Kollokationsinformation i artiklarna FRUKTAN OCH INJAGA

Den första närläsningen tar sikte på hur kollokationer redovisas i de ar-tiklar som behandlar orden fruktan respektive injaga.

5.6.1.1. FRUKTAN, tryckt 1926

Kollokationen injaga fruktan redovisas som redaktionsexempel i artikeln FRUKTAN. 6RPIUDPJnUDYH[HPSHOUHGRYLVDVÀHUNROORNDWLRQHUDY GHQ JUDPPDWLVND NRQVWUXNWLRQVW\SHQ YHUE  VXEVWDQWLY Sn VDPPD VlWW nämligen känna, hysa och hava fruktan.

(5:32) FRUKTAN 1: rädsla, skräck, bävan. Känna l. hysaI|UUlYhava fruk-tan för ngn l. ngt. Injaga frukfruk-tan hos ngn. OPETRI 1Post. 31 a (1528). Så att .. (holländarna)MgVWHU6\|QLQJHQQfrucktann .. haffua skulle för the Lubske. GR 8: 251 (1533). Fruchtan för döden är menniskian PHGI|GG 1(+50$1 InlJurCr. 222 (1756). Den äldsta religion var fruktan, i hvilken menniskan endast kunde begripa Gud såsom makt och dyrkade honom i naturens krafter. GEIJER I. 5: 410 (1847). En riddare utan fruktan och tadel. TOPELIUS Vint. ,6$2%) 1605)

Vad gäller kronologin får läsaren egentligen bara veta att betydelsen LPRPHQW¶UlGVODVNUlFNElYDQ¶lUEHODJGWLGLJDVWL2ODXV3HWULVEn

nyttog postilla från år 1528.3 Hur Olaus Petri använder ordet fruktan i denna källa framgår inte eftersom endast en källhänvisning ges. Av QnJRQDQOHGQLQJVDNQDVEHOlJJHWGHVVXWRPL6$2%V(QNRQWUROOLNlOODQ visar att ordet fruktan förekommer tre gånger på sidan 31 a, men ingen gång som bas i en kollokation bestående av verb och substantiv.

Hava fruktan, som har inskränkt bruklighet, är den enda av kollokation-erna som illustreras med språkprov och därmed får någon form av dater-LQJMIUDYVQLWW/lVDUHQInULQIRUPDWLRQRPDWWRUGI|UELQGHOVHQ förekom år 1533, men belägget från detta årtal behöver, som nämns ovan, YDUNHQYDUDGHWlOGVWDHOOHUGHW\QJVWDVRP¿QQV

I undermoment 1 a ges ytterligare information om kollokationer.

(5:33) FRUKTAN 1 a: (†) i uttr. vara l. stå i fruktanMIU2 a), vara rädd, hysa fruktan; taga (sig) fruktantaga fruktan till sigEOLYDUlGGE|UMDK\VD IUXNWDQ%HGLHZLMDWLtaga ederMQJHQUHGGRJKDfructhan eller fara, för thet som skett är. GR 6: 97 (1529). Neh. 6: 13 (Bib. 1541). Commen-danten uti Kokenhusen .. tog frucktan till sig och qvitterade sin post.

KKD 9: 5 (1702). De voro i fruchtan för hvarandra. VDAkt. 1735, nr 83.

Stå i fruktan för en. SERENIUS (1741). Vara i frucktan. WIDEGREN

6$2%)I

Som framgår av exempel (5:33) redovisas kollokationerna vara eller stå i fruktan, taga fruktan, taga sig fruktan och taga fruktan till sig i moment 1 a. Det kors som inleder betydelsemomentet ger upplysning om att dessa uttryck inte längre är brukliga. Kronologin 1529–1788 gäller därmed för samtliga kollokationer eftersom dessa årtal utgör första resp. sista belägg LPRPHQWHW0HUSUHFLVWDYVHUGRFNGHWI|UVWDEHOlJJHWIUnQNRO-lokationen taga sig fruktan och det sista (från 1788) vara i fruktan. Vad gäller kronologin för övriga uttryck kan man bara veta att de inte är be-ODJGDL6$2%VPDWHULDOI|UHUHVSHIWHUGHVVDnUWDO

1HKHPMDVERNL%LEHOQ´Neh.”) nämns bara som en ensam käll-hänvisning, utan citat. En kontroll i källan visar att språkprovet lyder ”På thet iagh skulle tagha een fruchtan til migh och göra så, och synda”. Detta språkprov kunde gärna ha citerats. Det är tydligt och kan göras lag-om långt och tillför dessutlag-om informationen att fruktan kunde föregås av obestämd artikel i uttrycket taga (en) fruktan till sig. Om artikeln FRUKTAN hade skrivits i dag hade det varit nödvändigt att antingen komplettera

käll-3 Då excerpterna undersöks påträffas ett äldre belägg som inte har citerats i artikeln FRUKTAN, nämligen ”Hopes oss nest gudz hielp [...] inghen fructan haffua för honom eller androm” från Gustav Vasas registratur 2:74 (1525). Det är oklart varför detta belägg har förbigåtts.

hänvisningen med ett citat eller utelämna den, eftersom en ensam källhän-visning numera endast får förekomma först eller sist i ett betydelsemoment (se avsnitt 4.5.2.1).

Nästa moment som är intressant vad gäller kollokationsinformation är 2 a:

(5:34) FRUKTAN 2 a: (numera knappast br.) i uttr. vara i fruktan MIUa), förr

äv. bära l. draga fruktan, vara orolig, hysa farhågor; befara. (Prelaterna) bore fruchtan att the skulle mista theras stora räntor. SVART G1 115

%5$6.Pufendorf Hist. 212 (1680). (De) voro .. i stor fruktan I|UXWJnQJHQ675,11+2/0Hist. 6$2%)

I ovanstående betydelsemoment redovisas kollokationerna vara i, bära och draga fruktan, alla som uttryck. Läsaren får reda på att uttrycket vara i fruktan ”numera” knappast är brukligt och att bära resp. draga fruktan inte längre används alls. Den ordkombination som förekommer tidigast, nämligen i Peder Svarts krönika om Gustav Vasa från 1561, är bära fruktan. Senast anträffad är kollokationen vara i fruktan, som är belagd år 18364

 %HOlJJHW IUnQ %UDVNV |YHUVlWWQLQJ DY 3XIHQGRUIV ”Inledning til historien” från 1680 ges som källhänvisning utan citat, men borde innehålla kollokationen draga fruktan, eftersom denna annars LQWH lU EHODJG (Q XQGHUV|NQLQJ DY 6$2%V YLVDU DWW Vn RFNVn lU IDOOHW %HOlJJHWO\GHU´7KH7\GVNH)|UVWDUQDdrogo fruchtan, thet Frantzosen torde efftertrachta theras Högheet at förnedra”. Detta språkprov kunde med fördel ha citerats och om artikeln FRUKTAN hade skrivits i dag hade det som tidigare nämnts också varit nödvändigt.

1HGDQJHVHQVDPPDQIDWWQLQJDYGHNROORNDWLRQHUDYW\SHQYHUEVXE-stantiv (inklusive formord) som anges i artikeln FRUKTAN. Kollokationerna är grupperade efter sitt betydelseinnehåll och årtalen avser den datering som ges genom språkprov.

’bli rädd’

taga sig fruktan 1529 taga fruktan

taga fruktan till sig 1702

’vara rädd’

hava fruktan 1533 hysa fruktan

4 Vara i fruktan förekommer således i moment 1 a PHGEHW\GHOVHQ¶YDUDUlGGK\VD

känna fruktan stå i fruktan 1741 vara i fruktan>MIUQHGDQ@ ¶YDUDRUROLJK\VDIDUKnJRU¶ bära fruktan 1561 draga fruktanHMFLWHUDW vara i fruktan>MIURYDQ@ ’göra ngn rädd’ injaga fruktan

([HPSOHQ XWJ|U YDG %HQVRQ NDOODU &$NROORNDWLRQHU RFK GH OH[LNDOD funktionerna Incep, Oper och Caus är representerade, vilket tyder på HQ EUD WlFNQLQJ DY ROLND VHPDQWLVND NRQVWUXNWLRQVW\SHU MIU DYVQLWW 'lUHPRWI|UHNRPPHULQWHYDG%HQVRQNDOODU(1NROORNDWLRQHU dvs. kollokationer som betecknar att en aktion avslutas eller upphör (motsvarande den lexikala funktionen Fin). Vid en genomgång av excerpterna påträffas ett enda belägg som kan sägas uttrycka denna funktion, nämligen ”Jag skal göra tig ffri fför en sorg och ffructan” från 1550. Uttrycket göra ngn fri från (förr även för) är intressant, men har ingen särskild koppling till uppslagsordet FRUKTAN. 'lUPHG¿QQVLQJHQ DQOHGQLQJWLOODWWGHWE|UUHGRYLVDVMXVWYLGGHWWDXSSVODJVRUG

Den kollokationsinformation som en genomgång av excerpterna på ordet fruktanL6$2%VIUlPVWKDUNXQQDWWLOOI|UDXW|YHULQIRUPDWLRQHQ i artikeln, är närmare preciseringar av när kollokationerna har anträffats. Av arkivmaterialet framgår t.ex. att förbindelsen hava fruktan är belagd mellan år 1525 och 1880. Den information som ges i artikeln är att uttrycket inte är belagt före 1528 (eftersom belägget från 1525 har förbigåtts av QnJRQDQOHGQLQJDWWGHWGH¿QLWLYWI|UHNRPPHUnURFKDWWGHWQXPHUD (dvs. vid artikelns tryckår 1926) är obrukligt.

Ordförbindelsen hava fruktan ansågs alltså vara obruklig då artikeln FRUKTAN trycktes år 1926. Trots det är det senaste belägget på kollokationen anträffat så sent som 1880, endast 36 år före artikelns redigering. Om man HQGDVWVHUWLOOYDGVRP¿QQVEHODJWL6$2%VERUGHlYHQinjaga fruktan anges som obruklig år 1926, vilket inte är fallet. Denna kollokation nWHU¿QQV QlPOLJHQ HQGDVW WYn JnQJHU L DUNLYPDWHULDOHW  RFK  Lexikografernas språkkänsla spelar naturligtvis också en stor roll då brukligheter ska anges. Kanske styrs lexikografen t.o.m. i första hand av sin språkkänsla och i andra hand av arkivmaterialet för nyare betydelser

och användningar.51XI|UWLGHQNDQUHGDNWLRQHQGHVVXWRPInP\FNHWKMlOS av elektroniska databaser, sökmotorer o.d. I fråga om det äldre språket har UHGDNWLRQHQIlUUHKMlOSPHGHOWLOOKDQGV'lUPnVWHPDQOLWDWLOO6$2%V i större utsträckning.

,6$2%VnWHU¿QQVWUHLQWUHVVDQWDNROORNDWLRQHUVRPLQWHKDUWDJLWVXSS i artikeln, nämligen hålla i fruktan, belagd 1788 och 1887, inge fruktan belagd 1902 och sätta i fruktan, belagd tre gånger mellan 1788 och 1836. De två senast nämnda ordförbindelserna realiserar samma lexikala funktion som injaga fruktan i mitt undersökningsmaterial. Jag anser att sätta i fruktan KDGHI|UWMlQDWDWWWDVXSSLDUWLNHOQHIWHUVRPsätta utgör en oförutsägbar kollokator som inte förekommer tillsammans med ordet fruktan i nusvenskan, men som alltså under en tid användes parallellt med injaga. Språkprovet i exempel (5:35) skulle från kollokationssynpunkt PHGI|UGHONXQQDKDFLWHUDWVLDUWLNHOQ.ROORNDWLRQHQnWHU¿QQVI|U|YULJW inte heller i artikeln SÄTTA (v.3).

(5:35) Dessa Konungens hotelser satte Vestgöterna i fruktan. 1834

Det framgår ovan att artikeln FRUKTANIQWHHUEMXGHUQnJRQXSSO\VQLQJRP hur länge kollokationen injaga fruktan har använts i svenskan, mer än att GHQLQWHKDUDQWUlIIDWVDY6$2%UHGDNWLRQHQI|UHnU([FHUSWVDP-lingen innehåller två belägg vid ordet fruktan, från 1757 och 1788. Nedan undersöks informationen vid kollokationens andra konstituent, injaga.

5.6.1.2. INJAGA, tryckt 1933

I artikeln INJAGA redovisas kollokationen injaga fruktan L GH¿QLWLRQHQ i mo ment 3, och beläggs med ett språkprov från 1699, vilket ger läsaren viss upplysning om hur gammal kollokationen är:

(5: 36) INJAGA 3: ingiva (VNUlFNlYI|UVNUlFNHOVHUlGGKnJDIUXNWDQRG

QJQJJIDUKnJDDYVN\Y|UGQDGI|UUlYnQJHUVNDPEO\JVHOPRW-vilja); särsk. i uttr. injaga skräck o. d. hos ngn (ngn gg i ngns hjärta RGI|UUlYinjaga ngn skräck o. d. RARP 1: 152 (1631). (Jag) skal

.. injaga denna skiälmen ånger och fruchtan. ÖSTERLING Ter. 1: 303 (1699). Han.. ville injaga hos oss en afsky för alla hemliga listgrep. %/7(5 JesuH 6: 303 (1760). Något af den obetingade vördnad, %lFNDKlVWHQinjagadeLSnJHQVKMlUWDg67(5/,1*Bäckah. 7 (1909).

5 7UROLJHQIDQQVGRFNlYHQÀHUDOH[LNRQEHOlJJL6$2%VYLGWLGSXQNWHQI|UDUWLNHOQV redigering.

En blick som injagade en obestämd skräck+$//675g0Händ. 285 6$2%,

(Q NRQWUROO L 6$2%V YLVDU DWW NlOOKlQYLVQLQJHQ IUnQ  PRPHQWHWV I|UVWDEHOlJJH[HPSOL¿HUDUGHWOHGLGH¿QLWLRQHQVRPDQJHUHQNRQVWUXN-WLRQPHGEnGHGLUHNWRFKLQGLUHNWREMHNWVRPRFNVnI|UHNRPPHU ”förr äv. injaga ngn skräck RG´%HOlJJHWO\GHU´(Gustav II Adolf har) honom en skräck iniagatt”.

(QOnQJUDGP|MOLJDREMHNWDQJHVLPHWDWH[WHQPHGQRJJUDQQSUHFLVHULQJ av olika brukligheter, en precisering som förefaller vara väl långt driven. Substantiven skräck, förskräckelse, räddhåga och fruktan sägs (genom IUnQYDURQDYEUXNOLJKHWVLQVNUlQNQLQJYDUDIXOOWEUXNOLJDVRPREMHNWWLOO injaga, medan ånger, skam, blygsel och motvilja endast ska ha använts på detta sätt ”förr”. Substantiven farhåga, avsky och vördnad föregås av bruklighetsbeteckningen ”ngn gg” (dvs. ”någon gång”).

Det verkar missriktat att ange bruklighet för explicit angivna ord, i stället för att uttala sig om hyperonymer eller semantiska områden. Om något av substantiven har inskränkt bruklighet som enskilt ord kan den LQVNUlQNWDEUXNOLJKHWHQWH[KlQI|UDVLJWLOOREMHNWHWLVLJVQDUDUHlQGHVV kombination med verbet injaga'HWYRUHGRFNNQDSSDVWP|MOLJWDWWGHODLQ de nämnda substantiven i semantiska områden och ge de olika grupperna gemensamma bruklighetsbeteckningar. Substantivet avsky får angivelsen ”ngn gg” och motvilja ”förr äv.” trots att dessa ord har liknande semantiskt innehåll. På samma sätt sägs substantiven förskräckelse, räddhåga och fruktan vara IXOOWEUXNOLJDVRPREMHNWPHGDQGHWEHW\GHOVHPlVVLJWQlU liggande farhåga HQGDVWDQYlQGV´QJQJJ´-DJKDUXQGHUV|NW6$2%VI|U att få en bild av de olika substantivens förekomst tillsammans med ordet injaga. De grupperas enligt artikelns bruklighetsuppgifter.

brukliga

skräck (1631–1927), förskräckelse (1635–1874), räddhåga (1660, 1725), fruktan (1699–1840)

”ngn gg”

farhåga (1830), avsky (1760), vördnad (1716, 1786, 1909)

”förr äv.”

ånger (1699), skam (1699), blygsel (1699), motvilja HMEHODJW

'HROLNDVXEVWDQWLYHQVI|UHNRPVWL6$2%VVWlPPHUGlUPHGJDQVNDYlO överens med bruklighetsangivelserna i artikeln (som dock, som sagt, W\FNVDOOWI|USUHFLVHUDGH$WWQRWHUDlUDWWÀHUDDYGHREMHNWVRPI|UHJnV

av bruklighetsuppgift bara förekommer en enda gång. De äldsta av dessa (från 1600-talet) får angivelsen ”förr äv.” medan de något yngre får an-givelsen ”ngn gg”. Ordet vördnad utgör ett undantag genom att vara be-lagt 3 gånger.

$YGHP|MOLJDREMHNWVRPQlPQVLPHWDWH[WHQlUGHWI|U|YULJWÀHUD som inte beläggs med språkprov. Substantiven förskräckelse, räddhåga, farhåga, skam, blygsel och motviljanWHU¿QQVHQGDVWLGH¿QLWLRQHQ

Vad gäller kollokationen injaga fruktan får man som sagt reda på att den I|UHNRPUHGDQnU,DUNLYPDWHULDOHW¿QQVEHOlJJGDWHUDGH 1723, 1755 och 1840.