Eftersom det är livsbalansen hos dessa LIKA som studeras, begrundas fortsättningsvis föreliggande forskning och teorier inom just området livsbalans. Livsbalans handlar i min mening om att balansera och fördela sin vardagliga tid och energi på ett sätt som upplevs tillfredsställande. En annan definition av livsbalans formuleras av Wagman, Håkansson, Jacobsson m.fl. (2012) som möjligheten att ”leva i ett tillfredsställande mönster vad gäller sin dagliga sysselsättning som upplevs hälsosamt, meningsfullt och hållbart för individen med dennes innevarande omständigheter i livet”. Värt att notera är också att varje individ kan ha en unik uppfattning av vad livsbalans innebär för denne, och en individs upplevelse kan därför även avvika från dennes partners eller chefs upplevelse (Guest, 2002).
En god livsbalans är grundläggande för att må bra, och stressen som uppstår från obalans i livet kan resultera i en mängd negativa konsekvensen som exempelvis utbrändhet, depression eller missbruk (Beatty, 1996; Guest, 2002; Nilsson & Ejeson-Gould, 2013), som vidare kan innebära ett behov av sjukskrivning, som i sin tur leder till bortfall av inkomst, vilket i sin tur kan leda till andra problem som exempelvis skilsmässor eller brist på möjlighet för barnomsorg (Gołaszewska-Kaczan, 2015;
Scottl et al., 1997). För att undvika negativa konsekvenser som dessa begrundas vidare tidigare forskning om vad livsbalans innebär och hur en kan uppnå detta.
2.2.1 Dimensioner av livsbalans
Livsbalans är något som flera tidigare forskare ser som multidimensionellt (Nilsson & Ejeson-Gould, 2013; Wagman, Håkansson, Jacobsson, et al., 2012). Med detta menas att flera dimensioner uppgör grunden för att uppnå livsbalans. En studie med arbetande vuxna kom fram till fyra dimensioner för att uppnå livsbalans och att dessa positivt korrelerar till individens allmänna välmående:
1. Yrkesbalans, 2. Självförverkligande, 3. Självmedvetenhet och
4. Ömsesidiga relationer (Wagman, Håkansson, Jacobsson, et al., 2012).
Studien betonar också vikten av relationer för att främja balansen hos deltagarna. Inom den första dimensionen, yrkesbalans, uttryckte deltagarna ett behov av att uppleva en balans mellan olika typer av aktiviteter, och att hinna göra både nödvändiga och önskvärda sysslor. I denna dimension uttryckte även deltagarna en önskan att få styra över sin egen tid och att få vara flexibla. De uttryckte dessutom
12
ett behov av balans mellan mängden sysslor – att ha saker att göra, men inte för mycket saker att göra.
Inom den andra dimensionen, självförverkligande, uttryckte deltagarna ett behov av möjligheten att utvecklas och att få avnjuta sina sysslor. De önskade även att deras sysslor skulle uppfylla ett syfte eller kännas meningsfulla, vare sig det syftet var att sysslan i sig var kul eller stimulerande att utföra eller för att det skulle resultera i något positivt senare. Inom den andra dimensionen uttryckte de även ett behov av att få vila och återhämta sig efter sysslorna var fullbordade. Inom den tredje dimensionen, självmedvetenhet, uttryckte deltagarna ett behov av positivt tänkande och en möjlighet att få uppskatta uppgiftens process. I denna dimension betonade deltagarna även vikten av att kunna träna, äta och dricka hälsosamt och att känna sig spirituellt eller existentiellt närvarande. Inom den sista dimensionen, ömsesidiga relationer, uttryckte deltagarna hur viktigt det var att känna att deras relationer gav något till dem samtidigt som de kunde bidra med något till sina relationer, ett ge-och-ta-tänk i relationerna, och att inte känna sig utnyttjade av sina omgivande relationer. Deltagarna uttryckte också en önskan att deras relationer ställde rimliga krav på dem. Det var också av hög vikt för deltagarna att deras närstående mådde bra. (Wagman, Håkansson, Jacobsson, et al., 2012)
En annan studie delar in livsbalansen i fyra andra dimensioner för psykologiskt, emotionellt och socialt välbefinnande: arbete och prestationer, relationer, kropp och hälsa, och meningsfullhet i livet (Nilsson
& Ejeson-Gould, 2013). I en tredje studie uttryckte deltagarna ett starkt behov av att kunna prioritera sin sömn, träning, kost, relationer, känna meningsfullhet i sina sysslor, ekonomisk trygghet, och en känsla av att själv kunna styra över sin tid och energi (Wagman, Håkansson, Matuska, et al., 2012).
Studierna som presenterar olika dimensioner är många, och från detta ses hur komplext det är att uppnå fullständig livsbalans. En välbalanserad livsbalans bidrar positivt till människans välmående (Nilsson & Ejeson-Gould, 2013) och med hjälp av dessa dimensioner, genom vilka människan kan uppnå livsbalans, kan en analys utföras för att se hur faktorer tillhörande livsbalansens dimensioner påverkas av deltagarnas digitala arbetssätt.
2.2.2 Gränsteori och integreringspreferenser
För att redogöra en del begrepp introduceras Gränsteori och integreringspreferenser. Gränsteori (Eng.
Boundary Theory eller Border Theory) behandlar hur olika delar av en individs liv delas in i olika s.k.
domäner, och hur individen därefter agerar för att antingen integrera eller separera dessa domäner, samt var och hur de mentala gränserna mellan domänerna är dragna (Bulger et al., 2007; Clark, 2000;
Duxbury, 2011; Guest, 2002). Till varje domän kopplar individen särskilda känslor, beteenden relationer och dylikt. (Ashforth et al., 2000; Duxbury, 2011). Eftersom varje avskild domän har sina separata mentala tillhörigheter menar Thompson et al. (2001) att gränsteori baseras på en antydan att det finns en önskan att minimera förekomsten av övergångar mellan olika domäner, då detta kräver mental ansträngning.
En domän för en person kan exempelvis vara dennes arbetsliv, medan en annan domän tillhörande samma person kan vara dennes familjeliv. Integrering av dessa två domäner kan exempelvis vara att ta ett samtal från sin partner på jobbet under arbetstid, eller att svara på ett mail från sin chef hemma efter utsatt arbetstid, medan separering av dessa två domäner istället kan vara exempelvis att ha en separat jobbtelefon och en privat telefon. Beroende på hur individen ser på sina enskilda domäner, kan deras gränser vara olika hårt dragna. Det vill säga, en del domäners gränser tillåts inte att korsas
13
av andra domäner, medan andras gränser är mer flexibelt dragna (Bulger et al., 2007). Som exempel kan det innebära att en person tillåter sig svara i telefon om en familjemedlem ringer under arbetsdagen, men inte svarar på mail från chefen efter att ha lämnat kontoret för dagen, eller vice versa. Hur individen ser på gränserna till sina domäner baseras på individens egna upplevda erfarenheter, tillgångar och restriktioner, såsom normer, regler och vilka människor som tillhör de olika domänerna (Bulger et al., 2007).
Med hjälp av gränsteori har digitaliseringens påverkan på gränssnittet mellan yrkesliv och privatliv studerats otaliga gånger. Tidig forskning förklarar balansen mellan arbete och privatliv genom dels segmenteringsmodellen som antyder att domänerna arbetsliv och privatliv är två helt skilda domäner som inte integreras, och dels spillovermodellen som istället antyder att samtliga domän har möjlighet att påverka varandra, antingen positivt eller negativt (Guest, 2002).
Resultaten från senare studier av detta stuk är mer komplexa, men pekar mot att en individs upplevelse av stresspåverkan från ett digitaliserat arbetssätt beror till stor del på individens preferenser gällande integrering av eller separation mellan arbetsliv och privatliv (Eikhof, 2007; Guest, 2002; Liu et al., 2019). En hypotetisk individ som exempelvis är i början av sin karriär, som inte har barn och drivs av att utvecklas i sitt yrkesliv kanske därför tenderar att uppleva att den tillåtna integreringen av arbetsliv och privatliv från ett mer utsuddat gränsland kan bidra till positiva effekter på sitt välmående, medan en annan individ som istället upplever utmattningssymptom eller av andra orsaker skulle föredra att tydligt separera sin karriär från sin privata persona istället kan uppleva negativa konsekvenser på sin hälsa från digitaliseringens möjliggörande av att ständigt vara tillgänglig och uppkopplad. Kort och gott så föredrar alla olika, och en kan individuellt placeras någonstans på ett spektrum av önskan att integrera eller separera sitt arbetsliv och privatliv (Eikhof, 2007). Baserat på denna preferens upplevs digitaliseringen, och den flexibiliteten som tillkommer, som antingen positiv eller negativ i relation till stress och välmående.
Vidare kan en och samma individ dessutom uppleva en önskan av integrering och separering under olika faser av livet eller för olika komponenter av ens arbets- eller privatliv. Integreringspreferensen är således rörlig och inte fix per individ (Eikhof, 2007). Ett digitaliserat arbetssätt som för en individ under en viss period ökat produktiviteten och motivationen kan således under en annan period bidra till ökad stress och försämrat välmående (ibid).
Sedan utvecklingen av gränsteorin, har digitaliseringen utvecklats något enormt, och samtal eller notiser från telefoner och annan teknik fås i överflöd. Detta har gjort det enkelt för händelser från en domän att korsa gränserna till en annan (Duxbury, 2011; Pica & Kakihara, 2003). Ett sms från en familjemedlem under arbetsdagen kan exempelvis leda till att individen tänker på vad familjemedlemmen skrivit, även när hen fortsätter utföra sina arbetssysslor. På samma sätt kan en notifikation om mail från chefen sent på söndagskvällen innebära att individen tänker på morgondagens händelser på jobbet istället för att mentalt närvara med sin familj. Digitaliseringen skapar således en stor möjlighet att kunna integrera sina domäner och därför effektivt kunna utföra fler arbetsuppgifter även efter utsatt arbetstid, och även fortsätta hålla kontakt med sin familj under arbetstid; men dessa möjligheter kommer även med utmaningar (Duxbury, 2011; Pica & Kakihara, 2003).
14 2.2.3 Balans mellan arbete och privatliv
Hädanefter kommer begreppet domän att användas, där den ena domänen i denna studie syftar till arbete och yrkesrelaterade uppgifter, tankar och känslor, medan den andra domänen syftar till resterande icke-yrkesrelaterade upplevelser. Balansen mellan arbete och privatliv är ett område som länge har studerats, av många och från olika perspektiv (Meyer, 1977; Wagman, Håkansson, Jacobsson, et al., 2012). I tidigare forskning finns ett flertal definitioner på vad som kan innefatta just balans mellan dessa två domäner; arbete och privatliv. Nilsson och Ejeson-Gould (2013) sammanställer ett antal definitioner från tidigare forskning där en definition beskrivs som ”samklang mellan dels individens mål och möjligheter och dels omgivningens krav för att uppnå det individen vill uppnå”, en annan som ”upplevd framgång i att balansera arbete och personliga angelägenheter”, och en tredje som att ”balansera kraven mellan arbete och familjelivet” (Jönsson et al., 1999; Kahn et al., 1964;
Tausig & Fenwick, 2001).
Att skapa balans mellan arbete och privatliv är en svår ekvation att lösa som kan orsaka ökade stressnivåer, då det behandlar en stor mängd områden som ska balanseras med karriären, som exempelvis psykisk och fysisk hälsa, familj, nöjen, och mycket mer (Nilsson & Ejeson-Gould, 2013).
Högre krav upplevs dessutom ställas allt mer på anställda att jobba övertid, jobba under semestern och att prioritera arbetsuppgifter över åtaganden i sitt privata liv för att synas för och erhålla bekräftelse från sina chefer, vilket gör att ens begränsade tid och energi riskerar att gå åt mer till arbete och mindre till familj och intressen (Gołaszewska-Kaczan, 2015; Guest, 2002; Nilsson & Ejeson-Gould, 2013).
I en artikel presenterar Guest (2002) data kring hur mängden tid som läggs på arbete ökar, samtidigt som dessutom intensiteten på de sysslor som utövas under arbetstiden också ökar, något som andra forskare som exempelvis Prasopoulou m.fl. (2006) bekräftar. Gołaszewska-Kaczan (2015) menar att det kan sträcka sig så långt som till att vissa organisationers allmänna kultur kan innebära ett indirekt krav på att ge upp sin fritid för att kunna utmärkas. För att främja balansen mellan arbete och privatliv utan att minska på antalet timmar erbjuder ofta arbetsplatser mer flexibilitet i sin arbetstid - det vill säga, anställda får ofta styra när de vill jobba, men sällan hur mycket (Eikhof, 2007). På detta vis skapas en känsla av att själv få styra över sin tid som anställd – vilket för deltagarna från studien gjord av Wagman, Håkansson och Jacobsson m.fl. (2012) var ett behov för att uppnå livsbalans - medan organisationen fortfarande drar sin nytta av den anställda, vilket Eikhof (2007) menar gynnar båda parter.
En stor orsak till obalans mellan privatliv och arbetsliv på grund av digitala verktyg tycks bero på socialt inflytande (Bauwens et al., 2020), men den största orsaken till en upplevd konflikt mellan domänerna har i studier visats bero på en preferens att hålla yrket och privatlivet separerade (Belkin et al., 2020; Piszczek, 2017; Türktorun et al., 2020; van Zoonen et al., 2020). En studie visade att deltagarna med större sannolikhet tillät privatlivets domän att beträda marken tillhörande arbetslivets domän, men var däremot motvilliga att låta arbetslivets domän inkräkta på tiden avsatt för privatlivets domän (Senarathne Tennakoon et al., 2013). En annan studie visade att deltagare med en sedan tidigare negativ inställning till digitaliseringen och dess möjligheter att integrera domäner, uppfattade användning av arbetsrelaterad teknik under egentid som en stor orsak till upplevd obalans mellan arbetsliv och privatliv, genom upplevd brist på återstående tid, energi och uppmärksamhet till händelser i det högre prioriterade privatlivet (Tennakoon, 2018). En tredje studie visade däremot på
15
motsatta resultat, där deltagare var villiga att låta telefonen ringa om en vän ringde, men alltid svarade i telefon om deras chef ringde (Prasopoulou et al., 2006). Kontrasten mellan dessa resultat förstärker teorin om hur preferenserna kring gränsdragning av domäner är individuella (Eikhof, 2007; Liu et al., 2019). För de fall då deltagare föredragit att hålla domäner separerade motverkade ett stort antal deltagare att dessa domäner korsar varandras gränser genom att begränsa användningen av digitala verktyg i sitt privatliv (Tennakoon, 2018).
För en del människor kan balansen mellan arbete och privatliv bli problematisk, om individen ständigt gör ett val att, medvetet eller omedvetet, arbeta mer än denne vill eller borde, och därför bortprioriterar övriga domäner och riskerar en negativ påverkan på exempelvis sina relationer – något som ansågs väldigt betydelsefullt för livsbalans i studien av Wagman, Håkansson och Jacobsson m.fl (2012). En studie om arbetsnarkomani resulterade i tre kategorier av personer med extrem yrkessysselsättning:
den tvångsmässigt underlydande, perfektionisten, och den prestationsinriktade arbetsnarkomanen (Scottl et al., 1997). Den förstnämnde, tvångsmässigt underlydande arbetsnarkomanen, inser att denne arbetar mer än vad som egentligen vore önskvärt, men har trots detta svårt att trappa ned, och kan fortsätta jobba övertid trots negativ påverkan på sin hälsa eller sina relationer. Den andra, perfektionisten, lägger ner den energi som krävs för att känna att denne har kontroll genom detaljerade regler, metoder eller listor, och den sistnämnde, prestationsinriktade arbetsnarkomanen, har en stark önskan av att utvecklas i sin karriär, och exempelvis kontinuerligt befordras eller få förhöjd lön. (Scottl et al., 1997)
Från föreliggande forskning om balans mellan arbete och privatliv tolkas att eftersom varje människa har en begränsad mängd tid och energi uppstår en konflikt mellan vad som ges åt de båda domänerna (Duxbury, 2011; Thompson & Bunderson, 2001). Denna konflikt blir dock mer komplex med teknikens utveckling. Därför undersöks vidare just digitala arbetssätt.