Känslan av FOMO

Mobiltelefonens möjlighet till ständig tillgänglighet av information och kommunikation kan bidra till en oro och en känsla av att du som individ kommer att gå miste om något viktigt när du inte använder mobiltelefonen. Den känslan kan mynna ut i fenomenet FOMO (Fear Of Missing Out) vilket innebär rädslan av att gå miste om något.

Två av deltagarna använde Whatsapp under hela veckan och de tyckte inte att frånkopplingen var problematisk. Dock hade det varit intressant att undersöka hur deras svar hade sett ut ifall de inte hade använt Whatsapp då det verkar ha stillat suget enormt mycket och blivit ett välutnyttjat kryphål. De olika varianterna av fusk kännetecknar både fenomenet Nomophobia, att man är rädd för att vara utan sin mobiltelefon, samt FOMO då alla deltagarna förutom en inte klarade av att vara frånkopplade fullt ut under studiens gång. En deltagare som tyckte att frånkopplingen var oerhört svårhanterad, beskriver hur djupt rotad hans vana är.

Emma Thelin & Julia Hansson 35 Jag har ju fuskat en del tyvärr… Det är så lätt att man fastnar med mobilen i handen av gammal vana. Jag märker att jag vid många tillfällen startar skärmen på mobiltelefonen för att se om det finns något där, när jag egentligen vet att det inte kommer att göra det. Det ger samma känsla som att titta i kylen fem gånger om det kanske kommit något nytt vilket inte är optimalt då jag inte har varit och handlat. (Eric)

Att känna ett starkt behov av att ständigt kolla skärmen på mobiltelefonen för att se om det har hänt något nytt blir till en automatiserad handling för att fylla önskan om att någonting ska finnas där. Genom de notifikationer som i vanliga fall uppstår på skärmen, blir det en form av snabb belöning när du tittar på meddelandet, vilket innebär att du vill göra samma sak igen. Det leder till dessa korta och återkommande kontroller av mobilskärmen för att se om det kanske har hänt något nytt, vilket i sin tur leder till att deltagaren mer frekvent trycker på låsskärmen, då detta beteende sitter djupt rotat inom individens vanemönster. Den handlingen resulterar i belöning i form av att deltagaren får läsa meddelandet vilket inte kunde ske under frånkopplingen. Samma deltagare utvecklar känslan

Alla mina vänner kommunicerar via Messenger och om jag då inte finns där, så missar jag ju det som skrivs. Sen är det ju inte alltid jätteviktiga saker, men man känner sig ändå på något sätt lite exkluderad och lite att jag typ går miste om små, men ändå viktiga saker som de pratar om. (Eric)

Genom att vi har en tillgänglig teknologi som gör att vi kan kommunicera med våra vänner dygnet runt, känner vi en viss typ av press av att vi ska göra det. Å ena sidan uppstår pressen enbart för att vi reproducerar den i vårt sociala umgänge, men bara för att vi har mobiltelefonen behöver vi inte använda den hela tiden. Vi behöver inte vara ständigt tillgängliga. Å andra sidan blir det på något sätt att vi upprätthåller en social norm som säger att vi borde vara det. Erics känsla beskriver både Nomophobia och FOMO. Han är rädd för att gå miste om något och ständigt har han sin mobiltelefon nära till hands om ifall något skulle hända som han inte vill riskera att gå miste om. Deltagaren Jonna kände en viss besvikelse när hon efter frånkopplingen öppnade upp sina sociala medier igen.

När jag öppnade det på natten (efter midnatt) då kändes det inte så mycket. Jag brydde mig typ inte egentligen. Det var inte så jävla viktigt typ. Men jag tror inte att jag hade förväntat mig att det var såhär oh my God, nu har det hänt skitmycket – det förväntade jag mig verkligen inte. Men man kände ändå liiite besvikelse. (Jonna)

Jonnas besvikelse efter att frånkopplingen inte genererade det resultatet eller den uppmärksamheten som hon hade hoppats på, intygar att hennes rädsla av att gå miste om något (FOMO) inte var bekräftad. Hon trodde att hon hade gått miste om något under veckan, men insåg snabbt att så inte var fallet och nyfikenheten mynnade ut i besvikelse.

Hälften av deltagarna försökte på något sätt att ta igen det som de trodde att de hade missat under frånkopplingen, genom att scrolla långt tillbaka på de olika nätverken. De spenderade även mer tid på sociala medier den första dagen än vad de vanligtvis brukar göra. Utifrån deltagarna anser vi att ju större känslan av FOMO är, desto större risk är det att frånkopplingen resulterar i fusk. Som tidigare nämnt valde två deltagare att ha kvar applikationerna och stängde inte av notifikationerna och såg därför dagligen hur appsymbolbrickorna växte och växte. Dessa personer blev betydligt mer nyfikna än övriga deltagare, vilket resulterade i att de fuskade mer frekvent under studiens gång.

Emma Thelin & Julia Hansson 36 Dag 5: Jag klarade tyvärr inte att avstå längre. Jag använde sociala medier idag vilket var tur då jag såg att en kompis fyllde år. Detta hade jag nog glömt om jag inte sett det på Facebook, så det var tur! (Annelie)

Fem dagar tog det innan deltagaren Annelie kände att hon inte längre klarade av att vara frånkopplad från sociala medier och hon valde därmed att fuska. Annelie säger själv i citatet ovan att hon kände sig mycket lättad över sitt beslut att fuska, då hon nämligen upptäckte att en vän fyllde år vilket hon troligtvis hade missat annars. Hennes beskrivning av situationen känns bortförklarande och det kan kanske vara så att hon skäms lite över att hon inte klarade av att avstå under hela undersökningen. Samtidigt visar det på hur viktiga sociala medier har blivit, då vissa människor inte längre memorerar sina vänners födelsedagar utan förlitar sig helt på digitala påminnelser. En annan deltagare fuskade också under femte dagen, då hon inte heller klarade av att hålla sig efter att Facebook hade skickat ett påminnelsemejl om alla hennes missade händelser. För båda deltagarna inträffade fusket under deras lediga dag när de kände sig ensamma.

Dag 5: Jag fuskade idag då jag inte kunde hålla mig längre. Jag fick ett mejl från Facebook där de påminde mig om att jag hade en massa missade händelser. Då blev jag lite nervös och stressad och tänkte att det nog var bäst att jag kollade. Dock blev jag ganska besviken när jag kom in. (Petra) Petras känsla av att Facebook nästintill jagade henne reflekteras utifrån van Dijks (2006) resonemang om hur människor förväntas vara ständigt tillgängliga i nutidens nätverkssamhälle. Även Facebook tycks arbeta inom samma praktik genom att skapa en press på människor som är frånkopplade för länge, genom att försöka locka tillbaka dem med ett mejl. För Petra framkallade det en känsla av att hon hade missat för mycket och att det inte längre gick att vara frånkopplad. Den känslan fick följden av att hon även kände sig tvungen att vara tillgänglig. Dock kände Petra, i likhet med Jonna, snarare en besvikelse då det inte hade hänt något som för henne var av större värde.

Generellt sett ansåg våra deltagare att de fick mer tid över till annat under frånkopplingen. Istället för att kommunicera eller underhålla sig via sociala medier som de flesta deltagare vanligtvis gjorde, blev deltagarna tvungna att bryta en vana vilket resulterade till viss del i en annan form av medieanvändning, men oftast inte i en lika frekvent sådan. Det ledde även till det tidigare nämnda fusket. Maria var den enda deltagaren som inte använde sig av någon form av fusk under veckans gång, vilket hon även tyckte att hon vann mycket tid på. Hon beskrev hur hon hade bland annat en harmonisk morgon med sina barn, helt utan mobiltelefoner involverad.

Dag 5: Vaknade som vanligt och gjorde mig i ordning, lät dock telefonen sitta kvar i laddaren vilket jag kom på när jag skulle åka. (Maria)

Maria lämnade sin tidigare känsla av Nomophobia fullständigt då hon till och med glömde bort sin mobiltelefon. Hon kände inte längre ett behov att ständigt kunna kommunicera med andra människor än de i hennes fysiska närhet och hade heller ingen rädsla av att hon missade något utan sin mobiltelefon nära till hands.

Emma Thelin & Julia Hansson 37