Samtal
Ett större antal samtal genomfördes inledningsvis för att skaffa en ordentlig kunskap och överblick över hela organisationens verksamhet. I dessa samtal hade jag en frågemall som grund för samtalet med frågor om den aktuella verksamhetens art, mål och omfång. Dessa samtal var i övrigt ganska informella där den eller de som var engagerade i verksamheten pratade relativt fritt. Samtalen varade mellan femton minuter och en halvtimme och var oftast helt spontana och utan tidigare överenskommelse. Jag förde dock stödanteckningar som sedan kompletterades direkt efter samtalet. Kunskapen från dessa samtal användes för att välja ut vilket område som fördjupningen skulle ske inom.
Intervjuer
Jag valde att alternera mellan grupp- och individintervjuer då båda har sina för- och nackdelar. I gruppintervjuer förskjuts maktbalansen i intervjusituationen till de intervjuades fördel, jämfört med individintervjun.
Intervjuerna är av den öppna typen. Informanterna ombeddes att berätta om: 1. sina livsförhållanden, 2. delaktighet i planering och beslut i frågor som rör biståndsverksamheten samt om 3. biståndets effekt. Istället för färdigformulerade frågor har de tre områdena ovan utgjort frågeområden som jag som intervjuare har försökt se till att de blir täckta utifrån några underkategorier. Sidas punkter ovan har varit inspirationskälla för de valda frågeområdena och dessas underfrågor, liksom informanternas upplevelse av möjlighet till påverkan av biståndets utformning.
Då jag i de flesta intervjuerna varit tvungen att använda tolk är risken för feltolkningar ganska stor då såväl intervjuarens som informantens utsagor måste tolkas och översättas av en tredje person. Tolken blir ett filter som, i bästa fall oavsiktligt, väger in sina egna erfarenheter när han eller hon framför det tolkade budskapet. Nyanser och i värsta fall hela innebörder kan också förloras eller förfelas beroende på tolkens språkkunskaper, men också beroende på språken som
sådana. Det är inte alltid som det finns ord på de olika språken som exakt motsvarar varandra. Tolkens språkkunskaper har i detta fall också varit på en sådan nivå att det är svårt att veta om mina frågor har förståtts och översatts rätt samtidigt som informantens svar har ”kantats till” genom ett begränsat ordförråd. Härigenom blir det svårare att veta om rätt slutsatser verkligen dragits och det är lätt att misstänka att viktiga nyanser kan ha gått förlorade.
Intervjuerna har spelats in på band för att sedan transkriberas till text. Texterna har analyserats i programmet OpenCode.63 Programmet hjälper till att på ett smidigt sätt etikettera rader och stycken i intervjuerna som det sedan går att söka på för att underlätta en analys ur flera olika synvinklar. Analysen har skett genom att olika nyckelkategorier plockats fram utifrån det som sägs i intervjuerna. På så sätt har de viktigaste essenserna plockats fram ur intervjuerna samtidigt som det enkelt gått att sammanställa intervjuavsnitt som berör det perspektiv som för tillfället analyserats. Perspektiven har, efter att informanternas egna val av perspektiv givits utrymme, varit relaterade till de olika underkategorierna i frågeområdena vid intervjutillfället.
Gruppintervjuer
Det viktigaste skälet för mig att välja gruppintervjuer var att jag ville att informanterna skulle komma fram till mer allmängiltiga slutsatser genom den argumentsprövning som diskussionen i en gruppintervju för med sig. Det är ett sätt att få med sig fler människors upplevelser in i studien samtidigt som de lämnade svaren kan antas vara mer genomtänkta och allmängiltiga. I dessa fall känner dessutom informanterna varandra mycket väl då det är delar ut deras vanliga gruppkonstellationer som intervjuats. Deltagarna kan därför förväntas känna sig trygga i intervjusituationen.
Fokus i dessa intervjuer var frågor av lite mer allmän karaktär om hur programmen fungerar i praktiken, vilken effekt de har för familjerna i stort och i vilken grad de själva upplever sig delaktiga i beslut och genomförande.
Individintervjuer
Individintervjuer valde jag då jag i dessa ville ställa mer ingående frågor om familjens livssituation. Jag bedömde det som mer givande att gå på djupet i ett par familjers situation och vardag än att hitta någon form av genomsnittlig livssituationsbeskrivning som skulle ha blivit fallet i en gruppintervju. Kanske är det också lättare att prata specifikt om den egna familjen när inte ens grannar hör på.
63 Programmet finns att hämta på, http://www.umu.se/phmed/epidemi/forskning/open_code.html, (2003-11-03)
Jag ville också att såväl ledare som deltagare i ett av programmen skulle få möjlighet att prata utan att den andre hörde på, helt enkelt för att få med olika perspektiv på verksamheten.
I intervjuerna med företrädare för samhället och för Russ Foundation har fokus legat på:
− Mål för biståndet generellt, på kort och lång sikt.
− Uppfattningar om bästa sättet att bistå fattiga människor generellt. − Synen på deltagande från de olika aktörerna i planeringen av biståndet. Observationer
Att vistas två månader i ett land som Indien är att betrakta som en enda lång fältobservation då sinnena lockas att vara på helspänn då det mesta i kulturen skiljer markant mot den egna. Det är viktigt för den kulturella förståelsen att tillbringa mycket tid i den för fältet gällande miljön då det är i de vardagliga praktikerna som de bakomliggande värderingarna kommer till uttryck.
I samband med intervjuer och möten har jag konsekvent också gjort observationsanteckningar av mina upplevelser av saker och ting. Flertalet av mötena har hållits på tamil där jag endast fått sporadisk översättning under mötet och en kortare summarisk efter mötets slut. Det jag intresserat mig särskilt för är vem som leder diskussionen, vilka som uttalar sig och på vilket sätt och den typen av mellanmänskliga beteenden som kan ses som oavsiktliga spår av den rådande kulturen. Självklart skulle dessa observationer varit mycket mer givande om jag delat informanternas språk så att ordval, språk och tonfall kunnat vävas in i analysen.