En viktig faktor för välmående även hos utvecklingsstörda är en hög känsla av sammanhang (KASAM). Antonovsky (2005) menar att ”Känsla Av SAMmanhang – KASAM” speglar i vilken utsträckning vi upplever tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull. Antonovsky menar i vilken utsträckning människan upplever både inre och yttre stimuli som sammanhängande, strukturerande, ordnade och förståndsmässigt gripbara… Även om det förekommer död, krig och misslyckande kan människan göra dem begripbara. Hanterbarhet är det andra begreppet, vilket Antonovsky förklarar med i vilken grad människan upplever att hon har resurser till sitt förfogande och att hon kan lita på dessa. Har människan hög känsla av hanterbarhet kommer hon inte att känna sig som ett offer. Med meningsfullhet menar Antonovsky i vilken utsträckning människan känner att livet har en känslomässig innebörd
De som har en stark KASAM ser positivt på sin livssituation och har betydligt lättare att klara av diverse svårigheter. KASAM innebär en balans mellan begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Förenklat kan man säga att det betyder att man har dels förståelse för händelserna, kan ex. förutse dem och är inte rädd för att söka en lösning, dels förmågan att inte se sig själv som offer utan har utvecklat olika strategier. Dessutom ska man ha motivation och förmågan att möta och klara av de händelserna som uppstår, dvs. känna att det lönar sig att försöka, att engagera sig. De personerna klarar av att lära sig, att skaffa sig olika strategier för att lösa ett problem. (Antonovsky, 2005). En stark KASAM gör ett starkt självförtroende. Vi har olika stark KASAM
beroende på många faktorer vi har med oss sedan barndomen och ex. socialt stöd. Barn som har svårt att sortera, skapa överblick, att tillägna sig relevant kunskap, förstå vad de är med om och få erfarenhet som krävs för att hitta en lösning klarar inte av detta som krävs för KASAM dvs., de har låg KASAM. Det är just de barnen som har någon form av utvecklingsstörning eller autism, ADHD osv. Därför upplever de oftare känslan av att inte duga, inte klara av något och är lättare deprimerade än barn utan funktionshinder.
4.2 Vygotskij
Evenshaug och Hallen, (2001) refererar till Vygotskij som menar att gruppen är en mycket viktig faktor för att man ska kunna tillägna sig kunskap. Där har kommunikation en stor betydelse. Hur barnen tänker avgörs av samhället de lever i. Den intellektuella utvecklingen är sociokulturellt betingad (Evenshaug & Hallen, 2001). Barnets kunskapande sker i dialog med andra i ett socialt sammanhang. Både lärande och utveckling sker i samspel med andra människor. Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen handlar om kapaciteten hos den enskilde att kunna flytta sig bortom sin förmåga. Denna teori innebär enligt Evenshaug och Hallén (2001) att de uppgifter som barnen själva har svårt att lösa löser de tillsammans med vägledning av någon annan person med erfarenhet. Denna vägledning och uppmuntran leder vidare till en intellektuell utveckling hos barnet.
Lindquist (1999) menar att omgivningen och miljön är viktiga för lärande. En bra miljö och goda relationer främjar lärandet. Vidare skriver hon att Vygotskij anser att en bra pedagog måste ha kunskap om den aktiva sociala miljön för att kunna handleda sina elever på rätt sätt. Det behövs ” en aktiv elev, en aktiv lärare och en aktiv miljö” (s. 73). Det är den sociala miljön som utvecklar eleven. ”Miljön påverkar eleven, den är aktiv och dynamisk, och läraren har en viktig roll i att organisera miljön” (s. 73). Eleven lär sig genom att lösa problem i interaktion med andra människor. Lärarens roll är att skapa passande situationer där eleverna får lösa problem i samverkan med andra.
5 METOD
I detta kapitel beskrivs de punkterna jag utgick ifrån i min undersökning. Jag beskriver också hur jag har gått tillväga i fråga om urval, genomförande, bearbetning och analys, där jag tar upp bl.a. de etiska utgångspunkterna.
Valet av metoden var rätt och jag upplever att jag har lyckats få fram det jag ville ha. Materialets tillförlitlighet är av mycket hög grad. Den kvalitativa metoden fungerade bra och resultaten var bra. Mitt intryck är att samtliga informanter har varit villiga att besvara de givna frågorna och att de har upplevt dessa som godtagbara. Det fungerade bra med både förberedelserna, själva intervjuerna och efterarbetet.
5.1 Metodval
Holme och Solvang (1991) beskriver två olika sätt att utföra en undersökning på, där man utgår ifrån studiens syfte. Först när man vet vad som är målet att ta fram kan man välja lämplig metod. Metoden för uppsatsen är en kvalitativ undersökning, eller kvalitativ forskningsintervju som det också heter, då denna lämpar sig bäst för ändamålet. Kvale (1997) menar att syftet med en kvalitativ intervju är att beskriva och tolka de grundtankar som finns i intervjupersonens livsvärld och att svaren ska bli så uttömmande som möjligt. Att dra några generella slutsatser var aldrig målet, utan jag ville få en bild av de intervjuade om hur de upplever tonåringarnas relationer. Därför skulle de frågorna ge utrymme att fundera och beskriva sin ståndpunkt bredare om man så ville. Målet med undersökningen är inte att skapa generella slutsatser utan att ta till vara en del av erfarenheterna från verksamheten i särskolan. Intervjupersonerna får svara utförligare där de anser det lämpligt, vilket gör att det slutliga resultatet blir djupare och rikare och därmed lättare att bearbeta.