3.3.1 Aktieägarteorin
Aktieägarteorin, som den definieras idag, hänförs ofta till Milton Friedman. I sin bok
Capitalism and Freedom (Friedman & Friedman 1962), beskriver han att företagets enda
sociala ansvar är gentemot aktieägarna. Han menar således att företagets främsta syfte är att öka vinsten i bolaget för att maximera värdet för ägarna i form av kursapprecieringar och utdelningar så länge som lagar och regler följs.
Teorin har haft ett stort inflytande på den finansiella världen och anses vara en fundamental byggsten för många finansiella teorier (Danielson m.fl. 2015). Detta har enligt Pichet (2008) bidragit till att konsensus bland akademiker och professionella formats till att just tycka att ett företags främsta syfte är att skapa värde för aktieägare. Synsättet har dock mötts av mycket kritik, i synnerhet vad gäller teorins begränsade perspektiv att främst skapa nytta för aktieägare. Freeman, Wicks och Parmar (2004) menar på att teorin förbiser de roller anställda, leverantörer, kunder och samhället i helhet har för företagets framgång. Post (2003) delar samma mening och lyfter fram att aktieägarteorin tillåter företag att ignorera andra aktörers intressen för att enbart främja aktieägarnas intressen. Sundaram och Ink (2004) håller dock inte med om detta. De menar på att kassaflödet endast förefaller aktieägare efter att företaget uppfyllt sina åtaganden gentemot övriga aktörer (till exempel löner till anställda, räntebetalningar, skatt och betalningar till leverantörer). Vidare påstår de också att eftersom aktieägare endast har rätt till residualen av kassaflödet bär de också
majoriteten av risken. Av den anledningen anser Sundaram och Ink (2004) att det endast är logiskt av ledningen att koncentrera sig på att skapa värde för aktieägarna.
Sheehy (2005) som ställer sig i opposition till teorin anser att Sundaram och Inks argument inte är starka. Han påstår att enda gången aktieägare bara har rätt till residualen av kassaflödet är ifall företaget ansökt om konkurs, något som enligt honom inte händer ofta. Vidare menar Sheehy (2005) även på att aktieägare nödvändigtvis inte bär majoriteten av risken. Enligt honom är marknaden så pass likvid att aktieägare kan sälja sitt innehav närsomhelst och på så sätt komma undan ifall risken förknippat med ägandet blir oumbärligt.
Kritik mot teorin har främst handlat om dess tillämpning snarare än dess antaganden. Enligt författarnas definition, är aktieägarteorin mer en teori om hur och varför ett företag bör agera på ett specifikt sätt, där ”hur” innebär att maximera aktieägarvärdet genom att öka vinsten och ”varför” förklaras genom antagandet att aktieägare främst värdesätter ökad finansiell lönsamhet. Det är detta implicita antagande som, för studiens syfte, är det relevanta i teorin, då det är denna del som förklarar vad investerare värdesätter.
Studien kommer inte att utgå från, eller förkasta, synsättet att företaget försöker maximera värdeskapande för aktieägare, då detta inte är nödvändigt för att analysera hållbarhetsarbetets påverkan på multipelvärden. Däremot kommer det implicita antagandet, att finansiell lönsamhet är vad som anses vara av värde för investerare, att användas som ett av flera perspektiv för att diskutera och motivera resultaten från de statistiska testerna. Teorins synsätt kommer således i denna studie att tolkas som att hållbarhetsarbete inte värdesätts av investerare på ett sådant sätt där multipelvärden ökar på grund av högre ESG- betyg.
3.3.2 Socialt ansvarsfullt investerande
I kontrast till aktieägarteorins synsätt att endast finansiell avkastning är av värde för investerare, återfinns begreppet socialt ansvarsfullt investerande. Begreppet som härstammar från det engelska social responsible investing, förkortas även som SRI och syftar till att investerare utöver finansiell avkastning även överväger hållbarhetskriterier vid investeringsbeslut. SRI mäter inte företagens hållbarhetsarbete och skall alltså inte blandas ihop med CSR eller ESG, utan är mer en investeringsstrategi eller en investeringsfilosofi (Sparkes & Cowton 2004). En mer preciserad definition är dock inget forskare inom ämnesområdet är överens om.
Brill och Reder (1993) var tidigt ute med att definiera begreppet som en investeringsfilosofi som kombinerar etiska och finansiella mål. Schueth (2003) delar dock inte samma mening
när det kommer till definitionen. Enligt honom finns det två motiv till att investera socialt ansvarsfullt. Första motivet är behovet att placera kapital i bolag vars arbete är i linje med investerarens personliga värderingar. Det andra motivet är behovet att investera kapital i ett sätt som bidrar till positiva förändringar för samhället. Av den anledningen anser han att begreppet bör definieras som en integrering av personliga och samhälleliga värderingar i investeringsbeslut. I ett försök att precisera begreppet utvecklar Sandberg, Juravle, Hedersström och Hamilton (2009) båda synsätten och erbjuder en generell definition som innebär att investerare, utöver finansiell avkastning, även överväger etiska-, sociala-, miljömässiga- och bolagsstyrningskriterier vid investeringsbeslut.
Trots att definitionerna inte är entydiga förespråkar alla samma sak, att finansiell avkastning inte är det enda som är viktigt för investerare. Det moderna synsättet argumenterar istället för att ESG-kriterier blir allt viktigare för investerare (Leins 2020). Socialt ansvarsfullt investerande har med tiden blivit allt populärare, något som enligt Verheyden och De Moor (2015) förklaras av att investerare fått en ökad medvetenhet för ESG-relaterade frågor. Avery (2019) samt Delsen och Lehr (2019) instämmer och påstår att investerare i högre grad börjat värdesätta företagens hållbarhetsarbete.
Detta begrepp och dess innebörd, det vill säga att aktieägare inte endast värdesätter finansiell lönsamhet utan även hållbarhetsarbete, kommer att användas som ett alternativt synsätt till aktieägarteorin i analysen, för att underbygga och förklara resultaten framkomna ur de genomförda testerna. Genom att studien öppnar upp för tolkningar av resultaten ur olika perspektiv kommer analysen att kunna angripas på ett bredare sätt.
Begreppet socialt ansvarsfullt investerande, såväl som aktieägarteorin, kommer inte endast att utgöra förklarande verktyg för investerarvärde utan kommer även att användas tillsammans med den effektiva marknadshypotesen och incomplete revelation hypothesis, vilka presenteras nedan. Genom att kombinera teorier som ämnar att förklara investerarvärde med teorier om marknadens bearbetning av värdefull information kan en nyanserad analys och diskussion kring hållbarhetsarbetes påverkan och förklaringsgrad av multipelvärden föras.