Jämförelse av läromedlen

Undersökningen har visat, att texterna i Du kannst! fördelar sig ganska jämt på de tre huvuddimensionerna. Av texterna som förts till ett fullbordat faktum behandlar endast 2 (av 7) företeelser som tveklöst ingår i det traditionella kulturbegreppet eller hör till central, politisk historia. Texterna som tillhör en kompetens för framtiden handlar företrädelsevis om olika turistmål i de tyskspråkiga länderna. Texter som föreskriver hur man ska bete sig i olika situationer så som vid restaurangbesök förekommer inte. Två texter tar upp regionala och nationella skillnader mellan människor. Texterna i ett möte i öppet landskap har i flertalet fall ett innehåll som inte är bundet till någon av målspråksländernas kontexter utan som lika gärna skulle kunna handla om svenska förhållanden. Detta gäller även de texter som behandlar populärkultur.

I Mahlzeit, som utgavs några år senare än Du kannst!, kan vid en jämförelse de tendenser jag beskrivit i Du kannst! se ut att ha hårdragits. Högkultur och central historia – sådant som tillhör det traditionella kulturinnehållet – är här nästan helt borta. I flera texter har jag pekat på ett undvikande av sådana referenser. Mahlzeit domineras kraftigt av huvuddimensionen ett

möte i öppet landskap, vilket är följden av att nära nog samtliga texter på något sätt är ungdomsrelaterade. Ungdomars intressen är säkerligen ganska lika oberoende av nationalitet, och det kan förklara varför Mahlzeit i ringa utsträckning ger en av någon av målspråksländerna färgad kulturbild. Jämförelser mellan målspråksländerna och Sverige förekommer inte alls. Mahlzeit kan sägas präglad av en flerstämmighet, då olika ungdomars individperspektiv är ett genomgående framställningssätt. Samtidigt resulterar detta i någon

mån i en tematisk ensidighet, då nästan enbart ungdomars intressen och perspektiv framkommer.

Sag mal…, undersökningens senast publicerade läromedel, kan beskrivas som Mahlzeits motsats. Texter med populärkulturell anknytning finns inte alls och flertalet texter skildrar historia på ett sätt som för tankarna till en lärobok i det ämnet. Texterna om estetisk kultur är tre till antalet, vilket är fler än i de båda tidigare läroböckerna, men lite i förhållande till de många historiska texterna. Jämförelse mellan Sverige och ett målspråksland, Tyskland, förekommer i två texter och gäller i båda fallen skolan.

Även om analysen klarlagt stora tematiska skillnader mellan läromedlen, kan det vara på sin plats att även peka på vissa likheter. En sådan likhet är den nästan totala frånvaron av texter kring en del ämnen: politik, utbildning, näringsliv, traditioner, aktuella frågor (som exempelvis invandring) och kända personer (andra än historiska). Helt frånvarande i samtliga böcker är även texter som beskriver hur man ska bete sig i olika situationer i målspråkslandet, så som vid restaurangbesök (som framhölls som ett typiskt innehåll i texter i underkategorin turism i huvuddimensionen en kompetens för framtiden).

En omständighet som man bör ha i åtanke, såväl när man jämför läromedlen med varandra som när man jämför dem med kursplanerna, är att undersökningen endast omfattar läromedel för ett skolår. En rimlig förklaring till inga texter beskriver situationer vid som restaurangbesök eller biljettköp kan vara att sådana texter förekommer rikligt i läroböckerna för de tidigare skolåren. Att böckerna ingår i läromedelsserier måste naturligtvis också göra att alla jämförelser måste ske med viss reservation. Läromedelsförfattarna för de tre läromedlen kan ha valt att lägga fokus på olika områden under olika skolår.

Vad gäller övningsuppgifterna har undersökningen inte visat på lika stora skillnader mellan läromedlen. Gemensamt för alla tre är att de innehållsrelaterade uppgifterna, de enda som är av intresse här, utgör en liten del av det totala antalet övningsuppgifter. Samma typer av övningsuppgifter förekommer i kapitel efter kapitel och verkar i förvånansvärt liten utsträckning vara utformade under särskilt beaktande av kapitlets ämne. Vissa samband mellan texternas teman och uppgifterna kan dock konstateras: en kompetens för framtiden är den minst förekommande huvuddimensionen vad gäller såväl texter som övningsuppgifter

mal…har en större andel övningsuppgifter som består av textoberoende frågor är föga förvånande, med tanke på de många texter som framställer allmänt kända, historiska fakta. Att de textbundna frågorna däremot dominerar klart i Du kannst! och Mahlzeit återspeglar naturligtvis det faktum att flertalet texter där har ett fiktivt innehåll.

Av uppgifterna i huvuddimensionen ett möte i öppet landskap är den enklaste typen (3a) den oftast förekommande. I Sag mal… tillhör dock endast en (av sammanlagt 17) någon av de två mer utvecklade underkategorierna (3b och 3c), medan Du kannst! och Mahlzeit sammanlagt har fler övningar i 3b och 3c än i 3a.

Det kan vara på sin plats att jämföra mina resultat med kulturperspektiven så som de ursprungligen beskrivs av Tornberg (och som jag beskrivit i 3.2). Kulturperspektivet ett

fullbordat faktum bygger på en äldre tradition och här ses kultur som något som är knutet till nationen. Tornberg kritiserar ett sådant synsätt, eftersom det bygger på föreställningar om nationella stereotyper och enhetskulturer (Tornberg 2000:77f.). Men den bild som framträder i min undersökning är ytterst sällan eller aldrig ”typiskt” tysk, schweizisk eller österrikisk. Tornbergs kulturperspektiv en kompetens för framtiden delar detta tänkande i nationalkulturer och syftar till att förse eleven med ett handlingsprogram för situationer som kan tänkas uppstå i målspråksländerna(Tornberg 2000:76). De av mig analyserade texterna kan endast i mycket vid mening sägas erbjuda sådana handlingsprogram. Specifika, konkreta situationer så som vid hotellbokning och restaurangbesök förekommer inte alls. Som jag nämnt i 3.2 menar Tornberg (2000:241f., 250) att kursplanerna domineras av de två första kulturperspektiven, något som hon är kritisk till. Men min undersökning visar alltså att några av de här kulturperspektivens mest signifikativa drag bara sparsamt återfinns i de undersökta läromedlen. Tyder detta på att kultursynen i kursplanerna inte återspeglas i läromedlen? Innan jag besvarar den frågan, vill jag även återknyta till de kulturbegrepp som tas upp i 3.1. Det estetiska kulturbegreppet tycks så gott som fullständigt ha spelat ut sin roll, att döma av den bild som ges i de av mig analyserade läromedlen. Istället är det ett antropologiskt eller utvidgat kulturbegrepp som dominerar, med betydande inslag av populärkultur.