Jämställdhet mellan könen

Temat jämställdhet mellan könen har framträtt vid analys av empirin genom kvantifiering av tematiska resultat – vilket finns beskrivet i avsnitten ”Kvalitativ

innehållsanalys” och ”Metodologiska överväganden”. Jämställdhet mellan könen

kan beskrivas som ett tema var de våldsutsatta männen som grupp framställs som lika utsatta som våldsutsatta kvinnor. Genomgående framställs mäns våld mot kvinnor och kvinnor som offer som en måttstock som andra framställningar av utsatta grupper inom våld i nära relationer mäts mot men också ”eftersträvar” att nå upp till i allvarlighetsgrad. Genom att nå upp till samma allvarlighetsgrad eller att i alla fall bli erkänt som ett utbrett socialt problem framhåller författarna till berörda artiklar att män utsatta för våld i nära relationer bör erbjudas hjälp och stöd i samma utsträckning som våldsutsatta kvinnor. Nedan följer tre kategorier som identifierats under temat jämställdhet mellan könen – våldsutsatta kvinnan

som norm, lag och statsbidrag och behov av stöd och hjälp. Nedan är ett citat från

Aftonbladet (19.08.12) som är stöd för ovanstående argument. Citatet är manifest, textnära och behöver väldigt lite analytiskt arbete för att förstå innebörden av framställningen som görs.

Men om man ser till relationsvåld generellt är vi långt från jämställda. Under flera decennier har vår regering fokuserat och satsat på̊ att komma tillrätta med

mäns våld mot kvinnor. Samtidigt har män och barn i motsvarande situation ignorerats. (Aftonbladet 19.08.12)

Aftonbladet (19.08.12) framställer våldsutsatta mäns situation som ignorerad. Samtidigt som författaren skriver att männen har ignorerats så belyses deras situation men i relation till framställningen av den våldsutsatta kvinnan. Precis som det beskrivs i ovanstående stycke används framställningen av den

våldsutsatta kvinnan som måttstock och de obefintliga insatserna från regeringens sida lyfts fram.

5.2.1 Våldsutsatta kvinnan som norm

I empirin framställs föreställningen om den våldsutsatta kvinnan som norm och måttstock. Med detta menas att framställningen är den rådande bilden av hur våld i nära relationer skildras vilket sedan framställningen av den våldsutsatta mannen jämförs med. Genomgående i artiklarna nämns inte den våldsutsatta mannen i sig självt utan att den våldsutsatta kvinnan nämns. I samma anda framställs också våldet mot män i nära relationer som mindre grovt, allvarligt och utbrett. Därför framställer författarna till studien att framställningen av den våldsutsatta kvinnan anses vara normen vid våld i nära relationer samt som utsatt för grövre våld enligt nedanstående utdrag ur empirin.

“Så mycket mer än den fullständigt överväldigande statistik som visar att de sexton kvinnor som varje år dödas av en partner inte har sällskap av lika många

män som blir mördade av en kvinna” (Svenska Dagbladet 15.09.05:32). “All tillgänglig statistik bekräftar också att de grövsta våldsbrotten begås av

män” (Svenska Dagbladet 15.03.18:19).

Enligt rapporten utsätts kvinnor i högre utsträckning än män för grovt fysiskt våld i nära relationer. Men vid mildare våld och hos yngre par skiljer det sig betydligt

mindre åt mellan könen. När det kommer till psykiskt våld är det lika vanligt att män och kvinnor utsätts. (DN 17.05.10:26)

I varje av ovanstående citat framställs våldet mot kvinnor i nära relationer som grövre och allvarligare samtidigt som våld av mildare grad är något som är jämt fördelat mellan könen. Dessa citat är utdrag ur empirin men framställningen förekommer i majoriteten av artiklarna d.v.s. att det inte skrivs enskilt om den våldsutsatta mannen i nära relationer utan att den våldsutsatta kvinnan också nämns.

5.2.2 Lag och statsbidrag

I empirin framställs lagen och statsbidragsfördelningen till kvinno- och mansjourer som diskriminerande för utsatta män. Författarna till artiklarna framför väldigt ofta att en förutsättning för att våldsutsatta män i nära relationer ska få den hjälp och stöd som efterfrågas är att omformulera lagen till könsneutral samt att tilldela statsbidrag mer jämställt.

”Lagstiftningen och samhället är anpassat efter de utsatta kvinnornas behov av skydd. Att inte synliggöra det här problemet ens i lagstiftningen, som förväntas vara könsneutral, gör problemet för stöd till utsatta män ännu svårare, eller

omöjligt.” (Expressen 17.03.02.)

”Detta är den sista pusselbiten i ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Tack vare att stort arbete av många ideella krafter finns i dag ett väl utbyggt stöd för utsatta kvinnor i hela landet. För utsatta män finns knappt något stöd alls att få, säger

***.” (DN 17.05.10:26)

”Akillesförbundet och övriga mansjourer fick noll kronor när Socialstyrelsen nyligen offentliggjorde fördelningen av statsbidrag för innevarande budgetår. Samtidigt satsas drygt 37,5 miljoner kronor på organisationer som arbetar med

våldsutsatta kvinnor i nära relationer.” (Aftonbladet 19.08.12)

De tre ovanstående citaten talar om samma tema från tre olika infallsvinklar. Expressen (17.03.02) skriver om problematiken att lagen inte är könsneutral vilket medför svårigheter för utsatta mäns behov av skydd. Dagens Nyheter (DN

17.05.10) skriver om avsaknaden av stöd till våldsutsatta män vilket är ett förlängt resultat av det som Aftonbladet (19.08.12) skriver om d.v.s. statsbidrag. Med detta menas att om fördelningen av statsbidrag är minimal eller obefintlig till

mansjourer finns det därför mindre stöd och hjälp att tillgå för våldsutsatta män.

5.2.3 Behov av stöd och hjälp

Behov av stöd och hjälp är som underkategori övergripande ett latent innehåll i empirin med delar av återkommande citat i texterna som är manifesta. Med detta

menas att underliggande beskrivs behovet av stöd och hjälp för våldsutsatta män i nära relationer som likadant som det för våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Nedan presenteras två citat som framställer samma problematik – den första är manifest och textnära medan den andra är latent och behöver tolkas.

Vi som träffar de här männen ser att våldet bygger på samma mekanismer oavsett om den drabbade är man eller kvinna och att behovet av stöd och hjälp också är

likvärdigt (Expressen 17.03.02).

Häromdagen pratade jag med en man som vi hjälpt att komma bort från sin kvinna under ett dygn. När han satte på telefonen igen hade han 184 sms från

henne, många med direkta hot. (DN 17.05.10:26).

Som sagt är de två ovanstående citat av olika typ enligt författarna till studien. Expressen (17.03.02) skriver att våldet som våldsutsatta kvinnor och män i nära relationer utsätts för bygger på samma mekanismer samt att hjälpbehovet är likvärdigt. Innehållet och budskapet är inte svårförmedlat utan lättförståeligt. Dagens Nyheter (DN 17.05.10) skriver om en man som mottagit 184 sms från sin kvinna medan han varit borta i ett dygn. Tolkningen av detta citat är att det alluderar till det som finns skrivet om våldsutsatta kvinnor vars män utövar kontroll på distans - utöver detta är det också en reflektion av behovet av stöd och hjälp som föreligger för män i samma situation.

5.2.4 Analys av temat jämställdhet mellan könen

Det klassiska perspektivet enligt genusteori är patriarkatet och senare

genussystemet var föreställningar om mannen beskrivs som den rådande normen och maktinnehavaren. Kvinnan beskrivs enligt detta perspektiv som den

underställda som behöver bryta normer och maktassymetri för att nå en jämställd position med mannen (Gemzöe 2014; Hirdman 2001). Genom analys av empirin går det att argumentera för en inverterad dikotomi var föreställningar om kvinnan är normen vid våld i nära relationer. Detta går att fastställa då genomgående i empirin framställs den våldsutsatta mannen i nära relationer i förhållande till den våldsutsatta kvinnan. Detta är ett fenomen som kan beskrivas som att

föreställningar om män som våldsutsatta i nära relationer som enhetlig grupp i framställningen i empirin saknar ett eget språk för att definiera problematiken. Det som istället framställs är ett språk som istället är detsamma som används vid framställning av föreställningar av den normaliserade gruppen vilket är

föreställningar våldsutsatta kvinnor (Mattson 2015). Dikotomin mellan man och kvinna i sin helhet bryts då det övergripande temat i empirin är våldsutsatta män i nära relationer d.v.s. att den utsatta mannen automatiskt föreställs anta utsatta kvinnors egenskaper. Men samtidigt framställer författarna till artiklarna våldsutsatta män och kvinnor enligt rådande föreställningar för respektive kön i sina beskrivningar av problematiken genom att genusdualismen avseende stark man och svag kvinna upprätthålls. Som författare till studien upptäcks därför en stark kontrast inom temat jämställdhet mellan könen då det å ena hållet görs framställningar för att normalisera föreställningar om de utsatta männens problematik. Men samtidigt framställs männen enligt rådande normer och föreställningar som upprätthålls och återspeglas (Mattsson 2015).

Vidare framställs ett perspektiv i form av underkategorin, lag och statsbidrag, i empirin. Här framställs män i varierande ordalag som diskriminerade. Genom att applicera ett maktperspektiv på empirin inom underkategorin framställs

gatekeeping eller staten och kommunen att inneha tolkningsföreträdet. Detta leder till att våldsutsatta män i nära relationer inte anses vara ett socialt problem

(Mattsson 2015). Detta är i linje med föreställningen om den rådande normen avseende föreställningar om den våldsutsatta kvinnan i nära relationer. Det som istället sker är en beskrivning av problematiken och hjälpbehovet hos utsatta män som likadant hos utsatta kvinnor. Detta kan argumenteras vara en jämställning mellan könen utifrån föreställningen om kvinnan som norm (Gemzöe 2014). Samtidigt som våldsutsatta män framställs som just utsatta gentemot sin partner och jämställda i sitt hjälpbehov återfinns ett problem med framställningen enligt författarna till studien. Det kan argumenteras att genom att använda

föreställningar om den våldsutsatta kvinnan kontinuerligt som måttstock för att sedan nedvärdera de utsatta männens våldsproblematik i relation till en kvinnlig våldsutövare blir framställningen kontraproduktiv. Med detta menas att den våldsutsatta mannen i nära relationer i framställningen är avvikande och svag och samtidigt beskrivs bredvid det kvinnliga offret vars våldsproblematik är grövre och mer utbrett. Detta resulterar i att även om den våldsutsatta mannen existerar ute i världen blir denne osynlig i relation till den våldsutsatta kvinnan.