Resultatdiskussion

7.1.1 Förskollärarnas arbetssätt

Likt Tullgren (2004) anser de intervjuade förskollärarna i vår studie att leken är ett otroligt verktyg då leken är en del av barnens livsvärld och något de tycker är roligt och lustfyllt, genom att då medverka inom leken och visa engagemang samt intresse ges en glimt av deras värld. I enlighet med Tullgren (2004) anser förskollärarna i studien att pedagogernas medverkan kan användas till att utveckla lekarna och barnens lärande. Detta visar och ger svar till vår fundering om leken är ett medel för att enkelt kunna förmedla undervisning till barnen i förskolan. Men samtidigt är inte alla lekaktiviteter lämpade för vuxnas deltagande eller ett

undervisningsinnehåll. Tullgren (2004) lyfter att olika lekar är mer eller mindre användbara som medel för att bidra till barnens lärande och utveckling. Barnen måste också tillåtas att själva lära, utforskar, fantiserar eller leka fritt utifrån vad de vill för att på egen hand kunna utvecklas som individer. Detta då leken tillåter barn att förstå sin omvärld samt lära och skapa kunskaper (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2008). Precis som förskollärarna i studien lyfter, tycker även vi att det därför måste skapas en balans mellan undervisning och lek i förskolan. En balans där planerad och spontan undervisning används för de strukturer, rutiner och mål som verksamhet måste utgå från samtidigt som den fria leken ostört från pedagoger och undervisning måste få ta plats i förskolan. Vi anser att det är denna balans som gör att leka för lekens skull inte hotas av de undervisningsmoment som sker i förskolans praktik, vilket var en av funderingarna vi lyfte i studiens inledning. En annan av problemformuleringarna vi lyfte i inledningen var hur barns fria lek påverkas och om barnens lust till att leka minskar till följd av undervisning. Utifrån vår insamlade data drar vi slutsatsen att undervisning inte minskar barnens lust till lek, utan lusten till att leka finns alltid kvar hos barnen. Det är däremot förskollärarnas roll att se till att lusten för att leka inte avtar till följd av undervisning, vilket vi återigen anser möjligt genom att skapa en balans och fingertoppskänsla för när, om och varför undervisning kan föras in i barnens lekar.

I intervjuerna anser vi att ett tydligt mönster av inbäddad undervisning visar sig i förskollärarnas beskrivningar av den spontana undervisningen. Förskollärarna i studien lyfter hur de använder vardagssituation och rutiner för att utveckla, utmana samt ge barnen nya synvinklar och idéer. Den inbäddade undervisningen görs genom att medvetet använda situationer i ett undervisande syfte där förskollärarna diskuterar, kommunicerar och visar barnen ett lärandeobjekt genom vardagsrutiner. Exempelvis genom att visa hur barnens ska tvätta händerna, klä på sig eller vara en bra kompis i hallen, samlingar och i den fria leken. Denna bredd på vad inbäddad

undervisning kan vara anser vi ger svar till våra funderingar kring om det är nödvändigt att tillföra undervisning till unga barn. Genom att resultatet påvisar att undervisning kan ske i både stora och små situationer såsom att visa barnen hur man tvättar händerna, anser vi att en helt ny förståelse för vad undervisning i förskolan kan vara och kan därför gynna både stora och små barn. Förskollärarna betonar dock att en medvetenhet behöver finnas, det vill säga att pedagogen är medveten om sina handlingar och vad det tillför till barnen för att det ska kunna kallas för undervisning. Detta anser vi ligger i likhet med framförallt Dalgren (2017) beskrivning av den inbäddade undervisningen som användning av aktiviteter och rutiner för att rikta barnens uppmärksamhet mot potentiella lärandemål. I en av intervjuerna lyfter en förskollärare att om arbetet utförs efter ett specifikt tema eller ett bestämt projekt så kan pedagogerna göra utbyten av miljö och material utifrån det bestämda temat. Vi gör tolkningen att detta är ett sätt man kan använda för att bädda in undervisning i förskolans vardag. Miljön i förskolan blir även en grundläggande bas för barnen att starta lekar och genom att ändra material och miljö efter temat eller projektet märker inte barnen att undervisning tillförs genom material då pedagogerna inte är aktiva aktörer. Detta möjliggör att det aktuella arbetet influerar den spontana undervisningen men också barnens lekaktiviteter, vilket ges svar till studiens första frågeställning om hur lek kan användas som medel till undervisning.

Utifrån beskrivningarna av lekresponsiv undervisning som tidigare nämnts, kan man reflektera över på de svaren förskollärarna i våra intervjuer gav och om de berör lekresponsiv

undervisning. Pramling och Wallerstedt (2019) beskriver att lekresponsiv undervisning sker i lekaktiviteter där pedagoger och barn är ömsesidigt engagerade likväl som konstituerar leken, vilket gör att undervisning skapas i hur leken utvecklar sig. Då förskollärarna återigen inte använder sig av begreppet lekresponsiv undervisning och svaren i intervjuerna inte ger

tillräckligt mycket grund till att avgör om denna metod används, är det svårt att avgöra och leder till att vi endast drar slutsatserna att förskollärarna i denna studien använder sig utav inbäddad undervisning.

Förskollärarna beskriver i sina intervjuer olika sätt de deltar i barnens lekar. De beskriver allt från att bli bjuden på fika och mat i barnens restauranger, underlätta språkmässigt genom att sätta ord på saker och handlingar, till att vara med och bygga i konstruktionslekar och ha aktiva roller i lekar med objekt. De intervjuade förskollärarnas beskrivning av funktionerna de har i barnens lekar kan kopplas till de sex rollerna Devi, Fleer och Li (2020) kategoriserade att pedagogerna tar för att stödja barns lärande i leken. Alla sex rollerna som kategoriseras syftade till att

möjliggöra för pedagogerna att ställa frågor till barnen, ge återkoppling, utmana deras tänkande samt guida deras lärande, vilket även lyfts i intervjuerna på skilda sätt. Dessa roller pedagoger intar anser vi möjliggör för pedagoger att närma sig barnens lek och tillföra lärande eller undervisande delar genom att utmana, utveckla och tillföra olika moment i lekaktiviteterna. I intervjuerna framkommer att både spontan och planerad undervisning ska utgå från barnens intressen, tankar och handlingar. Vi anser att detta ger svar till våra funderingar kring om undervisning och pedagogernas styrning minskar barnens fantasi förmågor och kreativitet. Utifrån resultatet så framgår det att både den spontan och planerad undervisning faktiskt kan ligga till grund för fortsatta kreativa och fantasifulla lekar hos barnen. Barnen kan alltså ta åt sig och lära sig det som är styrt av pedagogen och sedan använda sig av den nya kunskapen samt de material tillförda av pedagogen i den fria leken, vilket kan höja barnens kreativitet. Vi tycker därför det är betydelsefullt för pedagoger att ta barnens perspektiv i beaktning under dessa tillfällen, då vi vet genom den tidigare forskningen de ofördelaktiga följderna av vuxnas deltagande och undervisning i lek. Genom att då utgå från barnens perspektiv kan det kanske förhindras att leken förloras till följd av ett fokus mot lärande innehåll (Björklund och Palmér, 2019 & Devi, Fleer och Li, 2020) eller att pedagogerna influerar sina tankar och åsikter till följd av barnens egna tankegångar och lek (Glenn, Knight, Holt & Spence, 2012). Vi anser att det mellan raderna kan utläsas i förskollärarnas intervjuer att ett barn perspektiv behövs intas då de betonar vikten av att en fingertoppskänsla skapas för att kunna avgöra om situationen är lämplig att applicera ett undervisningsinnehåll, det vill säga om det behövs att använda leken som ett medel för undervisning eller om man ska låta leken flyta på utan pedagogens inblandning.

7.1.2 Barnens perspektiv

Barnen som deltog i studien lyfter i sina intervjuer olika lekar och material de brukar leka med, både inne på förskolan samt utomhus på gården. De tar upp lekar med objekt,

rörelselekar, låtsaslekar såsom hemlig agent och restaurang men även rollekar, regellekar där jagalekar och kurragömma nämns och till sist olika slags konstruktionslekar vilket vi kopplar till vår andra frågeställning “Hur upplever barn lek i förskolan?”. Genom barnens svar kan

likheter dras till Glenn, Knight, Holt och Spence (2012) slutsatser om att barn har en

obegränsad syn över vad lek kan vara då barnen i varje individuell intervju anger olika slags lekar de tycker om samt skilda åsikter för vad de inte tycker om. Genom detta lyfts en mängd aktiviteter barnen anser är lek, vilket ger oss en bred bild på hur dessa barnen upplever lek i förskolan som kopplas till den andra frågeställning. I intervjuerna avläses att barnen anser att pedagogerna inte är så delaktiga inom deras lekar utan istället observerade eller lekte med de yngre barnen. Ett av barnen menade på att pedagogerna inte alls är delaktiga i deras lekar. Barnens tankar om pedagogernas delaktighet kan förklaras med Glenn, Knight, Holt och Spence (2012) tankar om att ett kriterium för att barn ska kunna leka med någon annan är att de leker samma sak mot samma mål, men även Corsaro (2003) som anser att vuxna stör, avbryter och sätter gränser inom barnens lek. Vilket gör som vi tidigare nämnt att barnen kanske inte anser att de pedagogerna tillför är lek. Det framkommer av barnen i intervjuerna att pedagogerna är mest delaktiga i lekar som tar plats i förskolans köksvrå eller restaurang samt vid legobyggen och spel, men även att det är dessa lekar barnen bjuder in pedagogerna att ha aktiva roller i. Då intervjuerna endast genomfördes med sex stycken barn kan inga slutsatser dras att alla barn inom förskolan känner på detta sätt, då i enlighet med Theobald et al. (2015) upplever barn leken på olika sätt och upplever olika saker som roliga och lustfyllda. De slutsatser som kan dras är att barn ibland uppskattar och tycker det är kul när pedagogerna är delaktiga i lek men även värdesätter lekar de kan leka själva eller tillsammans med sina kompisar. Slutsatsen som även kan dras är att barnen upplever lek olika där vissa barn upplever vissa lekar roligare än andra samt att barnen även leker med olika material och objekt, vilket i sin helhet ger svar till den andra frågeställning om hur barn upplever lek i förskolan.