Den kenyanska läroplanen föreskriver jämställdhet mellan pojkar och flickor och rätten till en likvärdig utbildning oavsett kön. Denna rubrik kommer därför att ta upp hur jämställdheten ser ut i klassrummet, pojkar och flickors beteende och om något av könen dominerar i klassen.
På frågan om hur jämställdhet ser ut på skolan, skiljer det sig mellan pedagogerna. De som anser att jämställdhet existerar, menar att det i klassrummet inte finns märkbara skillnader mellan könen i och med att de undervisas tillsammans och därmed är lika. ”In school we don´t have a boy or a girl, we have learners”. Pedagogerna uppmuntrar eleverna till att vara lika och att delta i samma aktiviteter. De anser likaså att jämställdheten existerar eftersom alla elever oavsett kön sitter tillsammans i klassrummet och att all undervisning sker i helklass. De som upplever att jämställdhet förekommer formulerar sig på följande sätt:
In school pupils are almost the same. That’s why we find that we put them together, they sit together. Anything, any information mostly the general we pass to all of them, without discrimination.
De pedagoger som menar att jämställdhet ännu inte har uppnåtts uttrycker att det bland annat beror på att flickor av olika orsaker presterar sämre än pojkarna. En av anledningarna ligger i att flickorna når vuxenstadiet och koncentrerar sig mindre på skolarbetet än tidigare. De har även betydligt fler sysslor att utföra i hemmet så som att samla ved, hämta vatten och laga mat medan pojkarna inte gör något. Detta leder i sin tur till att flickorna inte har någon tid till att göra skolarbete och intresset för att lära minskar och de kommer efter i sin inlärning. I de större städerna ges flickorna däremot mer tid och frihet till att studera och det leder till att de deltar lika mycket och når samma resultat som pojkarna.
Flertalet pedagoger nämner även avhopp som en bidragande orsak till bristen på jämställdhet. Många flickor tvingas hoppa av skolan på grund av tidigt giftermål eller graviditet vilket leder till att antalet flickor i de högre klasserna är betydligt färre än antalet pojkar.
Most of the girls do drop out when they have reached the adolescence stage. Some drop out because of pregnancy. Others drop out and get married early because the family is poor and they need someone to support their daughter. Some girls also quit school because they are orphans and they need to take care of the home while the boys can go to school.
Pedagogerna är av den uppfattningen att det är viktigt med information till flickorna om hur de kan ta hand om sig själva och därmed motverka tidig graviditet och giftemål som ofta leder till avhopp. Detta kan bland annat tillhandahållas genom rådgivning.
Ett annat område där ojämlikheten mellan könen blir påtaglig är när det gäller uppdelningen av status och sysslor i skolan:
The boys feel that they are the stronger sex and they will command the girls. When it comes to the school we find the prefix, boys are made prefix and girls are made monitors. That is showing the inequality because the monitor is a lower card so if a girl is a monitor she is a bit inferior compared to the prefix, commanding the whole class.
Prefix och monitors är två olika högt klassade ställningar som tilldelas till elever i kenyanska skolor. Begreppen innefattar sysslor som eleverna utför i samspråk med pedagogen. En monitors sysslor är bland annat att samla in böcker och ge till pedagogen samt att sudda svarta tavlan, till skillnad från en prefix som har auktoritet och bestämmer bland annat monitors och andra elevers sysslor. Enligt de flesta pedagoger tilldelas pojkarna rollen som prefix och flickorna blir monitors eftersom den afrikanska kulturen är uppbyggd att se mannen som högre uppsatt än kvinnan. I och med denna uppdelning upplever många pedagoger att det förekommer en ojämlikhet mellan könen i skolan. En av de intervjuade talar dock om att en förändring bör ske. Denne arbetar för detta genom att gå emot de kulturella normerna och även utnämna flickor till prefix.
Samtliga pedagoger anser däremot att jämställdhet är något att eftersträva. Diskussioner kring jämställdhet och genus är förekommande i skolan och i klassrummet med eleverna.
Pedagogerna yrkar på att eleverna oavsett kön ska ses som likvärdiga och att detta ska
eftersträvas i skolan. Vid inträffandet av flickors tidiga avhopp från skolan, arbetar pedagoger för att få dem att komma tillbaka och avsluta sin utbildning, med målet att skapa en mer jämställd skola. Pedagogerna arbetar även med att uppmuntra flickor så att de kan känna sig jämställda med pojkarna och att de är lika mycket värda samt att de har förmågan att prestera i samma utsträckning som pojkar.
Utifrån de observationer som utförts har det tydligt märkts att i de högre klasserna har antalet flickor minskat och pojkarna har tagit en större plats, vilket påverkar jämställdheten mellan
könen i de kenyanska skolorna. Dock inne i klassrummet behandlar pedagogerna båda könen jämställt och fördelar tiden jämnt procentuellt sett utifrån antalet pojkar och flickor.
Sammanfattningsvis råder det, hos pedagogerna, olika uppfattningar vad gäller jämställdhetens existens i skolan. Ett antal menar att jämställdheten är befintlig eftersom pojkar och flickor tar del av samma undervisning. Andra anser att ojämlikhet råder på grund av tidigt avhopp bland flickor. De menar vidare att ojämlikheten även blir påtaglig när det handlar om att välja överordnade i klassrummet, det vill säga prefix och monitor, då pojkar ofta får den ledande rollen. Emellertid är alla pedagoger eniga om att jämställdhet är något eftersträvansvärt.
8.2.1 Könens olika beteenden
Under denna rubrik kommer pojkar och flickors beteenden att redogöras. Vi kommer bland annat att ta upp pedagogers beskrivningar av vad de anser att det råder för olikheter mellan könens beteenden.
De flesta pedagoger är eniga om att i de lägre klasserna är flickorna mer öppna och vågar ta för sig mer än pojkarna. De pedagoger som undervisar i de lägre klasserna anser att flickorna är de som är mest aktiva. De menar att detta syns tydligt då eleverna ska svara på en ställd fråga och därmed räcka upp handen. Majoriteten av dem som vill svara är flickor eftersom pojkarna är blyga och ogärna vill prata inför klassen.
Detta förändras när flickor når vuxenstadiet runt klass fem då de blir blyga och inåtvända och känner ett obehag inför att visa upp sig och tala inför klassen. Pojkar däremot visar inte några sådana tendenser utan är fria och utåtriktade. En pedagog uttrycker:
Actually it mostly depends with the age. Usually the age will determine the behaviours of these boys and girls. There is an age where you find the girls unclear the boys and they behave almost equally and they have equal opportunities. But you know with the girls, when they reach the time when they are to become adults they are usually shy but the boys are becoming cheeky and aggressive.
Pedagogerna anser att pojkarnas övertag och beteende bland annat beror på landets kultur där mannen sägs vara högre uppsatt än kvinnan, vilket leder till att pojkarna tror sig vara bättre och mer speciella än flickorna. Pojkarnas synsätt och överlägsna beteende är något som ofta har sitt ursprung i hemmet och som de sedan för med sig till skolan. Pedagogerna menar att
de i skolan pekar på att alla är jämställda oavsett kön och att ingen är bättre än den andra. Ett tungt ansvar vilar på skolan eftersom de elever, som från hemmet har med sig att ett av könen har en lägre position, endast kan få sin syn förändrad i skolan. Trots detta säger en av
pedagogerna:” Anywhere in Africa, sometimes boys look at the girls as their juniors.”
Pojkarnas beteende beskrivs som självsäkert och framåt och ett exempel är att de i
klassrummet ibland ser ner på flickor och detta tar sig uttryck i att de bland annat avbryter dem när de ska svara på en fråga. Detta leder i sin tur till att flickorna blir allt mer blyga och slutna. En annan skillnad i deras beteende, som en pedagog uttrycker, är när de svarar fel på en fråga. Pojkarna som i sitt beteende är väldigt öppna och utåtriktade bryr sig inte vid en felsägning medan flickorna skäms och upplever situationen som jobbig. En av pedagogerna pekar på att flickorna är mer lugna och koncentrerade i klassrummet samtidigt som pojkarna är stökiga och har svårt att sitta still. Pojkar upplevs i allmänhet som mer aktiva och att de vågar ta för sig mer, ett exempel kan vara när det förekommer rollspel i klassrummet. Då vill flickorna sällan delta till skillnad från det motsatta könet som tar för sig och är mer än villiga att inta den överordnade positionen. Pojkar har även en tendens att alltid vilja bli
uppmärksammade och vid tilltal lyssnar de inte alltid till vad pedagogen har att säga.
Det som framkommit under intervjuerna angående pojkar och flickors beteende i
klassrummet är något som bekräftats under observationerna. Flickors blyghet märks tydligt, i de högre klasserna, i deras sätt att vara och handla. I klassrummet har de svårt att ta för sig och ta plats. Detta blir uppenbart när flickor ska svara på frågor och yttra sig inför klassen. I jämförelse med pojkar räcker flickor knappt märkbart upp handen och svarar tyst och otydligt, vilket leder till att de ideligen tvingas upprepa sitt svar på frågan. Vid ett
intervjutillfälle nämner en av pedagogerna att i och med att flickorna är tillbakadragna, deltar de inte fullt ut i undervisningen. Detta uppmärksammades under observationerna då flickor exempelvis inte alltid räcker upp handen när en fråga ställs och pratar ogärna högt inför klassen. Flickorna vet oftast svaret men avstår på grund av sin blyghet från att svara. Pojkarna å andra sidan visar ett mer självsäkert beteende och tar för sig mer i klassrummet. De är aktiva vid handuppräckning och när det handlar om att svara på en fråga yttrar de sig med självsäkerhet och tydlig röst. Om de inte uppvisar denna självsäkerhet påpekar
pedagogen detta. Under en observation besvarades en fråga av en blyg pojke med svag röst. Pedagogen uttryckte då att: ”Boys are not suppose to shy off, talk up!”.
Sammanfattningsvis framkommer det genom intervjuer och observationer att de båda könens beteende skiljer sig märkbart. Detta syns tydligt i interaktionen i klassrummet, i de högre åldrarna, då pojkar är mer fria och öppna samt vågar ta för sig mer tillskillnad från flickor som är blyga och osäkra på sig själva.
8.2.2 Dominansen och talutrymmet i klassrummet
Jämställdhet är ett begrepp som även innefattar dominans mellan könen. Följande avsnitt kommer därför att behandla hur dominansen och inflytandet mellan pojkar och flickor ser ut i de utvalda kenyanska klassrummen.
Majoriteten av pedagogerna är eniga om att det är pojkar som dominerar och yttrar sig mest i klassrummet. Flickorna är däremot blyga och har svårt att prata inför klassen vilket leder till att pojkarna får ett övertag och ett mer dominerande beteende. När flickorna pratar är de dock bättre på att uttrycka sig och använder ett mer korrekt språk. Trots detta känner flickorna att pojkarna är bättre än dem vilket resulterar i att pojkarna får ett övertag över dem. Pojkarnas beteende uppfattas av vissa pedagoger som stökigt, högljutt och aktivt och de menar att de måste tillrättvisas oftare än flickorna. I vissa situationer dominerar även pojkarna omedvetet över flickorna och försöker överrösta dem. Pedagogerna har den uppfattningen att detta beror på de båda könens olika natur och kulturella värderingar. En pedagog uttrycker:
In Africa the boys from the birth are brought up to believe that they are more important than the girls. So they become more masculine and because of that they believe they are strong, so whatever they say they are always assertive and they say it with a lot of confident. While the girls will just say it shyly without being very open. This makes the boys dominate.
De båda könens inflytande i skolan menar pedagogerna skiljer sig avsevärt. Flertalet pedagoger menar att det är pojkarna som har störst inflytande och detta beror som tidigare nämnts på pojkarna och flickornas olika beteende. Om elevernas åsikter ska framföras är det vanligtvis pojkarna som intar den ledande rollen, vilket beror på att de inte är blyga för att säga vad de tycker. Pedagogerna uttrycker: ”The boys have influence because if there is a problem they are not too shy to tell us their opinion about it. They are not being discouraged by anything”. Några pedagoger menar däremot att de båda könen har samma inflytande i skolan men har inga förklaringar till dessa uttalanden.
Alla pedagoger menar dock att dominansen och inflytandet mellan könen skiljer sig i de olika stadierna. I de lägre åldrarna är det flickorna som har den största dominansen och inflytandet men i de högre åldrarna avtar detta och pojkarna är de som dominerar.
Till skillnad från de flesta intervjusvar som framkommit har vi under observationerna inte märkt någon avsevärd skillnad på dominansen mellan pojkar och flickor. Vi har inte märkt av någon större dominans från pojkarna utan sett de båda könen som jämställda. Detta gäller både vem som tar störst plats i klassrummet och vem som talar mest. Den skillnaden som dock har uppmärksammats är att vid handuppräckning tar pojkarna flera initiativ till att delta. Pedagogers åsikter om att pojkar i vissa fall nedvärderar flickor, är inget som vi har sett. Däremot upplever vi det som att pojkar och flickor samarbetar och hjälper varandra i skolarbetet.
Sammanfattningsvis är det, enligt de flesta pedagoger, pojkarna som dominerar i både tal och utrymme i klassrummet. Det här är något som förekommer i de högre klasserna medan det i de lägre åldrarna är flickorna som dominerar. Detta menar de bland annat beror på de kulturella värderingar som finns i landet, där kvinnan ska ha en underordnad position i jämförelse med mannen. Vi kan dock konstatera att vi sett motsatsen i många av våra observationer.