Kollokationsinformation i artiklarna BLIXT och LJUNGA

'HDUWLNODUL6$2%VRPWDUXSSRUGHQblixt respektive ljunga utfaller vad NROORNDWLRQHUQDEHWUlIIDUSnGHWVlWWVRPIUDPJnUDYGHWQlUPDVWI|OMDQGH

5.6.3.1. BLIXT, tryckt 1915

Kollokationen blixtarna ljungar förekommer i redaktionsexempel i mo-ment 1 a i artikeln BLIXT, tillsammans med en rad andra ordförbindelser VRPEHWHFNQDUYDGEOL[WDUPHUHOOHUPLQGUHW\SLVNWJ|UÀDPPDUVNlU OXIWHQNRUVDUYDUDQGUDVNMXWHUQHGXUPROQHQVOnUQHGWUlIIDUI|UHPnO och tänder:

 %/,;7DYLGXUODGGQLQJDIOXIWHQVHOHNWULFLWHWXSSNRPPDQGHJQLVWD QDWXUOLJEOL[WVNHQIUnQQlPQGDJQLVWDOMXQJHOGnVNVWUnOHnVNVODJnVN-vigg. %OL[WDUOMXQJDÀDPPDVNlUDOXIWHQNRUVDKYDUDQGUDVNMXWDQHG ur molnen, slå ned, träffa föremål, tända.nKOVZDUWDPROQPHGKLMV-OLJDEOL[WDU$:2//,0+$86c. 1669) i 2 Saml. 1: 117. [...] Blixtarna i molnen draga / här och der en blodig rand. TEGNÉR 1: 60 (1825). [...] Blixt följde på blixtnWI|OMGDDIVNDUSDnVNNQDOODUNDA 1913, nr 64, V6$2%%

I språkprovet från 1825 ger Tegnér en ytterligare, målande, beskrivning av vad blixtarna gör, nämligen ”draga här och der en blodig rand”. Även VSUnNSURYHWIUnQH[HPSOL¿HUDUQnJRWVRPEOL[WHQJ|UPHGIUDVHQ ´EOL[WI|OMGHSnEOL[W´

I mängden av redaktionsexempel i (5:41) blandas kollokationer med fria ordförbindelser. Jag betraktar blixtarna ljungar, ÀDPPDU, slår ned och tänder som betydligt mer typiska ordförbindelser än blixtarna skär luften, korsar varandra, skjuter ned ur molnen och träffar föremål, och de ovan QlPQGDVSUnNSURYHQIUnQRFKH[HPSOL¿HUDUGH¿QLWLYWIULDNRP-binationer snarare än kollokationer. Alla uttrycken bidrar dock till beskriv-ningen av ordet blixt. Ett mer ändamålsenligt redovisningssätt hade kanske varit att de mer typiska uttrycken, som utgörs av kollokationer, placerades I|UVWEODQGUHGDNWLRQVH[HPSOHQI|OMGDDYGHIULDUHXWWU\FNHQ'nKDGHGRFN den logiska ordning som nu råder bland exemplen gått förlorad; först rör sig blixtarna på himlen, sedan slår de ner, träffar något och antänder det.6 6RPSnSHNDVLDYVQLWWLQQHElUGHQQDRUGQLQJVI|OMGDWWRUGI|UELQGHOVHU med liknande betydelser hamnar intill varandra, vilket ger läsaren en god |YHUEOLFN|YHUXWWU\FNVP|MOLJKHWHUQD(QORJLVNRUGQLQJPHOODQXWWU\FN WLOOlPSDVGRFNLQWHSnQnJRWNRQVHNYHQWVlWWL6$2%VDUWLNODURFKLQJD SULQFLSHUI|URUGQLQJVI|OMGQlPQVLPDQXDOHUHOOHUULNWOLQMHU

(QDQQDQP|MOLJKHWKDGHYDULWDWWLOOXVWUHUDGHIULDUHI|UELQGHOVHUQDPHG KMlOSDYDXWHQWLVNDVSUnNSURYVnVRPKDUJMRUWVRFKRFKEDUD ge fastare ordkombinationer som redaktionsexempel.

När det gäller kollokationernas kronologi får ordboksanvändaren inte veta så mycket i artikeln BLIXT, eftersom alla kollokationer redovisas som UHGDNWLRQVH[HPSHORFKLQWHLGDWHUDGHVSUnNSURY0DQNDQGRFNXWOlVDDWW den aktuella betydelsen av ordet blixt är belagd för första gången år 1669 RFKGnLI|UELQGHOVHQ´KLMVOLJDEOL[WDU´

Eftersom inget språkprov ges på kollokationen blixtarna ljungar får OlVDUHQLQWHYHWDDWWlOGVWDEHOlJJL6$2%VlU´9LGGHEOL[WVRPOMXQJD´IUnQ

6 Jag tolkar verbet tända i uttrycket blixtar tända som transitivt, med betydelsen ¶DQWlQGD¶WURWVDWWREMHNWHWXWHOlPQDWVLUHGDNWLRQVH[HPSOHW

%HOOPDQVVDPODGHVNULIWHU'HWI|UVWDI|UHNRPVWHQDYNROORNDWLRQHQ (1787) kan för övrigt tyckas vara ganska sen i förhållande till momentets första belägg från 1669. Kanske föredrog språkbrukarna att använda verbet blixtra VRPlUEHODJWnWPLQVWRQHVHGDQPHGRSHUVRQOLJWVXEMHNW i stället för en kollokation med ordet blixt som bas. Vid ordet blixtnWHU¿QQV HQGDVWWYnUHOHYDQWDYHUEL6$2%VVRPlUGDWHUDGHI|UHQlPOLJHQ verben komma och utgå (se ex. 5:42 och 5:43).

(5:42) Eld och blixt kom QDWWHQ HIWHU - %85(86  L 2 Saml. 4: 79. 6$2%%

(5:43) Tridie Dagen vthgick ifrån alla Himmelens kanter ett förskräckeligit

Blixt Vn DW WKHW VWXQGRP ZDU NODUW YQGHUWLMGHQ (dvs. stundom) helt

P|UFNW6</9,86Curtius 6$2%%

Dessa verb, som alltså är belagda år 1623 resp. år 1682, redovisas båda i artikelns moment 1 a įGlUblixt sägs ha kollektiv användning: ”koll.; numera bl. i förb. blixt och hagel, blixt och dunder o. d.”. Det är inte RP|MOLJWDWWDQYlQGDYHUEHQkomma och utgå på detta sätt i dag, men de XWJ|UGH¿QLWLYWLQWHW\SLVNDNROORNDWRUHUWLOORUGHWblixt.

9HUEVRPL|YULJWnWHU¿QQVL6$2%VRFKVRPKDUYDOWVERUWYLGUHGL-geringen är À\(ur molnens mörker), lysa, nedslungas, urladda sig, börja anfalla och ila (samt dela molnen), alla bara belagda en gång.

I avsnitt 4.5.1 konstateras att informationstypen anmärkning (Anm.) sällan används för att beskriva ordförbindelser och att den därför saknar intresse i detta arbete. I artikeln BLIXT nämns dock några kollokationer i en anmärkning, liksom i förbigående, för att tydliggöra betydelsen av ordet blixt:

(5:44) Anm. till a. 1:o Vid ordet blixt tänker man närmast på det den elektriska XUODGGQLQJHQnWI|OMDQGHOMXVIHQRPHQHWI|UDWWWDQNHQVNDOOULNWDVSnEOL[-tens egenskap af nedslående elektrisk gnista fordras i allm., att de språk-liga bestämningarna tyda därpå, t. ex. i uttr. en förhärjande blixt, en tändande blixt, den blixten slog ned. Det ser ut, som om ordet förr ännu PHUDH[NOXVLYWlQQXEHWHFNQDWOMXVIHQRPHQHWVnPRWVYDUDWH[LlOGUH ordböcker blixt o. lat. fulgur hvarandra, medan lat. fulmen återgifves med ÅSKSLAG. Jfr: Åskan är ingenting annat, än en .. elektrisk gnista ... %OL[WHQlUOMXVHWIUnQJQLVWDQ%(5/,1Läseb.6$2% %

7Yn DY NROORNDWLRQHUQD lU DY W\SHQ SDUWLFLSLHOOW DGMHNWLY  VXEVWDQWLY (nämligen förhärjande och tändande blixt) och en är av typen substantiv

 SDUWLNHOYHUE QlPOLJHQ blixten slår ner). Den sistnämnda har redan tidigare återgivits i ett redaktionsexempel (se ex. 5:41). Det semantiska innehållet i kollokationen tändande blixt har också förekommit i ett redaktionsexempel, då i den grammatiska formen blixten tänder. Ord-förbindelsen förhärjande blixt återges däremot inte på något annat ställe i artikeln.

5.6.3.2. LJUNGA, tryckt 1941

I metatexten i artikeln LJUNGA (moment 1) nämns blixt, åska, himmeln och gudomligt väsen VRP P|MOLJD VXEMHNW DOOD I|UHJnQJQD DY EUXN OLJKHWVLQVNUlQNQLQJHQ ´QXPHUD EO>RWW@ PHUD WLOOI>lOOLJW@´ 0RPHQWHWV första belägg är från översättningen av Nya testamentet från 1526, då med HWWlOGUHRUGI|U¶EOL[W¶ VRPVXEMHNWQlPOLJHQljungeld:

(5:45) LJUNGA 1: (numera bl. i vitter stil o. i folkligt spr. i vissa trakter) blixt-ra; opers. l. (numera bl. mera tillf.) PHGVXEMEHWHFNQDQGHEOL[WnVND

KLPPHOQ JXGRPOLJW YlVHQ R G Så som liwngeelden liwngar och

VNLMQIUnWKHQHQDSODW]HQWLOWKHQDQGUDLuk. 17: 24 (NT 1526). Om sommaren når Åskien buldrer och liunger. BERCHELT PestOrs. D a (1589). Liunger det om Aftnorne uhr klaar Himmel, föruthan Tordön, får man klart Wäder. RIDDERMARCK ALM. 1697, S. 19. När bonden går till E\Q  6HU KDQ ¿UPDPHQWHW OMXQJD SÄTHERBERG Dikt. 1: 136 (1838, 1862). SNOILSKY 2: 37 (1881; i bild). (SAOB L 961)

Vidare är nVNDQOMXQJDUEHODJWdet ljungar 1697 och ¿UPDPHQWHW ljungar 1838. Källhänvisningen från 1881 representerar kollokationen blixten ljungar som där enligt kommentaren i årtalsparentesen (”i bild”) inte används i egentlig bemärkelse utan i en ”utförd bild” (där den ena bildliga uttrycket leder till det andra, se t.ex. Lundbladh 1992:23). Att uttrycket används i bild framgår dock inte av det korta citat som återges på excerptlappen (se ex. 5:46) utan torde ha visat sig då citatet kontrollerades mot källan inför publiceringen av artikeln LJUNGA.

 0LGWHPRWHQblixt sågs ljunga612,/6.<

,GHWEHOlJJL6$2%V där blixt WLGLJDVWDQWUlIIDVVRPVXEMHNWWLOOljunga, om än bara som andra led i sammansättningen dunder-blixt, rör det sig om en bildlig användning:

Detta tyder dock på att den egentliga användningen redan förekom vid den här tiden. Den egentliga betydelsen borde rimligtvis föregå den bildliga.