Jämförande analys för Rensjön

Den jämförande analysen för projektet i Rensjön visar att den alternativa metoden möter sina största bekymmer när kontaktledning och slänter är förekommande, vilket korrelerar mot situationen i Kaisepakte. Detta trots att bangårdens omgivning är förefallande flack detta till trots så skapar bankonstruktionen uppbyggnad en nog kraftig nivåskillnad för att den alternativa metoden ska få svårigheter att utföra lyftet av ny växel 2. Även kontaktledningen skapar problem och där

undanläggning av densamma är svår pga. att kontaktledningsstolparna står på samma sida som den nya växeln. Eventuellt skulle ombyggandet av kontaktledningssektionen kunna möjliggöra att kontaktledningen inte utgör ett hinder, vilket studien inte har behandlat mer ingående. Oavsett ingrepp så måste kontaktledningen på huvudspåret vara funktionell efter avslutad disptid.

7 Diskussion

Forskningsfråga 1: Vilka förutsättningar fordras för att en entreprenör ska kunna använda en alternativ växelbytesmetod i projekt baserade på Trafikverkets styrande krav?

Förutsättningarna kan sammanfattas som att det måste finnas möjligheter för entreprenören att på detaljnivå planera och förbereda inför nyttjandet av en alternativ metod. Studien visar att

användandet av en alternativ metod kräver goda detaljkunskaper om både projekt och

växelbytesmetod. Detta då ibland tämligen små detaljer kan avgöra huruvida en metod är användbar eller ej. Varför goda möjligheter för entreprenören att planera arbetet är en viktig förutsättning. Dessa förutsättningar kan skapas genom följande förändringar.

 Kontinuitet och långsiktighet hos beställaren

Som analysen visar så skapas nya förutsättningar för växelbytena i projekten redan efter det att kontrakt tecknats. Detta visar sig t.ex. genom förändrade eller osäkra BAP-tider samt genom förändringar i hur spårväxeldelarna levereras. Detta underminerar möjligheterna för

entreprenörerna att långsiktigt planera för inte bara alternativa växelbytesmetoder utan för alla växelbytesmetoder. Växelbytet utgör oftast projektens mest kritiska moment, vilket också

återspeglas i kontraktens vitesbelagda deltider, (Kaisepakte BEST, 2012; Bygghandling Rensjön BEST, 2013). Studien pekar också på att många av de risker som uppstår kopplat till produktionstekniska aspekter kan minskas vid nyttjandet av noggranna arbetsberedningar. Det är därför av vikt att förutsättningarna inte förändras mellan anbud och startat projekt. Förändringar kan omkullkasta beredningarnas värde och i slutändan möjligheterna att nyttja avsedd metod.

 _{Tydligare kvalitetskrav}

Kopplat till de kvalitetsaspekter som identifierats i studien kan Trafikverkets styrande och vägledande dokument lyftas fram till en mer central roll. Detta gäller speciellt BVS 1523.020 Spårväxel -Byggande

och hantering. Detta dokument tillsammans med övriga spårväxelrelaterade dokument i

”1523”-familjen skapar ytterst förutsättningar för entreprenören att ta ställning till vid genomgång av kraven på växelbytesmetoderna kopplat till upphandlingen. Dock visar studien att projektens

förfrågningsunderlag inte är uppdaterade mot de senaste gällande styrande dokumenten. För att en alternativ metod ska kunna nyttjas måste därför ställda krav harmoniseras nationellt. Att samma styrande krav används är också kopplat till möjligheten att planera arbetet inför att introducera alternativa metoder. Ser kraven likadana ut i alla projekt kan en utvecklad metod få bättre nationellt fotfäste. De styrande och vägledande dokumenten utgör också grunden för att bedömning av en alternativ metods ”kvalité” varför det är önskvärt att kraven både blir tydligare och mätbara. Detta står sig speciellt i paritet till upphandlingsföreskrifterna i projekten. Vilka, vid offentlig upphandling, måste beakta att andra metodval än de i mycket hög grad varumärkesbetonade traditionella växelbytesmetoderna ska vara möjliga, (Pedersen, 2012).

 Ökat samarbete mellan aktörerna på marknaden

Den jämförande analysen mellan referensobjekten Kaisepakte och Rensjön mot

växelbytesmetoderna, som studien behandlat, visar på att det för det mesta finns förutsättningar för metoderna att användas. Dock sker få konkreta anpassningar av projektet för växelbytesmetoderna i projekteringsskedet vilket kan vara en frukt av upphandlingsformen, utförande entreprenad. Här

behövs ett mer utvecklat arbete mellan aktörerna, beställare, entreprenörer och projektörer. Vilket skulle kunna leda till förståelse för vilka anpassningar som skapar värde för växelbytet t.ex. genom minskat risktagande i ett växelbytesmetodval.

Den bristande konkurrensen på järnvägsentreprenörmarknaden kan ses som ett möjligt hinder för ökat samarbete då maskinleverantörer och entreprenörer med starka band till specifika

växelbytesmetoder kan antas färga och försöka påverka utvecklingen. Trafikverkets arbete med den spårgående kranen ligger ännu i startgroparna och vars effekter kan antas inte ännu ses. Det är dock tänkbart att den spårgående kranen får en allt mer betydande roll för växelbytesprocessen i Sverige. Dock bör man beakta studiens jämförande analys i detta avseende eftersom denna visar på att det inte finns en rätt metod. Därför kan ett utökat samarbete vara av vikt för att kunna styra

utvecklingen av projekten mot att fler alternativ finns vid val av växelbytesmetod.

 Fokus på planeringsarbetet

Förutsättningarna att introducera en alternativ växelbytesmetod påverkas som tidigare nämnts av förutsättningarna som erbjuds i anbudsskedet. Entreprenören får här en möjlighet att visa på att metoden är trovärdig. I studiemiljön har Trafikverket tenderat att nyttja möjligheten att använda mjuka parametrar där metoden måste inkluderas i en genomförandebeskrivning. Denna tvingar indirekt entreprenören att genomföra en djupgående planering av växelbytet redan i anbudskedet. Detta bäddar för att brister i genomförandet kan upptäckas i tid, en egenskap som upphandlingar utan krav på genomförandebeskrivning skulle sakna. Att ändra arbetsmetoder tenderar leda till negativa effekter ur kostnadssynpunkt ju längre in i projektet som förändringen sker, (Tonnquist, 2008). Det är därför av vikt att planeringsarbetet sätts i fokus och introduceras så tidigt som möjligt.

Forskningsfråga 2: Vilka är för- och nackdelarna med den nya metoden, och hur står sig dessa i jämförelse med övriga metoders för- och nackdelar?

För- och nackdelar är svåra att värdesätta ur ett generellt perspektiv då varje växelbyte förfogar över egenskaper och förutsättningar som viktar krav olika. Studien har försökt studera negativa utfall i kravprofilerna mot vilka tänkbara skadliga utfall dessa genererar. Det vill säga där den jämförande analysen påvisar höga riskvärden.

Studiens första forskningsfråga visade på vikten av att entreprenören måste kunna planera införandet av en alternativ växelbytesmetod. Höga riskvärden är en direkt indikator på att denna egenskap äventyras och där med även användandet av alternativa växelbytesmetoder. Det medför att även metodens för- och nackdelar är av vikt vid implementerandet.

Tydliga fördelar är också svåra att direkt avläsa från analysens riskvärde då lågt riskvärde inte genererar en entydig fördel jämfört andra metoder. Däremot kan resonemang föras kring

metodernas förmåga att reducera eller helt eliminera inte bara generella krav utan också krav som andra metoder ställer. Däri ligger snarare de tillgängliga växelbytesmetodernas gemensamma fördel, att utifrån projektets förutsättningar kunna välja den mest lämpade växelbytesmetoden.

Analysen påvisar att den alternativa metodens största nackdelar är kopplade till:

 Förändring i växeldelarnas längder

 Förekomsten av slänter och diken vid växelläget

 Begränsningarna i transport till/från arbetsplatsen

I förhållande till övriga växelbytesmetoder i studien finns stora likheter mellan den alternativa metoden och växelbyten där mobilkran nyttjas. De största nackdelarna funna inom den alternativa växelbytesmetoden återfinns i mobilkranens utförande om än med större konsekvenser. Med hänsyn till att den alternativa metoden och mobilkranen brottas med samma kravkategorier kan den

alternativa metoden mycket väl på sikt minska användningen av mobilkranar för växelbyten.

Portalkran och spårgående kran avviker var för sig från övriga metoder då andra krav här spelar större roll. Hos den spårgående kranen utgör transporterna både till/från som inom arbetsplatsen metodens största nackdel. Hos portalkranen skapar förekomsten av branta slänter och diken återkommande problem för metoden samtidigt som den omständliga transporten inom arbetsområdet utgör en tydlig nackdel.

Studien har visat att en den alternativa metoden innehar en rad olika nackdelar men också fördelar i jämförelse mot övriga växelbytesmetoder. Tydligast är att den alternativa metoden kan involvera fler anläggningsmaskiner för parera oförutsedda förändringar i växelbytet. Vilket är att föredra kopplat till tidigare förda resonemang kring kontinuitet i växelbytesprocessen.

Den alternativa metodens mervärden i att kunna utföra schaktning- och fyllnadsarbeten, förutsatt att lyftandet av växeldelar helt kan tillgodoses, är utan tvekan en mycket positiv fördel ur

entreprenörens synvinkel.

8 Fortsatt forskning

 _{Möjligheterna för entreprenören att nyttja en alternativ växelbytesmetod i en utförande}

entreprenad styrs i mycket hög grad av de förutsättningar som det färdiga

förfrågningsunderlaget presenterar. Trafikverket önskar att i en allt större omfattning upphandla projekten som totalentreprenader. Det vore därför intressant att studera vilka effekter som detta kan ge på möjligheterna att nyttja en alternativ växelbytesmetod.

 Studien har utvecklat en alternativ metod för växelbyten. De mervärden som skapas vid nyttjandet denna metod vore intressanta att studera mer ingående. Fortsatta studier skulle med fördel kunna behandla vilken potential det finns att faktiskt reducera tiderna för spårväxelbyten genom att kombinera den alternativa växelbytesmetoden med någon eller några av de övriga växelbytesmetoderna.

9 Referenser