Här nedan presenteras ungdomarnas berättelse av sina upplevelser och erfarenheter av RFSUs sexualupplysande samtal i form av en kundresa, där resan är uppdelad i tre faser: före, under och efter de sexualupplysande samtalen.
Illustration 4:1. Kundresa gällande ungdomarnas upplevelser och erfarenheter av RFSUs sexualupplysande samtal på HVB-hemmet (före, under och efter).
Före
Kunskaper om sex och samlevnad före samtalen
För majoriteten av ungdomarna var RFSUs sexualupplysande samtal första gången som de fick information om och har pratat öppet om sex, relationer och kroppen. Med något enstaka undantag så har ungdomarna aldrig haft någon undervisning i sex och samlevnad innan de kom till Sverige.
Följande två citat exemplifierar hur flera ungdomar har beskrivit sina tidigare erfarenheter av att prata om sex och samlevnad:
”Du vet, det var första gång i mitt liv jag pratade om sex och sådant.
Så jag blir lite blyg. När jag nu var med alla mina kompisar det var okej, men om jag hade varit med tjejer [om undervisningen skett på gymnasiet], jag hade inte vågat snacka. Det kanske bara är så man känner första gången man pratar om det, så nu helt okej i skolan att ha undervisning om det.”
”Detta är något väldigt nytt för ensamkommande och för alla oss flyktingar. Så det är bättre att första gången med att prata om detta på boendet så att man vågar lyssna och ställa frågor. På boendet är det tryggare att första gången prata om det.
Några har beskrivit att de har viss kunskap om sin egen kropp, men att de inte vet så mycket om tjejer och hur deras kroppar ser ut eller fungerar. De kunskaper de har, har de fått av kompisar (som inte heller vet så mycket, enligt ungdomarna).
Några av ungdomarna uppger att de tidigare har besökt
ungdomsmottagningen tillsammans med några av de andra ungdomarna som bor på HVB-‐hemmet (besöket var arrangerat av personalen på HVB-‐
hemmet). Någon enstaka person uppger att hans klass på språkintroduktion har haft samtal om sex och samlevnad med skolsköterskan.
En av ungdomarna beskriver på följande sätt att de har besökt ungdomsmottagningen:
”Vi var och besökte ungdomsmottagningen tillsammans. Vi på boendet, då fick vi lära oss lite. Inte så mycket som med RFSUs informatörer.”
En av ungdomarna som besökt skolsköterskan berättar:
”Skolsköterskan hon berättade hur man kan göra sex, kondom man kan också få kondomer av henne. Hon berättade för mig hon sa att man kan komma till henne om man har frågor. En gång hela klassen, en gång bara jag.”
Illustration 4:2. Vilka aktörer som ungdomarna kan ha fått undervisning i sex och samlevnad från före de sexualupplysande samtalen.
Känslor inför samtalen
Majoriteten av de intervjuade ungdomarna uppger att de kände sig nyfikna inför de sexualupplysande samtalen. Några ungdomar beskriver att de kände sig generade eller något obekväma inför samtalen.
Citaten nedan illustrerar hur ungdomarna beskrev sin känsla inför RFSUs samtal med dem.
”Kände mig glad.”
”Kände mig blyg, glad och nyfiken.”
Information om att RFSU kommer
Samtliga ungdomar beskriver att de har fått muntlig information av
personalen på HVB-‐hemmet om att RFSU ska komma och prata om sex och kärlek. De beskriver också att personalen på HVB-‐hemmet har satt upp information om att RFSU skulle komma.
”Personalen sa till oss att vi kommer att ha möte om sex och de kommer att lära oss att man kan göra så men inte så.”
”De satte upp lappar på tavlan där uppe om att RFSU skulle komma.
De berättade för oss också. De berättade många gånger så att alla fick veta. Vi visste inte exakt, men de sa att de kommer att berätta om kärlek och om sex”.
Ungdomarna beskriver också att personalen på HVB-‐hemmet vid samtalstillfället gick runt och ”knackade dörr” och berättade att nu var RFSU här och att ungdomarna gärna fick komma ut och vara med. Flera av ungdomarna beskrev att det var bra att personalen gick runt och sa till.
Illustration 4:3. Kundresa gällande ungdomarnas upplevelser och erfarenheter av RFSUs sexualupplysande samtal på HVB-hemmet (före och under).
Ungdomarna tycker att det är viktigt att HVB-‐personalen fortsätter att informera om de sexualupplysande samtalen på liknande sätt som de gör idag. Om personalen berättar att RFSUs information är viktig tror de att fler ungdomar vågar vara med.
En av ungdomarna beskriver hur han tycker att personalen på HVB-‐hemmet skulle kunna berätta om de sexualupplysande samtalen för andra
ungdomar för att de ska förstå hur viktig informationen är:
”Personalen på boendet behöver komma och säga till alla att detta är en hjälp för dem i framtiden så att de inte blir sjuka i aids, hiv. Då det blir jätteproblem för dem. De måste komma dit för att få veta mer en eller flera gånger så att de vet mer. Så att de vet varför de ska vara med. Tror att det finns killar som mig som var shy [blyg]. Tror att det vara flera som var lite shy i början sedan det blev normalt och bättre.”
Några av ungdomarna har också uppgett att de tror att det är viktigt att personalen på HVB-‐hemmet beskriver på ungdomarnas modersmål vad de sexualupplysande samtalen är för något och varför de ska delta.
Under
Från blyg till jättebra
Flera av ungdomarna beskriver att de inte har varit med på samtliga tre tillfällen då de sexualupplysande samtalen ägt rum, utan att de har varit med på ett eller två av passen. Några enstaka beskriver också att de enbart har varit med på en del av ett pass. Bakgrunden till att de inte varit med på samtliga pass har varit att samtalen har ägt rum på tider då de har varit uppbokade på andra fritidsaktiviteter alternativt att de har prioriterat att avsätta tiden till skolarbete.
Ungdomarna beskriver de sexualupplysande samtalen i mycket positiva ordalag. De beskriver att det var en bra stämning med mycket tillit och att RFSUs informatörer berättade och ställde frågor på ett sätt som gjorde att det var lätt att förstå och okej att ställa frågor. Här nedan följer några representativa citat gällande hur ungdomarna beskriver att det var att vara med:
”Först kände jag mig blyg, men sedan blev det bättre.”
”De pratade jättemycket. De sa att det inte är så att man behöver skämta om det. Det är normalt. Det var bra information. Man måste veta om det.”
”Det var normalt för mig.”
”Jag var lite blyg innan de kom men sedan det var jättebra .”
”Inte svårt för mig. Det var bra.”
”Lite svårt för mig. Ibland var jag tvungen att översätta. De sa det svenska ord och på mobilen jag översätter det till persiska.”
”Det var bra att de hade bilder och att de hade saker med sig som de visade. Exempelvis hur man använder kondom.”
”Vissa av bilderna var lite generande.”
”De ritade bilder av kroppen, organen hur de såg ut var man kan röra.
Det var jättebra med bilder och att de ritade och förklarade.
De frågade om vi förstod. Det var bra.”
Ungdomarna berättar om vad de gjorde på passen Ungdomarna beskriver att under samtalen så skrev och ritade informatörerna på ett papper på bordet. De beskriver också att informatörerna hade med sig bilder som de visade och förklarade exempelvis hur kroppen fungerade.
Ungdomarna berättar att de fick göra övningar, tävlingar och att de fick läsa upp frågor som de pratade om tillsammans.
Ungdomarna beskriver vidare att de fick ställa frågor och fick svar på saker de undrade. De har beskrivit att det fanns en frågelåda på HVB-‐hemmet där de i förväg kunde skriva ner frågor till RFSUs informatörer. Det är dock ingen av de intervjuade ungdomarna som har uppgett att de gjort detta, utan de beskriver att de ställde frågorna direkt vid samtalen alternativt bad en kompis på HVB-‐hemmet att ställa frågan.
”Vi kunde ställa frågor. Min kompis ställde fråga om det var farligt att onanera.”
”Vi delades upp i två grupper och fick göra en challenge [utmaning].
Vi fick skriva upp saker exempelvis kär och vilket av lagen kunde skriva upp flest saker. Vi skrev exempelvis upp han måste älska henne. Det var roligt.”
”Vi fick kondomer, de visade med en attrapp i virke. Det var bra.”
Se mer under 4.2 Bemötande och pedagogik om hur ungdomarna beskrev