Klassifikation på bibliotek
De enumerativa klassifikationssystemen följer en hierarkisk indelning. Vid användandet av dessa går det inte att visa på relationer som inte förutsågs vid skapandet av klassifikationen men systemet är stabilt och notationerna korta. Motsatsen är de facetterade klassifikationssystemen. Här skapas inte klasserna i förväg utan det tillkommer klasser efterhand som fler dokument blir klassificerade. Denna indelning är inte hierarkisk. Ett facetterat klassifikationssystem är flexibelt men inte särskilt stabilt.
Det fungerar inte särskilt bra vid hylluppställning då det är svårt att redogöra för relationerna mellan de olika dokumenten. Vid försök till klassifikation efter läsarnas intressen har man använt sig av det som kallas för readers-interest classification.
Försök till sådan klassifikation gjordes i Nordamerika så pass tidigt som på 1940-talet.
Readers-interest classification innebär att kundernas intressen är det man utgår ifrån och målet är att kunderna själva skall kunna hitta det de söker. Dock finns det de som anser att är i princip omöjligt att hitta en klassifikation som kan visa alla relationer mellan de olika dokumenten vid en hylluppställning.
På biblioteken finns det klassifikationsscheman och det är dem man utgår ifrån när det skapas en hylluppställning. Dock använder man sig av en readers-interest classification som grund till en alternativ hylluppställning.
Klassifikation på antikvariat
På ett av antikvariaten som ingår i undersökningen finns ett färdigt klassifikationsschema som man inte ändrar på. Det är dock noga nedskrivet och ägaren har kunskap om alla de klasser som finns. Detta är ett typiskt exempel på enumerativ klassifikation.
Facetterad klassifikation förekommer på ett av antikvariaten. Klassifikationsschemat ändras när behov uppstår men det är viktigast att medarbetarna hittar det de söker efter.
Kundernas behov tar man inte hänsyn till. Det finns inget schema nedskrivet.
De tre resterande antikvariaten använder sig av readers-interest classification.
Klassifikationen görs med kunderna i åtanke och delas in efter den hylluppställning som sedan kommer att göras. Det kan konstateras att endast ett av de antikvariat som använder sig av readers-interest classification har ett schema nedskrivet. De andra använder sig enbart av de kunskaper de förvärvat genom erfarenhet och där det sitter i ryggmärgen var en bok ska stå. Man anser helt enkelt att man inte har tid att sitta för länge med varje bok.
Orsakerna till de olika formerna av klassifikation varierar men det är framför allt kundernas intresse man har i åtanke när den görs.
Intressant är att på de antikvariat som har flest medarbetare har man också de mest flexibla formerna av klassifikationsscheman. Det skulle kunna vara så att med mindre personal finns inte samma behov av att utveckla klassifikationen.
Det kan konstateras att det på två av de undersökta antikvariaten finns klassifikationsscheman nedskrivna. Dock är det ena av dessa scheman ett enumerativt och man ändrar inte på de klasser som gjorts. Det andra antikvariatet är det enda i undersökningen som använder sig av sitt klassifikationsschema aktivt. På övriga antikvariat finns kunskaper om det schema som finns (även om det inte är nedskrivet) men man använder sig inte av det i praktiken.
Alternativ hylluppställning på bibliotek
Det är många som har ifrågasatt det traditionella systemet av hyllplacering på ett bibliotek. Flertalet är också de försök som gjorts för att förbättra hylluppställningen.
Den ideala hylluppställningen är den som speglar kundernas behov samt uppmuntrar till browsing. Problemet är att det inte går att placera dokumenten på ett sätt som visar på alla de olika relationer de kan ha med varandra. En orsak till införandet av en alternativ hylluppställning är att låntagarna haft svårt att hitta det de söker i den befintliga uppställningen. Att sortera böcker efter ämnen benämns som kategorisering. De vanligaste formerna som används vid kategorisering är: readers-interest arrangement, readers-interest categorization samt subject arrangement. I ett exempel från Norge använde man sig av readers-interest categorization, det vill säga att fack- och skönlitteratur inom samma ämne placerades på ett ställe i biblioteket. Slutsatsen efter arbetes som gjordes i Norge är att det är viktigt att anpassa indelningen av kategorier efter det egna biblioteket. Samma slutsats dras av Baker & Wallace som dessutom lägger till att man borde ha en avdelning med litteratur som rör det område där biblioteket ligger. De rekommenderar också en indelning av skönlitteraturen i genrer.
Hur pass svårt det är att genomföra kategoriseringen anses ofta kopplat till storleken av samlingen. I mindre samlingar kan med fördel användas en broad classified subject arrangement där man inte behöver ha lika många undergrupper som i en större samling – där det snarare bör användas en detailed classified subject arrangement.
Undersökningar visar på att utlåningen ökat på de bibliotek som använder sig av readers interest categories. Detta gäller både facklitteratur och skönlitteratur. Vid indelning av skönlitteraturen i olika ämnesområden kan det underlätta för låntagarna om bokryggarna märks med någon sorts symbol för att enkelt kunna se vilken kategori den specifika boken tillhör. Tydlig skyltning i lokalen underlättar också för låntagarna.
Den största skillnaden mellan bibliotek och bokhandel är att från handelns sida kan ett dokument placeras på många olika ställen för att öka möjligheten till försäljning medan detta är i princip otänkbart på ett bibliotek.
I undersökningar som gjorts på svenska folkbibliotek kan det konstateras att man från bibliotekens sida använder sig av alternativ hylluppställning med låntagarnas intresse i fokus. Att hylluppställningen dessutom underlättar för personalen är bra men det är inte huvudsyftet med den. I tidigare undersökningar som gjorts på svenska folkbibliotek har det konstaterats att anledningarna till en alternativ hylluppställning är:
trendmedvetenhet, användarvänlighet och lättillgänglighet, exponering, underbemanning/tidsbesparing (man vill jobba mer effektivt) samt flytt. Överlag har förändringarna i hylluppställningen tagits emot positivt av låntagarna. Den konstateras
dock att alla inte är medvetna om att hylluppställningen är annorlunda är den som vanligtvis förekommer på bibliotek.
Hylluppställning på antikvariat
Inte något av antikvariaten använder sig av detailed classified subject arrangement.
Detta kan bero på att samlingarna inte är tillräckligt stora för att det skall vara någon glädje av en mycket detaljerad hylluppställning.
Alla antikvariat använder sig av en ämnesindelning av litteraturen som i grunden baseras på vad kunderna kan tänkas fråga efter. Benämningen på detta är readers-interest arrangement. Även om ett av antikvariaten inte har kundernas intresse i fokus på samma sätt som de övriga antikvariaten så är uppställningsformen fortfarande efter ämne. Även om det är viktigt att medarbetarna hittar själva skall också kunderna kunna hitta det de söker efter. På det antikvariat där ägaren anser att det viktigaste är att han själv hittar bland hyllorna använder man sig av broad classified subject arrangement.
Platsbrist begränsar utformningen av hylluppställningen.
7.2 Exponering
Exponering på bibliotek
Det bästa sättet att få cirkulationen att öka av vissa specifika dokument är att exponera dem. Framförallt genom att sätta dem så att framsidan syns. Bästa skyltplats är mellan ögonhöjd och knähöjd i högtrafikerade områden. Motiv till exponering kan vara att få låntagarna att prova något som de vanligtvis inte gör eftersom att de inte är medvetna om att det finns i bibliotekets samling. Ett annat syfte kan vara att välja ut och exponera vissa böcker är att få cirkulationen av dessa att öka. Undersökningar visar att en bok med framsidan utåt lånas ut i större utsträckning än om de står med bokryggen utåt. I de fall kunden söker efter en specifik bok spelar placeringen inte någon roll. Det mest effektiva stället att skylta på är precis innanför bibliotekets ingång, i slutet av gångar som används ofta samt i närheten av olika diskar. Optimalt är om skyltningen kan ses av kunder som står i kö. Det går inte att visa på någon utökad cirkulation av samlingen i helhet vid exponering. Det är istället de exponerade dokumenten som ökar i cirkulation.
En annan undersökning visar att det framförallt är skyltningen som bidrar till en ökad cirkulation. Det påverkar inte i någon större utsträckning om den exponerade litteraturen är rekommenderad av bibliotekspersonalen.
Det går att anta att skyltningen i en bokhandel visar på det sätt som är bäst för en ökad omsättning och som mest tilltalar kunderna. Det vanligaste sättet är att ställa upp dokumenten efter genre. Målet är att böckerna ska sälja sig själva genom det sätt som de är exponerade.
I undersökningar som gjorts på svenska folkbibliotek kan det konstateras att exponeringen är viktig och ökar omsättningen för de böcker som det skyltas med.
Exponeringen används som en del av utformningen av en alternativ hylluppställning.
Det kan också konstateras att låntagarna lägger märke till exponerad litteratur. Denna skyltning leder till ökad cirkulation av det exponerade materialet. Från bibliotekens sida
ser man detta som ett sätt att öka cirkulationen på inte bara ny litteratur utan också som en möjlighet att öka cirkulationen av böcker som inte lånats ut på länge. Dock innebär det inte någon ökad cirkulation av beståndet som helhet. De viktigaste attributen som avgör om en låntagare fastnar för en exponerad bok är titel/ämne, författare samt baksidestext. Låntagarna upplever det inte som svårt att hitta den litteratur de söker när biblioteken använder sig av exponering. De upplever inte heller att urvalet i samlingen minskas.
Exponering på antikvariat
Det råder stor variation i den exponering som sker på antikvariaten. En av ägarna anser att det inte är någon mening med exponering och att den inte bidrar till något men i en av de lokaler där han bedriver sin verksamhet har han ändå bord ståendes där han visar fram en del av den litteratur som hans kunder kan vara intresserade av. De andra antikvariaten anser dock att exponeringen är viktig och kan konstatera att de böcker som exponeras säljer bra.
På ett av antikvariaten anser man att det är viktigt att ha så mycket som möjligt i skyltfönstret medan det på ett annat antikvariat anses att det inte skall vara för mycket.
Exponeringen verkar variera med varje antikvariat. En del har tematisk skyltning medan någon annan vill visa att det finns billiga böcker så att kunderna vågar komma in.
Att skylta fram böckerna på flera olika ställen i butiken är gemensamt för de fyra antikvariaten som använder sig av exponering. Detta anser man gör det lättare för kunderna att hitta en bok de söker efter. Ett annat gemensamt drag är att fronta böckerna, det vill säga att ställa dem med framsidan utåt. Denna form av exponering begränsas dock till om det finns utrymme för den.
Det kan konstateras att exponeringen är viktig för den försäljning som sker. Böcker som är skyltade väcker intresse och säljs enligt de fyra antikvariat som använder sig av exponering. Återigen är det ett av antikvariaten som skiljer sig från de andra då man här anser att exponering inte är så viktigt och att det inte påverkar försäljningen i någon större utsträckning.