Enligt den gängse uppfattningen tar ofta killarna mer plats än vad tjejerna gör och detta var något som fanns även i vår förförståelse. Ambjörnsson skriver att den feministiska forskningen menar att tjejer tar både mindre tid och plats än vad killar gör. I sin doktorsavhandling kommer hon fram till att detta är både rätt och fel:
Ofta visade de stolpar jag nogsamt ritade i kanten på anteckningsblocket att tjejer och killar öppnade munnen ungefär lika ofta. Däremot uttalade man sig på olika sätt och i skilda sammanhang. Medan tjejerna oftare, gärna enstavigt, svarade på direkta frågor, tog killarna snarare själva ordet. Det var ytterst sällan en tjej spontant ropade ut sitt svar i klassrummet, något som närmast var en outtalad regel bland många av killarna. (Ambjörnsson 2007:59)
Något som förvånade oss var att våra respondenter inte bekräftade vår förförståelse på ett tydligare sätt när vi diskuterade den här frågan i våra fokusgrupper. I den ena gruppen menade tjejerna att det inte var någon som tog mer plats än någon annan. I den här klassen var det lika många tjejer som killar.
- Nej men [ohörbart] klassen var ganska så här uppdelad om man säger så i grupper typ, och en var ledare i den gruppen. Men nu har de flesta liksom… de flesta i klassen har samlats till
- …de flesta i alla fall.
- Det är riktigt skönt. Det är inte nån som tar mer plats längre tror jag…(BG1)
Det hade varit intressant att veta om tjejerna, precis som i Ambjörnssons exempel, tar plats på olika sätt. Är de spontana eller pratar de bara när de räckt upp handen och fått lov? Är de enstaviga eller vågar de vara spontana och mer utförliga i sina kommentarer? Det här är svårt att få reda på enbart genom att fråga tjejerna. Vi hade behövt göra någon form av deltagande observationer för att med bestämdhet kunna uttala oss om detta.
I den andra gruppen blev responsen något annorlunda. När vi frågade vilka som tog mest plats var alla överens om att det var tre som tog mer plats än de övriga. Av dessa tre var två killar, något som var ganska slående eftersom det bara fanns tre killar i denna klass. Utan att dra allt för stora växlar kan vi här konstatera att den gängse uppfattningen om killarnas dominans får ett visst stöd. Men det som är intressant i denna diskussionen är att tjejerna accepterar att killarna tar denna plats. På ett nästan moderligt sätt
konstaterar de att ”pojkar är pojkar”:
- Men är det då att de är barnsligare än er eller de flesta eller?
- Men ändå, de är ju rätt roliga…
- Men de trivs ju med det och har kul med det så jag menar de får ju hålla på men… det är ju ändå det att ibland så bara jaha, så blir man lite så här…
- Ja, då blir man trött…
- Jaa, det blir man! (VG1)
För att återknyta till gruppintervjun där tjejerna upplevde att alla tog lika stor plats i klassen, så menar vi att detta beror på att man blivit äldre, killarna har blivit mindre stökiga och tjejerna mer säkra på sig själva. Att högstadiet mer präglades av gapiga killar verkar tjejerna vara överens om. En av tjejerna ger ett exempel:
Ja, jag gick i en klass med bara hockeykillar som skränade och skrek hela tiden och aldrig höll käften. Jag tycker det var rätt skönt…(VJ1)
Under det första gymnasieåret kan det fortfarande finnas sviter från högstadiets lite röriga och stökiga miljö. De som deltog i fokusgruppen gick dock sitt andra gymnasieår och upplevde att de hade fått en stabilitet i klassen. Killarna har som sagt lugnat ned sig och tjejerna tar för sig mer än tidigare. Men att ta för sig behöver inte vara
oproblematiskt. När Ambjörnsson intervjuar en gymnasieelev från en samhällsklass låter det så här:
Hannas erfarenheter pekar på att det reflexiva och utåtriktade resonerande som kopplas samman med tjejerna ofta innebär ett ganska tydligt skifte från deras tidigare skolgång. Flera av dem beskriver sig själva som tysta, snälla och tillbakadragna under sin på högstadiet. I vissa fall förklaras detta med att det inte fanns tid och utrymme att ta plats när killarna var så ”stökiga”. I andra fall med att man ville vara till lags eller att man helt enkelt var blyg och lite rädd. Förändringen från att vara en duktig, om än tystlåten och blyg högstadieflicka, till att bli en tjej som förväntas uttrycka sig verbalt offentligt, kunde därför lätt upplevas som smärtsam och svår. (Ambjörnsson 2007:76f)
Vi har i vår undersökning kunnat se tystnadsspiralens effekter. Det var tydligt att flera av tjejerna på Bergskolan under gruppintervjun försökte anpassa sina åsikter så att de
överensstämde med den rådande uppfattningen. Denna företeelse är med all säkerhet vanlig i många sociala sammanhang men kanske är den typisk just för ungdomar. Då de befinner sig i en fas av livet där de varken är barn eller vuxna och inte är på det klara med vilka de är kan man anta att de har svårare att stå för sina åsikter. Det sägs allmänt att man ska stå för den man är, men vilka är de egentligen…
Sammanfattning
Vi har velat ta reda på hur identitetsskapandet hos tjejer påverkas av faktorerna
medieanvändning/mediepåverkan samt kamratpåverkan. Vi har också velat se om deras agerande har påverkats av vad de tror att andra har för värderingar, det vi har undersökt är den så kallade tredjepersonseffekten. Som en underordnad fråga har vi velat
undersöka hur unga tjejer förhåller sig till medier, gör de något motstånd och i så fall hur ser det ut?
Vi har arbetat med intervjuer i olika former och våra respondenter har varit tjejer i åldrarna 17-19 år.
Identitetsskapande
Vi har kommit fram till att både medier och kamratskap är bidragande faktorer i identitetsskapandet. Våra resultat visar att man snarare än att låta sig påverkas av medierna använder sig av dem. Visserligen ingår det en omedveten påverkan i identitetsbyggandet men den kan inte konkurrera med det medvetna användandet av medierna samt det inflytande som kamraterna har över processen.
Genom val av olika attribut till exempel genom kläder och smink visar man hur man vill bli sedd, vilken grupptillhörighet man valt, det vill säga vilken livsstil man identifierar sig med. Valet av gymnasieprogram visade sig också vara ett val av livsstil, på högstadiet delades man in enbart efter ålder medan man på gymnasiet får välja vilket program man ska gå. Till varje program hör en image som lockar olika elever utifrån den stil de har. Naturare ansågs exempelvis vara lite snobbiga medan esteterna tillskrevs en lite galen och självständig attityd.
Även om tjejerna inte tillät sig att påverkas av program som Top model och Idol så märktes det tydligt i diskussionerna att programmen finns i deras medvetande och att de utsätts för press från dem. Det finns en medvetenhet om att det kroppsideal som förmedlats i programmet Top model är extremt. När den senaste säsongen av Top model startade hyllade därför våra respondenter ambitionen att inte längre enbart visa upp anorexiideal bland de deltagande. Liknande hyllningar gjordes då Idoldeltagaren
Marie Picasso vann programmets final. Picasso anses ha kvinnliga former och avviker från det extremt smala ideal som, åtminstone tidigare, återfanns i Top model. Vi kan konstatera att det anses legitimt att inspireras av mode och trender medan det är tabu att låta sig påverkas av ett osunt kroppsideal.
Det är alltså inte så att tjejerna okritiskt tar till sig det medierna förmedlar men det är tydligt att dessa budskap sätter press på tjejerna. Detta medialiserade ”kvinnliga ideal” är något som de ständigt måste förhålla sig till, ett sätt att göra det är att diskutera med kamraterna. Denna typ av diskussioner som resulterar i delade erfarenheter skapar en förståelse som gör att unga kvinnor skaffar sig en bättre kontroll över mediernas budskap. När dessa medierade erfarenheter läggs till tjejernas föreställningar om verkligheten bidrar de till att forma deras självbild.
Motstånd
Inför våra studier av fenomenet motstånd delade vi upp det i två möjliga kategorier; trots och medveten handling. Trots står för ett motstånd som strävar efter att distansera sig från ”det vanliga” medan medveten handling representerar ett motstånd som föregås av ett politiskt, mer genomtänkt ställningstagande. Vi hittade exempel på både trots och medveten handling hos våra respondenter men bara i begränsad omfattning. Det motstånd som fanns var inte organiserat och därför är det fel att tala om några motståndsfickor. Istället var motståndet individuellt, det fanns inget syfte att övertyga andra. Tjejerna nöjde sig med att själva ta avstånd från sådant de inte gillade.
Vi hittade exempel på både trots och medveten handling men vår slutsats är att unga tjejer, generellt sett, inte gör motstånd i den omfattning som de gjorde tidigare, till exempel på 70- och 80-talet. Den sortens engagemang är inte längre en del av de funderingar unga kvinnor har kring vad som händer i samhället.
Tredjepersonseffekten
I den del av studien som undersöker tredjepersonseffekterna bland unga tjejer kommer vi fram till följande:
Unga tjejer har, i likhet med andra människor, en tro på den egna förmågan att se igenom mediernas budskap. Däremot tror de att andra lättare låter sig påverkas då de menar att dessa andra inte besitter samma förmåga till kritisk analys. De flesta av tjejerna i vår undersökning sa sig inte påverkas av till exempel reklam, men de var samtidigt övertygade om att andra lät sig påverkas. Dessa tredjepersonseffekter kan få
konsekvenser för deras handlande, något vi ger exempel på i studien.
Kunskap är en faktor som påverkar styrkan av tredjepersonseffekterna. Tjejerna tror att äldre har lättare att stå emot exempelvis reklam på grund av att de har mer livserfarenhet. Det är dock inte åldern i sig som är betydande i sammanhanget. När det handlar om till exempel mobiltelefoner och datorer tror tjejerna att de äldre kommer till korta. Det är alltså kunskapen - inte livserfarenheten som är mest betydelsefull.
Vi ville i denna studie försöka påvisa att tredjepersonseffekterna inte enbart gick att applicera på medieeffekterna utan även på inflytandet från kamratgruppen. Vi hade fel. Det visade sig nämligen att det faktum att man i kamratgruppen hela tiden diskuterar med varandra om det man sett/läst/hört eliminerar tredjepersonseffekten.
Tredjepersonseffekten bygger på att man tror saker om vad andra tror. Genom att samtala får man istället veta!
Den del av tredjepersonseffekten som av Johansson kallas den omvända
tredjepersonseffekten fann vi inte heller något belägg för. Med detta menar vi inte att den inte existerar. Orsaken till att vi inte fann stöd för denna tes förklaras av att det inte anses legitimt att som sjuttonåring vara för förståndig och ansvarstagande. Man vill helt enkelt inte få saker som är självklara skrivna på näsan.
Den till tredjepersonseffekten närstående teorin, tystnadsspiralen, innebär att då vi anser att en opinion har majoritet i en åsikt, har vi en tendens att tycka likadant. Av rädsla för social isolering låtsas vi åtminstone att så är fallet. Denna tes bekräftades under våra observationer, något som vi exemplifierat med spelet mellan tjejerna under en fokusgruppsintervju.
Slutdiskussion
Medier har inflytande på skapandet av den egna identiteten, man tar dock inte okritiskt till sig av intrycken de ger. Vi upplever att tjejer är kritiska till program som Top model och att de är väl medvetna om att det kroppsideal som förmedlas inte är normen för hur man ska se ut. En av anledningarna till att tjejerna är medvetna om risken för påverkan från program som Top model menar vi är att de diskuterar programmet sinsemellan. Programmet ses av många och blir därför ofta ett samtalsämne. I dessa samtal ventilerar man känslor som programmet väcker och avdramatiserar dess budskap. En annan faktor som leder tjejerna till ett mer kritiskt tänkande är att andra medier tar upp program som Top model till diskussion. Flera tidningar och debattprogram har kritiserat det smala kroppsideal som programmet förmedlar, något som flertalet av tjejerna berättade om.
Vår farhåga är dock att program som Top model i framtiden kommer att ta plats i mer seriösa kanaler och att nyheter och samhällsdebatter ersätts med underhållning. Idag tar tjejer del av program och artiklar som kritiserar och ifrågasätter underhållningsprogram. Om dessa kritiska röster tystnar tror vi program som Top model kommer få en större påverkan på unga tjejer. Om debatten kring den här typen av program inte ges utrymme i det offentliga samtalet är det självklart att det missgynnar tjejerna. Vi tror dock att
ungdomar alltid kommer att diskutera de intryck de får av medierna och att dessa samtal gör det lättare för dem att nyttja medierna istället för att bli utnyttjade av dem.
Kläder och smink är viktiga uttrycksmedel för individen, därom råder inget tvivel. Genom att klä och sminka sig på ett visst sätt kan man signalera hur man vill bli sedd av sin omgivning. Den tjej som i vår undersökning beskrev sig själv som beroende av smink förklarade att det hörde samman med att hon var osäker på sig själv. Här blir sminket inte bara ett uttryckssätt utan också något man gömmer sig bakom, något som riskerar att följa med individen även i vuxen ålder. Stilen är givetvis viktig, men den får inte bli en nödvändighet. Bäst är det förmodligen om man har ett mer avslappnat förhållningssätt till den stil man har. Exempelvis som den av våra respondenter som tillskrev sig en viss stil, men förklarade att hon inte orkat iklä sig denna roll just idag eftersom det varit
enbart sitter i de kläder och det smink hon bär. Vår poäng är att kläder och smink inte ska tas på blodigt allvar utan ska vara något man kan experimenterar och har roligt med.
En sak som vi kommit på så är i efterhand är att det hade varit intressant att fråga tjejerna i hur stor utsträckning de klär upp sig för killar. Vi frågade enbart hur de förhöll sig till kamraters åsikter när det kom till klädsel och smink. Att klä och sminka sig för att göra sig attraktiv för det motsatta könet gör nog de flesta tjejer men frågan är hur pass mycket killarnas förmodade åsikter väger in. Det här vore intressant att forska vidare kring.
Vi har konstaterat att motstånd inte är en särskilt vanlig företeelse bland tjejerna. Vi anser att det beror på att modernitetens brist på trygghet leder till ett ökat krav, eller åtminstone en högre förväntan på individen. Idag hyllas individualismen, man ska klara av saker själv, man ska vara flexibel men självständig och man ska kunna ha många bollar i luften. Det medför att gruppen inte ges samma status som tidigare. I takt med att vi uppmanas att mer och mer satsa på oss själva får samtalet en minskad betydelse.
Vår tro att flertalet andra blivit mer individualistiska gör att vi inte har samma vilja att gå samman och påverka. Tendenserna till isolering förstärks och det motstånd som trots allt finns tenderar att bli individuellt och marginaliserat. Här är inte unga tjejer något
undantag. Dessa antaganden om att andra individer inte är benägna att engagera sig, påverkar deras agerande. Det gör att de blir mindre benägna att agera och påverka. Motståndsviljan avtar och tystnadsspiralen snurrar fortare.
Vi tror att både tystnadsspiralen och tredjepersonseffekten har stor betydelse för just ungdomar, de befinner sig i en fas av livet där de varken är barn eller vuxna. De är inte riktigt på det klara med vilka de själva är och har därför svårare att ifrågasätta den bild av andra såsom den förmedlas. Då både tredjepersonseffekterna och tystnadsspiralen kan ”avslöjas” genom samtal menar vi att grupptillhörigheten och samtalet är faktorer som det måste läggas stor vikt vid.
Både tystnadsspiralen och tredjepersonseffekten är besvärliga att studera genom intervjuer. Tidigare forskning har visat att ”som man frågar får man svar”, det vill säga man kan få olika svar beroende på i vilken följd frågorna ställs. Vi valde till exempel att först fråga hur respondenten trodde att andra påverkades innan vi frågade hur hon själv ansåg sig påverkas. Hade vi vänt på frågeföljden kunde kanske resultatet ha sett delvis annorlunda ut. Det är också väl känt att respondenterna vill framstå i så bra dager som möjligt, de vill inte ge en bild av sig själva som lättpåverkade. Därför anpassar de ofta sina svar i stället för att ge så ärliga svar som möjligt. Vi vill därför peka ut observerande studier kring tredjepersonseffektens och tystnadsspiralens påverkan på unga kvinnor som en angelägen framtida forskningsuppgift. Här finns möjlighet att arbeta i en cultural studiestradition. Den metodiken lämpar sig väl för etnografiska studier då den
tillhandahåller verktyg för semiotiska analyser av såväl texter som av dynamiken i olika situationer, till exempel agerandet i en grupp.
Det vore också intressant att göra en jämförande studier mellan tjejer bosatta i storstäder och i glesbygd. Vi anar att här skulle kunna finnas skillnader, kanske främst i de delar som handlar om tredjepersonseffekter och tystnadsspiralen. Vår avsikt var att låta dessa skillnader vara en faktor i denna undersökning men som vi beskrev under metodavsnittet lyckades vi inte hitta de förväntade stadstjejerna i Vindskolan, vi fann inte heller
glesbygdstjejer i Bergskolan.
Något som intresserar oss mycket är det perspektiv som omfattar ekonomiskt, men kanske framförallt kulturellt kapital. Hur påverkar dessa faktorer valet av livsstil via gymnasieprogram och grupptillhörighet och vad betyder det för identitetsskapandet?
Slutligen vill vi återigen lyfta fram den del av vår studie som behandlar mediernas och kamraternas inflytande och vad förhållandet mellan dessa kan betyda för tjejernas identitetsskapande. Vi har sett hur de unga kvinnorna diskuterar de intryck de får från medier, till exempel från realitysåpor. Vi konstaterar också att de, genom att ta del av den debatt som förs om dessa program, lär sig ett kritiskt och självständigt tänkande då de
tjejernas identitetsskapande men dessa effekter begränsas av de samtal som tjejerna har med varandra. Under dessa samtal omvandlas påverkan till användning.
Medvetna om samtalets betydelse ser vi ett viktigt och intressant framtida
forskningsområde där det ingår studier av hur skolorna arbetar för att utveckla elevernas förmåga till diskussion och analys av medie- och samhällsfrågor. Får eleverna möjlighet att diskutera mediernas inflytande? Får de möjlighet att se kamratgruppens betydelse för tolkningen av mediebudskapen? Får de möjlighet att se samtalets betydelse för
utvecklingen av identiteten, det vill säga den utveckling som gör dem till medborgare med förmåga att ta sitt samhällsansvar?
Referenslista
Böcker:
Ambjörnsson, Fanny, I en klass för sig Ordfront förlag, Finland 2007
Bauman, Zygmunt och May, Tim, Att tänka sociologiskt, Bokförlaget Korpen, England 2004 Bjurström, Erling, Ungdomskultur [stil och smak], Bortéa bokförlag, Finland 2005
Ehn, Billy och Löfgren, Orvar, Kulturanalyser, Gleerups, Malmö 2004
Fornäs, Johan, Cultural Theory & Late Modernity, Sage Publications Ltd, Storbritannien 1995 Giddens, Anthony, Modernitet och självidentitet, Daidalos AB, Uddevalla 2005
Giddens, Anthony, Sociologi, Studentlitteratur, Polen 2005
Gripsrup, Jostein, Mediekultur Mediesamhälle, Daidalos AB, Uddevalla 2005
Goffman, Irving, Jaget och maskerna, Norstedts akademiska förlag, Smedjebacken 2004 Hadenius, Stig och Weibull, Lennart, Massmedier, Albert Bonniers förlag, Falun 2005 Holmberg, Olle, Ungdom och media, Studentlitteratur, Lund 1994
Johansson, Bengt, Efter Valstugorna, JMG, Kungälv 2006
McQuail, Denis, Mass communication theory, The Alden press, England 2005 Trondman m.fl., Samtidskulturer, Nya Doxa, Falun 1999
Willis, Paul, Fostran till lönearbete, Röda bokförlaget, Uddevalla 1991