Intervjuer

I detta avsnitt presenteras resultatet från de sex intervjuer vi gjort. Utifrån analysen har vi hittat sju olika teman: skolans klimat, elevernas måluppfyllelse, vad krävs för ökad måluppfyllelse, betydelsen av skolans angreppssätt för ökad måluppfyllelse,

undervisningen, individualisering och motivation.

Skolans klimat

Överlag är lärarna överens om att ett öppet klimat råder i arbetslagen. Man kan ha olika åsikter, men det går att diskutera och det går att komma överens. En lärare har en något avvikande uppfattning och menar att det kan vara lite fult att erkänna att man inte fixar det och att man ska vara duktig och klara sig själv. ”Det sitter lite i läraryrkets ryggrad på något sätt.” Arbetslagen består av grupper om ca 10 pedagoger vilket gör det lätt att ta upp saker, enligt en av de intervjuade. Det är en lugn skola för att vara en hög- stadieskola, säger en annan lärare även om det alltid finns elever som går utanför normerna och ställer till det mer eller mindre. Läraren fortsätter med att säga att det finns en närhet mellan lärare och elever:

42

… det är ingen sådan där institution där lärarna kommer ut ur en hiss och tar sin lektion och tar sedan hissen upp och försvinner. Utan här är så pass litet och vi är två arbetslag och många jobbar med alla eleverna på ett eller annat sätt /…/ så att alla lärare känner, har en relation till i princip alla elever.

Elevernas måluppfyllelse

Alla intervjuade lärare är väl medvetna om att elevernas måluppfyllelse är låg. Tre av lärarna menar att måluppfyllelsen för eleverna varierar kraftigt mellan årskurserna. Variationerna förklaras olika. Elevernas attityd och hemförhållanden är en tolkning. En annan förklaring är att procentsatsen räknas på få elever. Om två eller tre elever faller ur, exempelvis p.g.a. språksvårigheter, får det stort genomslag procentuellt sett.

Och man kan väl tycka då ibland så handlar det om att de måste förstå, ja kunna, problemlösning där du måste kunna uttrycka dig och sådär, och där kommer språket in som en begränsande faktor. Det känns ju lite orättvist om man nu sitter och kanske har några stycken i en klass, så får det väldigt stort genomslag på statistiken.

En av lärarna vill egentligen inte spekulera, men menar att det är konstigt att det kan variera så från klass till klass och uttrycker försiktigt att det kanske beror på vilken lärare klassen haft i de tidigare åren.

Det fanns en sexa som kunde sitta och prata om area och omkrets och som redan kunde grunderna. Om man då jämför med sjuorna så hade de nästan inte en susning och det tyckte jag var underligt. Att man träffar elever som är ett år yngre och de är så pass duktiga och det sträcker sig över hela klassen. Även de elever som är lite svagare i ämnet är ändå längre fram än de som är ett år äldre.

Måluppfyllelsen skiljer sig åt mellan F-5 och 6-9. På frågan om varför lärarna tror att det är så, menar alla att de tror att pedagogerna i de lägre åren inte fokuserar på målen i samma utsträckning som man gör i 6-9.

Det är att man kanske jobbar med andra saker än vad nationella proven säger.

Måluppfyllelsen där är ju bland annat vad som står i målen men också är nationella prov vägledande /…/ då tror jag att man kanske jobbar med andra saker än vad skolverket har

43

tänkt sig. Det de testar av i nationella prov är en annan typ av uppgifter som eleverna inte känner till och är vana vid att arbeta med.

En av lärarna pratar om vikten av den röda tråden och att det är viktigt att se målen ur ett F-9 perspektiv och dela upp dem i delmål så att det inte blir alltför många ouppnådda mål i slutet. Läraren refererar till en ämneskonferens där pedagoger från F-9 fanns representerade. Bl.a. diskuterades de nationella proven för skolår tre.

Då de nationella proven för skolår tre infördes blev man förvånad över att man skulle kunna så mycket när man gick i trean. Vi kände väl att det var det som sedan visade sig i högre år, att man inte hade hunnit med så mycket som man borde och att det då blir så mycket arbete när man kommer upp på högstadiet.

En annan förklaring som ges är att lärarna i 6-9 är mer vana vid att sätta betyg och har därför varit mer fokuserade kring arbetssättet att få elever godkända. De har en press på sig eftersom det är slutbetygen i nian som syns utåt och den pressen har man inte i de yngre klasserna. Arbetsklimatet för lärarna för F-5, tas upp av en av lärarna, som menar att det finns fler arbetsuppgifter för lärarna i de yngre årskurserna. Bl.a. arbetar lärarna på fritidshemmet på eftermiddagarna, vilket minskar tiden för planering och efterarbete och torde gå ut över kvaliteten på undervisningen. En annan lärare menar att målen generellt är flummiga och att man måste bli tydligare.

Vad krävs för ökad måluppfyllelse?

På frågan om vad lärarna själva kan göra för att nå ökad måluppfyllelse menar flera att det är viktigt att eleverna förstår vad de ska använda matematiken till och att försöka skapa helheter för eleverna.

… lärare borde plocka in mer material utifrån, att man är med i projekt som man kopplar ihop med något större än något bara innanför väggarna. Jag tror att eleverna inte riktigt ser syftet med något de bara sitter och gör här. De går ut och ser inte riktigt vad de ska ha det till. /…/ …att få in omvärlden. Jag tror vi missar mycket där. /…/ De sitter och tragglar någonting som de inte riktigt vet varför de ska göra utan det är för att de ska få betyg.

44

En av lärarna pratar om att undervisningen kunde vara mer varierad. Man borde titta på hur stor del av undervisningen som styrs av läroboken och hur mycket eleverna räknar själva i förhållande till andra metoder. Läraren säger också att det är viktigt att titta på vilka krav som ställs på eleven. Kravet på t.ex. den muntliga färdigheten är stor och som lärare borde man titta över så att ens undervisning speglar detta. Att förmedla en positiv attityd till ämnet är en annan sak som nämns.

… jag har mött många äldre som skulle börja plugga matte och de sa att det var pest och pina för de har aldrig förstått någonting av matten. /…/ Nu har jag mött deras barn och då har de haft med sig denna synen hemifrån också. Det här med att matte inte är kul och så, för det är någonting man misslyckas med. Den trenden tror jag är väldigt viktig för en lärare att bryta. Att få in ett positivt tänkande kring det och verkligen uppmuntra framstegen som kommer så att de inte har med sig någonting, att jag inte kan, utan förstärka allt de verkligen kan. För det är ändå eleven själv som till sist ska ta till sig detta och har de en negativ syn så är det liksom en barriär redan från början.

För att nå ökad måluppfyllelse genom arbetslagen menar lärarna att det är viktigt att få fortbildning i ämnet. Ämnesträffar där man diskuterar och delar med sig av olika erfarenheter menar också lärarna är angelägna. En av lärarna nämner i detta sammanhang att det är bra att lärarna har olika kompetenser, t.ex. att en är gymnasielärare och en har kompetens för mellanstadiet, för att dra lärdomar av varandra.

Lärarna menar att det är väsentligt att ha ledningen med sig, att den skapar tid,

engagerar personalen i utvecklingsinsatserna och tillsätter resurser. Det är även viktigt att ledningen är insatt i forskning, vet vad som är gynnsam matematikutveckling, tar ställning och påtalar i vilken riktning man vill att det ska gå.

Tycker man att det är okey att varje lärare kör i sitt lilla klassrum och kör med boken. Tycker man att det okey att man i de lägre årskurserna undervisar i alla ämnen utan egen behörighet och det är att föredra eller tycker man att man ska vara behörig

matematiklärare när man undervisar i ettan och uppåt. /…/ Att man organiserar så att det blir tid och att man även i de yngre åren har och prioriterar ämnesdiskussioner,

ämnesträffar och gemensam planering. Och även då att kunna utnyttja kompetens inifrån och utifrån. För man har ofta mycket kompetens på sina skolor…

45

Alla lärare menar att det största hindret mot att uppnå ökad måluppfyllelse är tiden. Att hitta tider där man kan sitta ner och träffas. Framför allt är det svårt att hitta tid då personal från förskolan till årskurs 9 kan träffas. Som lärare slits man mellan olika uppdrag och oftast tar vardagen över och man har inte tid att reflektera över det man gör.

Vi har ju bara hundra procent tid, det finns inte mer. Och den tiden måste tas någonstans ifrån och det görs ju från kreativiteten och från lusten att göra något lustfyllt. Då är det lätt att man tar till, och det tror jag är generellt i matematiken, att man tar till boken. Helt enkelt att man lutar sig tillbaka på det som man har och då är vi inne i ett ekorrhjul som inte är så bra.

Betydelsen av skolans angreppssätt mot ökad måluppfyllelse

Gällande planen för ökad måluppfyllelse i matematik som specialpedagogen ledde menar lärarna att det mest betydelsefulla var att sitta i ämnesgrupper om F-9. Det har skapat en större förståelse för hela vägen från förskolan upp till årskurs 9. Lärarna säger också att det var intressant att ta del av de nationella proven i årskurs 3 för att se

progressionen mot årskurs 9 och veta vad de kan förvänta sig av de elever de tar emot. En av lärarna menar att utvecklingsinsatsen, som bedrevs under två år, blev alltför utdragen och att man glömde bort vad det skulle handla om från gång till gång.

Diskussionerna om betyg och bedömning som gjorts i hela kommunen återkommer lärarna till vid flertalet tillfällen. Lärarna menar att det lett till en samsyn kring

bedömning och att målen i kursplanerna hamnat än mer i fokus. På de nationella proven där olika svarsalternativ ska tolkas försöker lärarna alltid att vara flera som sambedömer och på de muntliga delarna av proven är lärarna alltid två som bedömer. Samtidigt som olika svarsalternativ kan diskuteras menar lärarna att diskussionerna är väldigt

utvecklande och gör att de blir mer samspelta i att bedöma betygsnivåerna.

Ämnesdiskussioner har lärarna ca en gång i månaden. De ses i och för sig som betydelsefulla, men flertalet lärare menar att tiden ofta går åt till rent praktiska saker som t.ex. vem som ska genomföra de muntliga nationella proven, vilket material som man ska ha etc. istället för att pedagogiska diskussioner förs.

46

Att det finns två lärare i varje klass ses som betydelsefullt. Både att det möjliggör en pedagogisk diskussion lärarna emellan och att det gör att lärarna kan bli mer flexibla och t.ex. göra mindre grupper.

Utbildningen i att motivera eleverna upplevs som positiv av lärarna och har lyft samarbetet i arbetslagen. En av lärarna menar att hon saknat dessa gruppdiskussioner i en reflekterande miljö. Lärarna menar att man i och med diskussionerna får en

gemensam utgångspunkt. Bl.a. har utbildningen handlat om att se möjligheter och att prata om det man kan påverka.

Om man sitter med en elev på ett utvecklingssamtal, det intressanta är inte att /…/ du har inte godkänt i det och det ämnet, utan det intressanta är vad vi ska göra åt det här i stället. Alltså att man vänder det till det positiva istället och fokuserar på det.

Responsen från matteföräldramötet har varit god enligt en av lärarna och läraren skulle önska att tiden räckt till flera.

Undervisningen

Lektionerna börjar oftast med någon form av genomgång. Det kan vara ett nytt avsnitt, repetition eller någon fråga eleverna har. En åsikt är att ju yngre eleverna är desto större behov har de av en gemensam genomgång, eftersom eleverna inte kan ta in så stor bit åt gången. Lektionerna fortsätter oftast med att eleverna räknar enskilt i sina matematik- böcker och ibland förekommer gruppuppgifter. Två av lärarna har bestämt sig för att arbeta praktiskt en lektion i veckan. Eleverna har bl.a. fått baka muffins, kontrollera jämförpriser i affärerna och gjort geometriska figurer utomhus. Avslutningarna av lektionerna kan ske på olika sätt. En av de intervjuade menar att hon oftast avslutar med att eleverna plockar ihop sina saker och att alla sitter på sin plats. En annan av lärarna berättar att hon har en intention att avsluta lektionen med en sammanfattning av matematikinnehållet.

Lärarna menar att läromedlen var mer styrande förr, men att man nu har tonat ner betydelsen och när man använder böcker är det ett medvetet val. Det är viktigt med ett grundmaterial som fungerar.

47

Jag tycker det är bra att ha ett läromedel, men det behöver inte vara ett. Därför det är ändå så i matte att det är en viss mängd färdighetsträning och det finns ingen anledning för mig att sitta och knåpa ihop uppgifter som någon annan har gjort och som jag bara kan ta och använda. Men däremot så tycker jag att man verkligen ska titta efter vad det är man använder i läroboken och att man verkligen sovrar.

Såväl mål att uppnå som mål att sträva mot är alltid involverade vid lektionsplanering- en. I diskussionerna om hur elevernas ska bedömas och dokumenteras har skolan utgått från skolverkets analysschema och brutit ner dessa till konkreta mål i vad eleverna ska kunna i årskurserna 3, 5, 8 och 9. Momenten är förtydligade med olika typexempel. Detta står för den lokala planeringen när lärarna tittar på uppnåendemålen. Utöver detta tittar man även på strävansmålen.

… när vi ska börja på något nytt område i matten så förbereder jag tillsammans med en annan lärare och då tar vi upp och präntar ner på papper de målen vi tycker ska gälla för denna del. Där tittar man även på strävansmålen från första början. Det och det ska vi nå. Men vi tittar ju även på uppnåendemålen oavsett om vi ska ha en sexa. Jag menar, uppnåendemålen kommer ju först långt senare, men strävansmål ska ju genomsyra hela tänkandet på något vis.

Individualisering

Individualisering innebär, för lärarna, att varje elev ska få mötas på den nivå de står på. Eleverna arbetar inom samma område, men med olika svårighetsgrad på uppgifterna.

Individualisering för mig är att man jobbar inom samma område. /…/ …man ska kunna vara med utefter de förutsättningar man har och att man kan befinna sig rent

kunskapsmässigt på olika nivåer. Att man ska få lov att starta och jobba på den nivån där man befinner sig. /…/ Om vi är en grupp så kan vi jobba med helt olika antal uppgifter, men vi kanske jobbar med omkrets och area allihop, men på olika djup.

Lärarna menar att det är svårt att individualisera till en hel klass. Ett sätt att hantera elevernas olika kunskapsnivåer är att ha en grundkurs och sedan göra den lättare eller svårare. I t.ex. matematikboken som skolan använder finns två spår med olika svårig- hetsgrad. Lärarna använder ibland också flera olika läromedel för att ge eleverna material på rätt nivå.

48

Det finns olika sätt att bemöta elever i matematiksvårigheter. I ett första steg gäller det att upptäcka eleverna. En del elever försöker dölja sina problem och samtalet anses av några av lärarna som mycket viktigt för att klarlägga elevens kunskapsnivå. Här ser lärarna att det är en fördel att vara två pedagoger i samma klassrum vilket möjliggör att mer tid kan läggas på att samtala med en elev. Att lärarna har eleverna i fyra år, från årskurs 6 till 9 gör också att lärarna känner sina elever och deras kunskapsnivåer. Ett annat sätt att kartlägga är att använda diagnoser under tiden man jobbar med ett visst avsnitt för att stämma av hur det går. En intervjuad berättar att de på skolan brukar ha diagnoserna några veckor efter avslutat moment för att mäta bestående kunskaper. Nationella proven används också som avstämning. Skolan provar även att bedöma elevernas kunskapsnivå i ett matematikutvecklingsschema (MUS) för alla elever. I den individuella utvecklingsplanen (IUP) sammanställs elevens kunskapsresultat.

Då läraren upptäcker en elev med problem konsulteras i första hand den andra läraren i klassen som också får göra en bedömning. Inom klassens ram försöker man anpassa materialet. Om lärarna anser att det handlar om svårare former av matematiksvårigheter kopplas specialpedagogen in. Specialpedagogen kan hjälpa läraren med diagnosmaterial i klassrummet men också kartlägga eleven enskilt med hjälp av olika testmaterial. Eleven kan då få enskild planering i ett annat material eller i den vanliga matteboken genom att en del sållas bort. Specialpedagogen undervisar även enskilda elever och elever i små grupper. Beroende på elevernas behov kan det vara så att eleverna har all sin undervisning förlagd hos specialpedagogen eller endast enskilda lektionstimmar. Två lärare i varje klass möjliggör även att den ena läraren tar ut enskilda elever eller grupper och tränar dem extra. För elever som riskerar att inte nå målen används ett analysschema skolan gjort med utgångspunkt i skolverkets förlaga, där varje moment eleven klarar prickas av. Här förs även anteckningar om vilka moment eleven behöver öva vidare på samt även i vissa fall vilken metod eleven använder inom momenten. Elever i matematiksvårigheter kan även få använda hjälpmedel som dator, miniräknare och uppskrivna tabeller (t.ex. multiplikationstabellen). Eleverna får också hjälp med att träna strategier som t.ex. att rita och skriva upp talen så att det blir tydligt.

Elever som är i behov av extra utmaningar i matematik kunde hanteras bättre enligt lärarna. Resurserna används företrädelsevis åt elever i svårigheter. I lärarnas samlade kompetens återfinns en gymnasielärare och det förekommer att elever får räkna

49

gymnasiets A-kurs i matematik. För något år sedan fanns, inom ramen för elevens val, ett valbart ämne där eleverna fick läsa gymnasiets A-kurs i matematik. Responsen från eleverna var mycket god och en fjärdedel av eleverna valde matematikkursen framför att ha t.ex. mer musik eller idrott.

… vi glömmer bort de som lyckats. Alltså vi kan ge dem material att stimulera sig själva, men de får oftast ingen pedagogisk stimulans. Vi tar inte in dem i smågrupper och sätter oss att nu vill ni fördjupa er i detta. Vi hade en litet projekt i fjol där vi hade dem i nian som ville jobba med matematik A. Där var en liten grupp som fick jobba med det, men det är inte så ofta.

Motivation

Enligt en lärare är elever i svårigheter inte lätta att motivera. Som lärare gäller det att hitta vägar för att de ska tycka det är roligt att arbeta med matte. Styrdokumentens mål tas ofta upp på lektionerna så att eleverna ska vara medvetna om vad de ska kunna i det aktuella avsnittet. Lärarna skriver upp målen inför varje nytt ämnesområde på en lapp till eleverna som de sedan klistrar in i sin loggbok så att även föräldrarna kan se målen hemma. En av lärarna menar att det är lite tveksamt om det lett till att elevernas motivation ökat.

Det är väl både och. Vissa bara tuggar på och är vana vid att bara jag lyssnar på läraren, så ja, köper det bara rakt av. För andra kan det nog vara så ändå att de har lite bättre koll på vad de ska kunna. Kanske, framför allt, tycker jag, de duktigare eleverna. Jamen de här bitarna kan jag ju redan och så. /…/ Tyvärr skulle det väl vara de svaga eleverna som skulle tjäna mest på det här, men jag vet inte riktigt alltid om det gett det resultatet. Till viss del har det gjort det.

Elever var lättare att motivera till att göra färdighetsträning förr, är en åsikt som

kommer fram. Nu ska eleverna tycka att det är kul hela tiden och så fort det tar emot det