Edith eller Södergran?

(1)

Edith eller Södergran?

En undersökning hur kvinnliga samt manliga författarskap presenteras utifrån anaforiska uttryck i två läromedel

Av: Ronja Sandberg

Handledare: Per Ledin Södertörns högskola Självständigt arbete 15 hp Ämne: Svenska | HT2021

(2)

Abstract

English title: Edith or Södergran? A study of how female and male authorship is presented based on anaphoric expressions in two teaching materials.

Author: Ronja Sandberg Tutor: Per Ledin

Term: HT2021

The purpose of this study was to examine how two teaching materials in Swedish and

Swedish as a second language, from the same publishing company, presented and referred to male and female authorship based on anaphoric expressions. The method used in this study was grounded on an article by Per Ledin which analyzes how social actors is being portrayed in two Swedish papers based on anaphoric expression. Besides this method, the study also chooses to include social actors as well as whether the authors were portraited based on background or accomplishment. By choosing these criteria, the aim was to be able to investigate how Hirdmans two logics: men as a norm and the distinction between the sexes, are implemented in the teaching material that are examined. The research questions used in this study were: How is female and male authorship referred to in the materials based on anaphoric expressions? In which way is male and female authorship being presented in the various textbooks? Is there a difference between how female and male authorship is presented and referenced to, based on if the textbook is in Swedish or Swedish as a second language?

The results of this study show that there is a difference between the teaching materials even though they are published by the same company. The different textbooks show how the teaching materials maintain the man as the norm, as in previous research, but in varying degrees. The textbook in Swedish shows a clear masculine norm through the anaphoric pattern that female writing becomes more individualized. The female writers are also presented mainly by background, while male authors are presented based on achievements.

When comparing Swedish course literature for second language one can see how the male norm is prevalent, notably female authorship are represented through their accomplishments and the textbook problematizes male authorship.

Nyckelord/ key words: anaforiska uttryck, anaphoric expression, läromedelsanalys, textbook analysis, isärhållandets logik, the distinction between the sexes, mannen som norm, male as a norm, sociala aktörer, social actors, manliga författarskap, male authorship, kvinnliga

författarskap, female authorship.

(3)

Innehåll

1 Inledning och bakgrund ... 1

2 Tidigare forskning ... 2

3 Syfte och frågeställningar ... 5

4 Teoretisk utgångspunkt ... 5

4.1 Isärhållningen mellan könen och mannen som norm ... 6

5 Material ... 7

5.1 Undersökningsmaterial ... 7

5.3 Urval och avgränsningar ... 7

Urval ... 7

Avgränsningar ... 8

6 Metod ... 9

6.1 Definitioner ... 10

7 Resultat ... 10

7.1 Kvinnliga författarskap i läromedlet Svenska 2 helt enkelt ... 11

7.1.1 Mary Shelley- Hög individualisering ... 11

7.1.2 Jane Austen ... 11

7.1.3 Edith Södergran ... 12

7.1.4 Virginia Wolf – ett undantag ... 13

7.1.5 Sammanfattning ... 14

7.2 Manliga författarskap i läromedlet Svenska 2 helt enkelt ... 14

7.2.1 Edgar Allan Poe, Emilé Zola & Jean Jacques Rousseau ... 14

7.2.2 Emilé, Poe, Tegnér, Stagnelius och Hemingway ... 16

7.2.3 Viktor Rydberg, Edgar Allan Poe & Franz Kafka - undantagen ... 17

7.2.4 Sociala aktörer i manliga författarskapsbeskrivningar ... 18

7.3 Kvinnliga författarskap i Svenska som andraspråk 2 & 3 ... 19

7.3.1 Edith Södergran ... 19

7.3.2 Karin Boye ... 19

7.3.3 Moa Martinsson ... 20

7.4 Manliga författarskap i Svenska som andraspråk 2 och 3 ... 21

7.4.1 Gustav Flaubert ... 21

7.4.2 Ernest Hemingway ... 21

7.4.3 John Keats, August Strindberg & Erik Johan Stagnelius ... 22

7.4.4 Sociala aktörer i manliga författarskapsbeskrivningar ... 23

(4)

8 Analys och diskussion ... 24

Isärhållandets princip och mannen som norm i Svenska 2 helt enkelt ... 25

Isärhållandets princip och mannen som norm i Svenska som andraspråk 2 & 3 ... 27

9 Slutsatser och sammanfattning ... 29

10 Vidare forskning ... 30

Referenslista ... 31

(5)

1

1 Inledning och bakgrund

Läromedel har vi alla mött, mest sannolikt i ett elevsammanhang men kanske även som en källa till inspiration för att bedriva egen undervisning. I ett lärarsammanhang ser man

förhoppningsvis på läromedel med ett kritiskt öga. Detta eftersom även läromedel kan befästa normer eller reproducera en viss tolkning av informationen som ges. Den tidigare forskning som gjorts inom fältet för läromedelsanalyser kopplat till genus, har dels påpekat bristen i belysandet av kvinnor i, dels understrukit en manlig dominans. Forskningen som presenteras längre ned är alla läromedelsanalyser som gjorts innan införandet av Lgy11, vilket visar att få läromedelsanalyser har gjorts på nyare läromedel inom ramen för svenskämnet. Ambitionen är således att undersöka läromedel från ett läromedelsföretag som är tryckta 2016 respektive 2020 för kursen svenska 2 respektive svenska som andraspråk 2 och 3. Tillskillnad från tidigare forskning kommer denna undersökning att fokusera på att språkligt se hur läromedlen presenterar kvinnliga respektive manliga författarskap utifrån anaforiska uttryck.¹ Meningen med detta sätt att analysera är att se om de läromedel som utgör undersökningens material präglas av en manlig dominans, som tidigare läromedelsundersökningar påvisat, men med ett fokus på hur detta görs språkligt.

I läroplanen uttrycker Skolverket att svenskundervisning ska innehålla ”Svenska och internationella författarskap, såväl kvinnliga som manliga”.² I svenska som andraspråk uttrycks detta följande ”Läsning av och samtal om skönlitteratur författad av såväl kvinnor som män från olika kulturer och tider […]”.³ Även om formuleringen kring kravet skiljer sig åt beroende på om det är i svenska eller svenska som andraspråk, är det tydligt att

undervisningen i båda ämnena ska behandla såväl kvinnliga som manliga författarskap.

Förutom att svenskundervisningen ska innehålla både manliga och kvinnliga författarskap, står det i läroplanen hur all undervisning ska präglas av att läraren ”se till att undervisningen till innehåll och uppläggning präglas av ett jämställdhetsperspektiv”.⁴ Med bakgrund i detta är det av stor vikt att den sanning som läromedel presenterar inte tas för givna. Detta då de likt alla andra verk är skrivna av författare som har en egen uppfattning gällande vad som är

1 Anaforiska uttryck förklaras under 6 Metod.

2 Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (Stockholm: Skolverket, 2011), s. 169.

3 Skolverket 2011, s. 190.

(6)

2

väsentligt att belysa. Rita Foss Lindblad skriver om hur androcentrism, vilket är ett gynnande av mäns perspektiv och domäner, har kunnat påvisas inom vetenskapsövande.⁵ Detta är emellertid viktigt att ha i åtanke vid arbete och av val av läromedel; är man medveten om hur ett läromedel är uppbyggt kan man också komplettera dess material, för att exempelvis inte enbart belysa vita västerländska författarskap om fallet skulle vara att de är

överrepresenterade i ett läromedel. Därav kan en granskning av läromedel ge lärare verktyg till att se i vilken grad dessa läromedel presenterar samt refererar till olika författarskap i fråga om kön, vilket kan vara användbart för lärare som överväger att arbeta med de läromedel som denna studie ämnar analysera. Detta eftersom läromedlens val över vilka författarskap som tas med kommer att ha en påverkan på elevers syn över vilka författarskap som anses

betydelsefulla.

2 Tidigare forskning

Inom fältet för läromedelsanalyser har det gjorts en hel del undersökningar, dock har inte lika många läromedelsundersökningar gjorts inom ramen för svenskämnet. Ann-Sofie Ohlander gjorde år 2010 en granskning av läromedel i samhällskunskap på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan. De resultat hon kom fram till visade brister i hur man belyser kvinnor i samtliga läromedel. Ohlander påpekar dock att det finns problematiseringar av kön-och jämställdhetsaspekter men att dessa är få.⁶ I ett läromedel som ingick i undersökningen omfattades enbart 18 av 550 arbetsuppgifter röra kvinnor och jämställdhet.⁷ Det ska även tilläggas att Ohlander gjorde en undersökning på uppdrag av Delegationen för jämställdhet av läromedel i historia. Undersökningen bestod av totalt fyra läromedel och en

läromedelshandledning för lärare och det samlade resultatet visade på en föråldrad

porträttering av kvinnor. Alla läromedel visade sig domineras av ett manligt perspektiv. Det

5Rita Foss Lindblad, ”Feministiska studier av vetenskap”, i En introduktion till genusvetenskapliga begrepp, red. Anna Lundberg & Ann Werner (Göteborg: Nationella sekretariatet för genusforskning, 2016), s. 21.

6Ann-Sofie Ohlander, Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i samhällskunskap en granskning på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan, SOU 2010:33.

https://www.regeringen.se/49b719/contentassets/0af7da0958234a80873f29145a14f78c/kvinnor-man-och- jamstalldhet-i-laromedel-i-samhallskunskap-sou-201033, s. 3.

7 Ohlander 2010, s. 70.

(7)

3

utrymme som kvinnor fick i dessa läromedel var minimalt och i de delar som behandlade kvinnor dominerades av ett manligt perspektiv.⁸

Caroline Graeske kommer, likt Ohlander, fram till liknande resultat gällande manlig dominans i en analys av tre läromedel i svenska. Hon undersökte läromedlen utifrån värdegrund samt genus och iakttog att de kvinnor som togs upp inom litteraturhistoria, i ett av de tre

läromedlen, separerades från de manliga författarskapen genom att inneha särskilda kapitel.⁹ Greaske belyser också hur stereotypiska bilder av könen reproduceras genom språkdiskurser i alla läromedel då de vita manliga författarskapen utmålas som genier, äventyrare, debattörer med mera, medan de kvinnliga författarskapen utgår från antingen ” […] den sjuka kvinnan och den medvetna »kvinnosakskvinnan«. ”¹⁰ Hon skriver vidare om hur den klena och sjuka kvinnan var en vanlig stereotyp under 1900-talet som fortfarande förekommer i vissa

författarskapsbeskrivningar.¹¹ Detta framkommer som tydligast när Graeske undersöker läromedlet Den levande litteraturens porträtt av Agnes von Krusenstjerna, då författaren ingår i rubriken ”»Att skriva sig frisk«”¹² varav ett stort fokus läggs på att belysa Krusenstjernas besök på sinnessjukhus.

En annan forskare som har gjort betydande insatser gällande att undersöka hur kvinnliga samt manliga författarskap namnges och presenteras är Anna Williams. I sin studie undersöker hon både kvantitativt och kvalitativt vilka författarskap som tas med samt vilket utrymme

kvinnliga respektive manliga författarskap får i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900- talet.¹³ Detta för att undersöka de litteraturhistoriska översiktsverkens urval och prioriteringar.

I den kvalitativa delen läggs bland annat fokus på vilka formuleringar som används i

författarskapsbeskrivningarna, hur normer och särskiljandet mellan man och kvinna verkställs samt på vilket sätt män och kvinnor placeras in i litterära strömningar.¹⁴ Ett resultat som

8 Ann-Sofie Ohlander, Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia en granskning på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan, SOU 2010:33.

https://www.regeringen.se/contentassets/469551b3d1684f31983b47f933010ae9/kvinnor-man-och-jamstalldhet-i- laromedel-i-historia-sou-201010 , s.67.

9 Caroline Graeske, ”Värdefull eller värdelös? Om värdegrund och genus i läromedel i svenska”, Tidskrift för litteraturvetenskap, nr 3–4 (2010), https://ojs.ub.gu.se/index.php/tfl/article/view/510/484 ,s.125–126. [hämtad 2021-12-11].

10 Graeske 2010, s.125.

11 Graeske 2010, s.125.

12 Graeske 2010, s.125.

13Anna Williams, Stjärnor utan stjärnbilder: Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900- talet (Stockholm: Gidlund, 1997), s.20.

14 Williams 1997, s.20.

(8)

4

Williams kunde se i samtliga perioder som behandlades under 1900-talets historieskrivning, var att de kvinnliga författarskapen tilldelas särskilda rubriker samt gavs en lägre ställning gentemot manliga författarskap.¹⁵

Fortsättningsvis kommer denna uppsats lyfta en studie av Lars Brink varav läromedel, översiktsverk och antologier för gymnasiet, från 1910 till 1945, analyseras med syftet att undersöka dess kanon. Resultaten visade skillnader i vilka författarskap som fick mest utrymme samt att vilka författarskap som ansågs mest väsentliga ändrades över tid, exempelvis blev Strindbergs ställning starkare i nyare läromedel.¹⁶ Brink lyfter även hur Lagerlöf skrivs in och ut ur de 20 främsta författarskapen som beskrivs i de olika

läromedlen.¹⁷ Trots ett fokus på Lagerlöf visar resultaten en tydlig manlig dominans av de författarskap som är mest framträdande i de olika läromedlen, varav Brink själv påpekar hur kvinnliga författarskap sällan får stort utrymme i de läromedel han analyserar.¹⁸

Den tidigare forskning som redovisats ovan har berört kvinnliga författarskaps frånvaro i läromedel, vilket har stor relevans gällande vad som tidigare gjorts inom läromedelanalyser.

Då denna undersökning ämnar analysera hur författarskapen blir refererade till språkligt utifrån anaforiska uttryck, är det också relevant att ta upp tidigare forskning som gjort detta.

Det finns inga undersökningar där anaforiska uttryck analyserats i läromedel men däremot finns det en undersökning som är av intresse för denna uppsats. I en undersökning av Per Ledin analyserades hur dagstidningarna Aftonbladet och Svenskadagbladet porträtterade sociala aktörer.¹⁹ Han tittade på hur sociala aktörer som fanns i ett urval av tidningsartiklar porträtterades utifrån anaforiska uttryck, vilket i denna undersökning innebar att Ledin undersökte hur de sociala aktörerna i tidningarna refererades till utifrån nominalfras. Syftet med undersökningen var att förklara samt beskriva fördelningen av olika typer av anaforiska mönster. De resultat som undersökningen kom fram till var att Ledin kunde urskilja tre

anaforiska mönster gällande hur tidningarna porträtterade sociala aktörer; individualisering av huvudpersonen, förändring av huvudpersonens perspektiv samt ändring av ämne för att

15 Williams 1997, s.191.

16 Lars Brink “Gymnasiets litterära kanon: urval och värderingar i läromedel 1910–1945” Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Nr 30 (1992), s.258–259.

17 Brink 1992, s. 263.

18 Brink 1992, s. 248.

19 Per Ledin, “The Prime Minister, Ingvar Carlsson, He or Ingvar? Anaphoric Expressions in Newspaper Discourse” Nordic Journal of Linguistics, Volume 19 (1996).

(9)

5

signalera textens struktur.²⁰ De resultat som däremot är av intresse för denna undersökning är Ledins diskussion kring hur individualisering av sociala aktörer sker, och hur de antingen kan bli individualiserade eller bli porträtterade i en mer officiell roll.

3 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att undersöka om det finns en skillnad i hur två läromedel från samma förlag, i svenska respektive svenska som andraspråk, presenterar samt refererar till manliga och kvinnliga författarskap utifrån anaforiska uttryck. Detta då Skolverket skriver att

svenskundervisning ska innehålla “Svenska och internationella författarskap, såväl kvinnliga som manliga”.²¹ I svenska som andraspråk uttrycks detta följande: ” Läsning av och samtal om skönlitteratur författad av såväl kvinnor som män från olika kulturer och tider […].”²² Uppsatsens mål är därmed att synliggöra eventuella skillnader i presentationen av

författarskap och hur de blir refererade till språkligt utifrån kön, beroende på om det är ett läromedel i svenska respektive svenska som andraspråk. Undersökningen ämnar därav att besvara följande frågor:

• Hur refereras kvinnliga samt manliga författarskap till i de olika läromedlen utifrån anaforiska uttryck?

• På vilket sätt presenteras kvinnliga respektive manliga författarskap i diverse läromedel?

• Finns det en skillnad i hur kvinnliga respektive manliga författarskap presenteras och refereras till beroende på om det är ett läromedel i svenska respektive svenska som andraspråk?

4 Teoretisk utgångspunkt

I detta avsnitt redovisas den teoretiska utgångspunkten som denna undersökning kommer att basera studien på. Med denna utgångspunkt tolkas sedan de resultat som studien kommit fram

20 Ledin 1996, s.74.

(10)

6

till. Detta görs genom att undersöka om nedan nämnda logiker reproduceras i de olika läromedlen.

4.1 Isärhållningen mellan könen och mannen som norm

Den teoretiska utgångspunkt som denna uppsats kommer att ha utgångspunkt i är i de två principer som Yvonne Hirdman menar att genussystemet bygger på:

Den ena logiken är just dikotomin, dvs isärhållandets tabu: manligt och kvinnligt bör inte blandas. 2) Den andra logiken är hierarkin: det är mannen som är norm. Det är män som är människor, därmed utgör de normen för det normala och det allmängiltiga.²³

Enligt Hirdman upprättas ett genuskontrakt mellan könen då man och kvinna alltid förhåller sig till varandra. Den manliga normens logik, menar Hirdman, legitimeras ur isärhållningen²⁴ mellan det kvinnliga och det manliga²⁵. Detta för att upprätta de skillnader i hierarki mellan könen vilket både sker individuellt likt strukturellt. I studien av Anna Williams undersöktes i vilken mån kvinnliga samt manliga författarskap fått utrymme likväl plats i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet.²⁶ I den kvalitativa delen av studien, vilket fördjupar de

tabeller gällande utrymme och antal kvinnliga och manliga författarskap som redovisas, används Hirdmans principer gällande genussystemet. Detta görs genom att Williams belyser på vilket sätt de kvinnliga författarskapen särskils från de manliga författarskapen gällande författarskapsbeskrivningar av 1880-talet. De resultat Willams kunde se angående de

kvinnliga författarskapsbeskrivningarna från denna period, var att de mättes utifrån en manlig måttstock och hur isärhållandets princip gällde då kvinnorna blev placerade under särskilda rubriker.²⁷ Utifrån Hirdmans två logiker blir det därav intressant, i relation till Williams tillämpning av logikerna, att se huruvida dessa två logiker det vill säga isärhållandet mellan könen och mannen som norm reproduceras i de två läromedel denna undersökning ämnar att studera.

23 Yvonne Hirdman,” Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig tidskrift., nr 3 (1988), file:///C:/Users/varga/Downloads/Hirdman.pdf, s. 51. [hämtad 2021-12-10].

24 I uppsatsen kommer fortsättningsvis Hirdmans begrepp isärhållande att användas även om det inte är ett grammatiskt korrekt begrepp att använda.

25 Hirdman 1988, s. 51–52.

26Williams 1997, s.19.

27 Williams 1997, s.95.

(11)

7

5 Material

Under detta avsnitt presenteras de läromedel som denna undersökning analyserat samt vilka urval och avgränsningar som förekommit.

5.1 Undersökningsmaterial

Svenska 2 helt enkelt är skriven avAnnika Nilsson samt Lena Winqvist och är publicerad av läromedelsföretaget NA förlag år 2016.²⁸ Boken är ett läromedel som, enligt författarna, ska täcka hela kursen för Svenska 2 med uppgifter och genomgångar som ska utgå från kursens centrala innehåll. Kapitlen som berör litteraturhistoria är uppdelade kronologiskt efter

litteraturhistoriska epoker och börjar i antiken för att avslutas i modernismen. De kapitel som är av relevans för denna analys är Romantiken, Realismen och naturalismen samt

Modernismen. Detta då kvinnor är nästintill uteslutna i de tidigare kapitlen. Undersökningen omfattas därmed av material tagna från sidorna 288–395.

Svenska som andraspråk 2 & 3 är skriven avChristian Norefalk samt Therése Åkerberg och är publicerad av NA förlag år 2020.²⁹ Läromedlet beskrivs enligt författarna som ett

läromedel som ska täcka hela det centrala innehållet för svenska som andraspråk 2 och svenska som andraspråk 3. De kapitel som berör litteraturhistoria sträcker sig från Antiken till Efterkrigstiden 1945-. Uppdelningen av kapitel skiljer sig därmed från Svenska 2 helt enkelt i och med att läromedlet även berör efterkrigstiden. De kapitel som kommer att analyseras i detta läromedel är: Romantiken ca 1770–1830, Realismen 1815–1880, Modernismen 1880–

1945 samt Efterkrigstiden 1945-. Materialet omfattas därmed från sidorna 186–251.

5.3 Urval och avgränsningar

Urval

De kriterium som var av stor vikt för denna studie var att läromedlen skulle vara utgivna efter införandet av Lgy11 samt att de var publicerade från samma läromedelsförlag. Detta då det låg ett intresse i att undersöka om nyare läromedel reproducerade en liknande manlig

dominans som tidigare undersökningar påvisat. Det fanns även ett intresse i att undersöka om

28 Annika Nilsson & Lena Winqvist, Svenska 2 helt enkelt, (Lund: NA förlag AB, 2016).

29 Therése Åkerberg & Christian Norefalk, Svenska som andraspråk 2 & 3, (Malmö: NA förlag AB, 2020).

(12)

8

det fanns en skillnad i hur ett läromedel i svenska respektive svenska som andraspråk, från samma förlag, presenterar och refererar till kvinnliga samt manliga författarskap. Detta då det kan vara intressant att se ifall två läromedel från samma förlag reproducerar olika eller

liknande sätt att porträttera kvinnliga samt manliga författarskap. Valet att undersöka ett läromedel i svenska respektive svenska som andraspråk grundar sig i att båda ämnena i undervisningen ska belysa såväl kvinnliga som manliga författarskap. Ett annat urval som gjordes var att endast undersöka hur kvinnliga och manliga författarskap behandlades i kapitlen som omfattade romantiken, realismen samt modernismen. I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 omfattades även kapitlet Efterkrigstiden 1945-. Detta då kvinnliga

författarskap innan 1800-talet är nästintill uteslutna.

Avgränsningar

I läromedlet Svenska 2 helt enkelt förekommer det, inom ramen för det avgränsande området för analysen, totalt 13 kvinnliga författarskap samt 29 manliga författarskap. Av dessa är enbart fyra kvinnliga författarskap av intresse för denna analys: Mary Shelley, Jane Austen, Edith Södergran och Virginia Wolf. Detta då de resterande nio författarskapen presenteras mycket kortfattat med några få rader. I fallet med de manliga författarskapen var det 15 av 29 som uppnådde detta krav. De manliga författarskapen som denna analys omfattar är därmed Johan Wolfgang von Goethe, Viktor Rydberg, Jean-Jacques Rousseau, Edgar Allan Poe, George Byron, Percy Shelley, John Keats, Esaias Tegnér, Erik Johan Stagnelius, Charles Dickens, Carl Jonas Love Almqvist, Emilé Zola, Franz Kafka, Ernest Hemingway och Thomas Stearns Eliot.

I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 namngavs 89 manliga författarskap samt 56 kvinnliga författarskap. Detta läromedel skiljer sig i struktur då det innehåller rutor om lästips, om man bortser från dessa rutor nämns totalt 45 manliga författarskap samt 16 kvinnliga författarskap i brödtexten. Av dessa var det 3 kvinnliga samt 15 manliga författarskap som uppnådde tillräckligt omfattande beskrivningar för att kunna inkluderas i denna undersökning.

De kvinnliga författarskapsbeskrivningarna som analyseras är: Edith Södergran, Karin Boye samt Moa Martinsson. De manliga författarskapen som behandlas är: George Gordon Byron, John Keats, Percy Shelley, Edgar Allan Poe, Johan Stagnelius, Charles Dickens, Honoré de Balzac, Gustave Flaubert, Carl Johan Almqvist, August Strindberg, Joseph Conrad, Ernest Hemingway, Franz Kafka, Vilhelm Moberg samt Albert Camus.

(13)

9

Då denna undersökning ämnar analysera hur författarskapen blir refererade till utifrån anaforiska uttryck, krävdes det mer omfattande beskrivningar av författarskapen. Därav tog studien enbart med författarskap som hade en mer omfattande författarbeskrivning. De författarskap som nämndes kortfattat med några få rader togs därmed inte med i

undersökningen. I båda läromedlen fanns det upplägg där man fokuserade mer på att återge författarens verk än författaren själv, även dessa har uteslutits från studien då studiens intresse ligger i att undersöka hur författarskap blir presenterade samt refererade till. De manliga författarskapen i båda läromedlen utgör en större mängd än de kvinnliga författarskapen.

Därav är de manliga författarskap som nämns i undersökningen exempel på hur läromedlen generellt refererar samt presenterar manliga författarskap. Detta då en djupgående analys av alla manliga författarskap hade tagit för mycket utrymme.

6 Metod

Den metod som denna undersökning använt har varit att identifiera de anaforiska uttryck som framkommit i manliga samt kvinnliga författarskapsbeskrivningar. Detta för att kunna urskilja olika anaforiska mönster och funktioner. Anaforiska uttryck är en språkvetenskaplig term som används för att syfta tillbaka på något som tidigare nämnts vilket används om pronomen han, hon, det eller adverb då, dit, där.³⁰ Metoden som används är baserad på Per Ledins

undersökning i vilken han undersöker hur sociala aktörer blir porträtterade i tidningarna Aftonbladet och Svenskadagbladet utifrån anaforiska uttryck.³¹ I Ledins artikel syftas anaforiska uttryck till en tidigare nämnd nominalfras vilket även denna undersökning gör. I sin undersökning skriver Ledin om hur koncentrationen till huvudpersonen (den sociala aktören) i de tidningsartiklar han undersöker, har vissa metodologiska fördelar.³² Han nämner fortsättningsvis hur denna koncentration ger ett brett utbud av referenstermer, men också hur man genom detta sätt kan begränsa analysen till tydliga fall och ignorera pronomen i plural.³³ Man undviker även, som Ledin skriver, komplexiteten i att bedöma referenten som ett ”det”

eller ”den här”.³⁴

30 Nationalencyklopedin, Anaforisk, https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/anaforisk [hämtad 2021-12-17].

31 Ledin 1996, s.58.

32 Ledin 1996, s.59.

33 Ledin 1996, s.59.

34 Ledin 1996, s.59.

(14)

10

Denna metod ansågs därmed vara tillämpar inom denna undersökning då studien, likt Ledin, fokuserar på hur huvudpersonen, som i detta fall är författaren, blir refererad till. Då denna uppsats även undersöker hur kvinnliga samt manliga författarskap blir presenterade, inkluderas även personbeteckning gällande vilka sociala aktörer som presenteras i

författarskapsbeskrivningarna, såväl om författarna blir presenterade utifrån bakgrund eller prestation. Detta för att på ett bredare sätt kunna undersöka i vilken grad mannen som norm samt isärhållningen mellan könen verkställs i de läromedelsdiskurser som undersöks.

Strukturen i analysen kommer därmed att omfatta först en analys av anaforiska uttryck, för att sedan ta upp sociala aktörer samt nämna hur författarskapen blir presenterade. Denna ordning kommer att vara gemensam för behandlandet av både manliga och kvinnliga författarskap, dock kommer de manliga författarskapen som nämns utgöra exempel för hur de manliga författarskapen generellt presenteras och refereras till. Detta då en omfattande analys av alla manliga författarskap hade tagit för stort utrymme.

6.1 Definitioner

Ledin definierar två sätt att behandla sociala aktörer vars definitioner kommer vara centrala vid bearbetning av resultaten.

Låg grad av individualisering: Efternamn och fullständiga namn markerar en lägre nivå av individualisering, efternamn är vanligare att använda vid mer formella situationer och för att presentera den man refererar i en mer officiell roll.³⁵ Ledin skriver om hur tidningar ibland presenterar huvudpersonen med en officiell roll, vilket görs genom få pronomen och med en full nominalfras. Detta leder till en svag individualisering.³⁶

Hög grad av individualisering: Det mest individuella sättet att tillskriva någon är genom förnamnet. Detta då förnamn presenterar den refererade som en unik individ.³⁷ Ledin skriver om hur tidningar kan välja att presentera huvudpersonen som en unik individ, vilket görs genom förnamn samt många pronomen.³⁸

7 Resultat

35 Ledin 1996, s.62.

36 Ledin 1996, s.63.

37 Ledin 1996, s.63.

38 Ledin 1996, s.63.

(15)

11

7.1 Kvinnliga författarskap i läromedlet Svenska 2 helt enkelt

7.1.1 Mary Shelley- Hög individualisering

Om Goethe kan ses som en av romantikens mest framträdande manliga författare, kan Mary Shelley ses som en kvinnlig motsvarighet. Hon fick sitt berömda efternamn när hon gifte sig med Poeten Percy Shelley och blev hans andra hustru. […] Innan Mary träffade sin blivande man växte hon upp med sin far eftersom hennes mamma dog när hon bara var 10 dagar gammal. Hon hade en nära relation med sin pappa som såg till att hon fick både kärlek, omsorg och utbildning. Trots att Marys pappa var både samhällskritisk, rebellisk och nytänkande var han inte alls nöjd med dotterns relation till den radikala, skuldsatta och romantiska poeten Shelley. Det unge förälskade paret, Mary knappt 17 och Percy ännu inte fyllda 22, rymde tillsammans och reste runt i Europa i åtta år. De fick fyra barn, varav tre dog som små.³⁹

Det första kvinnliga författarskapet som presenteras är Mary Shelley. Av detta utdrag från beskrivningen av Shellys författarskap refereras Shelley genom förnamn tre gånger samt genom pronomen fem gånger. Enbart en gång i textens början refereras Mary Shelley till sitt fullständiga namn. Totalt genom hela beskrivningen av Shelleys författarskap refereras hon fem gånger med förnamn samt sju gånger med pronomen i tredje person. I denna text kan man därav konstatera att författaren Mary Shelley i hög grad blir individualiserad då förnamn anges i kombination med pronomen. Shelley blir inte presenterad i en officiell roll då författaren blir refererad främst genom förnamn. Upprepningen av förnamnet indikerar att Shelley presenteras som en unik individ snarare än någon med en viktig position.

I texten nämns, förutom Shelley, andra sociala aktörer vilka är Goethe, Marys pappa, hennes mamma, poeten Shelley som även namnges med förnamn Percy samt hennes barn. Det bör också tilläggas hur både maken Percy Shelley och pappan får beskrivande adjektiv ”Trots att Marys pappa var både samhällskritisk, rebellisk och nytänkande”⁴⁰och ” […] den radikala, skuldsatta och romantiska poeten Shelley”⁴¹, men inget fokus läggs på att beskriva Mary Shellys egenskaper. Det som är centralt för Shellys författarskapspresentation ligger snarare i att skildra Shellys bakgrund och uppväxt än att presentera henne utifrån hennes prestationer, vilket även speglas av att de sociala aktörerna som nämns främst är från Shellys familj.

7.1.2 Jane Austen

39 Nilsson & Winqvist 2016, s.302.

(16)

12

Jane Austen (1775–1817) växte upp på landet i en stor familj. Hon var dotter till en engelsk lantpräst som insåg vikten av utbildning. Jane studerade litteratur och språk men fick inte en lika gedigen utbildning som sina bröder. I likhet med samtidens kvinnor tillbringade hon en stor del av sitt liv och sin vardag i hemmet, tillsammans med sin familj. Trots att äktenskapet tar ett stort utrymme i Austens författarskap levde hon själv som ogift. Hennes liv kan beskrivas som begränsat eller isolerat och hon gav ut sina böcker anonymt.⁴²

Jane Austen tillskrivs likt Mary Shelley vid förnamn, dock görs detta enbart en gång.

Författaren nämns oftast med pronomen även om nominalfraserna Jane Austen samt Austens författarskap förekommer. Även om både förnamn och pronomen förekommer blir Austen inte individualiserad i lika hög grad som Mary Shelley. Detta då Shelley refereras mer frekvent med förnamn. I hela beskrivningen av Austens författarskap benämns hon med förnamn en gång, med pronomen fyra gånger, med förnamn samt efternamn två gånger och enbart efternamn två gånger. Likt Shellys presentation omges Austens

författarskapsbeskrivning av andra sociala aktörer än författaren själv. I beskrivningen

framkommer det att hon var dotter till en engelsk lantpräst, gällande beskrivningen av hennes utbildning nämns hennes bröder och i den inledande meningen beskrivs hur hon växte upp i en stor familj. Likt Shelley läggs ett större fokus på att skildra författarens bakgrund och uppväxt som för övrigt beskrivs som ” […] begränsat eller isolerat”.⁴³

7.1.3 Edith Södergran

Edith Södergran föddes i finska Karelen och tillhörde den svensktalande befolkning som bodde där. Början av hennes korta liv var rikt och lyckligt. Hon bodde i sankt Petersburg och gick i en fin skola. Livets nerförsbacke började när hennes pappa dog i lungsjukdomen TBC och det visade sig att även den sextonåriga Edith bar på sjukdomen. Tillsammans med sin mamma tvingades hon flytta ut på den finska landsbygden där inbördeskrigets strider var i full gång. Hennes liv präglades av sjukdomen och hon vistades en stor del av sitt liv på sanatorier, som var sjukhus för lungsjuka. Hennes dikter handlar om döden och om depressioner men också om glädje och om att älska livet.⁴⁴

Likt Shelley och Austen omnämns även Edith Södergran med förnamn samt i större

utsträckning pronomen i tredje person. Totalt refereras Södergran med nominalfras bestående av för och efternamn en gång, förnamn en gång och pronomen i tredje person sex gånger.

44 Nilsson & Winqvist 2016, s 392.

(17)

13

Södergran refereras även med nominalfrasen den sextonåriga Edith. I texten behandlas de sociala aktörerna i form av Södergrans pappa samt hennes mamma. I beskrivningen nämns även den sociala aktören Lagerkvist, dock görs detta först efter introduktionen: ”Likt Lagerkvist har Södergran ett rikt bildspråk och målar upp ett ”själens landskap” för att beskriva sina känslor”.⁴⁵ I beskrivningen läggs ett fokus på att skildra författarens bakgrund likt Shelley och Austens författarskap. Det är först efter introduktionen som läsaren får ta del av hur Södergrans dikter var: ”Nytt var att dikterna var orimmade, verserna fria, symbolerna djärva och oväntade, bilderna färgstarka och att tankeflödet böljar mellan dröm och

verklighet”.⁴⁶ Denna beskrivning jämförs dock till Lagerkvists författarskap då läromedlet skriver ”Likt Lagerkvist har Södergran ett rikt bildspråk […]”.⁴⁷ Även om texten om

Södergran tar upp hennes formspråk, läggs ett större fokus på att skildra Södergrans bakgrund men också i att beskriva hennes sjukdom.

7.1.4 Virginia Wolf – ett undantag

Tidsupplevelsen och det förflutnas närvaro i nuet var betydelsefullt även i Virginia Woolfs författarskap. I likhet med Proust intresserade hon sig mindre för det yttre händelseförloppet och mer för människans inre. Hennes romaner blev experimentfyllda av beskrivningar av karaktärernas sinnestillstånd, minnesbilder, associationer och inre monologer. Traditionella romaner är bara samlingar med sammanträffande och

klichéartade karaktärer menade Woolf. Konstens uppgift är att undersöka det mänskliga medvetandet. Woolf uppfattas som en föregångare med sina idéer om kvinnans

konstnärliga villkor. Hon menade att pengar och ett eget rum är en förutsättning för att en kvinna ska kunna vara självständig och framför allt konstnär. Det är i essäsamlingen Ett eget rum (1929) som de här idéerna framställs tydligast. Idag är kanske Woolf mest känd för romanen Mot fyren (1927).⁴⁸

Virginia Woolfs författarskap skildras på ett annat sätt än de tidigare redovisade kvinnliga författarskapen. För det första refereras hon inte till på samma sätt som sina föregångare, utan hon tillskrivs till en början full nominalfras Virginia Woolfs författarskap för att sedan

refereras till med främst efternamnet. För det andra tas endast en annan social aktör upp i Woolf författarskapsbeskrivning vilket är Proust som hon jämförs med:”I likhet med Proust intresserade hon sig mindre för det yttre händelseförloppet och mer för människans inre.”⁴⁹

(18)

14

Gällande presentationen av Virginia Woolf läggs inte ett fokus på att skildra Woolfs bakgrund och uppväxt, utan hon beskrivs utifrån sina prestationer, idéer och tankar. Detta skiljer sig från Shelley, Austen och i viss mån även Södergrans författarskap varav fokus var att skildra bakgrund och uppväxt snarare än tankar och idéer.

7.1.5 Sammanfattning

I de kvinnliga författarskapsbeskrivningarna förekommer det i alla fall, förutom i texten om Virginia Woolf, förekomsten av att referera författaren med förnamn. Det som även är centralt är att beskriva de kvinnliga författarskapen utifrån bakgrund och inte utifrån prestation. De sociala aktörer som nämns utgörs till största del av författarnas familj vilket hör ihop med det fokus som finns kring författarnas bakgrund och uppväxt.

7.2 Manliga författarskap i läromedlet Svenska 2 helt enkelt

7.2.1 Edgar Allan Poe, Emilé Zola & Jean Jacques Rousseau

Det allra vanligaste sättet att referera till manliga författarskap i läromedlet Svenska 2 helt enkelt är genom efternamn i kombination med pronomen. Edgar Allan Poe och Émile Zola utgör därmed goda exempel på hur de flesta manliga författarskap i läromedlet Svenska 2 helt enkelt refereras till:

Detektivberättelsens fader kallas Edgar Allan Poe (1809–1849). Han är

skräckromantikern som ville kartlägga den mänskliga mörkaste skrymslen och vrår.

Karaktärerna i hans berättelser beskrevs med psykologisk skärpa. Han skildrade nervösa, splittrade och olyckliga människor och han lyfte fram det ondskefulla och ångestladdade i människans psyke. Poes sätt att skildra en mångtydig och splittrad människosjäl har inspirerat den psykologiska romanen som föddes under modernismen.

50

Zola var den stora naturalisten. Han ville utforska om människan är mest påverkad av sitt biologiska arv och sina drifter eller om det är miljön som formar henne. I en stor romansvit om släkten Rougon Macquart utforskar han hur individer med liknande arv reagerar på att hamna i helt skilda miljöer. Men allra mest känd är Zola för det naturalistiska mästerverket Thérése Raquin (1867) som blev en skandalsuccé.⁵¹

(19)

15

I Edgar Allan Poes författarskapsbeskrivning benämns han först med full nominalfras det vill säga både för och efternamn, likt många andra av läromedlets författarskap, för att sedan refereras med främst pronomen i tredje person och efternamn. Émile Zola presenteras

liknande men refereras till nominalfrasen i form av enbart efternamnet, vilket är ett annat sätt som är vanligt förekommande gällande hur man generellt refererar till manliga författarskap.

Normen utgör därmed att ange efternamn i kombination med pronomen dock görs detta på två sätt; det första sättet är, likt Poe, att bli refererad till först en nominalfras bestående av både för och efternamn, för att sedan bli refererad till genom efternamn samt pronomen. Det andra sättet, likt Zolas författarskap, är att bli presenterad först med efternamn för att sedan bli refererad till genom en kombination av efternamn och pronomen i tredje person. Det som även är typiskt för läromedlet är en hög användning av pronomen både gällande hanteringen av såväl manliga som kvinnliga författarskap, vilket man kan se i utdraget från presentationen av Poes författarskap varav pronomen till största del anges.

Ett annat sätt att framställa manliga författarskap är genom en låg användning av pronomen och en hög användning av efternamn, detta är dock inte lika förekommande som ovan nämnda sätt. Skildringen av Jean Jacques Rousseaus författarskap illustrerar däremot ett exempel på en hög användning av pronomen då Rousseau främst refereras genom efternamn:

Ibland hamnar Rousseaus (1712–1778) författarskap med ena foten i upplysningen och den andra i romantikern. På sätt och vis kan hans författarskap ses som en brygga mellan de två litterära epokerna. Hans idéer om barnuppfostran och kärlek var

utmanande ”utanför boxen”. Läs vidare och möt en nytänkare! På Rousseaus 1700-tal sågs barn som små vuxna. Genom Rousseau föddes vår nutida syn på barn och

barndom. Han tänkte sig barndomen som en separat del av livet, skild från vuxenlivet. I romanen Émile (1762) argumenterar Rousseau för att man måste ta hänsyn till varje barns känsloliv, mognad, erfarenheter och naturliga anlag och låta dem lära känna världen genom sina egna sinnen. Man ska anpassa uppfostran efter varje barn. Han vänder sig också mot att såväl straffa som belöna. I stället ska man handleda barnen och låta dem inse konsekvenserna av sitt agerande. I en tid när religion var en naturlig del av människans liv menade Rousseau ändå att religion inte skulle ingå i barnuppfostran, eftersom barn inte förstår religiösa skrifter. Uppfostran skulle i stället handla om att få barnen att känna vad som är rätt och fel eller gott och ont. Märk väl att Rousseaus uppfostringspogram rörde pojkar, inte flickor. Att Rousseaus fem egna barn hamnade på hittebarnshus är en annan historia.⁵²

(20)

16

I denna författarskaps beskrivning förekommer först en hänvisning till Rousseau i form av en nominalfras bestående av Rousseaus författarskap, för att sedan främst refereras genom efternamn. Enbart i tre fall används pronomen. Skildringen av Rousseaus författarskap bidrar till, förutom att författaren presenteras mer objektivt, att Rousseau blir presenterad i en officiell roll. Detta då efternamnet främst anges. Rousseau blir därmed tillskillnad från Shelley, Austen samt Södergran presenterad i en mer officiell roll vilket gör att hans

författarskap inte blir individualiserat på samma sätt som exempelvis Shelley. Detta bidrar till att presentationen av Rousseaus författarskap blir mer objektiv och läsaren blir därav mer distanserad till personen i fråga.

7.2.2 Emilé, Poe, Tegnér, Stagnelius och Hemingway

Det som även är centralt vid presentationen av manliga författarskap är att presentera dem utifrån prestationer. I beskrivningarna av författarskapen som nämnts ovan blir både Rousseau, Zola och Poe presenterade utifrån vad de har presterat i livet och hur deras

författarskap haft en stor påverkan på litteraturhistorien. I Zolas fall uttrycks detta i början av presentationen med att ” Zola var den stora naturalisten”⁵³ och gällande Poes författarskap väljer man att belysa den inverkan Poe haft över modernismen: ”Poes sätt att skildra en mångtydig och splittrad människosjäl har inspirerat den psykologiska romanen som föddes under modernismen.”⁵⁴. För ytterligare belysa författarporträtt som detta mönster återfinns i, blir det relevant att ta del av läromedlets första rader om Esaias Tegnérs och Erik Johan Stagnelius författarskap: ”Tegnér (1782–1846) var den stora romantiska idédiktaren på sin tid”⁵⁵ och ”Stagnelius (1793–1823) kan beskrivas som urtypen för det romantiska geniet […]”.⁵⁶ Båda författarskapen presenteras genom att understryka författarnas inverkan över litteraturhistorien och Stagnelius beskrivs till och med som ett geni och dessutom som dess urtyp. Ytterligare ett exempel som belyser hur de manliga författarskapen blir beskrivna utifrån prestationer är Ernest Hemingways presentation ”En annan nobelpristagare var amerikanen Ernest Hemingway som tre år senare tilldelades samma pris utifrån sin kraftfulla och stilbildande berättarkonst”.⁵⁷

(21)

17

7.2.3 Viktor Rydberg, Edgar Allan Poe & Franz Kafka - undantagen

I läromedlet Svenska 2 helt enkelt finns det manliga författarskap som utgör undantag i hur författarskapen generellt framställs i relation till de övriga manliga författarskapen. Ett exempel på ett författarskap som inte framställs likt de övriga manliga författarskapen är Viktor Rydberg:

Viktor Rydberg föddes i Jönköping som det femte barnet till en fångvaktmästare. Han förlorade tidigt sin mamma i kolera och det var mycket hårt för lille Viktor som dyrkade henne. I många år präglade denna förlust honom och han längtade efter en återförening. Efter att ha blivit såld på auktion av fattigvården blev han omhändertagen av främlingar. När han blev vuxen arbetade han som journalist i Jönköping och så småningom även i Göteborg. Under journalisttiden skrev han debattartiklar, recensioner och följetongsromaner, bland annat följetongen Vampyren (1848).

Romanerna bestod av korta avsnitt, ett för varje nytt nummer av tidningen. Han

jobbade också som översättare och översatte bland annat Goethes Faust. Dessutom blev han professor i kulturhistoria och medlem i Svenska Akademien.⁵⁸

I denna presentation refereras Viktor Rydberg genom först nominalfrasen bestående av både för och efternamn, för att sedan refereras med nominalfrasen lille Viktor samt pronomen i tredje person. Det som skiljer denna beskrivning från de resterande manliga författarskapen är främst genom att Rydberg blir refererad till med förnamn, men även att han pronominaliseras då Rydberg går från att benämnas som Viktor Rydberg till lille Viktor för att sedan benämnas genom en upprepning av pronomen. Det som även är intressant är att användningen av

förnamn på detta sätt även förekommer i ett annat fall i läromedlet. I Edgar Allan Poes författarskap påträffas, efter presentationen av hur Poes författarskap påverkat litteraturen, förekomsten av ett förnamn: ”Innan Edgar Allan Poe fyllde ett år försvann hans far spårlöst och redan när han var tre år dog hans mor och lille Edgar blev föräldralös.”⁵⁹ Likt Rydberg som får benämningen lille Viktor blir Poe refererad till som lille Edgar. En annan likhet författarskapsbeskrivningarna av Rydberg och Poe innehar är att nominalfrasen, som består av lille och sedan förnamnet, förekommer i båda fallen i anslutning till förlusten av en

modersgestalt. Rydbergs författarskap utgör även ett undantag på det sättet att han skildras utifrån bakgrund och inte utifrån prestation, vilket endast förekommer gällande Franz Kafkas författarskap. Dessa två skildringar av författarskapen utgör undantag då resterande manliga författarskap presenteras utifrån prestationer, tankar och idéer.

(22)

18

7.2.4 Sociala aktörer i manliga författarskapsbeskrivningar

När det kommer till att nämna andra sociala aktörer i samband med manliga författarskap förekommer detta inte lika frekvent som med de kvinnliga författarskapen. Då de manliga författarskapen mestadels beskrivs utifrån prestationer, är det vanligast förekommande sättet att beskriva manliga författarskap genom få aktörer, ofta enbart författaren själv i fråga. Det finns dock en handfull av exempel på när andra sociala aktörer nämns i

författarskapsbeskrivningarna av manliga författarskap, oftast hör dessa ihop med de författarskap som presenteras i samband med bakgrund. I Rydbergs presentation nämns aktörerna fångvaktmästare, mamma samt främlingar.⁶⁰ Ett annat författarskap som innefattar andra sociala aktörer än författaren själv är i Franz Kafkas beskrivning:

[…]. Han växte upp i en tysktalande judisk familj i tjeckiska Prag, vilket gjorde att han och familjen hamnade utanför den tjeckiska gemenskapen. Men Kafka hörde inte hemma heller i den judiska gemenskapen eftersom han inte var troende. […] Kafka hade också en problematisk relation till sin dominanta och starka pappa. Tillskillnad från pappan var han själv klen, både till kropp och själ. I ett långt brev till pappan förklarar Kafka att hans författande hänger ihop med deras relation. Han ger honom skulden för sin bristande självkänsla och otillräcklighet samtidigt som han uttrycker sin kärlek till honom. Brevet nådde aldrig pappan eftersom mamman kom emellan.⁶¹

I denna beskrivning nämns aktören pappa som även får beskrivande adjektiv: dominanta och starka pappa, mamman samt familj. Det sistnämnda är av intresse att nämna även om familj inte utgör någon specifik aktör så är det intressant att det nämns. Detta då begreppet familj inte förekommer i andra manliga författarskapsbeskrivningar. Förutom i de fall där författarna presenteras utifrån bakgrund finns det en författarskapsbeskrivning varav andra sociala

aktörer nämns än författaren själv, vilket är i texten om Rousseau. Då ett fokus ligger på att förklara Rousseaus syn på barnuppfostran nämns barn främst som ett kollektiv, men det finns ett ställe i texten där Rousseaus egna barn nämns ”Att Rousseaus fem egna barn hamnade på hittebarnshus är en annan historia”.⁶²

(23)

19

Det som utgjorde normen för hur läromedlet Svenska 2 helt enkelt generellt refererade till manliga författarskap var antingen genom efternamn eller en kombination av fullständigt namn och sedan efternamn. Det ska dock tydliggöras att en hög användning av pronomen också användes vid manliga författarskapsbeskrivningar. Normen för hur läromedlet valde att presentera författarskapen var genom att beskriva de manliga författarskapen utifrån

prestation, vilket gjorde att författaren stod i fokus och att det var få fall varav andra sociala aktörer nämndes i författarskapsbeskrivningarna.

7.3 Kvinnliga författarskap i Svenska som andraspråk 2 & 3

7.3.1 Edith Södergran

Edith Södergran (1892–1923) var en av Sveriges första modernistiska diktare. Hennes formspråk utmärks av en djärv stil. Dikterna innehåller stor känslomässig spännvidd och ett förhållandevis klart och enkelt språk. Södergran var väl insatt i både den ryska futurismen och den tyska expressionismen. Samtidigt som många av grundbegreppen i hennes dikter, som ”längta”, ”begära”, och ”månen” kan härledas till romantikens språk, så finns det en tomhet i bakgrunden. Gud är död och med det också den givna världsordningen, vilket syns speciellt tydligt i titeldikten från diktsamlingen Landet som icke är (1925) som gavs ut efter hennes död:”.⁶³

Edith Södergran presenteras inledande med nominalfrasen bestående av både för och

efternamn för att sedan refereras med efternamn en gång samt pronomen tre gånger. Det som blir tydligt i presentationen av Södergrans författarskap är hur fokuset ligger i att skildra Södergrans verk, stil och formspråk. Första inledande raden signalerar även det fokus som riktas gentemot att beskriva Södergran utifrån prestation. Genom att skildra Södergrans erfarenheter och kunskaper, då texten tar upp hur Södergran var insatt i både den tyska

expressionismen likväl ryska futurismen, får läsaren en inblick över vad Södergran åstadkom.

7.3.2 Karin Boye

Karin Boye (1900–1941) växte upp i Stockholm, tog studentexamen,

folkskollärarexamen och magisterexamen. Dikten ” I rörelse” (ur diktsamlingen Härdarna 1927) kan lätt läsas som en hyllning till förändring och förnyelse i sig självt.

(…). Boye lämnade också ett ganska märkligt men betydelsefullt bidrag till den svenska skönlitteraturen med sin roman Kallocain (1940). Av Boye själv beskrivs romanen som

63 Åkerberg & Norefalk 2020, s 237.

(24)

20

en ” pessimistisk framtidsskildring” (Gullberg 1966). I berättelsen är världen uppdelad i två diktaturstater som strider om herraväldet. Boye hade själv varit aktiv i

vänsterradikala rörelser men hade också under en studieresa till Ryssland lagt märke till människornas otrygghet i det kommunistiska Sovjetunionen. Under en resa till

Tyskland under 30-talet hade hon där tagit intryck av den nazistiska polisstaten.

Sannolikt gav dessa båda resor stor inspiration till boken Kallocain.⁶⁴

Karin Boye utgör ett undantag gällande hur de kvinnliga författarskapen i läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 presenteras. Detta då Karin Boye främst benämns genom efternamn. I denna författarskapsbeskrivning kan man därav konstatera att Boye blir presenterad i en mer officiell roll snarare än att bli individualiserad då förekomsten av efternamn är hög. I hela författarskapsbeskrivningen nämns Boye enbart med pronomen en gång. Boye presenteras, likt Södergran, utifrån hennes prestationer. Även om det inledande stycket nämner att hon växte upp i Stockholm så är det också det enda som berör hennes uppväxt.

7.3.3 Moa Martinsson

Om de tidigare kvinnliga författarskapen har behandlats utifrån prestationer snarare än en tonvikt på bakgrund och uppväxt, framställs Moa Martinsson genom det sistnämnda:

De flesta arbetarförfattarna var män men en av de mest välkända var kvinna. Moa Martinsson (hette från början Helga Schwarts, 1890–1964) föddes i Östergötland. Hon gick endast oregelbundet i skolan men utbildade sig ändå till kallskänka. Någon

yrkeskarriär inom detta område blev det dock aldrig tal om. Hon gifte sig i stället med en alkoholiserad arbetare och blev flerbarnsmor. Hon började engagera sig politiskt och fackligt, och började också skriva artiklar för arbetarpressen. Hon läste de stora ryska författarna. I sin bokdebut kvinnor och äppelträd (1934) skildrar hon

arbetarkvinnans dubbla förtryck, dels som underklass, dels som kvinna.⁶⁵

I denna skildring av Martinssons författarskap förekommer en användning av nominalfras bestående av för och efternamn för att sedan bli presenterad uteslutande genom pronomen i tredje person. Martinsson blir därav pronominaliserad då upprepning av pronomen används efter nominalfrasen. Fokuset ligger, likt tidigare nämnt, på Martinssons bakgrund och inte på hur hon haft en påverkan på litteraturhistorien eller vad hennes verk bidragit till. De kvinnliga författarskapen som nämnts ovan innehar inga sociala aktörer i författarskapsbeskrivningarna, men i Martinssons beskrivning återfinns främst en social aktör än henne själv vilket är en

64 Åkerberg & Norefalk 2020, s 238–239.

65 Åkerberg & Norefalk 2020, s 244.

(25)

21

alkoholiserad arbetare. I texten nämns även de stora ryska författarna vilka kan ses som sociala aktörer då de syftar till ryska författare som under tiden hade stor påverkan.

I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 presenteras 2 av 3 kvinnliga författarskap utifrån prestation varav Boye tillskrivs en officiell roll då hon främst refereras till med efternamn.

Martinsson avviker från både Boye och Södergrans beskrivningar då hon blir pronominaliserad samt presenteras utifrån bakgrund.

7.4 Manliga författarskap i Svenska som andraspråk 2 och 3 7.4.1 Gustav Flaubert

Ett författarskap som utgör ett exempel på hur de manliga författarskapen mestadels refereras till är presentationen av Gustav Flaubert:

Gustav Flaubert (1821–1880) har jämfört med Balzac en mer förfinad, genomtänkt och objektiv berättarteknik. Målet var att författaren skulle vara helt osynlig i böckerna.

Flaubert var en oerhört noggrann författare och kunde ägna dagar åt att fila på en eller ett par meningar. Att frigöra språket helt från författarens bokomliggande värderingar och val av berättarsynvinklar är naturligtvis omöjligt. Men Flaubert skapade med sitt försök en ny estetisk riktning i skönlitteraturen som brukar kallas för

impersonalitetsdoktrinen och blev därmed en mycket betydelsefull författare för den moderna litteraturen.⁶⁶

Flaubert presenteras först genom nominalfrasen som utgör både för och efternamn för att sedan refereras med enbart efternamn. Efternamn och fullständiga namn markerar en lägre nivå av individualisering, efternamn är också vanligare att använda vid mer formella

situationer och för att presentera den man refererar i en mer officiell roll. I läromedlet Svenska som andraspråk 2 och 3 utgör beskrivningarna av samtliga manliga författarskap en låg användning av pronomen, vilket resulterar i att de manliga författarskapen i läromedlet generellt blir presenterade i en officiell roll.

7.4.2 Ernest Hemingway

66 Åkerberg & Norefalk 2020, s. 206.

(26)

22

Att nämna de manliga författarskapens bakgrund är något som är vanligt förekommande i manliga författarskapsbeskrivningar. Ernest Hemingway utgör därav ett exempel på ett vanligt förekommande sätt gällande hur de manliga författarskapen presenteras:

Ernest Hemingway (1899–1961) lyfte en dag i juli 1961 ner sitt jaktgevär från väggen och sköt sig själv i huvudet. Han var en av de amerikaner som hade deltagit i första världskriget och överlevt, men ändå tagit djup skada av kriget. Dessa överlevare brukar kallas för den förlorande generationen. I sin debutroman The Sun Also Rise (”Och solen har sin gång” 1926) skildrar Hemingway denna rotlösa förlorade generation.

Karaktärerna i berättelsen är baserade på verkliga människor i Hemingways omgivning.⁶⁷

Ernest Hemingway presenteras, likt föregående författarskap, med nominalfrasen bestående av för och efternamn för att sedan refereras genom efternamn och en låg användning av pronomen. Hemingway följer emellertid inte bara normen för hur författarskapen presenteras språkligt, utan skildras utifrån författarens bakgrund snarare än prestationer. I detta läromedel är ett fokus på att skildra författarens bakgrund inte något som generellt berör enbart

kvinnliga författarskapsbeskrivningar, utan förekommer också vid presentation av manliga författarskap. Detta sker i beskrivningarna av Georg Gordon Byron, Percy Shelley, Joseph Conrad, Franz Kafka, Vilhelm Moberg samt Albert Camus författarskap.

7.4.3 John Keats, August Strindberg & Erik Johan Stagnelius

I de författarskaps beskrivningar där fokus inte riktas på att presentera författarskapet utifrån författarens bakgrund, väljer läromedlet antingen att formulera sig neutralt angående

författarbeskrivningarna eller att problematisera författarskapen. I utdraget nedan presenteras John Keats och är ett bra exempel på hur läromedlet kan problematisera författarskap:

Poeten John Keats (1795–1821) tillhör romantikens mest välkända poeter men var inte särskilt uppskattad under sin samtid. Byron lär ha kallat Keats diktning för

”sängvätarpoesi” (Eriksson och Lundfall 2000) och menade med detta att den var både vulgär och sentimental. Keats kom, tillskillnad från Byron, från en enkel

medelklassfamilj och förväntades därför skaffa sig ett yrke, men han övergav sina studier i medicin för att ägna sig åt litteratur.⁶⁸

(27)

23

Likt alla andra manliga författarskapsbeskrivningar presenteras Keats med en låg användning av pronomen men utgör även ett exempel på hur författarskapsbeskrivningar problematiseras.

Den inledande meningen med nominalfrasen Poeten John Keats hade likväl kunnat beskrivas:

”Poeten John Keats (1795–1821) tillhör romantikens mest välkända poeter” men innehåller i stället en problematiserande del som belyser hur författaren inte var uppskattad under sin egen samtid. Ett annat exempel är i behandlingen av August Strindbergs författarskap ”Hans kritik av kvinnans frigörelse ledde till att många som annars gillade hans samhällskritik tog

avstånd från honom”.⁶⁹ I beskrivningen av Johan Stagnelius författarskap problematiseras även presentationen av författarskapet ”Stagnelius kan snarare sägas representera den bohemiska, ensamma och svåranpassliga diktaren. Han levde ett relativt obemärkt liv i Stockholm och blev aldrig känd under sin livstid. Därför vet man också ganska lite om hans liv.”⁷⁰

7.4.4 Sociala aktörer i manliga författarskapsbeskrivningar

I läromedlet Svenska som andraspråk 2 & 3 presenteras generellt inte många sociala aktörer i författarskapsbeskrivningarna. Detta trots att det förekommer en hel del presentationer utifrån författarnas uppväxt och bakgrund. Även om sociala aktörer inte presenteras i en större omfattning i författarskapsbeskrivningarna, finns det exempel på författarskapspresentationer där detta görs. Detta förekommer bland annat i texten om Percy Shelly:

Byrons vän Percy Bysshe Shelley (1792–1822) vände sig också mot samhället men engagerade sig mer och kritiserade religiöst förtryck och sociala orättvisor. […] Då Shelley lämnade sitt äktenskap med Harriet Westbrock tog hon sitt liv. Shelley gifte om sig med Mary Goodwin, som var dotter till William Goodwin och Mary Wollstonecraft.

Shelley var nu en del av den familj i England som för samtidens mest radikala samhällspolitik. ⁷¹

I denna presentation förekommer förutom författaren själv aktörerna Harriet Westbrock, Mary Goodwin, William Goodwin samt Mary Wollstonecraft. I Percy Shelleys fall nämns många aktörer som dessutom är andra författare. Även om detta exempel utgör det fall varav

förekomsten att nämna andra författarskap görs mest flitigt, är det inte en ovanlig förekomst i

69 Åkerberg & Norefalk 2020, s.215.