crocodes — anonym och hotad
Jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes Dahlst. är kanske inte den mest folkkära växten i Jämtland. Det finns dock en liten skara bota nister som vet att uppskatta den. Här berättar de om den smäckra skapelsen som i den senaste Rödlistan betecknas som Sårbar (VU).
TEXT: LARS-ÅKE BÄCKSTRÖM, BENGT PETTERSON & STAFFAN ÅSTRÖM
J
ämtlandsmaskros hör till gruppen strand maskrosor Taraxacum sektionen Palustria. Strandmaskrosor är liksom andra maskrosor Jeråriga, oftast lågväxta och tämligen späda örter. Jämtlandsmaskrosen blir, beroende på växtplats, mellan 2 och 40 cm hög.
Bladen är oftast smala, knappt centimeterbre da, omkring 5-15 cm långa. De är helbräddade eller har mycket små, triangulära tänder. Sällan med bredare blad och längre, klolika tänder, som liknar höstfibblans. Korgen är smal och sitter på
»
ftbv*-bto- ^ *
< ' jt ii
Denna jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes växer i kalkbleket Acksjön, vanligen kallad Vikekärret, i Rödöns socken. Foto: Bengt Petterson
Holkarna slår sällan ut till mer än hälften under blomningen och strålblommorna förblir inrullade. Det gör att de rödbruna strimmorna på blommornas undersida ger holken en lysande orangegul färg.
BÄCKSTRÖM, PETTERSSON & ÅSTRÖM
en förhållandevis lång, ofta s-böjd stjälk. Stjälken är oftast rödaktig, med ett tydligt ljust band strax nedom korgen. De inre holkfjällen är gröna och saknar hornlika utskott i spetsen. De yttre holk fjällen är breda, brett hinnkantade och tätt tryckta mot de inre holkfjällen.
Blommorna är mörkgula, de yttre med en rödbrun mittstrimma på undersidan. Korgen öppnar sig endast obetydligt och är sällan mer än halvöppen under blomningen. Strålblommorna förblir inrullade under hela blomningen. Blom korgen får härigenom en orangegul ton. Efter blomningen öppnar sig korgen och frukterna blottas. De är brungula med ett långt spröt och har relativt utstående, grova taggar som når högt upp på näbben, det smala partiet mellan frukten och sprötet.
Utbredning
Utbredningen för jämtlandsmaskrosen i Sverige är koncentrerad till Jämtlands landskap med cirka 70 lokaler, men även utefter älvar i södra Lappland finns ett mindre antal lokaler. Härje dalen har 4 aktuella lokaler (Danielsson 1994) och Medelpad några stycken. En växtplats i Ång ermanland (Tåsjön) betraktas som sannolikt utgången (Mascher 1990).
I Jämtland växte jämtlandsmaskrosen sanno likt rikligt före regleringshöjningen av vattenni vån i Storsjön. Lange beskriver i Jämtlands kärl- växtflora (1937) jämtlandsmaskrosen som tämli gen allmän i delar av Storsjöområdet. Detsamma kan ha gällt för Indalsälvens stränder nedströms Storsjön till Lit och uppströms till i höjd med Mattmar före kraftverksutbyggnaden. Nedre de len av Långan har en särställning för jämtlands- maskrosens utbredning i Jämtland, där den från Landön ner till den sista forsen före utloppet i Indalsälven är väl spridd i strandzonen, dock mer sällan i några uppseendeväckande mängder. Ar ten uppträder också utefter små åar och bäckar i centrala Jämtland.
Vi kommer nu att berätta om jämtlandsmask rosen med utgångspunkt från dess olika biotoper. Det som här sägs om jämtlandsmaskrosen i Jämtland berör endast aktuella lokaler.
Naturliga stränder och hoten mot dessa
Jämtlandsmaskrosen har naturligt nog minskat i sina dominerande biotoper, sjö- och älvstränder, på grund av vattenregleringarna, vars omfatt ningar i Jämtland knappast har sin motsvarighet någonstans i Europa. De mindre älvar som nämnts ovan är därför viktiga refuger, som ga ranter för jämtlandsmaskrosens framtida sprid ningsförmåga. De bör ur den synpunkten få fort sätta att vara oreglerade där de ännu inte vatten- kraftsexploaterats.
Tyvärr planeras i skrivande stund flera vatten kraftsexploateringar. Märkligt nog har regeringen tillstyrkt vattenkraftsutbyggnad på en växtplats för jämtlandsmaskros vid Långan, trots skriv ningen ”Vattenkraftverk samt vattenreglering för kraftändamål far inte utföras inom denna älv sträcka” enligt Miljöbalken 4 kap 6 §. Även minikraftverk har blivit på modet i de mindre vattendragen i Jämtland. Att dessa utbyggnader dessutom sägs ge ”grön el” verkar i vart fall inte hänga ihop med det växtliv som trivs i de forsar som tystas för ett ringa energitillskott.
På strandlokalerna uppträder jämtlandsmask rosen ofta ganska glest spridd bland stenar, grus och finsediment längs långa sträckor, medan den på vissa kalkbleken och ängsmarker kan nå klart större individantal. Längs stränderna är följesla garna ofta gullbräcka Saxifraga aizoides och knut- narv Sagina nodosa. Av gräsen far nog blåtåtel Molinia caerulea, anses vara det allra vanligaste, i synnerhet som det tycks vara det enda mer hög växta sällskap som jämtlandsmaskrosen står ut med i längden. Av de mer udda följearterna vi hittat på stränderna far nog klådriset Myricaria germanica, en särskild plats.
Ängar och strandängar
På friska till fuktiga ängar, som exempelvis den vackra och av hembygdsföreningen mycket väl skötta brunkullaängen, Nästmyren i Fugelsta by i Marieby socken, trivs jämtlandsmaskros gott bland brunkullorna. När man ser hur både brun kullor och jämtlandsmaskrosor ökat efter slåtter- insatserna inser man att det troligen sett ut på detta sätt på många ängar i Jämtland före meka
BÄCKSTRÖM, PETTERSSON & ÅSTRÖM
niseringen och kvävegödslingen av ängsmarkerna. Med erfarenheter från den nämnda ängen och andra liknande lokaler, menar vi inom botanik föreningen i Jämtland att slätter på sådana mar ker ger ett mycket gott resultat för överlevnaden för den tämligen konkurrenssvaga jämtlandsmas- krosen.
Anmärkningsvärt är kanske att fem ängs- markslokaler med olika ”hävdformer” hör till jämtlandsmaskrosens individrikaste växtlokaler i Jämtland: Nästmyren - slätter, Önsta, brunkul lalokal — bete, Djupede vid Långan - ”vårflods- hävdad” strandäng som tidigare slåttrats , Land vågen vid Långan - ”vårflodshävdad” strandäng samt Nävran vid Näverbron — ”vårflodshävdad” strandäng som tidigare slåttrats. Antalet blom mande jämtlandsmaskrosor kan dock variera mycket mellan åren, från en handfull till ett hundratal.
Av jämtlandsmaskrosens följearter i Jämtland har brunkullan, Gymnadenia nigra, nämnts, men man ser snart vid studiet av noterade arter från både ängslokalerna och de nedan beskrivna kalk- blekelokalerna att man ofta hittar också majviva Primula farinosa, smalviva Primula stricta, flug blomster Ophrys insectifen, blodnycklar Dactyl- orhiza incarnata ssp. cruenta, tvåblad Listera ova- ta, vildlin Linum catharticum, glansvide Salix myrsinites och hårstarr Carex capillaris. På ängs lokalerna finner man också ofta hirsstarr Carex panicea och fjällruta Thalictrum alpinum.
Kalkblekeområden
Jämtlandsmaskrosen har även ett fäste i kalk- blekeområdena där den har ett antal lokaler. Kalkbleken har sitt ursprung från kambrosilur- tiden och är i huvudsak koncentrerade till cent rala Jämtland. Exempel där det växer jämtlands- maskros är Odensalakärret i Östersund, Bleksjön vid Räcksjön i Sunne, Acksjön nära Vike på Rödön och Tysjöarna i Ås. Här kan man få se dem pudrade av den vita kalken, ofta småväxta och med mycket smala, grönsvarta blad, liknan de utfläkta svarta krabbor på den i övrigt tämli gen sterila kritvita kalkbleken. På dessa extrema
egentlig blomstängel, blomman ser istället ut att sitta direkt på bladrosetten.
Övriga biotoper
Liksom flertalet andra växter låter sig jämtlands maskrosen inte alltid inordnas under de avgräns- ningar som vi så gärna vill åstadkomma för att bringa ordning i kaos. Den kanske individrikaste och mest tätväxande lokal vi idag känner till i Jämtland uppvisar till exempel ingen av ovanstå ende beskrivna botaniskt rika förtecken.
Vid räkning av maskrosor i en, periodiskt torr, göl i närheten av Granbo i Ås socken kunde vi konstatera en täthet av ett 70-tal individer per m2 och ett totalt antal av cirka 1 100 jämtlands maskrosor inom en yta på 40 x 50 m. Gölen vid Granbo är troligen en gammal isgrop eller likna de i övergången mellan en gammal odling och fuktig skogsmark. Följearterna skvallrar här inte om att det skulle vara särskilt kalkrikt, på sin höjd en viss kalkpåverkan eller möjligen högt pH-värde. Sällskapet som noterades och antyder rikare jordmån var kanelros Rosa maj alis, rosett- jungrulin Polygala amarella, hårstarr Carex capil laris, slåtterblomma Parnassia palustris och fjäll skära Saussurea alpina - samtliga med låg frekvens. För övrigt växte där en, för Jämtland, rent trivial flora.
”Störningar” som minskar konkurensen från mer högväxta arter kan ha en gynnsam effekt för jämtlandsmaskrosornas del. Det finns till exem pel fynd från ruderatlokaler på kalkgrund, sten brott och flera lokaler längs mindre körvägar. Jämtlandsmaskrosen kan också enstaka gånger slå rot i sprickor på kalkklipporna, exempelvis ut efter Långan, Gärdesån och på Storsjöns stränder.
Ovanstående exempel tillsammans med ovan beskrivna biotoper och andra erfarenheter av jämtlandsmaskrosens favoritväxtplatser, skulle kunna ge följande sammanfattande hypotes om varför den växer där den gör idag i Jämtland: Extremt kalktolerant - ja! Kalkgynnad - troli gen! Gynnad av högt pH - kanske. Hävdgynnad - ja! Konkurrenssvag - ja! Slitagetålig — förefaller så! Vårflodsgynnad - förefaller så! Kväveskyende
BÄCKSTRÖM, PETTERSSON & ÅSTRÖM
ABSTRACT
Bäckström, L.A., Pettersson, B. & Aström, S. 200l:Jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes
- anonym och hotad (Taraxacum crocodes
- anonymous and threatened)
Taraxacum crocodes (Dahlst.) belonging to the sect. Palustria is an endemic plant of Scandinavia. The main distribution is located in Jämtland, but the plant is also sparsely spread in the south of Lapland, in Härjedalen and in Medelpad.The distribution map, covering Jämtland and Härje dalen, shows that river banks and lake shores are favourite sites forT. crocodes. Furthermore fens with extreme calcareous grounds as well as damp orchid rich meadows seems to be important refuges for T. crocodes. Growing sites of T. crocodes
are mainly threatened by water power exploi tation plans of the rivers in central Jämtland.
Utbredning av i Jämtlandsmaskros i Jämtlands län.
Fynd t.o.m. 1950 Fynd fr.o.
Kommun
Citerad litteratur
Aronsson, M (red.) 1999: Rödlistade kärlväxter i Sverige — Artfakta. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. Lund.
Lange, Th. 1937: Jämtlands kärlväxtflora. Åbo Akademi, Åbo.
Mäscher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. Lund.
Lars-Åke Bäckström är aktiv i Jämtlands Botaniska Sällskap, där han är kassör och medredaktör till före- ningsbladet Rödbläran. Han amatörbotanist med kärlväx ter som huvudintresse. Han har inventerat för Jämtlands flora sedan 1990, men det botaniska intresset fanns långt tidigare.
Adress: Litsnäset 235, SE-830 30 Lit. E-post: larsake.backstrom@telia.com
Bengt Petterson arbetar som naturvårdare på Länsstyrel sen i Jämtlands län med främst inventeringar. Han är också floravälctaransvarig för Jämtland — Härjedalen och sekreterare i Jämtlands Bota niska Sällskap.
Adress: Trollsåsen 2920, SE-830 44 Nälden. E-post: bep@telia.com
Staffan Åström är ledamot i Svenska Botaniska Fören ingens styrelse och ordföran de i Jämtlands Botaniska Sällskap, där han är en av redaktörerna för föreningens tidskrift Rödbläran.
Adress: Ren 2515, SE-835 92 Krokom. E-post: carex@sverige.nu
' . ;J/n
Atlantmaskros (ovan) Taraxacum spectabile (sektion
Spectabilia) är rödlistad i kategorin kunskapsbrist
(DD). Brattön, Hede sn 13/5 2000.
Foto: Enar Sahlin
Gelerts maskros
Taraxacum gelertii (t.v.). Söbbhult,
Hede sn 13/5 2000.
Foto: Evastina Blomgren
Dalslandsmaskros
Taraxacum larssoni (t.h.) är en fläck
maskros (sektion
Naevosa) som kate
goriseras som akut hotad (CR) i Röd listan. Rulten, Hede sn 13/5 2000.