”Vi kunde ställa frågor. Min kompis ställde fråga om det var farligt att onanera.”
”Vi delades upp i två grupper och fick göra en challenge [utmaning].
Vi fick skriva upp saker exempelvis kär och vilket av lagen kunde skriva upp flest saker. Vi skrev exempelvis upp han måste älska henne. Det var roligt.”
”Vi fick kondomer, de visade med en attrapp i virke. Det var bra.”
Se mer under 4.2 Bemötande och pedagogik om hur ungdomarna beskrev vad de gjort på passen och vilka övningar som genomförts.
Ungdomarna berättar om vad de lärt sig
Samtliga ungdomar beskriver att de har lärt sig mycket. Flera har sagt att nästan allt som informatörerna gick igenom var nytt för dem.
I ungdomarnas beskrivningar av vad de har lärt sig så ser vi att oberoende av om de har varit med på delar av ett pass eller på flera pass så har de tagit till sig en stor del av de områden som RFSU beskriver att de planerade att de skulle ta upp i samtalen.
Många ungdomar nämner att de, rent kunskapsmässigt, exempelvis har lärt sig:
§ Att de ska använda kondom som skydd mot könssjukdomar och graviditet (Kunskap om STI och säkrare sex)
§ Hur könssjukdomar överförs mellan olika kroppsdelar (Kunskap om STI och säkrare sex)
§ Att man ska fråga om ens partner vill ha sex och om svaret är nej så blir det ingenting (Ömsesidighet, lagar och rättigheter)
§ Ord för vad kroppsdelar heter på svenska och i vissa fall mer om hur de fungerar (Kunskap om kroppen)
Se 4.3 Relevans av innehåll och nytta för en fullständig bild av vad
ungdomarna beskriver att de har lärt sig och vad de beskriver att RFSU har tagit upp under samtalen.
Följande tre citat är representativa för hur ungdomarna beskriver relevansen i det de fick lära sig:
”[Jag var] glad för jag förstår ej ha sex med dem som är sjuk. Om sjukdomar, det var tre sjukdomar och det var bra information. Det var därför jag blev glad.”
”[Jag var] mycket glad för bra information. Använd kondom, lära hur gör sex. I mitten jag känner bättre. Du kan inte göra sex med 14-‐
åring. Bra att veta. Om du är 15 år, ni kan göra sex. Inga problem. Det är bra att veta.”
”[Jag var] glad för att bra veta hur gör sex. Alla gör sex. När jag träffar tjejen, jag hämtar kondom. När jag gifter, först jag frågar. Vill sexi. Ja -‐ jag göra. Nej -‐ jag gör inte.”
De som inte har deltagit
Ungdomarna som har varit med på samtalen beskriver att de tror att den främsta anledningen till att vissa ungdomar/kompisar inte har varit med på något pass alls är att de har varit upptagna med annat som exempelvis träning. Men de säger också att det kan finnas någon enstaka som inte har varit med på grund av att han inte vågar delta eller att han är starkt religiös.
En av ungdomarna berättar om en kompis på HVB-‐hemmet:
”Till exempel det finns en kille, han brukar gå i moské. Han vill inte lyssna på ord om till exempel sex. Han vill inte lyssna något. Han sitter bara kvar i hans rum. Så det finns några som inte vill lyssna om sex.
Men det är bra att man vet allt. Det är jättebra!”
Intervjuer med de ungdomar som inte har deltagit i de sexualupplysande samtalen har inte ingått i utvärderingen. Vi har därför inte möjlighet att ge deras beskrivning av situationen.
Efter
Uppskattar samtalen
Samtliga ungdomar uttrycker att de uppskattar samtalen och att de har lärt sig saker de inte visste sedan förut och som de anser att de har nytta av nu och framöver.
”Jo, för man måste veta allt. För imorgon jag måste hämta en tjej. Jag kan inte vara ensam varje dag. Måste ha en tjej. Vart kan jag bo med henne. Det är bra att man kan veta allt. Jag tycker det är bra för mig.
Det tycker jag.”
”Vet inte var vi kunnat lärt oss detta om inte RFSU hade kommit, kanske i skolan men jag vet inte.”
Pratat med kompisar
Flera av ungdomarna berättar att de efter samtalen har berättat för sina kompisar om vad de gick igenom och vad de har lärt sig. I följande tre citat beskriver några ungdomar att de berättat för sina kompisar om vad de har lärt sig:
”Har berättat för kompisar vad vi lärde oss. De hade också träffat RFSU. Jag berättade att det viktiga var med att skydda sig från sjukdom och hur man använder kondom och att man kan gå och testa sig med ett blodprov. Vi pratade också om hur det kan smitta mellan olika kroppsdelar och beroende på vilket kön man har.”
”Har berättat lite för en kompis. Han tyckte det hade varit bra att lära sig.
Han bodde på ett familjehem. De hade inte fått lära sig något.”
”Har pratat med en kompis, men de frågade inget.”
Den fortsatta dialogen
Ingen av ungdomarna har berättat att dialogen runt sex och samlevnad har fortsatt med personalen på HVB-‐hemmet. Däremot har ungdomarna på några av HVB-‐hemmen uppgett att personalen har lagt fram kondomer.
Läs mer i kapitel 4.2 Bemötande och pedagogik, i avsnittet Personalen tar vid.
Några av ungdomarna beskriver att de vågar prata mer om sex och samlevnad nu jämfört med vad de gjorde före det att de deltog i de
sexualupplysande samtalen. Majoriteten av ungdomarna skulle kunna tänka sig att prata med en person utanför HVB-‐hemmet (kompis, skolsköterska, ungdomsmottagning) för att prata om sex och samlevnad. Flera nämner också att de skulle söka information och svar på sina frågor på internet.
Samtidigt är det flera av ungdomarna som har beskrivit att de (förutom internet) inte riktigt vet vart de kan vända sig för att få mer information om sex och samlevnad nu efter det att RFSU är klara.
Illustration 4:4. Potentiell kunskap och informationsställen för fortsatt dialog runt sex och samlevnad enligt ungdomarna.
Ungdomsmo(agning+
Internet+(umo.se+&+rfsu.se)+
Undervisning+i+skolan+
Skolsköterska+
Kompisar+
4.2 Bemötande och pedagogik
Bemötande
Genomgående är det i positiva ordalag som ungdomarna har resonerat om RFSU-‐informatörernas sätt att bemöta ungdomarna på och informatörernas förmåga att skapa en trygg situation där ungdomarna känner att de kan diskutera, ta till sig kunskap och ställa frågor runt sex och samlevnad.
Ungdomarna beskriver att RFSUs informatörer gör att det känns tryggt och naturligt att prata om ämnet och att de inte behöver skämta om det för att kunna prata om det.
Ungdomarna resonerar om att det var bra att det är någon utifrån som kom och pratade om detta och att det var bra att det inte var någon som de träffar dagligen.
De beskriver att informatörerna tar upp sex och samlevnad som något naturligt att diskutera. Att kunskaper om kroppen, sex och relationer är något som alla måste känna till och att sex, relationer och kärlek är något positivt. De beskriver att de på ett naturligt och respektfullt sätt har diskuterat hur sexuell praktik går till (oberoende av sexuell läggning), hur hiv och STI kan/inte kan överföras mellan olika kroppsdelar samt att alla har rätt till sin sexuella läggning.
Flera av ungdomarna har sagt att det var bra att både en kille och en tjej var informatörer. Det gjorde att det stärkte informatörernas beskrivningar och resonemang om kroppen och känslor.
Upplägg
Tidsomfång
Att samtalen var fördelade på tre tillfällen tyckte ungdomarna var bra. De har också beskrivit tidsomfånget med två timmar per respektive samtal som lagom.
Ungdomarna beskriver att de tyckte att det var bra med ett upplägg där de hade möjlighet att komma och gå, så att de kunde delta även om de behövde gå tidigare alternativt kom hem senare.
Hemmet som arena
Att ha sexualupplysande samtal på HVB-‐hemmet där ungdomarna bor beskrivs som positivt av ungdomarna. De beskriver att det är en trygg miljö där de känner varandra väl. Gruppen som är med på samtalet blir, enligt ungdomarna, på ett naturligt sätt en lagom stor grupp. Nedan följer två citat som är representativa för hur ungdomarna beskriver hemmet som arena för samtalen.
”Vi som bor här på boendet vi känner varandra allt. Så vi kan ställa frågor. Vi kan prata om sex allt, vad kan man göra. Hur kan man göra sex. Vi kan fråga de allt vad som möjligt. I skolan man vågar inte.
Framförallt de som går skolan tillsammans. Till exempel vi har jättemånga elever, 25. Man vågar inte. Man pratar om sex eller någonting. Men här man känner varandra. Man kan fråga vad som vill. Man blir inte rädd.”
”Men här [på HVB-‐hemmet] känner vi oss bekväma. Vi är inte lika blyga för varandra. Vi bor här och är vänner och känner varandra. Så här kan vi prata.”
Personalens medverkan i samtalen
Några av ungdomarna uppgav att det var bra att personalen var med under de sexualupplysande samtalen och i vissa fall kunde de hjälpa till och översätta ord som var svåra.
Några av ungdomarna upplevde det som begränsande att personalen på HVB-‐hemmet deltog under de sexualupplysande samtalen. De upplevde att de inför vissa av personerna bland personalen kunde känna sig blyga eller hämmade att ställa frågor gällande sex och samlevnad.
”Beror på vilka i personalen som är med. När vissa i personalen är med blir man lite blyg och vågar inte ställa alla frågor som man vill kunna ställa.”
För de flesta av ungdomarna spelade det inte någon roll om personalen var med på de sexualupplysande samtalen eller inte.
Personalen på HVB-‐hemmet tar vid
RFSUs upplägg av konceptet (att de utbildar ungdomar, personal och volontärer) bygger på att det sker en överlämning av det sexualupplysande arbetet till personalen på HVB-‐hemmet och att de mellan och efter RFSU-‐
informatörernas genomförda samtal kan fortsätta den sexualupplysande dialogen med ungdomarna. Hur väl det fungerar är svårt att bedöma i nuläget, då dialogen mellan ungdomar och personal inte har påbörjats (våra intervjuer har i de flesta fall genomförts före det att personalen haft sitt sista uppföljningssamtal med RFSU).
Vår upplevelse är att personalen på HVB-‐hemmen som vi har träffat är engagerade och aktiva.
Ingen av ungdomarna beskriver att de har haft samtal med HVB-‐personalen om sex och samlevnad eller att det pågår sådana samtal med personalen.
Om personalen börjar ha en sexualupplysande dialog med ungdomarna, så kanske det blir mer naturligt för fler av ungdomarna att vända sig till HVB-‐
personalen om de har frågor om sex och samlevnad.
I dagsläget beskriver något färre än hälften av ungdomarna att de skulle känna sig trygga att prata med personalen om sex och samlevnad. Några få ungdomar nämner att de skulle kunna prata med personalen kring sex och samlevnad och de beskriver samtidigt att de har någon bland personalen som de ser som ”en kompis” som de i så fall skulle vända sig till. Tre av ungdomarna beskriver enligt nedan:
”Bland personalen [på HVB-‐hemmet] finns det några jag kanske skulle fråga. Det är inte alla som det känns okej att fråga.”
”Skulle inte ställa frågor till personalen [på HVB-‐hemmet]. Vågar inte prata med personalen nu efteråt.”
”Jag kan prata med mina kompisar om det, men inte med personalen eller min familj, kusiner och så.”
Pedagogiken
Så som ungdomarna beskriver samtalen så har informatörerna fungerat både som utbildare och samtalsledare. De beskriver att informatörerna involverar dem i samtalen.
Med utgångspunkt från hur ungdomarna beskriver samtalen har
informatörerna lyckats anpassa samtalen och valet av innehåll och övningar utifrån grupp och situation, vilket också är viktigt då gruppen nyanlända ungdomar som bor på HVB-‐hem är en heterogen grupp.
När RFSUs informatörer skildrar undervisningstillfällena så beskriver de att de relativt omgående ändrade inställning, då de upptäckte att ungdomarna inte var med hela tiden på alla passen. Ändringen handlade om att från början ha tänkt att målen är de fyra kunskapsöverföringarna (ökad kunskap om kroppen, om STI/säkrare sex, ömsesidighet samt lagar och rättigheter) till att mer handla om att skapa stämning och avdramatisera.
Informatörerna beskriver att de på samtliga HVB-‐hem har tagit upp alla områden de ursprungligen hade tänkte ta upp under de tre inplanerade samtalstillfällena.
Ett lättillgängligt språk
Flera av ungdomarna beskriver att språket RFSU använde inte var svårt. Det var nya ord de fick lära sig, men de var inte svåra. Många beskriver också att om de inte förstod något ord, så förklarade informatörerna på något annat sätt samt ritade på papper och visade illustrationer.
”Det var nya ord. För vi lär inte i skolan.”
”Jag förstår svenska, men jag kan inte koncentrera dem allt orden.
Därför det är svårt för mig, men det blir bra. De ritade och samtidigt med bilder deras namn också.”
Några ungdomar har även beskrivit att det har varit svårt att förstå orden ibland, men att de då har kunnat ta hjälp av antingen översättning via internet (de slår upp orden) eller kompis eller personal.
”Lite svårt för mig. Ibland var jag tvungen att översätta. De sa det svenska ord och på mobilen jag översätter det till persiska.”
Övningar
Många av ungdomarna uttryckte sig positivt om övningarna och tävlingarna som de fick göra under de sexualupplysande samtalen. I likhet med
nedanstående citat uppger många av ungdomarna att de blir engagerade och själva tävlingsmomentet gör att det inte blir så stelt. En av ungdomarna beskriver följande på vår fråga om de fick göra några övningar:
”Ja. Till exempel, först alla vara lite blyg och vi ställde tävling. Samma sak den om sex. Vi ska när man vill ha sex, vad ska man göra. Vi var två gånger [syftar till ”två lag”]. Det var bra.”
En övning som ungdomarna inte nämnt uttryckligen, men som de till innehållet har refererat till är ”Säkrare sex-‐linjen”. Övningen innebär att de exempelvis ska lägga bilder på olika sexpraktiker utifrån ingen, liten eller stor risk att överföra Klamydia. Enligt RFSUs informatörer är det mycket som ingår i övningen: den ger en bra förståelse för vad säkrare sex är och vad överföring av STIer är. Den skapar också möjlighet att prata om olika sätt man kan ha sex på och olika ställen på kroppen som är sköna.
”En del var sådant som jag visste sedan tidigare, men mycket var nytt. Exempelvis hur sjukdom. Hur det smittar. Hur det smittar mellan olika ställen och mellan pojk-‐flicka, pojk-‐pojk, flicka-‐flicka.”
”Man blir inte sjuk från munnen. Bara mellan kuk och fitta.”
”De pratade lite mer om hur det är mellan kille-‐tjej än kille-‐kille och tjej-‐tjej. Det var helt okej. Jag är muslim och inte gay, så lite jobbigt med kille-‐kille. Men man måste respektera.”
”Lärde mig hur man skyddar sig. Hur man använder en kondom. De
visade på en träpenis.”
Illustrationer och bilder
Under samtalen ritade informatörerna på papper på bordet och de hade också med sig bilder och illustrationer som de visade upp för att förtydliga olika ord som diskuterades.
Flertalet ungdomar har lyft att det var okej att titta på bilder och
illustrationer. De upplevde inte att det fanns något i materialet som skulle vara stötande.
Några har uppgett att det var genant att titta på vissa bilder (främst bilder som har med kroppsdelar och sexpraktik att göra), men att det ändå är helt okej att de visas på detta sätt. (Som vi på Splitvision Research tolkar det är det mer genant och pinsamt att andra skulle se att de tittar på bilderna, inte bilderna i sig.)
”Jättebra att de visade med bilder. Det var inga av de som var med som sa att det var jobbiga bilder.”
”Är det bra att de visar bilder?”
”Ja, man blir lite blyg, men man kan hantera det. Ingen fara.”
4.3 Relevans av innehåll och nytta
Samtal som gör skillnad
Samtliga ungdomar beskriver de sexualupplysande samtalen som värdefulla för dem. De beskriver att de fick reda på saker som de inte visste om tidigare. De beskriver att det de lärde sig och diskuterade var saker som har betydelse för dem i deras vardag alternativt i en framtida vardag när de har en partner.
De beskriver att de har lärt sig nya ord för kroppsdelar och känslor. Många har beskrivit att de tidigare aldrig har pratat öppet om sex, relationer och kroppen. Flera av dem, som innan samtalen upplevde att det var svårt att prata om sex och samlevnad, tycker att de idag känner sig tryggare och att det nu känns mer naturligt att diskutera dessa frågor. Det finns även de som efter samtalen fortfarande upplever att det är genant att prata om ämnet.
Ungdomarna beskriver att de fick ställa frågor och fick svar på saker de undrade om.
I tabellen nedan summeras det ungdomarna har beskrivit att de har lärt sig:
Illustration 4:5. Illustration över vad ungdomarna har beskrivit att de lärt sig och vad informatörerna har tagit upp i de sexualupplysande samtalen. Sista punkten är inte något som
ungdomarna har uttryckt i klartext utan har framgått av ungdomarnas beskrivningar.
Följande citat och delar av citat är representativa för hur flera av
ungdomarna beskrivit vad de har lärt sig och vikten av det de har lärt sig i samtalen.
”Risk och sjukdomar var viktigast för mig. Hur man kan skydda sig.”
”Vi visste inte hur man använder kondom och då det blir stort problem för oss.”
”Man kan inte använda två kondomer. Det blir inte bättre.”
”Det är viktigt så att vi ska veta hur man ska göra. Så att vi inte får en sjukdom i framtiden.”
”Man blir inte sjuk från munnen. Bara mellan kuk och fitta.”
”En del var sådant som jag visste sedan tidigare, men mycket var nytt. Exempelvis hur sjukdom. Hur det smittar. Hur det smittar mellan olika ställen och mellan pojk-‐flicka, pojk-‐pojk, flicka-‐flicka.”
”Några saker har jag lärt mig som inte är bra att göra för att det inte är bra för min hälsa. Men om jag i framtiden träffar en tjej som jag ska gifta mig med så får vi gå och testa oss, blod, så att vi inte har några sjukdomar. Om hon eller jag inte är sjuk vi kommer att göra som normalt. Om hon sjuk vi kommer inte att gifta oss.”
”Att få veta om någon, en tjej, vill eller inte vill ha sex. Hur man läser av kroppsspråket. Det är bra att veta för om ens flickvän de kanske inte vågar säga. Onanera är också bra att veta. Alla mina kompisar och jag tror, de vet inte att det att man blir problem med ögonen, akne, ont i kroppen, att man blir svag om man onanera. Det var nytt.
Jag trodde också att det påverkade hela kroppen.”
”Bra att de berättade om flickor. Hur flickor fungerar. Jag vet inget om dem. Jag fick veta hur man blir med barn.”
”Ja, alltså vi kan prata med andra om kondom. Vi har lärt oss varför är det viktigt att använda kondom, sådana saker. Så på det viset.”
Effekter och skillnad i ungdomarnas liv
Med utgångspunkt från de kunskaper som ungdomarna har inhämtat och
Med utgångspunkt från de kunskaper som ungdomarna har inhämtat och