7.4 Manliga författarskap i Svenska som andraspråk 2 och 3
7.4.3 John Keats, August Strindberg & Erik Johan Stagnelius
I de författarskaps beskrivningar där fokus inte riktas på att presentera författarskapet utifrån författarens bakgrund, väljer läromedlet antingen att formulera sig neutralt angående
författarbeskrivningarna eller att problematisera författarskapen. I utdraget nedan presenteras John Keats och är ett bra exempel på hur läromedlet kan problematisera författarskap:
Poeten John Keats (1795–1821) tillhör romantikens mest välkända poeter men var inte särskilt uppskattad under sin samtid. Byron lär ha kallat Keats diktning för
”sängvätarpoesi” (Eriksson och Lundfall 2000) och menade med detta att den var både vulgär och sentimental. Keats kom, tillskillnad från Byron, från en enkel
medelklassfamilj och förväntades därför skaffa sig ett yrke, men han övergav sina studier i medicin för att ägna sig åt litteratur.68
67 Åkerberg & Norefalk 2020, s. 230.
68 Åkerberg & Norefalk 2020, s. 192.
23
Likt alla andra manliga författarskapsbeskrivningar presenteras Keats med en låg användning av pronomen men utgör även ett exempel på hur författarskapsbeskrivningar problematiseras.
Den inledande meningen med nominalfrasen Poeten John Keats hade likväl kunnat beskrivas:
”Poeten John Keats (1795–1821) tillhör romantikens mest välkända poeter” men innehåller i stället en problematiserande del som belyser hur författaren inte var uppskattad under sin egen samtid. Ett annat exempel är i behandlingen av August Strindbergs författarskap ”Hans kritik av kvinnans frigörelse ledde till att många som annars gillade hans samhällskritik tog
avstånd från honom”.69 I beskrivningen av Johan Stagnelius författarskap problematiseras även presentationen av författarskapet ”Stagnelius kan snarare sägas representera den bohemiska, ensamma och svåranpassliga diktaren. Han levde ett relativt obemärkt liv i Stockholm och blev aldrig känd under sin livstid. Därför vet man också ganska lite om hans liv.”70
7.4.4 Sociala aktörer i manliga författarskapsbeskrivningar
I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 presenteras generellt inte många sociala aktörer i författarskapsbeskrivningarna. Detta trots att det förekommer en hel del presentationer utifrån författarnas uppväxt och bakgrund. Även om sociala aktörer inte presenteras i en större omfattning i författarskapsbeskrivningarna, finns det exempel på författarskapspresentationer där detta görs. Detta förekommer bland annat i texten om Percy Shelly:
Byrons vän Percy Bysshe Shelley (1792–1822) vände sig också mot samhället men engagerade sig mer och kritiserade religiöst förtryck och sociala orättvisor. […] Då Shelley lämnade sitt äktenskap med Harriet Westbrock tog hon sitt liv. Shelley gifte om sig med Mary Goodwin, som var dotter till William Goodwin och Mary Wollstonecraft.
Shelley var nu en del av den familj i England som för samtidens mest radikala samhällspolitik. 71
I denna presentation förekommer förutom författaren själv aktörerna Harriet Westbrock, Mary Goodwin, William Goodwin samt Mary Wollstonecraft. I Percy Shelleys fall nämns många aktörer som dessutom är andra författare. Även om detta exempel utgör det fall varav
förekomsten att nämna andra författarskap görs mest flitigt, är det inte en ovanlig förekomst i
69 Åkerberg & Norefalk 2020, s.215.
70 Åkerberg & Norefalk 2020, s.199.
71 Åkerberg & Norefalk 2020, s.192.
24
läromedlet att nämna andra författarskap. I Gustave Flaubert presentation jämförs han inledande med Balzac ”Gustav Flaubert (1821–1880) har jämfört med Balzac en mer förfinad, genomtänkt och objektiv berättarteknik”72 och i texten om John Keats nämner man Byron ” Byron lär ha kallat Keats diktning för ”sängvätarpoesi” (Eriksson och Lundfall 2000) och menade med detta att den var både vulgär och sentimental.”73. Det finns emellertid två sätt som läromedlet beskriver sociala aktörer i texterna: det ena sättet förekommer genom att nämna andra författarskap i samband med författarskapsbeskrivningarna. Det andra sättet är att nämna sociala aktörer i samband med författarens uppväxt, vilket enbart förekommer i Franz Kafkas samt Albert Camus författarskapsbeskrivningar. I Kafkas fall återfinns en social aktör vilket är far: ”Hans far var en välbärgad handelsman och Kafka själv utbildade sig inom juridik och tog en doktorsexamen.”74 och i Albert Camus fall återfinns aktörerna modern och fadern: ”Albert Camus (1913–1960) föddes i Algeriet. Modern hade spansk härkomst och försörjde sig som tvätterska. Fadern som var lantarbetare dog kort efter att Camus föddes”.75
7.4.5 Sammanfattning
De manliga författarskapen i läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 refereras i stort sätt liknande, först anges nominalfrasen i form av för och efternamn för att sedan refereras främst genom efternamn med få pronomen. Det som utgör normen för hur man refererar till manliga författarskap är därmed, tillskillnad från läromedlet Svenska 2 helt enkelt, genom få
pronomen. Det generella sättet att presentera manliga författarskap i detta läromedel är utifrån bakgrund, trots detta förekommer det relativt få fall varav andra sociala aktörer än författaren själv nämns.
8 Analys och diskussion
Syftet med denna undersökning var att se hur läromedlen presenterar samt refererar till kvinnliga såväl som manliga författarskap, med ett fokus på hur detta görs språkligt utifrån anaforiska uttryck. Detta för att dels fördjupa den tidigare forskning som gjorts inom
läromedelsanalyser kopplat till representation, dels för att undervisningen i svenska respektive svenska som andraspråk ska behandla kvinnliga såväl som manliga författarskap.
72 Åkerberg & Norefalk 2020, s.206.
73 Åkerberg & Norefalk 2020, s.192.
74 Åkerberg & Norefalk 2020, s.235.
75 Åkerberg & Norefalk 2020, s.250.
25
Undervisningen ska även präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Mot bakgrund detta har inte undersökningens fokus varit riktat på att se över vilka författarskap som tas upp i fråga om mängd, utan att se över hur de författarskapen med de mest omfattande
författarskapsbeskrivningar presenteras samt refereras till. Detta eftersom det förmodligen är de författarskap som är i fokus som också eleverna kommer lägga mest uppmärksamhet kring.
Isärhållandets princip och mannen som norm i Svenska 2 helt enkelt
I de resultat som presenteras ovan fanns det skillnader över hur läromedlen valde att
presentera samt referera till kvinnliga samt manliga författarskap. I läromedlet Svenska 2 helt enkelt förekom det generellt sätt en hög användning av pronomen gällande både kvinnliga samt manliga författarskapsbeskrivningar, vilket kan ses som ett anaforiskt mönster. Ett annat anaforiskt mönster är att kvinnliga författarskap i läromedlet Svenska 2 helt enkelt i olika grader blev individualiserade. Detta då förnamn användes gällande 3 av 4 kvinnliga
författarskapsbeskrivningar. I dessa beskrivningar återfanns även en hög andel pronomen. De manliga författarskapen presenterades med efternamn eller en kombination av fullständigt namn (både för och efternamn) och efternamn, vilket visar på att de manliga författarskapen skrivs in i en mer officiell roll än de kvinnliga författarskapen. Det ska dock tydliggöras att de manliga författarskapen skrivs in i en mer officiell roll med betoning på i en mer. Detta då pronomen i hög grad också används när läromedlet refererar till manliga författarskap.
Dessa resultat blir intressanta i relation till Hirdmans teori om genussystemets två logiker det vill säga isärhållandet av könen och mannen som norm. Mannen blir normen då mannen generellt tillskrivs en mer officiell roll än kvinnan som blir individualiserad och porträtterad som en unik individ. I detta fall upprätthålls mannen som norm redan i hur man väljer att referera till författarskapen. I den undersökning där Williams undersökte representation av kön i litteraturhistoriska översiktsverk, skriver Williams om hur de kvinnliga
författarporträtten som hon undersökte gällande 1880-talet visade hur männen i större
utsträckning knöts till litterära strömningar samt idéfrågor.76 Detta sätt att presentera manliga författarskap förekom även i läromedlet Svenska 2 helt enkelt, då de manliga författarskapen generellt sätt presenterades utifrån prestationer snarare än uppväxt och bakgrund. Språkligt uttrycks detta genom att läromedlet beskriver manliga författares inverkan och i viss mån utmålar författarskapen som genier: ”Tegnér (1782–1846) var den stora romantiska
76 Williams 1997, s.96.
26
idédiktaren på sin tid”77 och ”Stagnelius (1793–1823) kan beskrivas som urtypen för det romantiska geniet […]”.78 Graeske påpekar även, i sin analys av läromedel i svenska, hur hon tydligt såg hur manliga författarskap främst framställdes som genier, rebeller, debattörer och äventyrare. Detta menar Graeske skapas av det språkbruk som läromedlen använder.79 Hon skriver följaktligen om hur de kvinnliga författarskapen blir i första hand porträtterade som
”kvinnliga författare” och saknar ” […] lysande stjärnbilder och genistatus.”80
Det ska dock poängteras att det finns undantag både gällande de kvinnliga samt manliga författarskapsbeskrivningarna. I texterna om Viktor Rydberg samt Edgar Allan Poe refererades författarskapen till med förnamn; Viktor Rydberg blir refererad till som lille Viktor och Edgar Allan Poe blir refererad till som lille Edgar. Användningen av förnamn kan dock inte likställas med hur man använder förnamn för att beskriva de kvinnliga
författarskapen. I både Rydberg samt Poes beskrivningar använder man nominalfrasen bestående av adjektivet lille och sedan förnamnet för att väcka medlidande gentemot deras tragiska bakgrund. Detta då det beskrivs hur båda dessa författare upplevt förlusten av en modersgestalt. Det var även i de fall som de manliga författarskapen beskrevs utifrån bakgrund som andra sociala aktörer än författarna själva nämndes. I dessa fall nämndes sociala aktörer i samband med författarnas uppväxt. Ett undantag där andra sociala aktörer nämndes, varav författaren inte beskrevs utifrån bakgrund, förekom gällande Rousseaus författarskapsbeskrivning: ”Att Rousseaus fem egna barn hamnade på hittebarnshus är en annan historia”.81 Frågan är om detta hade varit en annan historia om det hade handlat om en kvinnlig författare.
När kvinnliga författarskap beskrevs riktades ett fokus på att skriva om författarnas uppväxt och bakgrund med undantaget för texten om Virginia Wolf. Det var även centralt att benämna sociala aktörer i relation till de kvinnliga författarskapens familjer. I exemplet med Mary Shelley blev detta tydligast då Shellys pappa och maken Percy Shelley fick beskrivande adjektiv medan Mary Shelley själv förblev utan. Shelly utgör även det tydligaste exemplet på hög individualisering. Dock förekom det i både Wolfs och Södergrans fall sociala aktörer i form av andra författarskap. I texten om Södergran nämns Lagerkvist ”Likt Lagerkvist har
77 Nilsson & Winqvist 2016, s.319.
78Nilsson & Winqvist 2016, s.320.
79 Graeske 2010, s.124.
80 Graeske 2010, s.124.
81 Nilsson & Winqvist 2016, s 313.
27
Södergran ett rikt bildspråk och målar upp ett ”själens landskap” för att beskriva sina känslor”.82 Gällande Wolf fall tas Proust upp ”I likhet med Proust intresserade hon sig mindre för det yttre händelseförloppet och mer för människans inre.”.83 Det som är intressant är när andra författarskap väl nämns i de kvinnliga författarskapsbeskrivningar blir de
kvinnliga författarskapen jämförda med manliga författare: ”I likhet med Proust […]”84 ”Likt Lagerkvist […]”85 varav mannen blir en måttstock som kvinnan mäts efter.
I läromedlet Svenska 2 helt enkelt särskiljs inte kvinnorna från männen genom att inneha särskilda rubriker, vilket Williams kunde se som ett tydligt resultat i flera av de
litteraturhistoriska översiktsverk hon undersökte där isärhållandets princip gällde. Dock gäller Hirdmans andra logik om mannen som norm i detta läromedel då mannen generellt refereras genom fullständigt namn i kombination med efternamn eller enbart efternamn, medan kvinnan generellt refereras till genom förnamn. Mannen som norm synliggörs även då manliga författarskap främst presenteras utifrån prestationer, medan kvinnliga författarskap främst presenteras utifrån bakgrund och uppväxt. Detta sätt att presentera samt referera till kvinnliga och manliga författarskap kan därför inte anses uppnå det jämställdhetsperspektiv som Skolverket anser att innehållet i undervisningen ska präglas av.86
Isärhållandets princip och mannen som norm i Svenska som andraspråk 2 & 3
I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 förekommer, tillskillnad från läromedlet Svenska 2 helt enkelt, en låg användning av pronomen gällande de manliga
författarskapsbeskrivningarna. Det anaforiska mönstret blir därmed att de manliga
författarskapen refereras med en låg användning av pronomen, vilket sätter in de manliga författarskapen i en officiell roll då det sker en låg grad av individualisering. Detta skiljer sig gentemot de kvinnliga författarskapen då Södergran refereras genom fullständigt namn en gång, efternamn en gång samt med pronomen tre gånger. I Martinssons författarbeskrivning förekommer endast fullständigt namn en gång och i resterande text refereras hon uteslutande genom pronomen och blir därmed pronominaliserad. Det är emellertid enbart i Boyes
författarskapsbeskrivning där en låg användning av pronomen används likt de manliga författarna. Även om mönstret inte är lika tydligt i detta läromedel som med läromedlet
82 Nilsson & Winqvist 2016, s.392.
83 Nilsson & Winqvist 2016, s.391.
84 Nilsson & Winqvist 2016, s.391.
85 Nilsson & Winqvist 2016, s.392.
86 Skolverket 2011, s.10.
28
Svenska 2 helt enkelt, finns det en skillnad i hur man väljer att referera till manliga och kvinnliga författarskap. Exempelvis finns det inget exempel på i läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 där ett manligt författarskap pronominaliseras. Utifrån dessa resultat kan man därmed säga att Hirdmans logik om mannen som norm synliggörs till viss del även i detta läromedel. Ledin skriver om hur en författare av en akademisk recension bör undvika pronomen och menar att författaren till boken bör behandlas med låg individualisering. Ett generaliserande av användningen av han och hon, menar Ledin, skulle lätt kunna tolkas som nedlåtande eftersom det snarare skulle framställa författaren som en unik individ än en innehavare av en viktig akademisk position.87
Gällande de sociala aktörerna som behandlas i de manliga författarskapsbeskrivningarna finns det två sätt att beskriva dessa: dels genom att nämna andra författarskap i samband med författarskapsbeskrivningarna, dels genom att nämna sociala aktörer i samband med
författarens uppväxt. Det sistnämnda sättet förekommer enbart i texterna om Franz Kafka och Albert Camus. Gällande de kvinnliga författarskapen är det enbart i Martinssons text som det förekommer andra sociala aktörer än författaren själv, vilket kan ha en koppling med att både Boye och Södergran presenteras utifrån prestation och inte utifrån bakgrund. I läromedlet Svenska 2 helt enkelt kunde vi se att många andra sociala aktörer presenterades i samband med författarskapsbeskrivningarna, vilket synnerligen har en koppling med att de flesta av de kvinnliga författarskapen presenterades utifrån bakgrund samt hade en hög andel pronomen.
Det är, som ovan nämnt, också enbart i texten om Martinsson som en kvinnlig författare skildras utifrån bakgrund medan Södergran och Boye presenteras utifrån prestation. I de manliga författarskapsbeskrivningarna är dock presentation utifrån bakgrund ett vanligt sätt att skildra manliga författarskap, vilket skiljer sig från läromedlet Svenska 2 helt enkelt. I de fall där de manliga författarskapsbeskrivningarna inte blir presenterade utifrån bakgrund, beskrivs författarskapen neutralt eller så problematiseras författarskapen. Detta kan tolkas genom att läromedlet i viss mån ifrågasätter samt nyanserar bilden av dessa manliga författarskap. I texten om August Strindberg står det följande i läromedlet: ”Hans kritik av kvinnans frigörelse ledde till att många som annars gillade hans samhällskritik tog avstånd från honom”88 och utgör ett exempel över hur etablerade manliga författarskap
problematiseras. Detta förekommer även i beskrivningarna av Keats samt Stagnelius. Normen om det manliga geniet som man i viss mån kunde se i läromedlet Svenska 2 helt enkelt
87 Ledin 1996, s.78.
88 Åkerberg & Norefalk 2020, s. 215.
29
ifrågasätts därmed till viss del i detta läromedel. Därmed blir Hirdmans teori om mannen som norm inte lika tydlig gällande hur läromedlen väljer att presentera författarskap. Isärhållandets princip blir dock intressant att diskutera i relation till detta läromedel då kvinnliga
författarskap blir placerade under rubriken ”Kvinnliga romanförfattare”89 i kapitlet Realismen 1815–1880. Under denna rubrik ges en kortfattad beskrivning av Austens författarskap samt systrarna Brontë vilka inte räknades med i denna analys p.g.a. dess mindre omfattning.
Genom denna rubrik särskiljs det kvinnliga från det manliga varav mannen utgör normen, det allmängiltiga vilket kvinnan inte hör till. Därav måste kvinnan sättas under en särskild rubrik för att benämnas. Detta sätt att framställa kvinnliga författarskap återkommer i både Graeskes samt Williams undersökningar.
9 Slutsatser och sammanfattning
Utifrån undersökningens resultat blir det tydligt hur läromedlet Svenska 2 helt enkelt både visar brister ur ett jämlikhetsperspektiv och i hur läromedlet refererar samt presenterar manliga och kvinnliga författarskap. Detta eftersom läromedlet uppvisar en tydlig manlig norm genom det anaforiska mönstret att kvinnliga författarskap i högre grad blir
individualiserade. Detta då de kvinnliga författarskapen generellt refereras med förnamn. De kvinnliga författarskapen blir även presenterade främst genom bakgrund, vilket skiljer sig från de manliga författarskapen som mestadels blir presenterade utifrån prestationer. I
presentationerna av manliga författarskap understryks även den manliga inverkan på epoken och deras värdefulla bidrag till litteraturen, vilket även Greaske samt Williams kunde se som ett resultat i sina undersökningar.
Läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 skiljer sig däremot från läromedlet Svenska 2 helt enkelt genom två aspekter: läromedlet innehar färre pronomen i texter om manliga
författarskap samt reproducerar inte lika tydliga föreställningar om författarskap baserat på kön. Detta då det finns exempel på när manliga författarskap problematiseras, fall där kvinnliga författarskap blir presenterade utifrån prestation och ett flertal fall där manliga författarskapen till stor del skildras utifrån bakgrund. Det anaforiska mönster som går att utläsa i detta läromedel är att manliga författarskap blir refererade till genom en låg
användning av pronomen, vilket leder till att de blir refererade till en officiell roll. Det finns dock aspekter i läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 varav Hirdmans två logiker kan
89Åkerberg & Norefalk 2020, s.203.
30
appliceras, den ena logiken om mannen som norm går att tyda i hur läromedlet väljer att referera till kvinnliga författarskap. Detta då Martinsson är det enda exemplet på när ett författarskap pronominaliseras. Den andra logiken vilket är isärhållandets logik går att se över hur det i kapitlet om realismen förekommer rubriken ”Kvinnliga romanförfattare”. Dock har de kvinnliga författarskap som ingår under denna rubrik inte behandlats i denna analys. Detta då texterna inte är tillräckligt omfattande och författarskapen enbart beskrivs kortfattat.
Sammanfattningsvis visar resultaten att läromedlen skiljer sig åt markant gällande hur man väljer att presentera samt referera till kvinnliga samt manliga författarskap. Detta trots att läromedlen är utgivna från samma läromedelsförlag. De läromedel som har legat till grund för denna undersökning visar emellertid hur läromedlen i olika grad upprätthåller mannen som norm likt tidigare forskning. I både Graeske, Williams och Ohlanders undersökningar var slutsatsen att de alla kunde tyda att en manlig dominans. Ohlanders undersökningar visade att kvinnor fick minimalt utrymme samt att läromedlen i båda undersökningarna dominerades av ett manligt perspektiv. Graeske påpekar i sin undersökning hur läromedlen skapar, genom sitt språkbruk, stereotypa bilder av såväl kvinnlighet som manlighet90. Även Williams kunde se hur de kvinnliga författarskapen i samtliga perioder som behandlades under 1900-talets historieskrivning tilldelades särskilda rubriker samt gavs en lägre ställning i jämförelse med manliga författarskap.91 Dessa resultat gick även i olika mån tyda i läromedlen som
analyserades i denna undersökning. Ur ett jämlikhetsperspektiv bör därav dessa läromedel kompletteras med annat material för att tillgodose Skolverkets krav, vilket även Graeske påpekar i hennes undersökning gällande de läromedel hon analyserat.92 Graeske skriver även om hur forskare hävdar att läromedel har en stark inverkan då de har en tendens att i klassrum betraktas som officiella dokument93. Detta är emellertid viktigt att lärare har i åtanke då jämställdhetsperspektivet ska prägla både undervisning likväl dess innehåll.
10 Vidare forskning
Det skulle vara intressant att vidare undersöka hur författarskap blir refererade till utifrån anaforiska uttryck i andra läromedel. Detta då det går att tolka mycket i hur man språkligt väljer att uttrycka sig om manliga samt kvinnliga författarskap.
90 Graeske 2010, s. 127.
91 Williams 1997, s.191.
92 Graeske 2010, s.128.
93 Graeske2010, s.128.
31
Referenslista
Brink, Lars, ”Gymnasiets litterära kanon: urval och värderingar i läromedel 1910–1945 ” Avd. för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ., Diss. Uppsala.
(1992).
Graeske, Caroline, ”Värdefull eller värdelös? Om värdegrund och genus i läromedel i svenska.” Tidskriftför litteraturvetenskap nr 3–4 (2010), s.119–128.
https://ojs.ub.gu.se/index.php/tfl/article/view/510/484 [hämtad 2021-12-11].
Hirdman, Yvonne ”Genussystemet: reflexioner kring kvinnors sociala underordning.”
Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 3 (1988), s.49–63.
file:///C:/Users/varga/Downloads/Hirdman.pdf [hämtad 2021-12-10].
Ledin, Per,” The Prime Minister, Ingvar Carlsson, He or Ingvar? Anaphoric Expressions in Newspaper Discourse” Nordic Journal of Linguistics, Volume 19 (1996).
Lindblad Foss, Rita, ”Feministiska studier av vetenskap”, i En introduktion till
genusvetenskapliga begrepp, red. Anna Lundberg & Ann Werner (Göteborg: Nationella sekretariatet för genusforskning, 2016), s. 20–26.
Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. (2011).
Stockholm: Skolverket.
Nationalencyklopedin, Anaforisk, u.å.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/anaforisk [hämtad 2021-12-17].
Nilsson, Annika & Winqvist, Lena, Svenska 2 helt enkelt, (Lund: NA förlag AB, 2016).
Ohlander, Ann-Sofie, Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia en granskning på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan, SOU 2010:10.
https://www.regeringen.se/contentassets/469551b3d1684f31983b47f933010ae9/kvinnor-man-och-jamstalldhet-i-laromedel-i-historia-sou-201010 [hämtad 2021-12-01]
32
Ohlander, Ann-Sofie, Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i samhällskunskap en
Ohlander, Ann-Sofie, Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i samhällskunskap en