Vi kommer i detta avsnitt behandla kläder och livsstilars betydelse då vi människor ska uttrycka oss. En annan sak vi kommer att ta upp är vad kompisar och media har för inverkan på detta val. Vi kommer även att reflektera över hur musiken inte enbart kan generera i en viss stil utan hur den också kan konnotera vissa åsikter.
Jag väljer själv vad jag ska ha på mig
När vi gjorde intervjuerna kunde vi se vissa skillnader mellan de båda skolorna i elevernas stil. Det var inga påtagliga skillnader, i själva verket var de nog mindre än vad vi hade förväntat oss. På den större Vindskolan hade vi trott att vi skulle få se mer utstickande och djärva stilar än vad vi förväntade oss att få se på den mindre Bergskolan. Vindskolan är inte bara placerad i en stad, den har även en hel del estetklasser, vilket enligt vår förkunskap borde bidra till en mer pluralistisk flora av utstickande stilar. I verkligheten var det alltså inte riktigt så klara skillnader, men de fanns där. Bland de elever vi intervjuade var det två som stack ut ganska mycket medan de övriga tre hade anammat en något avslappnad och bohemisk stil som stod för en frihet från mode och trender. På Bergskolan var det övervägande intrycket att det var en mainstreamstil som gällde, det vill säga en i och för sig moderiktig men alldaglig stil.
Oavsett vilken stil ungdomarna har, vare sig den är utstickande eller mer diskret, så har den knappast uppkommit av en tillfällighet eller ur tomma intet. Den är omsorgsfullt utvald av sin bärare för att de ska känna sig bekväm i den och för att de ska passa in i den livsstil de valt och befinner sig i under denna fas av livet.
Vi frågar oss vad som påverkar dessa val och under intervjuerna försöker vi se var de unga kvinnorna hämtar sin inspiration. Vår tes är ju att medier och kamrater är viktiga för skapandet av identiteten och vi vill därför ta reda på vilka förväntningar och krav tjejerna känner från medievärlden och från kamratkretsen och hur dessa två faktorer förhåller sig till varandra.
De flesta av tjejerna menade att det var de själva som valde vad de skulle ha på sig och att de inte brydde sig om vad kompisar tyckte eller vad media förespråkade för mode. För att trivas med sig själv var det nödvändigt att själv välja menade de. Tjejernas
respons på denna fråga är inte speciellt överraskande, kläder är som vi tidigare nämnt ett sätt för individen att visa upp sig, ett sätt att ge sin identitet en yttre form. Kläderna visar vem man är och hur man vill bli uppfattad. Klär man sig inte som man vill står man inte för den man är menar en av tjejerna:
Att man alltid ska gå på det man själv vill liksom att man ska inte bry sig om vad andra tycker även om det är svårt o motstå liksom det att alla andra säger att man ska klä sig och vara på ett visst sätt ska man försöka att ändå klä sig i det man tycker om… för det står för den man är liksom. (BJ2)
Även om den egna viljan ställs i första rum i valet av vad man tar på sig medger ändå de flesta att de inspireras av reklam och vänners åsikter till en viss del. När vi exempelvis frågade om de påverkades av reklam var det ett flertal av de unga kvinnorna som tog upp just klädreklamer. Svaret nedan är en vanlig respons då vi frågar om reklamens betydelse.
Jag väljer nog själv mycket… att reklamen är inte så viktig för mej så därför väljer jag bort den men är det nått jag ser som jag känner okej.. det kan nog va bra […] kläder till exempel, om Gina Tricot eller HM har nån kollektion sådär, så kan det va kul… (BJ2)
Det var också tydligt att man lyssnade till personer i sin omgivning men att man var mer benägen att ta till sig av kritiken om det var någon nära vän som gav den. Var det
däremot någon man inte kände som gav ett utlåtande eller någon som tittade konstigt på stan så tog man inte åt sig lika mycket. En av tjejerna menade att kritik ifrån vänner är välmenad kritik och att den är värd att överväga medan kritik från främlingar antagligen är förknippad med något ont uppsåt och att det inte värt att lyssna på.
Det beror på vem som säger det och vad det gäller. Säger min bästa kompis bara du kanske inte borde ha den på dig såhär. Det klart att jag tänker efter ska jag ha den på mig för då vill ju hon mig väl eller vad man ska säga men om nån som jag inte känner bara typ vad fan har du dom på dej, då skulle jag skita i det totalt eller bara säga någon fin kommentar tillbaka eller någonting. (BJ3)
Sammanfattningsvis ser vi att detta ger en vi och dom känsla, där man skiljer på ”vår” gemenskap och ”deras” gemenskap. Tjejen ovan kan mycket väl tänka sig att stå över att köpa en tröja som hon egentligen tycker om ifall den bästa kompisen säger att den inte är passande. En främmande röst hade snarare fått henne att besluta sig för att köpa den. Att lyssna på den bästa kompisens kritik är förknippat med viljan att höra samman med någon, att skapa en vi känsla, livsstil, men också att ta avstånd från andra. ”Vi” speglar oss i de andras annorlundahet – de blir allt som vi inte är (Ehn och Löfgren 2001).
Vi funderade på om det skulle gå att hitta motsvarande skillnader, det vill säga en ”vi och dom”-attityd, mellan de olika gymnasieprogrammen. För att ta reda på detta bad vi tjejerna definiera olika stilar som fanns på skolan.
Det är nu man hittar sig själv, sin egen stil och så här…
Då tjejerna fick frågan hänvisade många av dem till esteter, samhällare, naturare och så vidare. Nedan beskriver en av respondenterna hur hon uppfattar eleverna på de olika programmen.
Ja fast det är ju ändå lite sådär, esterna är ju punkare och sen…. idrottarna är lite sådär ja.. snobbiga tror de att de är och sen.. ja… vanliga människor.. NV tråkiga människor, hehe.
(VJ3)
Vi känner igen detta från vår egen gymnasietid och när vi nämner det säger hon: Mmm det kommer det alltid göra, man kommer ändå kunna se vad folk kommer ifrån. (VJ3)
Det bekräftas alltså att man ÄR det program man går. När man börjar ett program tillkommer med det en viss stil och en viss attityd. Tjejerna i Vindskolan gick estetiska programmet och när vi frågade om det var några som stack ut så pekade samtliga ut esteter som en utmärkande grupp. När vi frågade tjejerna i Bergskolan som gick hotell och restaurang kunde de inte komma på någon som stack ut i skolan. Detta går att koppla till att det enbart finns tre program på denna skola och att dessa program enligt våra respondenter är förknippade med ”vanliga” stilar.
Ja, det finns ju några som sticker ut, men, ja folk bryr sig inte. […]Det är inget negativt alltså. […] men det är för det är estetiska [programmet] antar jag…. folk är lite galna. (VJ2)
Att klä sig annorlunda och ha en egen udda stil verkar alltså inte vara något bekymmer då man går estetiska programmet. På tjejen ovan låter det nästan som att det är det som förväntas av estetelever. Tydligt är att varje program är förknippat med vissa typer av stilar och att det med ett program följer vissa förväntningar på hur eleverna ska klä sig. Det respondenterna beskriver går att jämföra med Keith Negus resonemang. Han urskiljer:
på motsvarande sätt hur olika populärmusikaliska genrer är ”associerade med och signifierar olika bilder (images)”, som t.ex. speciella frisyrer eller kläder, ”som i sin tur konnoterar speciella attityder, värderingar och övertygelser (beliefs)”. (Bjurström 2005:215).
Samma företeelse går att skönja i tjejernas beskrivning av den attityd som råder på skolan. En viss stil går att koppla till ett visst program och med ett visst sätt att vara. Har man en punkarfrisyr antas man gå det estetiska programmet och vara lite galen är man finklädd sätts man i facket naturare och antas ha en snobbig attityd.
Det är ju esteter, naturare, ib. Alltså, det är ju nästan som programmen tycker jag. För esteter det ser man ju… vilka som går estetiskt, oftast. Det är möjligen vi som går textil, bild kanske. Musik är oftast lite extremare i sin stil och så där. Men … och sen har vi idrott till exempel. Kan man ju tycka att de går omkring i gympakläder, mjukisbyxor och sånt där. Sen natur är lite finklädda, tycker de är lite bättre än andra och så där. Eller alltså de.. man vet ju inte om de tror det egentligen, nej. Man får ju en sån känsla av det så där. Och sen så är det ju, …ja samhälle är väl någonstans mitt emellan så där ...ja, alltså det är ju de grupperna tycker jag. Och sen så är det ju grupper inom klasserna och det, alltså det är ju de man umgås med. Det blir ju så. (VP1)
Vi kan konstatera att människor uttrycker sig med hjälp av kläder och olika stilar, man kan visa vem man är genom att klä sig på ett visst sätt. Tjejernas beskrivning av de olika programmen och dess tillkommande stilar väcker dock en viss oro. Måste man klä sig på ett visst sätt bara för att man väljer att gå ett visst program? Är det så att man helt enkelt väljer bort den egna stilen och ställer in sig i ledet och följer de trender programmet förespråkar?
Nej, vi påstår att det generellt sett är så att man väljer gymnasieprogram utifrån den man är, det vill säga man har redan med sig en viss stil och attityd när man kommer till det valda programmet.
Jaaa. Nej men det är klart, man har ju sin egen stil. Det märkte man ju sen när man kom upp från högstadiet till gymnasiet, det är ett väldigt hopp där. Då… det är nu man så här, vad ska man säga, blir vuxen eller så. Det är nu man hittar sig själv, sin egen stil och så här. Man följer inte samma grupptryck som man gjorde på högstadiet då man måste se ut ”så här” annars är man inte populär, utan nu vågar man mera vara sig själv och köpa… köpa det man trivs i och vill ha på sig. (VP2)
Enligt tjejen ovan finns det alltså en större acceptans då du går på gymnasiet medan högstadiet är mer präglat av grupptryck och fasta ramar för vad som är populärt. Detta handlar till stor del om mognad, precis som tjejen säger är gymnasietiden den tid man försöker hitta sig själv och den tid då man närmar sig vuxenlivet. Gymnasietiden skulle då vara den del av ungdomstiden som Erik Homburger Eriksson definierar som ”ett psykosocialt moratorium” då individen letar efter en identitet som är hållbar men också omdefinierar sin självbild och sin livsstil (Holmberg 1994:47).
Vad är då anledningen till detta? Jo, vi menar att en anledning till att gymnasietiden har så stor betydelse för identitetsbyggandet är kriterierna för den indelning i klasser respektive program på högstadiet respektive gymnasiet. På högstadiet delas man in enbart efter ålder medan man på gymnasiet har fått välja vilket program man ska gå. På gymnasiet kommer individen mer till sin rätt och arbetar i större utsträckning med de ämnen man intresserar sig för. Valet av program blir ett steg i identitetsbyggandet, man markerar vad som intresserar en och genom detta ställningstagande blir man mer benägen att uttrycka sin egen stil. Man är heller inte längre enbart en elev, man är en estetelev eller en samhällselev…
Vi har, inte oväntat, sett att klädvalet har stor betydelse för tjejernas självpresentation. Hur är det då med smink? Vi kunde ana att det är viktigt, men kanske inte lika viktigt för alla?
Man döljer liksom det där dåliga man inte tycker om…
Sminket visade sig mycket riktigt vara väldigt viktigt för vissa medan andra inte ens använde sig av smink. Vi kommer i detta avsnitt att reflektera över de skillnader som fanns i respondenternas beskrivningar av sminkets betydelse. Vi kommer även att behandla självkänsla och gruppens inverkan på identitetsskapandet.
Vi frågade våra respondenter hur de klädde och sminkade sig i skolan respektive hemma. Vår tanke med frågan var att få ett grepp om hur man tänker när man klär sig för att gå till skolan där man blir sedd av sina klasskamrater och hur man tänker när man klär sig hemma där man enbart blir sedd av familjen. Vi förväntade oss att de flesta tjejerna skulle ha en mer avslappnad stil hemma utan snygga kläder och smink medan de i skolan skulle klä upp sig. Denna förväntan visade sig stämma, de flesta hade mjukisbyxor och lät bli att sminka sig då de var hemma en hel dag medan de fixade till sig då de skulle gå till skolan, vissa mer och andra mindre. På Vindskolan visade det sig också vara mer viktigt att klä upp sig då man skulle ha lektioner i skolans huvudbyggnad. Det är nämligen så att esteterna huvudsakligen har sina lektioner på ett annex till Vindskolans huvudbyggnad. I annexet har man enbart lektioner med klassen medan man i skolans huvudbyggnad har lektioner med elever från skolans övriga program. En av tjejerna berättar:
Jaa, fast det är lite olika, olika dagar också. Har man bara… det är någon dag som vi har haft lektioner inställda så att vi bara haft två lektioner här nere [annexet]. Då slutar vi klockan 11. Då tar jag hellre på mig mjukisbyxor och sätter upp håret i en tofs. Men skiter i hur jag ser ut ungefär. De har sett hur jag ser ut innan. Men det är olika. Är man uppe på Katedral hela dagen kanske, så vill man ju, eller jag vill i alla fall se fräschare ut än vad man gör när man precis har vaknat. (VP1)
Att man klär sig olika beroende på vilken skola man ska till är värt att reflektera över. Tjejen ovan säger att hon inte bryr sig om hur hon ser ut när hon enbart ska ha lektioner med klassen på annexet och motiverar detta med att ”de har sett hur jag ser ut innan”. På den stora skolan däremot finns elever hon inte känner så väl, då blir det plötsligt viktigt att se fräsch ut. Det handlar, med Goffmans ord om att ”En individs framträdande i en främre region kan uppfattas som ett försök att ge intryck av att hans aktivitet i regionen
upprätthåller och förkroppsligar vissa normer”. (Goffman 2004) Han delar in dessa normer i två grupper:
• Hövlighetsnormen förklarar hur den agerande behandlar sin publik, i vår studie motsvarar det hur tjejerna agerar inför sina skolkamrater när de har lektioner i skolans huvudbyggnad, som motsvarar deras främre region.
• Dekorum förklarar på vilket sätt den agerande beter sig då denne finns inom syn eller hörhåll för publiken, det vill säga i vårt fall de skolkamrater hon inte känner så väl.
Resonemanget tjejen för understryker vikten av klädsel och stil och att detta är ett sätt att uttrycka vem man är. Det är viktigt att klä sig i det man anser snyggt när man ska synas och umgås med människor som inte vet vem man är medan detta inte krävs då man umgås med människor man känner. Detta beror på att de redan vet vem man är, de vet vilken stil man har, vad man står för och man behöver inte bevisa något för dem genom att klä sig på ett visst sätt.
En bakre region eller bakom kulisserna kan definieras som ett ställe, i anknytning till ett visst bestämt framträdande, där det anses som en självfallen sak att med vett och vilja bestrida det intryck som har uppammats av framträdandet. (Goffman 2004)
För tjejerna på Vindskolan är annexet en bakre region dit de kan dra sig tillbaka och slappna av och få vara sig själva. En annan sådan region är hemmet, familjen känner en så pass väl att man inte behöver uttrycka vem man är med hjälp av kläder. När man däremot konfronteras med människor man inte känner är klädseln och stilen de medel som förmedlar vem du är till människor du inte känner så väl. En mer konkret tanke om klädsel och stil som en uttrycksform framträder i Giddens resonemang:
Kläder är i alla kulturer något mycket mer än bara ett sätt att skydda kroppen: de är helt uppenbart ett medel för individen att symboliskt visa upp sig, ett sätt att ge självidentitetens berättelser en yttre form (Giddens 2002:78)
De flesta av tjejerna hade svårt att definiera sin stil, många sa att de hade sin egen stil, en blandad stil och så vidare. En av tjejerna definierade dock sin stil som indiepopstilen.1
När hon namnger några favoritband är det också indiepopband hon nämner. Tjejen är ett exempel på hur man kan hämtar inspiration från medier och hur man kan anamma en viss stil. Vi nämnde Keith Negus tidigare som menade att olika musikstilar är associerade med vissa attribut som i sin tur kopplas till vissa åsikter och värderingar. Genom att iklä sig ”indiepopstilen” förmedlar man kanske inte enbart vad man lyssnar på för musik man kanske också tillskrivs de åsikter som indiepop står för. Det som utmärker
indiepopmusiker är att de gör musik som inte nödvändigtvis ska vara kommersiellt gångbar. De gör musiken på sina egna villkor och sätter självständighet främst. Detta självständiga tänkande går även att skönja i den intervjuade tjejens klädstil, hon var exempelvis en av de få som handlade kläder på secondhand detta med motiveringen att hitta något som ingen annan har eller att göra ett fynd.
Vid vårt första möte hade denna tjej inte speciellt utstickande kläder, detta på grund av att hon haft idrott och inte orkat klä sig så den dagen. På frågan hur hon skulle vilja definiera sin stil svarade hon:
Jag vet inte, det beror från dag till dag, vad jag känner liksom vad jag ska ha på sig, men om jag ska välja en stil så är det väl indiepopstilen som jag brukar ha på mig, jag har inte orkat klä på mig så idag men, vi hade idrott idag på morgonen, så då orkar man inte det. (VJ1)
Under vårt andra möte hade hon en mer utmärkande stil, svarta stuprörsjeans, en svart hood-tröja, en färgklick i form av en sjal, ett par färgglada randiga sockor och till det Converseskor. Hon var hårdare sminkad och hennes långa lugg var inte längre uppsatt utan hängde ned till ögonbrynen. Det syntes tydligt att hon inte bara köpte sina kläder på de vanliga klädkedjorna, hon skiljde sig från de övriga vi intervjuade. Det här är en stark tjej, trots att hon har en viss stil är hon inte rädd för att tona ner den då hon har idrott. Hon använder sin klädsel för att den är en kollektiv representation för det hon vill bli sedd som, det vill säga indiepopstilen. Men hon spelar ett spel och är medveten om det
1
Indiepop är en slags popmusik, indie är en förkortning av independent. Benämningen kommer från Storbritannien där mängden små, oberoende independentbolag växte upp efter punkrörelsen. De oberoende skivbolagen inriktade sig på utgivning av pop och rock som inte alltid var kommersiellt gångbart. Benämningen
och hon är tillräckligt trygg för att gå ur sin roll trots att hon fortfarande befinner sig i den främre regionen. Detta handlingssätt vittnar om en god självkänsla.
Att ha en bra självkänsla är att känna tilltro till sig själv, att ha klart för sig vem man är och vad man står för, något som tjejen ovan verkar ha. När man skapar sin identitet