Om vi får tro årsberättelserna var kolportörernas verksamhet period
vis problematisk beroende på EFS inomkyrklighet, och särskilt pro
blemfyllt var förhållandet till prästerna. Ofta handlade det om kolpor
törer som på ett alltför självsäkert sätt överskridit de befogenheter som var satta av EFS styrelse. De hade exempelvis predikat i stor utsträck
ning eller medverkat som officianter i nattvardsföreningar fristående från kyrkan. Umeåområdets kolportörer intog emellertid inte någon tydlig oppositionell position. Likafullt kommer det här att hävdas att även dessa lydiga kolportörer bidrog till sekulariseringen på så sätt att de medverkade till att religionens roll förändrades under den studerade perioden. Detta eftersom de genom sin verksamhet försvagade kyrkans monopolställning. I umeåkolportörernas fall kan det tyckas att detta inte är helt uppenbart. Trots allt undergrävde de prästernas position, samtidigt som den enskilda individens egna tolkningar av den kristna läran uppvärderades.
Den ursprungliga tanken med kolportörerna var att de skulle sprida skrifter, göra hem- och sjukbesök samt ta vara på tillfällen till samtal.
Efter 1860-talet fick de i större utsträckning tala inför folk, men fort
farande kunde det vara problematiskt om de predikade och tolkade Guds ord efter eget huvud.25 I området kring Umeå intog boksprid
ningen en underordnad roll och hembesök gjordes i viss utsträckning även om det är svårt att uppskatta dess exakta omfång. När det hand
lar om eventuellt predikande är det än svårare att veta dess omfattning.
Själva talade de om att de höll föredrag, vilket kan inrymma både före
läsande (innantilläsning) och predikande.
Det kolportörerna själva beskriver som sin huvudverksamhet är att resa omkring och göra hem- och sjukbesök, samt att hålla föredrag och
1 4 4
andaktsstunder. Alltså att ta hand om sådana uppgifter som präster
skapet inte ansåg sig hinna med.26 Från sin stationeringsort reste flera av dem omkring i stor utsträckning. I ett brev från Johan Arndt Sten
mark 1891, refererat i kolportörs- och predikantböckerna, berättar han om sina resor. Han var då stationerad i Sorsele.
Företog den 13. April en predikoresa till Lycksele, räckte 45 dag.
Höll därunder föredrag i 28 byar. Ny predikoresa till Lycksele från 25. Sept. till o med den 16 Okt; därefter Sorsele, där 11 byar besök
tes. Verkat i S orsele från d. 28 Maj till 28 juli. Reste därifrån till Arjeplog och Jörn och Arvidsjaur. I Sorsele 8 Sept.-24 Sept. Sorsele 17 Okt-27 Okt.27
Det var med andra ord en hektisk tid med många och långa resor. Även om den här redogörelsen inte beskriver den vanliga vardagslunken, var det inte ovanligt att kolportörerna överlag reste runt i stor omfattning över stora områden. Per Johan Sjöstrand, Umeå, färdades sommaren 1887 runt i Lappland och besökte Fredrika, Åsele, Vilhelmina och Dorotea. På sensommaren företog han en resa till Jämtland och höll föredrag i Östersund, Offerdal, Are, Duved med flera orter. Men bruk
ligare var ändå att resa omkring i det område där kolportören var sta
tionerad, som redan det kunde vara omfattande. Till exempel var Jonas Strandberg placerad i ett distrikt som innefattade Umeå landsförsam
ling, Vännäs och Nordmaling; ett område där Umeå ligger i mitten med var ort på nästan fem mils avstånd.28 Detta förhållande var det vanliga bland de kolportörer som studerats här - att området var geografiskt avgränsat men omfattande.
Litteraturspridning redovisas, något förvånande, inte som en viktig syssla i k olportörsböckernas korta referat av breven - det finns över
huvudtaget få rapporter om den. Endast på två ställen omnämns att skriftdistributionen gick bra.29 Däremot finns det flera som skriver att bokspridningen gick trögt.30 Därmed inte sagt att bokförmedling inte förekom, det gjorde den eftersom EFS genom sitt förlag spred stora mängder litteratur, bland annat genom sina kolportörer. Dessutom förekommer en del rekvisitioner av böcker från kolportörer, samt an
145
märkningar om ej kvittade bokskulder. Kolportörerna verkade med andra ord inte se spridning av litteratur som sin främsta uppgift. Bror Walan menar att bokspridningens minskade omfattning var ett »ove
dersägligt vittnesbörd om att kolportöreren allt mer övergick från skriftspridning till förkunnelse. [---] Den muntliga framställningen bredde sålunda ut sig på bekostnad av skriftspridningen.«31 Givetvis skiftade omfattningen av fri muntlig förkunnelse kolportörerna emel
lan. De kolportörer som var mer försiktigt lagda höll sig troligtvis gärna till skriftspridning, medan andra föredrog att predika.
Det ger oss anledning att närmare granska det kolportörerna om
nämner som föredrag. Föredrag hölls vid exempelvis missions- eller symöten för att uppmuntra insamlande av missionsmedel eller för att främja föreningens andliga uppbyggnad vid andakter och bönestunder.
Vad ett föredrag egentligen innebar är svårare att få klarhet i eftersom det inte är ett entydigt begrepp vid den aktuella tidpunkten.32 I stadgarna från och med 1868 fick kolportörerna en större frihet att använda sig av muntlig förkunnelse, även om det ännu inte var oproblematiskt. Inne
börden i att hålla föredrag kunde variera mellan att läsa innantill (ur exempelvis Bibeln, Luthers eller Rosenius texter) till en friare muntlig framställning. I Umeå var det uteslutande Luthers texter som lästes vid sammankomsterna, åtminstone fram till missionsföreningens anslutning till EFS 1876. Därefter stationerades en kolportör i föreningen, och Erik Janze (den kolportör som längre fram är biograferad) fick i sin tur utstå kritik för att han inte läste med rätt kraft och inlevelse. Innantilläsning var vad som förespråkades inom konservativt präglade läsarkretsar som i Umeå. Föreläsandet utgjorde en del av kolportörernas vardag och ex
empelvis Svante Westin skriver att han föreläst ur Rosenius Pietisten vid Vännäs sjukhem.33 Andra skriver om hur de företog predikoresor, och i en del referat görs åtminstone en språklig åtskillnad mellan predikningar och föredrag.34 Predikans roll är med andra ord inte helt klar. Överlag var kolportörerna aktiva i sitt arbete med att hålla föredrag. Per Nord
ström uppger 1894 att han håller tre till fyra föredrag i veckan, och under vinterhalvåret 1895 uppemot tio föredrag i veckan. Andra skriver att de håller omkring ett hundratal föredrag per halvår.35
1 4 6