– Vi vaggas in i tron att det finns en uppdelning mellan olika uttrycksformer, men egentligen är det inte så. Det handlar istället om att vara medveten om vad olika uttrycksformer innebär för det budskap man vill nå fram med.
I hur stor utsträckning kan man då använda foton och illustrationer inom forskningen? Kan bilden som uttrycks- form helt ta över textens roll som meningsbärare?
– Forskningen kan inte använda bilden som sitt huvud- medium. Bilder har en stor betydelse i processen genom att stimulerar tänkandet, men det går att vara mer en- tydig med ord.
Mikael Stigendal menar att strävan efter entydighet är det som skiljer vetenskapen från t.ex. konsten eller som han formulerar det i Den gode socialvetenskaparen: ”Till skillnad från konst, poesi och musik måste veten- skapen svara upp mot såväl teoretiska, empiriska som pragmatiska krav.”
Att använda bilder som källmaterial är en fråga om empiri eller snarare om hur den empiri man valt är beskaffad. Mikael Stigendal vill ge utrymme för alla sorters empiri. Det kan vara bilder, berättelser eller något man hört på stan. Det viktiga är att man som forskare är medveten om vilka begränsningar eller vilken giltighet empirin har.
Vilken giltighet eller begränsning har de bilder du använt i boken Den gode socialvetenskaparen?
– Såväl giltigheten som begränsningen har jag ju egentligen velat överlåta till läsaren att bedöma. Om jag skulle klargöra detta i text så skulle bilderna bli över- flödiga. Bilderna är dock absolut inte valda av slump. Varje bild har jag en intuitiv känsla för att den passar ihop med texten.
Kapitel tre i Den gode socialvetenskaparen inleds med en bild av Mount Blanc som får symbolisera den ansträngning som krävs för att vetenskapen ska kunna uppfylla sitt löfte. Tro kan försätta berg är ett annat talesätt som funnits med i Mikael Stigendals tankar. Ska vetenskapen liknas vid ett berg i samma mening som tron? Det femte kapitlet illustreras av tre olika stenytor. Är dessa stenar avbilder av hur vi själva tänker? Har vi så svårt att ändra våra tankar att de kan liknas vid fårade stenytor? Är våra tankar så insjunkna i oss att dom kan liknas vid stenar? Lika svårföränderliga. Lika styrande för vad vi tycker, utan att vi märker det?
– Jag har fotograferat mycket i min forskning kring segregation och städer. Jag har gått igenom alla stads-
delar i Malmö och bilderna av bostadsområden har bety- delse för hur jag tänker kring hur det är att leva där.
Lukt-, hörsel- och synintryck följer med bilden, något som en duktig fotograf ska kunna förmedla till andra som inte har varit på platsen. Bilden blir på så sätt ett eget stycke verklighet.
”Jag menar – alltså finns jag”
Enligt Mikael Stigendal styrs dagens utbildningsväsende alltför hårt av det skrivna ordet. Något som han menar har sin grund i filosofen Descartes bevis för den mänsk- liga existensen – ”jag tänker – alltså finns jag”. Men dagens forskare kan inte bara använda sitt tänkande för att motivera sin existens.
– Vi är också vad vi menar, vilket tillåter andra uttrycksformer.
Skolans uppdelning mellan ämnen där vissa anses estetiska och andra inte är Mikael Stigendal mycket kri- tisk till. För honom är skolans uppfattning om vissa ämnen som icke-estetiska lika skadlig som betyg. Det är ännu ett sätt att kategorisera och begränsa elevernas möjlighet till framgång i skolan.
– Att lyckas i skolan idag handlar om att kunna anam- ma det skrivna ordet på bekostnad av bilden. Man borde istället ägna mer tid åt det bilder som barnen dagligen möter.
Lusten att använda andra uttrycksformer för att kom- plettera budskapet i det han skriver stannar inte bara vid det grafiska.
– Jag vill få in musiken i min forskning, berättar Mikael Stigendal som också ser Internet som en möjlig plattform där han kan kombinera olika uttrycksformer i sin forskning.
H
ur ofta stannar du upp eller sätter dig tillrätta fram- för en reklampelare för att i lugn och ro tillgodogöra dig budskapet? Inte så ofta kanske, men ändå finns ansla- gen där med sina pockande uppmaningar. Då och då väcker bildernas berättelser debatt och tidvis också stark indignation. I en nära tid har Hennes och Mauritz reklam- kampanjer för underkläder väckt starka känslor, eller Göteborgspolisens manipulationer med en dokumentär- film där vi kan se Hannes Westberg träffas av polisens kulor.Vårt möte med bilden är naturligtvis subjektivt och i den meningen finns kraften i bilden hos betraktaren. Men det finns samtidigt bilder som när de visats påverkat vår kollektiva identitet och vårt kollektiva förhållnings- sätt till både historia och samtid på ett sätt som vore svårt att föreställa sig utan bildens hjälp.
I den snarast collage-artade värld som omger oss möter vi bildernas berättelser som instruktör i vardagslivet när vi stiger av eller på bussen, fotografier eller rörliga bilder. I takt med att utbudet och vår konsumtion av film växt – inte minst via televisionen – har också det vetenskapliga intresset för film vidgats till nya discipliner. Sedan inled- ningen av 1990-talet bekräftar också flera nyutkomna svenska publikationer att forskningsfältet kring bilden som historisk källa även i vårt land varit i tillväxt.
Film kan vara historisk i två betydelser: Historisk kan syfta på att en film speglar ett historiskt skeende eller en historisk händelse, eller på att vi använder film som en historisk källa för att förstå och tolka filmens samtid.