7.1.1 Mary Shelley- Hög individualisering
Om Goethe kan ses som en av romantikens mest framträdande manliga författare, kan Mary Shelley ses som en kvinnlig motsvarighet. Hon fick sitt berömda efternamn när hon gifte sig med Poeten Percy Shelley och blev hans andra hustru. […] Innan Mary träffade sin blivande man växte hon upp med sin far eftersom hennes mamma dog när hon bara var 10 dagar gammal. Hon hade en nära relation med sin pappa som såg till att hon fick både kärlek, omsorg och utbildning. Trots att Marys pappa var både samhällskritisk, rebellisk och nytänkande var han inte alls nöjd med dotterns relation till den radikala, skuldsatta och romantiska poeten Shelley. Det unge förälskade paret, Mary knappt 17 och Percy ännu inte fyllda 22, rymde tillsammans och reste runt i Europa i åtta år. De fick fyra barn, varav tre dog som små.39
Det första kvinnliga författarskapet som presenteras är Mary Shelley. Av detta utdrag från beskrivningen av Shellys författarskap refereras Shelley genom förnamn tre gånger samt genom pronomen fem gånger. Enbart en gång i textens början refereras Mary Shelley till sitt fullständiga namn. Totalt genom hela beskrivningen av Shelleys författarskap refereras hon fem gånger med förnamn samt sju gånger med pronomen i tredje person. I denna text kan man därav konstatera att författaren Mary Shelley i hög grad blir individualiserad då förnamn anges i kombination med pronomen. Shelley blir inte presenterad i en officiell roll då författaren blir refererad främst genom förnamn. Upprepningen av förnamnet indikerar att Shelley presenteras som en unik individ snarare än någon med en viktig position.
I texten nämns, förutom Shelley, andra sociala aktörer vilka är Goethe, Marys pappa, hennes mamma, poeten Shelley som även namnges med förnamn Percy samt hennes barn. Det bör också tilläggas hur både maken Percy Shelley och pappan får beskrivande adjektiv ”Trots att Marys pappa var både samhällskritisk, rebellisk och nytänkande”40och ” […] den radikala, skuldsatta och romantiska poeten Shelley”41, men inget fokus läggs på att beskriva Mary Shellys egenskaper. Det som är centralt för Shellys författarskapspresentation ligger snarare i att skildra Shellys bakgrund och uppväxt än att presentera henne utifrån hennes prestationer, vilket även speglas av att de sociala aktörerna som nämns främst är från Shellys familj.
7.1.2 Jane Austen
39 Nilsson & Winqvist 2016, s.302.
40 Nilsson & Winqvist 2016, s.302.
41 Nilsson & Winqvist 2016, s.302.
12
Jane Austen (1775–1817) växte upp på landet i en stor familj. Hon var dotter till en engelsk lantpräst som insåg vikten av utbildning. Jane studerade litteratur och språk men fick inte en lika gedigen utbildning som sina bröder. I likhet med samtidens kvinnor tillbringade hon en stor del av sitt liv och sin vardag i hemmet, tillsammans med sin familj. Trots att äktenskapet tar ett stort utrymme i Austens författarskap levde hon själv som ogift. Hennes liv kan beskrivas som begränsat eller isolerat och hon gav ut sina böcker anonymt.42
Jane Austen tillskrivs likt Mary Shelley vid förnamn, dock görs detta enbart en gång.
Författaren nämns oftast med pronomen även om nominalfraserna Jane Austen samt Austens författarskap förekommer. Även om både förnamn och pronomen förekommer blir Austen inte individualiserad i lika hög grad som Mary Shelley. Detta då Shelley refereras mer frekvent med förnamn. I hela beskrivningen av Austens författarskap benämns hon med förnamn en gång, med pronomen fyra gånger, med förnamn samt efternamn två gånger och enbart efternamn två gånger. Likt Shellys presentation omges Austens
författarskapsbeskrivning av andra sociala aktörer än författaren själv. I beskrivningen
framkommer det att hon var dotter till en engelsk lantpräst, gällande beskrivningen av hennes utbildning nämns hennes bröder och i den inledande meningen beskrivs hur hon växte upp i en stor familj. Likt Shelley läggs ett större fokus på att skildra författarens bakgrund och uppväxt som för övrigt beskrivs som ” […] begränsat eller isolerat”.43
7.1.3 Edith Södergran
Edith Södergran föddes i finska Karelen och tillhörde den svensktalande befolkning som bodde där. Början av hennes korta liv var rikt och lyckligt. Hon bodde i sankt Petersburg och gick i en fin skola. Livets nerförsbacke började när hennes pappa dog i lungsjukdomen TBC och det visade sig att även den sextonåriga Edith bar på sjukdomen. Tillsammans med sin mamma tvingades hon flytta ut på den finska landsbygden där inbördeskrigets strider var i full gång. Hennes liv präglades av sjukdomen och hon vistades en stor del av sitt liv på sanatorier, som var sjukhus för lungsjuka. Hennes dikter handlar om döden och om depressioner men också om glädje och om att älska livet.44
Likt Shelley och Austen omnämns även Edith Södergran med förnamn samt i större
utsträckning pronomen i tredje person. Totalt refereras Södergran med nominalfras bestående av för och efternamn en gång, förnamn en gång och pronomen i tredje person sex gånger.
42 Nilsson & Winqvist 2016, s.314.
43 Nilsson & Winqvist 2016, s.314.
44 Nilsson & Winqvist 2016, s 392.
13
Södergran refereras även med nominalfrasen den sextonåriga Edith. I texten behandlas de sociala aktörerna i form av Södergrans pappa samt hennes mamma. I beskrivningen nämns även den sociala aktören Lagerkvist, dock görs detta först efter introduktionen: ”Likt Lagerkvist har Södergran ett rikt bildspråk och målar upp ett ”själens landskap” för att beskriva sina känslor”.45 I beskrivningen läggs ett fokus på att skildra författarens bakgrund likt Shelley och Austens författarskap. Det är först efter introduktionen som läsaren får ta del av hur Södergrans dikter var: ”Nytt var att dikterna var orimmade, verserna fria, symbolerna djärva och oväntade, bilderna färgstarka och att tankeflödet böljar mellan dröm och
verklighet”.46 Denna beskrivning jämförs dock till Lagerkvists författarskap då läromedlet skriver ”Likt Lagerkvist har Södergran ett rikt bildspråk […]”.47 Även om texten om
Södergran tar upp hennes formspråk, läggs ett större fokus på att skildra Södergrans bakgrund men också i att beskriva hennes sjukdom.
7.1.4 Virginia Wolf – ett undantag
Tidsupplevelsen och det förflutnas närvaro i nuet var betydelsefullt även i Virginia Woolfs författarskap. I likhet med Proust intresserade hon sig mindre för det yttre händelseförloppet och mer för människans inre. Hennes romaner blev experimentfyllda av beskrivningar av karaktärernas sinnestillstånd, minnesbilder, associationer och inre monologer. Traditionella romaner är bara samlingar med sammanträffande och
klichéartade karaktärer menade Woolf. Konstens uppgift är att undersöka det mänskliga medvetandet. Woolf uppfattas som en föregångare med sina idéer om kvinnans
konstnärliga villkor. Hon menade att pengar och ett eget rum är en förutsättning för att en kvinna ska kunna vara självständig och framför allt konstnär. Det är i essäsamlingen Ett eget rum (1929) som de här idéerna framställs tydligast. Idag är kanske Woolf mest känd för romanen Mot fyren (1927).48
Virginia Woolfs författarskap skildras på ett annat sätt än de tidigare redovisade kvinnliga författarskapen. För det första refereras hon inte till på samma sätt som sina föregångare, utan hon tillskrivs till en början full nominalfras Virginia Woolfs författarskap för att sedan
refereras till med främst efternamnet. För det andra tas endast en annan social aktör upp i Woolf författarskapsbeskrivning vilket är Proust som hon jämförs med:”I likhet med Proust intresserade hon sig mindre för det yttre händelseförloppet och mer för människans inre.”49
45 Nilsson & Winqvist 2016, s.392.
46 Nilsson & Winqvist 2016, s 392.
47 Nilsson & Winqvist 2016, s.392.
48 Nilsson & Winqvist 2016, s 391.
49 Nilsson & Winqvist 2016, s 391.
14
Gällande presentationen av Virginia Woolf läggs inte ett fokus på att skildra Woolfs bakgrund och uppväxt, utan hon beskrivs utifrån sina prestationer, idéer och tankar. Detta skiljer sig från Shelley, Austen och i viss mån även Södergrans författarskap varav fokus var att skildra bakgrund och uppväxt snarare än tankar och idéer.
7.1.5 Sammanfattning
I de kvinnliga författarskapsbeskrivningarna förekommer det i alla fall, förutom i texten om Virginia Woolf, förekomsten av att referera författaren med förnamn. Det som även är centralt är att beskriva de kvinnliga författarskapen utifrån bakgrund och inte utifrån prestation. De sociala aktörer som nämns utgörs till största del av författarnas familj vilket hör ihop med det fokus som finns kring författarnas bakgrund och uppväxt.