I detta avslutande avsnitt kommer en redogörelse att ske på de resultat som vi genom våra analyser av empirin kommit fram till samt hur det förhållit sig till studiens syfte och frågeställningar. Vidare följer våra individuella diskussioner och reflektioner angående vår studie.
8.1 Sammanfattning av resultat
Den här studien handlade om människors känslor kring frånkoppling från sociala medier. Syftet var att undersöka hur deltagarnas relationer påverkades när de frånkopplade sig från sociala medier under en veckas tid.
8.2 Studiens syfte
Vårt syfte ämnade att undersöka hur deltagarna i studien upplever att frånkoppling påverkar deras vänskapsrelationer och kommunikationsmöjligheter.
Deltagarna påstod att de inte upplevde att deras vänskapsrelationer påverkades av frånkopplingen. De trodde att det berodde på att det endast handlade om den korta perioden på en vecka, och att det på så sätt var svårt att se ifall kommunikationen hann ta skada. De flesta ansåg inte heller att kommunikationsmöjligheterna påverkades, men trots det resonemanget genomskådade vi andra resultat i empirin. En stor anledning till att vi tror att frånkopplingen påverkade deltagarnas vänskapsrelationer och kommunikationsmöjligheter är på grund av att samtliga deltagare förutom en fuskade under veckan. Kommunikation som vanligtvis äger rum på sociala medier tvingades till omförhandling via andra kommunikationsmedel. Det gjorde att kommunikationen minskade eller uteblev på grund av att det finns sociala normer som säger att man bör verka på specifika platser, i det här fallet på sociala medier. Några deltagare upplevde en befriande känsla av att frånkoppla sig, medan för andra mynnade det ut i en känsla av ensamhet.
8.2.1 Hur upplever deltagarna känslan av att vara utanför virtuella gemenskaper under frånkopplingen?
När våra deltagare var ensamma eller kände sig rastlösa och uttråkade, var det många som kände av fenomenet FOMO (Fear Of Missing Out) vilket beskriver rädslan av att gå miste om något, då sociala medier vanligtvis blir en behändig tillflykt. Främst en deltagare kände en stark känsla av FOMO vad gällde hans virtuella gemenskaper. Han fuskade kontinuerligt under frånkopplingen för att uppdateras i gruppchatten där vännerna kommunicerade. Många deltagare kände även en stark känsla av Nomophobia vilket innebar att de kände, även utan sociala medier, att de eventuellt gick miste om något om de la ifrån sig sin mobiltelefon. I flertalet fall tillämpades istället en kompromiss vilket resulterade i att mobiltelefonen användes, men i ett annat syfte än kommunikation via sociala medier. Dock minskade användningen av mobiltelefonen under veckans gång för i stort sett alla deltagare varav en deltagare till och med glömde bort sin mobiltelefon i laddaren. För andra deltagare försvann känslan av att de gick miste om något redan efter andra dagen, medan det för andra
Emma Thelin & Julia Hansson 38 var enkelt under arbetsveckan, men att den lediga helgen var mer svårhanterad och till och med resulterade i fusk.
8.2.2 Hur upplever deltagarna känslan av att inte vara ständigt tillgängliga under frånkopplingen?
Känslan av att inte vara ständigt tillgänglig upplevde våra deltagare på olika vis. Några kände en lättnad av att inte behöva vara uppdaterade angående vad människor runt omkring dem gjorde. De kände sig fria och betydligt mindre stressade under frånkopplingen än de gör i vanliga fall. Att tillägga är att detta var så kallade storanvändare innan frånkopplingen startade. En deltagare kände till och med en så stor lättnad att idag, fem veckor senare, har hon fortfarande inte kopplat upp sig på sociala medier igen. Andra deltagare kände däremot att frånkopplingen var otroligt jobbig vilket resulterade i fusk flertalet gånger under veckans gång. Alla utom en tyckte att det var svårt att bryta vanan av att använda sociala medier till en början, men efter några dagar kom de flesta deltagarna in i sin nya tillfälliga vana. Den enda deltagaren som var likgiltig under frånkopplingen var en av låganvändarna som inte frekvent använde sociala medier, även om det gjordes på en daglig basis.
8.3 Slutdiskussion av Julia Hansson
I denna individuella slutdiskussion ämnar jag reflektera över vår studies styrkor och svagheter. Jag kommer även presentera mina tankar och funderingar kring de reflektioner som har uppstått under studiens gång, samt ge förslag på hur framtida forskning skulle kunna utformas inom området.
Till en början vill jag belysa hur givande den här arbetsprocessen har varit för mig. Den har inneburit en hel del utmaningar, men även motgångar som till en början känts svåra, men som jag lyckats ta mig igenom med hjälp av givande samarbete och ett lärande under resans gång. Det jag främst kommer bära med mig från studien är främst gällande hur sociala medier har kommit att bli en integrerad del i många människors vardag (Turkle 2011; van Dijk 2006). Likaså min egen vardag, då jag själv är en utövare och en så kallad storanvändare av sociala medier. Utifrån det kan jag understryka det faktum att sociala medier kommit att bli ett utpräglat vanebeteende även i mitt vardagsliv. Detta vanebeteende framkom tydligt genom den autoetnografiska metod som vi genomförde på oss själva för att få en bättre förståelse över våra deltagares kommande frånkoppling. Vi valde att frånkoppla oss i tre dagar, vilket trots den korta tiden uppfattades som relativt påfrestande. Att inte känna sig lika tillgänglig var mycket frustrerande, trots att andra kommunikationsmöjligheter som exempelvis SMS var tillgängliga, så kunde det ändå inte ersätta Messenger och Whatsapp. Dock tror jag att det snarare handlar om en inlärd vana att verka på vissa specifika platser. Likt två deltagare i studien kände även jag en viss besvikelse efter att de frånkopplade dagarna var över, då det inte hade hänt något som var av större värde. Jag kan även till viss del relatera till några av de känslor som deltagarna i vår studie beskrev att de känt av. Att scrolla på sociala medier har blivit en utfyllnad i vardagen när man känner sig rastlös, uttråkad eller ensam. Likt deltagarnas resonemang finns vänner och underhållning ett klick bort vid just dessa tillfällen, kanske till och med lite för enkelt ibland. Turkle (2011) diskuterar hur vi människor borde
Emma Thelin & Julia Hansson 39 lyfta blicken oftare från mobiltelefonen för att inte gå miste om det som finns framför oss, då virtuell kommunikation enligt Turkle inte innehar en lika stark social närvara som vid ett fysiskt möte. Jag är dock inte lika skeptiskt till sociala medier som Turkle (2011), då jag ser anser att det finns betydligt fler positiva aspekter med sociala medier jämfört med negativa sådana. Dock är det viktigt som användare att vara medveten kring sin användning av sociala medier.
Med denna studie har vi belyst hur deltagarna upplevde att frånkopplingen påverkat deras vänskapsrelationer och kommunikationsmöjligheter under en veckas frånkoppling från sociala medier. Vi har genomfört en kvalitativ forskningsstudie med etnografi som metod med fältdagböcker samt semistrukturerade intervjuer. Att det föll på just semistrukturerade intervjuer ser jag som en styrka för studien, då det bidragit till att vi kunde utgå ifrån frågor inom området, snarare än exakta detaljerade frågor. Vi kunde därför på ett naturligt sätt se till att deltagarnas egen syn på sin egen verklighet utifrån den frånkopplade veckan kom fram. En annan styrka som jag ser med vår studie har varit det faktum att vi kombinerade intervjuer med fältdagböcker för att erhålla ett fylligare material. Studien bestod av sju stycken deltagare, vilket vi ansåg var ett rimligt antal för att samla in ett material till vår studie. Genom att endast analysera sju personers frånkoppling går det inte att göra för stora generaliseringar utifrån resultatet som har framkommit och som dessutom grundat sig i våra egna förförståelser. Ett större urval hade varit att föredra för att få in fler aspekter och perspektiv av deltagarnas upplevda känsla av påverkningen av deras vänskapsrelation och kommunikationsmöjligheter under frånkopplingen. Men då vi var tvungna att anpassa oss efter den satta tidsramen var det därför inte möjligt eller hanterbart att samla in ett större urval för den här studien. Utifrån vårt material har vi således tolkat och dragit egna slutsatser av det insamlade materialet. Det resultat som vi kommit fram till, kan på så sätt skilja sig i karaktär i förhållande till en annan läsares tolkningar och reflektioner kring det insamlade materialet. En annan svaghet med vår studie grundar sig på att de resultat vi samlat in inte hade blivit densamma med andra deltagare. På så sätt blir vår studie förhållandevis relativt snäv i sitt användningsområde då det inte går att dra några större allmänna slutsatser över det resultatet vi fann i analysen med våra deltagare. Avslutningsvis i den här slutdiskussionen ämnar jag presentera framtida forskning inom det avgränsade fältet. En relevant framtida forskning hade varit att utforma den här studien under en längre tidsperiod med ett större urval. Det skulle vara mycket intressant att se om det hade blivit några markanta skillnader genom att låta deltagarna frånkoppla sig ännu längre. En annan intressant aspekt gällande framtida forskning hade varit att utveckla generationsaspekten, för att se ifall det hade uppstått skillnader eller likheter mellan den yngre generation som är uppvuxna med sociala medier, jämfört mot den äldre generationen som fått lära sig att använda den under äldre dagar.
I min slutdiskussion har jag kortfattat reflekterat över vad jag anser är studiens styrkor och svagheter. Jag har även belyst några av de reflektionerna som har uppkommit hos mig under forskningsprocessens gång, samt gett förslag på vidare forskning inom området.
8.4 Slutdiskussion av Emma Thelin
Då sociala medier inkluderas i 83 procent av den svenska befolkningens liv (Internetstiftelsen 2018) är det svårt att inte dras in i det slentriana scrollandet i jakten på att ta del av alla andra
Emma Thelin & Julia Hansson 40 människors spännande liv. Vare sig det finns dötid på bussen eller att rastlösheten i hemmet smyger sig på, dyker mobiltelefonen upp som en räddande hand i tristessen. Att just scrollandet sker under de omständigheterna resulterar inte alltid i en bra kombination med att sociala medier mestadels tycks bestå av positiva uppdateringar och orealistiska ideal. Jag vill genom den här slutdiskussionen ta fasta på några aspekter som våra deltagare nämnde i studien samt till viss del reflektera över känslor av frånkopplingen utifrån en generationsaspekt då vi undersökte två skilda åldersgrupper där empirin visade på distinkta skillnader i vissa frågor, men som vi valde att inte lägga stor vikt på.
Våra tre deltagare i den övre åldersgruppen i studien förstod inte hur människor kunde vara intresserade av att publicera eget material på sociala medier. De förstod heller inte hur det kunde vara fascinerande att följa andra människor som endast visar upp den positiva delen av sitt liv, trots att alla vet att det bara är en fasad, enligt deltagarna. De belyste också hur tråkigt de ansåg att det var när människor använder mobiltelefonen vid fysiska möten. Dock var det intressant att den äldre åldersgruppen var de främsta deltagarna, förutom en yngre kille, som saknade sociala medier under veckan, vilket dessutom resulterade i fusk. Däremot påstod de att de inte var påverkade av frånkopplingen.
Till skillnad från den äldre generationen beskrev kvinnorna i 25–35 årsåldern frånkopplingen i positiv bemärkelse redan efter en dag. De beskrev hur de tyckte att det var skönt att slippa ta del av andras uppdateringar, olika måsten och stress som uppstår av att ständigt behöva scrolla igenom flödet i jakt på att eventuellt ha missat någonting. De tre kvinnorna var frekventa användare av sociala medier innan frånkopplingen och publicerade även eget material på främst Instagram. Känslan av att se andras uppdateringar med fraser som bästa, finaste, roligaste kan skapa en stark känsla av exkludering. Är det ett medvetet val av den så kallade publicisten, eller är det för att den underliggande medie- och kommunikationsvetaren i mig börjar referera till Gillberg (2014) som belyser hur människor förväntas vara personliga, underhållande och representera sitt eget varumärke? Likt tidigare nämnt, är det först när något publiceras offentligt som det genererar ett värde (a.a.). Därmed blir det valda publiceringsmaterialet troligtvis noggrant utvalt av många människor och är sällan så spontant som det ämnar uppfattas som. Precis som våra äldre deltagare beskriver, väljer även Hanna att publicera positiva aspekter av sitt liv på sociala medier. Egentligen borde därmed sociala medier främja ett sunt välmående om människor främst delar med sig av optimism och glädje. Dock tenderar scrollandet på sociala medier att ske vid känslor av ensamhet och tristess vilket är negativa faktorer som inte leder till ett välmående. Att då bli informerad om hur bra alla andra tycks ha det kan skapa ett dåligt mående.
Många människor har i dagsläget svårt att leva i nuet (Gillberg 2014). Istället för att vara medvetet och psykiskt närvarande vid fysiska interaktioner, används mobiltelefonen som en jakt på något mer intresseväckande. Vid restaurangborden sitter par med vars en mobiltelefon i handen och givetvis kan de kommunicera med varandra via dem, men till vilken nytta? Vad är det för en press som har gjort att vi människor ständigt måste ta till vår mobiltelefon? Gillberg (2014) belyser hur människan flyr in i mobiltelefonen när hen har en känsla av att ha satsat på fel sällskap eller fel situation, och att en oro väcks av att man går miste om något. Hon beskriver det “Som om varje ögonblick är fem i tolv på nyårsafton och man just
Emma Thelin & Julia Hansson 41 vara uppdaterad om vad alla andra gör, var man bör vara eller hur man bör bete sig… Det finns en norm som främjar och verkar efter ett visst ideal. Vilka är det som bestämmer hur dessa ideal ska utformas? Gillberg (2014) diskuterar vidare hur människor anpassar sig till medierna för att nå ett värde. Gränser mellan den virtuella världen och den fysiska suddas ut (a.a.) vilket påverkar både sociala relationer och samhället i stort. Nyblivna mammor blir hänvisade att inte använda mobiltelefonen medan de ammar, skolelever fuskar med hjälp av mobiltelefonen på sina prov och skickar elaka snaps till varandra, samtidigt som barnvagnsföräldrar hellre scrollar igenom sociala medier än kommunicerar med sina små. Hur ska dagens barn vara och bete sig i vuxenlivet när allting i de vuxnas mobiltelefoner är mer intressant än vad dem är? Givetvis finns det även en annan aspekt av denna skildring. Gillberg (2014) belyser hur människor anpassar sig till medierna (a.a.) och skapar förväntningar på en ständig tillgänglighet samt ett måste att scrolla igenom eventuellt missade händelser. Dessa måsten följer med oss hela vägen in till sovrummet där vi förväntas vara tillgängliga även när vi ska sova och om ingen försöker nå oss resulterar det oftast i ännu ett scrollande på sociala medier. Fenomenet Nomophobia innebär bland annat att människor börjar använda sin telefon direkt hen vaknar och även precis innan läggdags. I vår studie undersökte vi bland annat deltagarnas sömnvanor samt dagliga rutimer för att se om det fanns samband mellan sociala medier och främst deltagarnas sömnvanor. Vi valde dock att endast fokusera på vänskapsrelationer och kommunikation. Därav vill jag kort belysa främst vad en av storanvändarna märkte av under den frånkopplade veckan då jag anser att sambandet är intressant att reflektera över. Att sömnen påverkades av förändrade kvällsaktiviteter precis innan läggdags var ett genomgående tema hos våra deltagare under frånkopplingen. Levenson et al (2016) fann i sin studie att medieanvändning vid läggdags kan ge en negativ påverkan på sömnen vilket bland annat kan bero på skärmexploatering och engagemang på sociala medier (a.a.). Såhär beskriver en av våra deltagare hennes sömnvanor under frånkopplingen:
Jag vet inte om det är en slump, men hela den här veckan har jag vaknat minst en timme innan mitt alarm ringer. Jag hade inte bestämt om jag skulle erkänna det eller inte, haha och jag har insett att jag har snittat ganska exakt 7h sömn varje natt sen "förbudet" började. Jag känner mig kanske lite mer utvilad. (Jonna)
Jonnas beskrivning av hur hon har vaknat en timme innan sitt alarm kan jag endast reflektera över som positiv i den bemärkelsen att hon har fått mer sömn utan sociala medier, men mer forskning krävs för att kunna dra någon slutsats av det eventuella sambandet. Att det sista som sker innan sömnen tar vid ska vara att matas med normativa kroppsideal, lyxig inredning och paradissemestrar säger sig själv att det inte genererar något positivt.
Likt hela vår studie handlar medieanvändning generellt om att hitta en balans för att inte behöva frånkoppla sig och för att slippa känna av FOMO, Nomophobia och stress. Dock krävs mer forskning på de olika begreppen i samband med sociala medier för att kunna fastställa att det är de som påverkar att dessa känslor uppstår. Betydligt mer forskning behövs angående sömn relaterat till sociala medier då flertalet studier har gjorts, men svaren har varit mycket olika och otydliga. Genom att utföra en studie likt vår under en längre tidsperiod med fler deltagare och med hårdare krav på att fusk inte är en godkänd del av studien, skulle fler samband kunna säkerställas.
Emma Thelin & Julia Hansson 42