närvarande under intervjuerna, vilket gjorde att alla intervjuer genomfördes med en

närvarande pedagog. Vid reflektion upplever vi detta både positivt och negativt. Positivt då pedagogen hade anknytning till barnen och kände dem väl vilket gjorde att de kunde

underlätta för barnet i intervjun om de fastnade eller blev blyga. Men negativt då exempelvis under frågan om det tycker det är kul när pedagogerna är med och leker kunde barnen vända sig till närvarande pedagog för att avgöra vad de skulle svara. Under intervjuerna med barnen följde vi den strukturen på frågorna som skapats, men mycket mer stödfrågor tillkom spontant eftersom till följd av barnens svar i vissa moment. När barnen svarade på något, ville vi även visa att vi va engagerade i det som sades genom att kommentera eller föra vidare en liten diskussion om någon lek de pratade om, byggde vi även upp relationen mellan oss och lusten för barnen att prata mer. Inför intervjuerna hade vi lagt mycket tid på att producera bra frågor att ställa till barnen för att frågorna inte skulle bli ledande eller begränsa barnens genom att ge ut två alternativ för dem att svara på. Vi ville även använda oss av spontana frågor för att följa barnens påstående och tankar vidare, men en osäkerhet uppkom hos oss då vi aldrig tidigare genomfört intervjuer med barn. I efterhand upplevde vi att vissa spontana frågor kunde ha formulerats på ett annat sätt för att barnen lättare skulle kunnat besvara frågorna.

En kritisk synpunkt som uppkom medan vi utförde vår analysprocess var i barnens intervjuer. När vi frågade barnen om det var kul om fröken var med, reflekterade vi över om vem barnen

syftade på när det kom till rollen av att vara fröken. En barnskötare eller vikarie på förskolan kan anses som en fröken, någon som är vuxen och någon barnen lyssnar på, men med vårt syfte att få fram svar som handlade om förskollärarens involvering i barnens lek, kan det bli ett missförstånd och därav få felaktiga svar. Något som vi även reflekterade över var miljön vi utförde hälften av intervjuerna i. Både intervjuer med barn och förskollärare utfördes i ett litet avsmalnat kontor med mycket papper, datorer och kontorsmaterial eftersom vi inte skulle bli störda av andra barn eller personal på förskolan. Även om förskollärarna var trygga och vana med miljön, så reflekterade vi över hur det påverkade barnen. Planen var att sitta med barnen på en avdelning i förskolan med en miljö de kände igen, med leksaker och öppen yta för att låta de känna sig trygga, men barnen på avdelningen hade då inomhuslek vilket var orsaken till varför vi fick sitta inne på kontoret. Kontoret får barnen vanligtvis inte gå in i vilket är nytt och okänt för dem vilket kan vara en viss otrygghet när dem sitter där med oss som de inte känner. Överlag kändes intervjuerna med barnen som en bra första erfarenhet och vi kände oss nöjda med både intervjuerna med förskollärarna och barnen.