Kolonisation och pionjärer

I äldre arbeten benämns de äldsta spåren av människor i termer som invan-drare, vildar, de första människorna eller renjägare (Childe 1954:46;

Lindqvist 1963:40; Stenberger 1971:20, 26; Åberg 1986:9. Se även Carlsson, A. 2015:14ff för en utförlig redogörelse av äldre forskning).

Sten Florin benämnde den sena Ancylustiden som perioden för koloni-sationsfasen av östra Mellansverige (Florin 1948, se även Welinder 1973:15).

Det var dock först på 1980-talet som ordet kolonisation började dyka upp mer frekvent i arkeologisk litteratur i Sverige (tex Burenhult 1982:70).

Där-STENBRUK

efter förekommer termen sporadiskt under 1990- och 2000-talen (Andersson

& Knarrström 1999:13; Burenhult (red) 1999:188; Larsson, L. 1996:141;

Olofsson 2003:88). I grova drag handlar det om hur det gick till när män-niskan etablerade sig i nya områden, men också om att lära sig landskap (jfr Andersson & Knarrström 1999:13f, 113; Breivik 2016:19; Dawson 2006;

Riede 2007:9):

… using a standard, generalized lithic technology, combined with high mobility and small group size, enabled the colonizing groups to over-come the risks and difficulties associated with settling and seeking out resources in new and unknown landscapes (Breivik 2016:19).

Något senare började ordet pionjär att synas i den arkeologiska litteratur som behandlar senpaleolitikum och tidigmesolitikum i Norden och i nord-västra Europa (tex Fuglestvedt 2005; Hertell & Tallavaara 2011; Knutsson, H. (red) 2003; Mithen 2004). En av de första arkeologerna i Sverige som använde ordet var Agneta Åkerlund (Åkerlund 1996: Appendix 3). Därefter har det brukats flitigt, särskilt under 2000-talet. I de flesta fall är ordet syno-nymt med kolonisation, då det handlar om att vara först, hur människorna etablerade sig i ett nytt landskap och hur de genom olika riskminskande eller adaptiva strategier tacklade osäkra situationer utan nära grannar (tex Andersson 2016:95; Andersson & Knarrström 1999:13; Bjerck 1995:139;

Boaz 1999:125; Breivik 2016:87; Damlien 2016:1; Fuglestvedt 2009:46; Her-tell & Tallavaara 2011:15; Karsten & Nilsson (red) 2006; Knutsson, H. (red) 2003; Pettersson & Wikell 2004; Åkerlund 2001:53; Åkerlund 2002:45;

Åkerlund et al 2003:xxxv).

Få har dock problematiserat begreppen, men undantag finns. Till exem-pel skriver Ingrid Fuglestvedt om hur viktig synen på pionjärerna under tidigmesolitikum är för dagens Norge (Fuglestvedt 2009:13). Det handlar om den norska självbilden som bland annat förknippas med de strapatser och umbäranden som upptäcktsresanden, till exempel Amundsen, fick uthärda. Man kan alltså likställa de mesolitiska pionjärerna med de sentida äventyrarna. Hon skriver också hur ordet pionjär förknippas med vita män som fyller ut vita fläckar på kartan (ibid). Intressant nog faller hennes egen iakttagelse tillbaka på hennes egna arbete som handlar om pionjärer, långa resor och upptäckandet av ett nytt land. Det förekommer också beskriv-ningar av landskapet som också ansluter till hjältebilden och den norska nationalkaraktären, när man lyfter fram Norges dramatiska topografi i kontrast till det platta kontinentala landskapet:

2. RESOR, RÖRELSER OCH MIGRATIONER

Det var en ”uendelighet” av øyer, sund og skjær. I horisonten avtegnet det seg en serie fjellplatåer, som strakte seg høyere opp mot himmelen enn det senpaleolittiske menneske noen gang hade sett (Fuglestvedt 2005:64).

Av det kan man säga att arkeologen blir delaktig i att legitimera nutida nationella, ideologiska och samhälleliga självbilder som i sin tur påverkar tolkningarna av det förflutna. Arkeologin blir därmed politisk, vilket kan bli problematiskt. Lika lite som det bara finns en nutid, fanns det inte bara en förhistoria (jfr Dahlgren 2008:27).

Att vara pionjär betyder sålunda att komma först till ett tomt område (jfr Fuglesvedt 2005:12). Synen på vad som är ett tomt land kan dock förändras efter behov. Ett exempel på det är när européerna (som för övrigt ofta be-nämns pionjärer) kom till Nordamerika eller svenska statens syn på Sápmi under 1600-talet. Jag undrar om de första människorna under tidigmeso-litikum betraktade dagens Norge eller det som här kallas för östra Mellan-sverige, som terra nullius och om de såg sig själva som pionjärer?

I den arkeologiska litteraturen är skillnaden mellan pionjär och kolonisa-tion försumbar. Pionjär är subjektet och kolonisakolonisa-tion är handlingen. Precis som Fuglestvedt skriver är ordet pionjär starkt förknippat med bilden av en hjälte eller i alla fall en äventyrare (se ovan). Kolonisation är ett betydligt mer problematiskt ord som snarare ger associationer till olika europeiska länders expansiva globala ambitioner under nyare tid med bland annat landrov, slaveri och folkmord som resultat. Kolonisation är också något som kan ske flera gånger, det vill säga att landområden befolkas konti-nuerligt. Nya grupper bosätter sig på platser där ingen tidigare bott likväl som på redan befolkade platser. Därav kan man säga att kolonisations-processerna aldrig stannar upp utan är något som fortgår.

Ett annat ord som skulle kunna vara brukbart i sammanhanget, men som sällan används, är migration. Ordet kommer av latinets migratio som be-tyder vandring/flyttning eller människors förflyttningar över olika avstånd.

Migration kan även ske över en lång period med en successiv utbredning i kända eller okända områden. Men också när människor från mindre ut-vecklade regioner flyttar till ekonomiskt starka områden som Europa och Nordamerika (Nationalencyklopedin 1994:298). Migration kan inbegripa några få individer såväl som stora grupper av människor, ske en gång eller pågå under lång tid (Cassel 2008:27). Man kan därmed urskilja såväl rums-lig och social migration som individuell eller kollektiv förflyttning vid ett tillfälle eller upprepade gånger.

STENBRUK

Genom att använda migration kan man diskutera mänskliga rörelser och förflyttningar, istället för att brottas med de mer mångtydiga och proble-matiska begreppen pionjär och kolonisation. Migration används även inom naturvetenskapen om till exempel fåglars förflyttningar och därmed kan man säga att betydelsen är mer neutral. Man kan å andra sidan, utifrån vår tids definition och diskussion om migration, även associera till sociala eller samhälleliga kriser som leder till folkförflyttningar (se Cassel 2008 för en mer utförlig diskussion om migrationsbegreppet).