Urval
De kriterium som var av stor vikt för denna studie var att läromedlen skulle vara utgivna efter införandet av Lgy11 samt att de var publicerade från samma läromedelsförlag. Detta då det låg ett intresse i att undersöka om nyare läromedel reproducerade en liknande manlig
dominans som tidigare undersökningar påvisat. Det fanns även ett intresse i att undersöka om
28 Annika Nilsson & Lena Winqvist, Svenska 2 helt enkelt, (Lund: NA förlag AB, 2016).
29 Therése Åkerberg & Christian Norefalk, Svenska som andraspråk 2 & 3, (Malmö: NA förlag AB, 2020).
8
det fanns en skillnad i hur ett läromedel i svenska respektive svenska som andraspråk, från samma förlag, presenterar och refererar till kvinnliga samt manliga författarskap. Detta då det kan vara intressant att se ifall två läromedel från samma förlag reproducerar olika eller
liknande sätt att porträttera kvinnliga samt manliga författarskap. Valet att undersöka ett läromedel i svenska respektive svenska som andraspråk grundar sig i att båda ämnena i undervisningen ska belysa såväl kvinnliga som manliga författarskap. Ett annat urval som gjordes var att endast undersöka hur kvinnliga och manliga författarskap behandlades i kapitlen som omfattade romantiken, realismen samt modernismen. I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 omfattades även kapitlet Efterkrigstiden 1945-. Detta då kvinnliga
författarskap innan 1800-talet är nästintill uteslutna.
Avgränsningar
I läromedlet Svenska 2 helt enkelt förekommer det, inom ramen för det avgränsande området för analysen, totalt 13 kvinnliga författarskap samt 29 manliga författarskap. Av dessa är enbart fyra kvinnliga författarskap av intresse för denna analys: Mary Shelley, Jane Austen, Edith Södergran och Virginia Wolf. Detta då de resterande nio författarskapen presenteras mycket kortfattat med några få rader. I fallet med de manliga författarskapen var det 15 av 29 som uppnådde detta krav. De manliga författarskapen som denna analys omfattar är därmed Johan Wolfgang von Goethe, Viktor Rydberg, Jean-Jacques Rousseau, Edgar Allan Poe, George Byron, Percy Shelley, John Keats, Esaias Tegnér, Erik Johan Stagnelius, Charles Dickens, Carl Jonas Love Almqvist, Emilé Zola, Franz Kafka, Ernest Hemingway och Thomas Stearns Eliot.
I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 namngavs 89 manliga författarskap samt 56 kvinnliga författarskap. Detta läromedel skiljer sig i struktur då det innehåller rutor om lästips, om man bortser från dessa rutor nämns totalt 45 manliga författarskap samt 16 kvinnliga författarskap i brödtexten. Av dessa var det 3 kvinnliga samt 15 manliga författarskap som uppnådde tillräckligt omfattande beskrivningar för att kunna inkluderas i denna undersökning.
De kvinnliga författarskapsbeskrivningarna som analyseras är: Edith Södergran, Karin Boye samt Moa Martinsson. De manliga författarskapen som behandlas är: George Gordon Byron, John Keats, Percy Shelley, Edgar Allan Poe, Johan Stagnelius, Charles Dickens, Honoré de Balzac, Gustave Flaubert, Carl Johan Almqvist, August Strindberg, Joseph Conrad, Ernest Hemingway, Franz Kafka, Vilhelm Moberg samt Albert Camus.
9
Då denna undersökning ämnar analysera hur författarskapen blir refererade till utifrån anaforiska uttryck, krävdes det mer omfattande beskrivningar av författarskapen. Därav tog studien enbart med författarskap som hade en mer omfattande författarbeskrivning. De författarskap som nämndes kortfattat med några få rader togs därmed inte med i
undersökningen. I båda läromedlen fanns det upplägg där man fokuserade mer på att återge författarens verk än författaren själv, även dessa har uteslutits från studien då studiens intresse ligger i att undersöka hur författarskap blir presenterade samt refererade till. De manliga författarskapen i båda läromedlen utgör en större mängd än de kvinnliga författarskapen.
Därav är de manliga författarskap som nämns i undersökningen exempel på hur läromedlen generellt refererar samt presenterar manliga författarskap. Detta då en djupgående analys av alla manliga författarskap hade tagit för mycket utrymme.
6 Metod
Den metod som denna undersökning använt har varit att identifiera de anaforiska uttryck som framkommit i manliga samt kvinnliga författarskapsbeskrivningar. Detta för att kunna urskilja olika anaforiska mönster och funktioner. Anaforiska uttryck är en språkvetenskaplig term som används för att syfta tillbaka på något som tidigare nämnts vilket används om pronomen han, hon, det eller adverb då, dit, där.30 Metoden som används är baserad på Per Ledins
undersökning i vilken han undersöker hur sociala aktörer blir porträtterade i tidningarna Aftonbladet och Svenskadagbladet utifrån anaforiska uttryck.31 I Ledins artikel syftas anaforiska uttryck till en tidigare nämnd nominalfras vilket även denna undersökning gör. I sin undersökning skriver Ledin om hur koncentrationen till huvudpersonen (den sociala aktören) i de tidningsartiklar han undersöker, har vissa metodologiska fördelar.32 Han nämner fortsättningsvis hur denna koncentration ger ett brett utbud av referenstermer, men också hur man genom detta sätt kan begränsa analysen till tydliga fall och ignorera pronomen i plural.33 Man undviker även, som Ledin skriver, komplexiteten i att bedöma referenten som ett ”det”
eller ”den här”.34
30 Nationalencyklopedin, Anaforisk, https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/anaforisk [hämtad 2021-12-17].
31 Ledin 1996, s.58.
32 Ledin 1996, s.59.
33 Ledin 1996, s.59.
34 Ledin 1996, s.59.
10
Denna metod ansågs därmed vara tillämpar inom denna undersökning då studien, likt Ledin, fokuserar på hur huvudpersonen, som i detta fall är författaren, blir refererad till. Då denna uppsats även undersöker hur kvinnliga samt manliga författarskap blir presenterade, inkluderas även personbeteckning gällande vilka sociala aktörer som presenteras i
författarskapsbeskrivningarna, såväl om författarna blir presenterade utifrån bakgrund eller prestation. Detta för att på ett bredare sätt kunna undersöka i vilken grad mannen som norm samt isärhållningen mellan könen verkställs i de läromedelsdiskurser som undersöks.
Strukturen i analysen kommer därmed att omfatta först en analys av anaforiska uttryck, för att sedan ta upp sociala aktörer samt nämna hur författarskapen blir presenterade. Denna ordning kommer att vara gemensam för behandlandet av både manliga och kvinnliga författarskap, dock kommer de manliga författarskapen som nämns utgöra exempel för hur de manliga författarskapen generellt presenteras och refereras till. Detta då en omfattande analys av alla manliga författarskap hade tagit för stort utrymme.