mod(e) 01
En del av fönstrets högra hörn.
Mellanrummets drivkraft Det intressanta med skylt- fönstret är att själva glaset (och rummet direkt bakom) är ett mellanrum mellan objekt och betraktare. Ett mellanrum som jag tänker skulle kunna fyllas med något annat än med grafiska annonser, banners eller fönsterfolier. Där finns ett utrymme och möjligheter att skapa andra dimensioner. I vårt möte med reklam som ofta sker i periferin får jag inget direkt möte och det saknas mystik. Jag vill skapa närhet och framför allt i ren fysisk bemärkelse. När man tittar på montessori-peda- gogiken där inlärningen sker genom bl.a. motoriska rörelser, så inser man vad det fysiska samspelet betyder för själva mötet med objektet eller tingen.
I vårt samhälle är det mycket som bara blippar förbi när vi promenerar i staden. Vi tar in budskap visuellt. Jag själv är intres- serad av mode som fenomen och kultur och är inbiten fönstertittare. Jag tycker att en uppställning av skylt- dockor är för konventionell och att skyltfönsterkulturen behöver utveckla sin mystik. Historiskt har vi haft mode i århundraden och skyltningen av dessa artiklar borde ha en
annan och bättre betydelse än vad den har idag. Glaset ger möjligheter Hela projektet började med att jag blev intresserad av glaset som material. Ett besök på en glashytta i Böste utanför Trelleborg, gav mig stor inspiration om berät- tandets form i det lilla glaset och gav mig visioner om hur pass stor betydelse glaset och ljuset verkligen har i våra liv. Historiskt så har vi förändrat våra husfönster från små tittgluggar med vaxat lärft till stora fasader med endast fönster. Idag vill man ha så mycket ljusinsläpp som möjligt.
I glaset, i det skeva och levande materialet, föddes visionerna om slutresultatet och dess uttryck. Man skulle kunna säga att glaset och dess skevhet ger oss möjlig- heten att skilja oss från produkten. Där den kon- vexa/konkava linsen har en betydelse för närheten kon- tra avståndet till objektet. Resultatet
Skyltfönstret består av en bit av ett vanligt skyltfönster, på detta fönster monterades kasserade och felslipade linser som skulle blivit glas- ögon. Linserna som är skeva
I linserna (inringat på den lilla bilden) är det tänkt att det ska visas filmer som samtidigt kan användas för digitala visningar på internet. Glaset i linserna består av astigma- tiskt eller skevt glas, vilket gör att man fysiskt integreras med glaset och filmen bakom och därmed skapar en aktivare och en mer medveten betraktare.
Glaskulorna som är 2 mm i diame-
ter ger ett sammetsskimmer och solens strålar skapar på avstånd ett ljusspel i periferin med olika karak- tärer vid olika tidpunkter på dygnet.
Glaskulorna som sitter på glaset
(se stora och lilla bilden) skapar tillsammans med linserna en nyfikenhet.
Det ljusa här är glaskulorna. I cirklarna ser man
linserna (om man tittar noga).
Här visas filmer.
Här visas filmer. Det ljusa här är glaskulor.
Foto: Jennie Österberg
effekt eller annan defekt är mest betydelsefulla för det är i dessa linser man kan förvränga världen bakom. Förutom linserna som plac- erades på olika höjd, för att vara anpassade till olika åldrar och längd på betrak- taren, limmades även några kilo små glaskulor fast med glaslim, i mönster över glaset.
Uttryck jag ville fånga Med helheten vill jag få betraktaren intresserad av insidan och att yta kan ha innehåll. Fönstrets ”gluggar” ska locka till vistelse i dröm- marnas och sagornas land. En liten historia i varje öga och i varje lins. En historia betraktaren inte trodde fanns. Man kan även tala om en sorts teater, där pausen agerar som element. Humorn och dramaturgin har också i uttrycket en naturlig plats. En liten hyllning till modet, modet att våga vara och möta det nya och möta det gamla berättandet och fan- tasins oanade möjligheter. Framåtsträvande tanke –framtidens teknik?
Tekniken finns var det någon som sa. Jag är inte helt säker på det. Men det finns en tanke om att man monterar en rund, visuell plasmaskärm
i varje lins som i sin tur ska sända digitala modefilmer med visningar av exempelvis vårens kollektion. I sin tur kan den egna personliga gps/mobil sändaren påverka valet av filmer. I framtiden kanske man har ett abonne- mang på någon modebutik och endast vill se deras ”youth collection”.
Idag lägger vi upp allting vi har och äger på nätet. I mitt projekt blev resultatet att man gör den materiella och fysiska miljön mer attraktiv med hjälp av virtuell och framtida teknik. Jag, konsumenten, vill agera i både den fysiska, materiella och visuella, virtuella världen. Man kan väl säga att i mitt examensarbete, en framtida installation, möts dessa båda världar på ett bra och annorlunda sätt.
En betraktare har närmat sig linsen.
Lockelse för betraktaren En glasruta full med olika linser, dit betraktaren måste förflytta sig för att se modet, skapar en närhet och en intimitet som är spännande. Samtidigt som linsen i sig skapar ett avstånd. Jag lockar betraktaren till fönstret med lek och intimitet och får betraktaren till att våga leka. Det finns en möjlighet att betraktaren betraktar och begrundar gränslandet mellan drömmar och vakenhet. De kan också på avstånd njuta av det skimmer av ljus som glaskulorna skapar vid olika tidpunkter på dygnet. Visioner med ett examensjobb
Mina visioner var stora och höga när jag startade mitt projekt. Ett av målen var ju att få en specifik klädbutik att bli intresserad av projek- tet vilket jag fick blank nej till. Efterhand som projektet framskred fick jag mer och mer sponsring, vilket för- modligen berodde på att jag själv blev tydligare i min kommunikation av vad jag ville ha sagt och gjort. För det är ju så att när man arbetar med form så har man ju inte ordet som det största och viktigaste redskapet, man kämpar tillräckligt med formen och utvecklingen av
idén. Jag hoppas att min idé inspirerar till andra framtida kulturer. Jag är nöjd med mitt projekt för jag fick behandla många områden som jag trivs att arbeta med och jag har sparat projektet i min portfolie som jag med glädje visar upp idag. Det beskriver hur jag tänker och arbetar i större projekt. Examensutställningen – betraktarnas interaktion Slutresultatet presenterades i en utställning på Form Design Center den 29 maj – 4 juni 2001. Hela vår exam- ensutställning blev lyckad och uppmärksammades i Sydsvenskan den 30 maj. För egen del fick jag stor behållning av att se besökarna betrakta skyltfönstret. Deras interaktion var som jag tänkt, folk vred sig, böjde knäna, kände på materialet och lät sig dras med i leken medan de betraktade linser- na och såg världen bakom med ”andra ögon”. Framtida beställningar Ingen har direkt beställt mitt skyltfönster som idé även om jag tror att om bara ”rätt” människa ser fönstret så beställer något ett exemplar. Fönstret är inte billigt pga all den nya tekniken, form- givningen och andra krav
man måste ställa för att göra fönstret passande för den specifika butiken men jag menar att det absolut är värt sitt pris och ger stor upp- märksamhet.
När en av mina vänner var i Europa samma sommar, såg han en glasögonbutik som hade lite av samma koncept. De hade monterat glasögon- linser på sitt skyltfönster – allt för att sälja fler glasögon.
Själv har jag presenterat denna och andra idéer för Stiftelsen Innovationcentrum och det har lett till att jag idag är projektledare för en av mina produkter med stöd från SIC.
Du kanske vill ha idéer till dina projekt eller en projekt- ledare, hör då av dig till mig via e-post 2cjennie@cuecon- cept.com