T. falcatum Brenner falkmaskros

DIs, Laxarby, 6/6 1951 /Haglund 6. T. dissimile Polen, Gdynia, 8/5 I997/H0

7. T. falcatum Brenner falkmaskros

Arten är vansklig att skilja från T. fulvum, som den delar åtskilliga av de iögonfallande karaktärerna med, till exempel avsaknaden av pollen, ljusa märken och röd-

aktiga - gulbruna frukter. Av bil­ den framgår dock att bladflikarna hos T. falcatum sitter längre ifrån varandra, samt att sidoflikarnas övre kant i mellan- och innerbla- den är svängda, så att flikarna blir mer eller mindre skärformade. Flikarna kan i extrema former bli kraftigt uppsplittrade i långa tän­ der. I fält ser man också att T. fal­ catum har mer uppåtriktade blad. Från Skåne uppges ett tiotal äldre uppgifter, men vi har ännu inte stött på den i inventeringen. Arten har en något nordlig tyngdpunkt i utbredningen och det finns spridda fynd av den långt upp i Norrland.

WENDT

8. T. fulvum Raunk. tegelmaskros

Arten förekommer ofta på odlad mark och kan då bli stor och Ruderalia-lik. På naturligare mark är den spensligare (se bilden). Bladen är deltoida - skärformade, vanligen med åtskilliga sylformade tänder på den övre kanten. Blomspetsarna bru­ kar vara lysande röda. Holken är kort och ljus. Ytterholkfjällen är mycket smala och har en smal men tydlig hinnkant. De är tidigt utåt — nedåt- böjda och har en tutpräglad knöl. Pollen saknas. Märkena är ljusa och ger ett gult till ljusgrönt intryck. Arten har fått sitt latinska namn efter fruktens färg, gulaktigt röd, men normalt är fär­ gen brun — gulaktigt brun. Arten är tämligen all­ män och är en av de arter, som har den största utbredningen i landet. Den är inte heller krävande vad gäller växtmiljö, utan påträffas även på grus­ planer, vägrenar osv.

8. T. fulvum Trolle-Ljungby, 25/5 1999/GW

9. T. glaucinum Dahlst. blågrå maskros

Bladfärgen går i blågrönt (därav det latinska namnet). Växten ger ett robust intryck. Blad- flikarna är deltoida — skärformade och kan ha ganska långt utdragna spetsar. Flikarna är ofta rikt syltandade och nedåtriktade. Bladskaften är vingade och vanligen violetta nedtill. Holken är bred och mörk och blomkorgen är ganska vid. Ytterholkfjällen är breda och tidigt utåtriktade och de har en bred och tydlig hinnkant. Knölar brukar finnas på både de inre och yttre holkfjäl­ len, men de är inte alltid så tydliga. Pollen saknas och märkena är grågröna. Arten är tämligen säll­ synt i Skåne och därutöver finns det spridda fynd från övriga Götaland och en bit upp i Svealand.

9. T. glaucinum Trolle-Ljungby, 25/5 1999/GW mm

WENDT

10. T. gotlandicum Dahlst. gutemaskros

Man känner igen arten på de grågröna bla­ den, som är breda i förhållande till sin längd, med den största bredden långt ute på bladet. Bladflikarna är långa, smala och framåtsväng- da och har ofta ganska trubbiga spetsar. Blad­ skaften är ovingade och ganska intensivt pur- purfärgade på ovansidan, medan de är blek­ gröna - svagt färgade på undersidan. De yttre holkfjällen är korta och ganska breda och har en mycket tydlig ljus hinnkant. De är uppåt- riktade med något utåtböjda spetsar med en liten knöl. Med en bra lupp ser man att den övre halvan av fjällets kant är tätt cilierat. Blommorna har pollen och märkena är grön­ aktiga. (Jämför T. laetum, som den kan vara mycket lik.) Arten verkar vara vanlig på Got­ land, och ganska vanlig även på Öland. I övrigt finns någon enstaka uppgift.

10. T. gotlandicum från typlokalen i Visby, 15/5

I996/H0

I I. T. isophyllum Hagl. sotmaskros

Växten är vanligen liten, ibland mycket liten. Bladen har likformiga flikar, som är korta, deltoida och nedåtriktade. De har ofta några små, vassa tänder på ovankanten. Bladskaften är smala och kan vara något rödvioletta. Ytterholkfjällen är mycket korta och smala samt mer eller mindre horisontellt utstående. De är vanligen försedda med knölar och sak­ nar, eller har en mycket otydlig, hinnkant. Blomkorgen är den minsta hos Erythrosperma- sektionen och oftast bara 2 cm i diameter i full blom. Kantblommorna har undertill en svartviolett rand som kontrasterar starkt mot den gula kanten. Pollen saknas och märken är mycket mörkt gröna, nästan svarta. I Skåne är arten tämligen allmän. I övrigt finns det en hel del fynd från Götaland.

I I. T. isophyllum Falsterbo,

WENDT

I 2. T. lacistophyllum (Dahlst.) Raunk. backmaskros

Arten är vanligen spenslig, men ofta högväxt. Dahlstedt (1921) skriver ”Den utmärker sig genom skärformiga flikar, som vid basen hava en hög pucklig rygg och äro utdragna i en smal och lång, oftast m. 1. m. uppåtböjd spets...” Kan det skrivas bättre! Flikarnas övre kant är helt släta eller har en sylformad tagg. Ändfliken brukar vara smal och långt utdragen. Bladskaften är smala och starkt rödvioletta. Korgen är stor och gles. De yttre holkfjällen är långa och långspetsade, saknar ofta knöl och har otydlig eller obefintlig hinnkant. Ytterholk­ fjällen kan även på insidan fa en violett an­ strykning, men aldrig lika stark som hos

T. bracbyglossum. Arten har rikligt med pollen samt svartgröna märken. I Skåne är arten tämligen allmän. I övriga Sverige verkar den vara allmän i vissa trakter, speciellt i Svealand, men fynd har även noterats från Norrland.

12. T. lacistophyllum Ivö, 20/5 1999/GW

WENDT

I 3. T. laetum (Dahlst.) Raunk. spädmaskros

Arten är ganska lätt att känna igen. Den har ljusgröna blad med blekt gröna bladskaft. Holken är kort med breda, löst tilltryckta ytterholkfjäll, vilka har en bred hinnkant och rejäla, vackert rödlila knölar. Kantblommornas undersida har en ljusröd strimma. Den har rikligt med pollen samt rent gula märken. (Se även 77 limbatum och 77 gotlandicum) Det är en av de vanligaste arterna i Skåne I övrigt finns det åtskilliga fynd i Götaland och en bit upp i Svealand.

13. T. laetum Trolle-Ljungby, 25/5 1999/GW OBS! Holkfjällens stora knölar.

WENDT

14. T. limbatum

St. Köpinge, 8/5 2000/GW

14. T. limbatum Dahlst. bårdmaskros

Bladens sidoflikar är deltoida, som på bilden, men kan även vara mer utdraget skärformade. Vanligen finns det några sylformade tänder på ovankanten och i flikmellanrummen. Bladskaften brukar vara svagt rödvioletta nedtill.

Holken är lång och blekt grön. De yttre holkfjällen är långa, (mer än halva läng­ den av de inre) ganska breda med tämligen bred hinn­ kant och tydliga knölar. De är uppåt - utåtriktade. Korgen är stor (3,5-5 cm) och plan. Kantblommornas undersida har en gråviolett strimma. Pollen brukar fin­ nas, men ofta sparsamt (ibland kommer det inte fram ur ståndarröret). Märkena är ljusgröna - gulgröna. Arten är habituellt mycket lik T. laetum. Blad­ skaften är dock rödvioletta, de yttre holkfjällen är mer utstående och har en puckel, som är avsevärt blygsammare än T. laetums stora, färgade och märkena är grönare. Den fullt utslagna blomkorgen är mycket stör­ re än den hos T. laetum. (Det kan skilja 1 cm på samma lokal.) Arten är mindre allmän i Skåne och är i övrigt spridd långt upp i Norrland.

WENDT

15. T. marginatum

Sm, Hagby, 27/5 1999/GW I 5. T. marginatum (Dahlst.) Raunk.

fransmaskros

Bladens utseende varierar avsevärt med biotopen och sidoflikarna kan vara från deltoida till smalt skärforma- de (se bilden). Vanligen finns det några — många sylformade tänder på ovankanten av flikarna och i flikmel- lanrummen. Bladskaften brukar vara rödvioletta nedtill. Holken är ganska lång och de yttre holkfjällen är löst tilltryckta. De är breda, relativt långa, mörkgröna och mer eller mindre röd- anlupna samt försedda med en bred och tydlig hinnkant. De brukar ha tydliga knölar. Pollen saknas och mär­ kena är mörkgröna. Från Skåne finns några äldre uppgifter men vi har mis­ sat den hittills i inventeringen. Eljest finns en hel del fynd spridda över Götaland, Svealand och även upp i Norrland.

WENDT

MS.«

I 6. T. parnassicum (silesiacum) Dahlst. parnassmaskros

Bladen är friskt - gråaktigt gröna. (Exemplaret på bilden har gulaktiga blad på grund av något misslyckad torkning) Bladen har långa och smala skaft med tunna tänder. Den största bredden är ovanför bladets mitt och där kan flikarna sitta mycket tätt. Flikarna har oftast en tydligt konvex ovan­ kant. Bladets yttre del är kort och bred och avslutas oftast med en liten, bred, mer eller mindre välavgränsad spets. Den utslag­ na korgen är tät och blommor­ nas spetsar är inte (som normalt) flata utan båtformigt hoptryckta, så att kronorna på avstånd ser spetsiga ut. De yttre holkfjällen är små, äggrunda - lan- settlika med smala hinnkanter och små knölar. Knölarna är tydligare på de inre holkfjällen. Pollen saknas. Märkena är grönaktiga. Några

16. I parnassicum

DK, Sjaelland, 13/5 I994/H0

fynd är gjorda i östra Skåne. Den är dessutom noterad åtminstone från Bohuslän och Oland.

I 7. T. proximum (Dahlst.) Raunk. brunmaskros

Arten varierar i utseende med biotopen och kan, på näringsrikare mark habituellt likna en liten ogräsmaskros. Bladens sidoflikar

varierar från breda, deltoida och tätt sittande (på torr och näringsfattig mark) till skärformigt utdragna med ängre flikmellanrum (på friskare mark). De har vanligen flera smala, spetsiga tänder på ovan­ kanten. Bladskaften är skarpt rödvioletta. Holken är kort och ganska mörkt grön och skaftet brukar vara rikligt spindelvävs- hårigt. De yttre holkfjällen är relativt långa, utdraget spetsiga och tidigt utåt — nedåtböjda. De saknar knöl och har mycket otydliga hinnkanter. Pollen saknas. Märkena är grönaktiga. Det är en av våra vanligaste sandmaskrosor och den förekommer förutom på de mera normala biotoperna även på till exempel gårds­ planer och vägkanter.

17. T. proximum Trolle-Ljungby 29/4 1999/GW

WENDT

18. T. rubicundum Dahlst. rubinmaskros

Arten brukar vara lätt att känna igen. Påfallande är de nästan trådsmala, lysande rödvioletta blad­ skaften. Bladflikarna är vanligen skärformade och dessutom ofta uppåtsvängda. De är långa, smala, fmtandade och har en puckel vid basen. Korgen är liten, gles och oregelbunden och har en rödviolett stiälk som alltid är kal. De yttre holkfjällen är breda och korta och tryckta till holken. De har väl synliga, breda, hinnkanter samt rejäla knölar. Pollen saknas vanligen, men kan förekomma ibland. Märkena är grönaktiga. Arten är tämligen allmän i vissa kustavsnitt av Skåne. Den har också noterats ganska ofta från övriga Götaland samt från Svealand.

^ Al' V ^ 18. T. rubicundum Ingelstorp, 8/5 2000/GW rT V i.

WENDT

I 9. T. scanicum Dahlst. skånemaskros

I sin typiska form är arten lätt att känna igen på de deltoida bladfli- karna, som är kluvna i flera paral­ lella småflikar. Bladflikarna kan vara långt utdragna och försedda med flera tänder på ovankanten och även flikmellanrummen är tandade. Andloben är karakteris­ tiskt utdragen som en tunga och även den har i regel något jack eller inskärning. Bladskaften är mörkt rödvioletta. Ytterholkfjällen har smala, ibland otydliga, hinnkanter och obetydliga knölar, och de är tidigt utåt - nedåtböjda. De inre holkfjällen brukar ha tydliga knö­ lar. Arten har rikligt med pollen samt svartgröna märken. (Se även den snarlika T. tenuilobum.) Arten är tämligen allmän i Skåne. Dess­ utom finns uppgifter om ett antal spridda fynd till och med en bit upp i Norrland.

19. T. scanicum

Ystad, 18/5 2000/GW

20. T. taeniatum Hagl. tofsmaskros

Arten är vanligen spenslig. Bladen är flikade in till mittnerven och har deltoida, ej utdragna, bladflikar, som ibland har någon tand på övre kanten. Ändfliken är ofta som en hög hjälm och har vanligen några inskärningar. Bladskaften är smala och mörkt rödvioletta. De yttre holkfjäl­ len är breda med tydliga hinnkanter. Arten bru­ kar vara ganska hårig och det brukar finnas en hårtofs överst på korgskaftet. Pollen saknas. Märkena är ljusa, gröna — gröngula. Arten liknar mycket T. decipiens, vilken dock inte brukar ha lika stora tänder i flikmellanrummen. Den sena­

re brukar också ha mer utdragen ändflik, vilken saknar inskärningar. Holken är även mörkare (grågrön), kortare och bredare. I Skåne är arten tämligen allmän speciellt i östra delarna. Därut­ över finns uppgifter om ett antal spridda fynd ända upp i södra Norrland.

, , --- i

WENDT

20. T. taeniatum

Trolle-Ljungby, 25/5 2000/GW

21. T. tenuilobum Dahlst. trådmaskros

Arten hör tili de mindre svåra att känna igen. En bra karaktär är bladflikarna, vilka är kluvna i flera parallella, långa, småflikar. Ändfliken är ofta långt utdragen och tunglik med en breda­ re ytterdel. Bladskaften är ganska smala, röd­ violetta. Ytterholkfjällen är lansettlika, lång- spetsade, tidigt utåt — nedåtriktade, med mycket otydliga hinnkanter. Knölarna är otydliga, men man anar dem speciellt på de yttre holkfjällen. Arten har rikligt med pollen samt svartgröna märken. Den är lik T. scani- cum men i alla delar mindre och gracilare. Den senare har dock inte lika nedböjda ytter­ holkfjäll som T. tenuilobum. T. scanicum har också smalt vingade flikmellanrum. Hos

T. tenuilobum är de nästan alltid ovingade. Arten är mindre allmän i Skåne. I övrigt

21. I tenuilobum

WENDT

Övriga sandmaskrosor

Även om uppgifterna är ofullständiga och något osäkra, redovisas arterna för att översikten ska bli så komplett som möjligt.

77 canulum Hagl. - Saknar pollen. Mycket få insamlingar.

77 disseminatum Hagl. - Har pollen. Gräsfrö- inkomling, spridda fynd.

77 isthmicola Lindb. karelsk maskros — Saknar pollen. Öland samt några spridda fynd från Skåne och uppåt.

77 lacistophylloides Dahlst. — Hög men spenslig art med bladflikar som påminner om de hos

77 lacistophyllum. Frukt gråbrun. Har pollen. På Gotland talrik åtminstone vid Visby. 77 linguatifrons Markl. — Saknar pollen. Sent

uppmärksammad, få uppgifter (Ett nytt fynd i Skåne).

77 microlobum Markl. pyttemaskros — Påminner om 77 proximum men har färre bladflikar samt grå frukt. Saknar pollen. Glest spridd, Skåne - Norrland

77 plumbeum Dahlst. - Har pollen. Några upp­ gifter från Öland och Gotland, ett fynd i Blekinge.

77 polyschistum Dahlst. grusmaskros — Liknar 77 lacistophyllum. Flikmellanrum med långa, smala tänder. Har pollen. De säkraste fynden är från Gotland, där arten är vanlig, speciellt kring Visby.

77 psammophilum (Hagl.) Saarsoo — Liknar 77 limbatum, men har smalare ytterholkfjäll. Har pollen. Öland, Gotland, ett nytt fynd i Skåne. 77 retroversum Dahlst - Saknar pollen. Funnen

åtminstone på Gotland.

77 ruberulum Borgv. et Dahlst. skevmaskros — Ytterholkfjäll breda med tydlig hinnkant; bladflikar breda, ofta ej mitt för varandra. Har pollen. Några få spridda fynd.

77 saphycraspedum Hagl. ex Saarsoo - Saknar pol­ len. Funnen åtminstone på Öland och Gotland.

77 schizophyllum Dahlst. — Har pollen. Uppgiven från västkusten men fynden är osäkra.

77 stellare Markl. österlenmaskros — Har brungrå frukter och saknar pollen. En lokal i Skåne. Ej återfunnen.

77 tenellisquameum Markl. alvarmaskros — Ytter­ holkfjäll smala med långt utdragen spets och smal, vit hinnkant. Har pollen. Öland, Got­ land samt ytterligare några spridda fynd. 77 tortilobum Florstr. — Påminner om 77 rubicun-

dum och har som denna lysande röda smala bladskaft. Har brungrå frukter och pollen. Få fynd, troligen tillfällig.

77 xerophilum Markl. - En liten art med bladen pressade mot marken. Blad med vingkant, vil­ ket är mycket ovanligt för de små arterna hos sandmaskrosorna. Saknar pollen. Ganska van­ lig på Gotlands alvar. I övrigt några spridda fynd.

Dvärgmaskrosor

(sektion Obliqua)

Vad som utmärker sektionen som helhet beskrivs i artikeln ”Maskrosor i södra Sverige — en intro­ duktion” (sidan 78 i detta häfte).

Dvärgmaskrosorna har pollen och de kan vara ganska lika sandmaskrosen 77 laetum. Man hittar ofta dvärgmaskrosorna när man söker sandmas­ krosor, för de växer på liknande ställen. Allra säkrast finner man dem på naturbetesmarker nära kusten. Det finns två arter i Sverige.

22. T. obliquum (Fr.) Dahlst. dvärgmaskros

De flesta bladflikarna är trubbiga och ganska lik- sidiga med tämligen markerade flikmellanrum. Bladskaften är bleka eller svagt violetta. De yttre holkfjällen är mycket korta, ca en tredjedel av de inre fjällens längd och knölarna är obetydliga. Stjälken är kal närmast under holken. Både kant­ blommorna och diskblommorna är rörformigt hoprullade. Arten är ganska ovanlig i Skåne, där den föredrar kustnära naturbetesmarker. Från Götaland i övrigt finns åtskilliga noteringar och där ofta även från inlandet.

WENDT 22. T. obliquum Ö.Vram, 18/5 1995/GW T Ja 23. T. platyglossum Trolle-Ljungby, 25/5 1999/GW 23. T. platyglossum Raunk. pysslingmaskros

De flesta bladflikarna är spetsiga och ± jämnt avsmalnande med otydliga flikmellanrum (på grund av stora tänder). Bladskaften är kraftigt violetta nedtill. De yttre holkfjällen är tämligen långa och når drygt halva de inre fjällens längd och knölarna är tydliga. Stjälken är fmhårig närmast under holken (minskar framåt somma­ ren). Kantblommorna är ofta utbredda medan diskblommorna är rörformigt hoprullade. I Skåne är arten avsevärt vanligare än T. obliquum, och det finns ett flertal fynd även från de inre delarna av landskapet. I övriga Götaland verkar den däremot vara ovanligare än T. obliquum.

WENDT

Bestämningsschema för sandmaskrosor